Ljus i mörkret och växande valpar.

 

Tiden går otroligt fort. Veckorna rullar på och månaderna passerar med hög fart. Tycker inte alls att det var länge sedan som jag gick omkring i shorts på gården. Även om det inte har blivit så kallt ännu så både syns och känns det att hösten är här. Kyla och mörker. Framför allt de korta dagarna gör att det känns höst. Precis som vanligt så inser man varje år att vi är så beroende av de ljusa dagarna. Det var lite skillnad när jag jobbade i försvarsmakten. Oftast var jag då ute och kunde ta tillvara på de ljusa delarna av dagarna. Numera får jag ta del av ljuset genom att titta ut genom fönstret på kontoret.
Men det finns ju både för- och nackdelar med allt. Hotell "Granen" har nu förlorat mig som hyresgäst vilken kroppen är otroligt tacksam för. Vissa delar saknar jag medan jag glad över att ha blivit av med annat.

Wynjas dräktighet går framåt. Det går riktigt fort då det inte alls är långt kvar till valpning. Man märker dag för dag att Det blir jobbigare för Wynja att bära valparna. Hennes mage har växt och det går definitivt inte missta sig på att hon är dräktighet. Man märker att hon blir mer och mer otymplig och har lite svårt att komma till ro när hon ska lägga sig. Spårning är ju inte att tänka på i dagsläget....

Valplådan har hon tagit till sig som sin och det verkar även som om hon tagit hela gästrummet i besittning då vi sett att hon bland annat motar ut Felix när han är på väg in. Vi har börjat tempa henne både morgon och kväll för att få en så bra framförhållning som möjligt på valpningen. Tempen går ju ner markant ett tag innan det är dags för valpningen.

Alla förberedelser är i stort sett klara inför flockens utökning. Allt finns framme som kan behövas. Saknar bara ett par småsaker som ska kompletteras innan helgen.

Fick idag svar från SKK angående kennelnamn. Det blev till att skicka in komplettering med två nya förslag. SKK köpte det första men FCI släppte inte igenom det. Fanns ett med samma uttal men med en helt annan stavning. Nedrans petigt tycker jag personligen. Bara hoppas på att det andra förslaget accepteras. Om inte blir jag lite sur på de där centraleuropéerna. Komma här och ha synpunkter på vårt kennelnamn 😊

Alla helgons helg. Det tänds ljus för de som inte längre finns hos oss. Min syster skickade en bild på mammas grav. Syrran hade fixat till det så fint. Tårarna kom och jag kände en fruktansvärd saknad efter mamma. Det är snart 10 år sedan hon lämnade oss men saknaden försvinner aldrig. När det händer roliga saker i livet tänker jag på att ringa henne för att berätta. Inser att det inte går utan skänker henne en tanke istället eftersom hon alltid finns med mig. Ibland närmare och ibland i bakgrunden men alltid där. Ulla tände lyktorna på altanen för de som inte längre är med oss men är saknade.

Trots höst och kyla så blommar passionen i det Bolltorpska hemmet. Passionsblomman fick häromdagen en ny blomma. De är så vackra och lite uråldriga i sin skönhet. Tyvärr så lyser varje blomma upp världen med sin skönhet bara en dag. Det är en dag man får passa på att njuta av den. Tog ett foto för att kunna dela med mig av skönheten.

 

 

Felix följer med på våra promenader på ängarna. Han har en himla förmåga att dyka upp just när vi ska gå iväg, jag och hundarna. Då håller han sig gärna i täten nästan som en liten vägvisare och farthållare. Han jamar högt om han hamnar på efterkälken. Men springer snabbt ifatt när jag ropar på honom😊

 

Nu är det inte långt kvar till dess att det är dags för Wynjas valpar att komma till världen. Trots sin dräktighet så har hon fortfarande kvar förmågan att slappna av. Dock är det lite problem att rulla ihop sig som ett litet nystan då magen har blivit rejält rund…