Söndagen den 20 Juli var vi i Askersund och ställde lillfröken, Wynja. Det blev en upprepning av resultaten från Norrköping. Hon fick Cert, Cacib och blev Bim. Dalle tog Bir precis som i Norrköping så man kan verkligen säga att det blev en favorit i repris.
Ska bli kul att ställa henne för en holländsk domare och se bedömningen. Kära hustrun är lysande på att visa henne.
Nedan följer vårt sjunde Fäviken Game Fair i ett urval bilder. Vi hade sammanlagt 6 uppvisningar, 2 per dag i 3 dagar. Vädret var strålande och det var tur att alla tre var med på uppvisningen. De tog en liten del var vilket gjorde att de inte behövde slita så hårt i värmen.
Huvuddelen av bilderna har min dotter Jessica tagit då hon var uppe på fredag och lördag.
Tassemobilen lastad och släpet med den Bolltorpska banan är kopplad. Bara att hoppa in och påbörja resan mot Jämtland och vårt sjunde deltagande på Fäviken.
Framme. Banan avlastad och byggd med pedagogisk baktanke. Rastning och acklimatisering innan vi drar i gång första uppvisningen.
Så var vi igång med uppvisningarna. Först presentation av den Bolltorpska flocken och vad det är vi ska visa för den församlade publiken.
Den rutinerade Stina inledde med att med lugn och säkerhet lägga ribban för resten av programmet
Även om hon är säkerheten själv med de olika hindren så pratar hon högt för sig själv och omgivningen om att det är vansinnigt kul med agility.
Efter en sansad Stina var det dags för Griima, det svart/vita yrvädret att visa upp sig. Hon är ju betydligt hetare och snabbare än Stina. Dessutom så pratar hon inte när hon jobbar utan hon har fullt fokus på uppgiften.
Balansbommen med "running contact" fixade hon galant vid varje uppvisning. Resten av banan tog hon bara snabbare och snabbare för varje gång.
Med Wynja visade vi hur vi har lärt in de olika hindren. Hon var fantastiskt duktig för att vara så ung och orutinerad.
Balansbommen var en riktig fröjd att visa med Wynja...
...men jag tror hon lessnade efter en stund då jag förklarade inlärningsförfarandet för hon protesterade genom att vända och gå ner. Blev en perfekt "bumberträning" på eget initiativ.
I slalomen riktigt flög lillfröken fram. Jag hade satt upp ett ganska trångt alléslalom med åtta pinnar. Inte en gång hon gick fel. Stolt husse! Publiken fick verkligen uppleva hur betydelsefull rösten är under både inlärningsfasen och träningsdelen.
Valda delar av publiken fick hålla i hundarna under tiden som de andra körde sin del av programmet. Som avslutning fick Stina köra en enklare bana med någon ur publiken. Flera av dem som körde var jägare och de ändrade uppfattning om agility och dess fördelar på stående fot. Ja det var nog mer flämtande efter att Stina jagat på dem ordentligt.
Efter uppvisningen var det att svara på frågor och låta de mindre åskådarna hälsa på hundarna. Det var inte bara juniorerna som ville hälsa och klappa om stjärnorna.
Alla tre hundarna passade på att få sig en rejäl massage av massörerna från Åre hundrehab. Det var perfekt då de höll till bara ett par tält bort från sponsorns tält.
Det har varit jobbigt att vakta sponsorernas tält hela helgen. Men med rätt foder och belöning fixar vi det mesta....
Tre fina och roliga dagar går så snabbt. Jag är tacksam för att jag kunde ha med alla tre hundarna i uppvisningarna eftersom det gjorde deras delar kortare vilket var en fördel med tanke på vädret.
Stina, Griima och Wynja presterade på topp hela helgen och var positiva och pigga då den enskilda belastningen på dem inte var så stor. Hade blivit en kort uppvisning med bara en hund i detta vädret.
Kanske blir det även ett åttonde år, vem vet?
