😊Positiv energi från oväntat håll, och herre jösses vad valparna växer😊

Häromkvällen fick jag besök av två medarbetare. De hade med sig en ”krya på dig present” som alla medarbetarna hade samlat ihop till. Jag blev riktigt berörd så att tårarna kom. Det var inte bara att de hade fixat en present. Det var också så himla genomtänkt. En trälåda med en massa smågrejor. Varje sak var bara så rätt. Bara att de greppat att jag är svag för dumle och ahlgren´s bilar samt de övriga sakerna visade att de har en bra bild av vem jag är och står för. Att känna sig så uppskattad berörde mig och gav mig en massa positiv energi. Stort tack till er alla. Ingen nämnd och ingen glömd för ni vet vilka ni är. Ni satte ett stort fint avtryck hos mig med vad ni gjorde. Något jag alltid kommer att bära med mig.

 

Med tanke på vad jag bland annat fick så tror dom säkert att jag har sysselsättningsproblem. De vill få mig att bli fastighetsbyggare. Men jag väntar med att slänga ihop den där bruna kåken till dottersonen Max kommer i jul. Blir en perfekt pysselaktivitet över generationsgränserna😊 Det blir nog en riktig hit med lite huskonstruktion tillsammans med lillkillen.

De små är inte så små längre. De växer och frodas. Deras garnityr kan nu jämföras med fullvuxna pirayor från Amazonas. Enda räddningen hittills är att deras käkmuskler inte är så starka ännu. Men det är nog bara en tidsfråga. I dagsläget grinar man bra illa då de får tag i en tå och nyper till…..

Oftast går de omkring och äter lite ur alla skålar om man inte styr upp ätverksamheten.

När man lutar sig in i valphagen eller kliver in och sätter sig så kommer de som en vargflock och ska hälsa och slicka en välkommen. Är man inte tillräckligt aktiv eller observant så sitter de som fästingar i strumporna. Det kliar nog rejält i deras gaddar.

Till helgen blir det Weeping Willows julshow och sedan börjar potentiella valpköpare att komma på besök för att kolla in valparna.

Wynja tar väl hand om en av
valparna som var lite orolig.

Snökäppar sitter nu längs vägföreningens väg. De sattes upp i sista stund. Det snöade nästan hela tiden då jag drog fram längs vägen som en ”käppsättningsmaskin”. Den värsta träningsvärken kom två dagar efteråt. Den satte sig i axlarna men det var riktigt skönt att få jobba med kroppen under några timmar. Fysiskt arbete är klart underskattat. Det hjälper verkligen till att rensa skallen och kroppen på en massa stress och slaggprodukter.

Den andra kloklippningen av valparna gick lika bra som den första. De höll sig lugna hela tiden och det borgar gott för framtiden. Nu får vi bara ha dem kvar i tre veckor till innan de flyttar till sina nya hem. Oj vad tiden går fort… Det är bara att hoppas att de hamnar hos rätt husse och matte som tar hand om dem på bästa sätt, hela livet.

Ja det finns ju en hel del sovstilar. Frugan tog denna bild då valpflocken vilar ut efter ett tufft träningspass i gladiatorpyramiden. Det ligger fem kooikervalpar här. Den som inte syns riskerar inta att frysa i första taget. Ibland ligger de utspridda för att nästa gång ligga i en riktig valphög....

De växer på sig de små liven

😀😀😀😃😃😃😃😃Inte roligt alls. Fortsatt sjukskriven.  Nu blir det några veckor och sedan får vi se vad läkaren säger vid återbesöket den 20 december. Trots allt så känns det bra att jag har kontakt med vårdcentralen i Odensbacken. Bra bemötande och snabbt att få både telefontid och läkartid. Känns dock märkligt att bli mött av en telefonsvarare. Är nog något jag aldrig kommer att vänja mig vid. Hela samhället verkar ju snart vara uppbyggt på att man ska göra en massa val innan man får prata med en människa....

Livet i valplådan går vidare. Ja, låda och låda. Nu är fronten på valplådan borta så att de små liven har full frihet att upptäcka hela valphagen. Sedan de börjat få lite ytor att röra sig på har de blivit än mer aktiva. Det innebär att de kör järnet i några minuter och sedan slocknar de där de råkar befinna sig. Liksom bara jackar ur och slocknar. Härligt att se hur de får bättre och bättre kontroll på rörelser och balans. De har börjat snacka en hel massa också. Både pip, gnäll, morr och någon form av försök till skall...

Ganska mycket bus i valphagen numera.

