måndag 7 maj 2012

Och livet är fortfarande gott att leva

Våren rullar vidare framåt och lär väl snart övergå i sommar. Det utlovade snöfallet uteblev, åtminstone i denna del av Sverige. Visst blåste det lite och var lite småkallt men det var inget som hindrade en positiv själ. Ja, jag ser mig nämligen som en sådan just nu. Tidigare erfarenheter har gjort att jag lärt mig uppskatta även det lilla som något stort. Till exempel så mötte jag nedanstående syn i går kväll när jag varit ute och rastat hundarna. Det var inte utan att jag blev stående och bara njöt av stämningen som var i luften. Det var alldeles stilla och i fjärran hörde jag en uggla och några kvällströtta sångare som var på väg att göra kväll.
Visst bodde vi fint uppe i Jämtland också men inte så som vi bor här. Nu kan jag verkligen prata om att ladda batterierna hemma. En av fördelarna är att temperaturen är mer human här nere över tid. Det finns möjlighet att hänga undan vinterkläderna. I norr fick man alltid ha dom hängande innanför dörren för man visste aldrig när de kunde behövas. Nu är det ett minne blott. Oj vad det känns bra. Jag har aldrig varit någon vintermänniska men bodde ändå kvar i Östersund i trettio år. I lördags så var jag till Västerås och tävlade med Griima. Det var dubbel agility klass 1 så Stina fick följa med som hejarklack. Resultatmässigt så var det inget att skryta med. Ett lopp med 15 fel och en diskning. Oavsett resultat så var jag mer än nöjd med den lilla svart/vitas insatser på banan. Bra fart och styrbar men framför allt så var det skitskoj att köra. Banorna syntes enkla men hade sina små klurigheter. Vis av erfarenheter med Stina så har jag lärt mig att det inte finns några enkla banor. Då jag satt vid sidan av banan i Västerås så såg jag både saker som gjorde mig beklämd men desto mer såg jag som tur var av sådant som både gjorde mig rörd och stolt. Även här såg jag dom som blev "avvisande" mot sina hundar då de, förarna, misslyckades i sin kommunikation med hundarna. Det var inte många men det räcker ju med en för att bli fundersam om de håller på med rätt sport eller inte. Det stora flertalet har i alla fall valt helt rätt. Jag blir så himla varm inombords då jag ser hur många hanterar sina små adepter. Väljer en disk för att belöna på banan då hundarna gjort bra ifrån sig. Inga hårda ord och rejäl belöning vid målgång oavsett hur resultatet blivit. Dessa underbara förare visar att de har roligt och är ett team med sina hundar samt värdesätter dem som tävlingskamrater. Så dessa underbara människor och förare gjorde att jag log flera gånger för mig själv i bilen på vägen hem. Laddad och positiv inför Linköping nu på lördag.
Just nu hoppas jag att min älskade hustru ska bli fri från sin förkylning och inte har lämnat över den till mig. Det har varken tid med eller lust till................