När jag for hemifrån i torsdags så stod blåsipporna i full blom överallt ute i skogen. Det är så härligt att gå längs vägen och se att det lyser blått lite här och där bland brunt höstgräs.
Nere i Jönköping, dit jag ställde kosan i torsdags, är det inte så mycket blåsippor. Vitsippor finns det däremot i mängd.
Bilden på Stina är tagen på ett ställe som ligger en liten bit från där min syster bor med sin familj. Det är en liten dalgång som alltid är så himla vacker på våren då vitsipporna kommer fram.
Det har varit fullspäckade dagar då jag varit här. Träffat gamla simmarkompisar. En kortis, men ändå. Besökt Mammas grav. Det blev ett känsloladdat möte. Jag hade Stina med mig och då jag satte mig ner vid gravstenen föll en tung saknad över mig. Det är tre år sedan Mamma dog men saknaden blir inte mindre med tiden. Man vänjer sig bara vid tomheten. Stina som är jätteduktig på att känna av sinnesstämningar satte sig ner bredvid mig och tryckte sin varma, pälsklädda kropp mot mig. Det gav både energi och glädje. Så trots att det rullade några tårar så var det tårar mer av glädje över fina minnen och saknad än över ledsamheter.
På lördagen kom Lotta och Leona och tittade på när jag och Stina tävlade. Får jag säga det själv så var vi riktigt duktiga som tog oss runt de svåra banorna. Summerar man helgens banor så var det några av de lurigaste vi har genomfört hittills.
På kvällen blev det stort gästabud hemma hos Lotta och Tommy. Jessica och Sebbe kom ner från Katrineholm. Daniel, Caroline och Stina (Daniels dotter) kom från Eksjö. Hanna och hennes pojkvän kristoffer kom och sedan var det ju Lotta, Tommy, Leona och jag så det var fullt hus. God mat och dryck i glada vänners lag. Kan det bli bättre?
På söndagsmorgonen så bar det av mot Tranås igen. Denna gången själv men det var inga problem att ragga upp två medtävlare som kunde filma och dokumentera de missar som vi gjorde. Ja vi och vi, det var ju faktiskt jag som styrde till att det gick lite fel. Mer om det då filmen blivit redigerad och utlagd på bloggen.
I morgon bär det av ner till Eksjö. Ska hälsa på lillebror tills på onsdag då det blir dags att fara norröver igen. Tänkte stanna till hos världens bästa dotter på en fika under uppresan. Under tiden jag varit här på sydligare breddgrader så har det faktiskt varit mycket varmare och behagligare hemma i Östersund. Här är det riktigt ruggigt väder just nu men det verkar klarna upp lite ute.
Efter cykelturen så var hundarna riktig nöjda och belåtna. Det var inte utan att de blängde lite på mig när jag fotade dem då de lagt sig till ro. 
Det var skönt att komma hem igår. Skönt och behagligt väder. I morse var det dock inte så himla roligt väder. Mark och träd var täckta av blötsnö och det kom stora blöta flingor uppifrån. Ett härligt välkomnande jag fick av jämtland. På lördag ska det tydligen bli både sol och varmare men fram tills dess - regn. Huvva!
Jag stannade till på gården där Jessica gör praktik. Det bjöds på en rejäl fika, tack Doris, och jag filmade Jessica då hon red på Gandur. På gården har de ett rymningsbenäget sto med föl som självklart passade på att sticka när jag var där. För Jessica var det inga problem att fånga in rymmarna och återbörds dem till rätt hage.
I hönshuset hade de höns och dessa var naturligtvis av en isländsk ras. Ganska fräna var de också. Jag fick med mig en kartong med ägg som skall avnjutas i helgen. När jag kom hem så möttes jag av Ulla och en överlycklig Griima som riktigt kröp för Stina. Käkade lite sen middag som Ulla gjort. Satt gott med chili con carne efter en dag i bil. Lastade ur "mammas lilla blå". Ulla och jag hjälptes åt att natta hästarna innan det var dags att krypa till kojs i en säng full av djur. Riktigt trevligt att träffa syster och bror men det är alltid gott att vara hemma.
På resan söderöver så har avgassystemet på "mammas lilla blå" slitit hårt vilket gjort att röret nästan gått av vid infästningen till sista dämparburken. Försökte få till det med ljuddämparbandage men det ville sig inte. Får bli svetsning vid hemkomst till Östersund. Folk omkring trodde nog att de blev passerade av en förklädd go-kart med tanke på ljudet. Nu är det lite bättre, åtminstone ett tag.....
"Mammas lilla blå" står lastad och klar på garageuppfarten för i morgon bitti bär det av hemöver. På vägen blir det ett kort stopp hos dottern för att kolla in var hon gör sin praktik och C-tränarutbildning. Förhoppningsvis så är det inte så sent när jag och Stina kör in på gården hemma. Trots sköna och trevliga dagar i södern så finns det inget som går upp mot att vara hemma. Jag tror att både Stina och jag är efterlängtade av Ulla och Griima. Det är ömsesidigt.
När jag for hemifrån i torsdags så stod blåsipporna i full blom överallt ute i skogen. Det är så härligt att gå längs vägen och se att det lyser blått lite här och där bland brunt höstgräs.
Bilden på Stina är tagen på ett ställe som ligger en liten bit från där min syster bor med sin familj. Det är en liten dalgång som alltid är så himla vacker på våren då vitsipporna kommer fram.