Wynja tycker numera det är ganska skönt att komma ifrån de krävande fem. Alla har de nu fått tänder så det är nog ingen njutning att ge di längre. Till helgen ska vi börja med avvänjningen och låta de små få valpfoder. Tror nog att det uppskattas av Wynja.
Hon och jag har varit ute och gått några korta viltspår på fälten hemmavid under veckan. Det var något hon verkligen uppskattade. Inte bara hon. Även jag var som en tupp då jag såg hennes spårarbete och hur hon sedan tog klöven och med högburet huvud tog täten hemåt. Då var jag faktiskt mer än stolt över min lilla kooikertös. Har kört ännu ett klövspår idag och det lades innan snöfallet och det gick både längs med och över viltstigar och "svinkrafs". Hon löste detta alldeles förträffligt på egen tass och nos. Som sist så gick hon med stolta steg hemåt med ett fast grepp om klöven med snöret släpande efter.

Andra satsen med lussebullar bakades i dag. Passade på att göra dubbel sats så det räcker lite längre. Blev i alla fall 70 stycken att stoppa i frysen. Ja inte alla 70. Vi ska ju fika ikväll. Nybakade lussebullar och te är väl inte att förakta så här en söndag den andra advent?

Här nedan har jag klippt ihop tre bilder på Wynja med valpar. Syns hur de växer och det går riktigt fort.

Bilden längst upp är tagen på kvällen samma dag som valparna föddes. På mittenbilden har de hunnit bli två veckor och på den sista bilden är de tre veckor. Det är en ynnest att få vara med och följa Wynjas valpkull och se hur de utvecklas och växer. Tillvänjningen med uppblött torrfoder för valpar går riktigt bra. Aptiten varierar något då de fortfarande har fri tillgång till mjölkbaren. Wynja är en fantastisk mamma och tar hand om sina små telningar på det allra bästa viset. De kryper över henne och biter på henne men hon uppvisar så här långt ett enormt tålamod och lugn. Man ser nu hur hon liksom suckar av lättnad när jag eller Ulla kommer in i valphagen så att de små att någon annan att kasta sig över och lägga sin upptäckarenergi på. De börjar nu få lite kraft i käkarna så det känns då de ska provsmaka på fingrar, näsa och öron....

Hejdå från valphagen hälsar en av valparna!

😊Valpar och hjärta☹

Valparna växer och frodas. I dag har alla valpar passerat sin dubblering av vikt sedan de föddes. På bilden syns det tydligt vad de växt till sig på bara 11 dagar.

Wynja har visat sig vara en alldeles utmärkt mamma till sina valpar. Hon tar hand om dom precis som det är tänkt att tikar ska göra. Det är först nu som hon börjat lämna valplådan lite längre stunder. Detta då valparna växt till sig och kan hålla värmen bättre själva och att det är lite längre mellan måltiderna.

Det blir en massa valpmysbilder för er att sitta och drömma om. Om ni vara visste vilka härliga små pipande ljud de gör och vad gott de luktar. Nu väntar vi med spänning på både att FCI godkänner vårt kennelnamn samt att dessa små liv börjar se och röra sig runt än mer. Vi har ju annonserat på svenska kooikerhundklubbens hemsida  men kan inte lägga ut annons på SKK´s sida förrän de är registrerade. Vi har några intressenter men skulle någon annan vara intresserad så är det bara att höra av sig till mig eller Ulla. Den seriöst intresserade kan även få följa valparnas utveckling på en Facebook sida. Det är där vi lägger ut de flesta bilderna och filmerna för de som är intresserade av Wynjas valpar. Lite exklusivt ska det ju vara😊

 Det lär inte dröja mer än någon/några dagar innan de öppnar ögonen. Redan nu kan man se att det rör sig i ögonlocken. Precis som om ögonen vill komma fram och se vilken värld de har fötts till.De håller på att prova sig fram till någon form av att gå på sina små ben. Just nu är det väldigt vingligt och är nog mer någon form av krypande än gång och ålande. Det kommer nog att bli jobbigt för Wynja i början när det är fem stycken som drar runt som yrväder. Tar nog en dag eller två innan hon vänjer sig men jag ser fram emot att se valparnas utveckling och framstegen de gör.

Förkylningen verkar inte vilja ge med sig. Känns som om den tagit omtag och utvecklats till något annat de senaste dagarna. Har fått lite känningar av yrsel och trötthet som jag inte haft tidigare. Likaså har hostan blivit annorlunda och det är lite tyngre att andas än tidigare.

I går kväll snurrade det till och svartnade för ögonen en kort stund då jag var i hallen. Ulla bad att få känna på min puls. Hon tyckte den var rejält oregelbunden. Hon ringde direkt till 1177 men då det var lång väntetid ringde hon 112 för att rådgöra. Efter att ha pratat en bra stund ville de prata med mig också. Efter att ha pratat en stund om hur jag mådde och kände mig så säger dom att de skickat en ambulans. De misstänkte att det kunde vara en liten infarkt, men inte säkert. För säkerhets skull skickade de ut en ambulans så att de kunde ta ett ekg och kolla övriga värden. När de sa att de skickat en ambulans blev jag orolig. Trodde mest att Ulla överreagerat av omtanke om mig!? Nu inser jag att det inte är någon lek utan det är viktigt att lyssna på kroppen. Insåg också att jag inte är någon ungdom längre. (bara det är ju svårt att smälta).

Blodtryck, puls och temp var bra men jag hade lite mer än vanligt episoder av dubbelslag vilket uppfattas som om pulsen är väldigt oregelbunden. Det var i alla fall ingen infarkt eller hjärtmuskelinflammation. Däremot fick jag förhållningsregler om att ta kontakt med vårdcentralen idag för att ta flera prover och göra en uppföljning på hjärtat. Tack till ambulanssjukvården för ett bra bemötande samt att ni tog er tid att förklara för mig vad det var som hände med mitt hjärta. Det var inte utan att jag fick en tankeställare och började fundera över en hel del saker.

Efter besök på vårdcentralen blev jag väl inte så mycket klokare eller friskare. Fick hostmedicin och meddelades att de skulle ringa om provsvaren. Så jag väntar…. Vad gäller hjärtat så skulle jag höra av mig om arytmierna fortsatte. Skulle då få en remiss för uppföljning. Ja det verkar väl inte vara någon fara men är det konstigt att man är lite orolig?



☹Förkylnings- och valptider😊

Förkylningen som bröt ut i förra veckan verkar inte vilja ge sig. Det värsta har lagt sig men den verkar ha stabiliserat sig i någon form av normalläge. Snorar och hostar mest hela tiden. Hade jag haft ett annat jobb hade jag nog varit tillbaka på arbetsplatsen. Men risken att smitta ner personal och boende är för stor. Att smitta de boende kan få stora konsekvenser då många av dom inte är så starka i sig.

Får bli en kontakt med vårdcentralen idag. Blir också ett samtal med min chef för att få lite råd. Det här är en helt ny situation för mig. Jag har aldrig varit sjuk så att det påverkar mitt jobb på så sätt att jag inte kan gå dit.

Det har varit några fantastiskt fina dagar ute. Precis under nollan och solsken. Tyvärr har det bara blivit korta stunder av frisk luft. Det har varit när hundarna rastats och det var en ansträngning i sig. Jag var alldeles svettig bara av den lilla ansträngningen att gå ute en kort stund.

Valparna som kom i lördags är i och för sig en glädje men det är svårt att njuta fullt ut av den. När man ska gulla lite med en valp så kommer det oftast en nysning eller hostning. Och det beror inte på valpallergi. Samma sak är det att hänga över valplådan, då känns det som om näsan ska trilla ner i lådan med det tryck som uppstår i bihålorna. En riktig ”mancold” med andra ord😊

De fem små liven växer till sig dag för dag. Alla fem gör en stabil viktökning varje dag. Man ser också att deras färgteckning utvecklas och framträder mer och mer. Deras individuella drag kommer fram och de visar även lite temperament utifrån hur de låter när de ska äta och inte hittar direkt. Det går att höra skillnaden på irriterade pipanden och nöjda pipanden men även pipandet då de vill bli uppmärksammade.

Stina och Griima håller sig borta från valprummet trots att dörren är öppen. Det är bara när jag går in som hon försiktigt smyger efter för att få en glimt av de små. Wynja har järnkoll på vilka som kommer och går i rummet. Så länge Stinna bara är innanför dörren går det bra. Annars kollar hon in besökaren med skarp blick vilket skulle kunna få vem som helst att backa.

Wynja sköter moderskapet med förtjänst. Är dock lite orolig för att hon åsidosätter sig själv för mycket. Blir matning och vattning i lådan samt snabba rastningar. I dag har hon börjat visa lite mera av att inte vara så kontrollerande. Verkar som om hon funnit sin nya roll och kan slappna av lite mer.

Det är till och med så att hon kan njuta av att bli klappad på magen. Här rullade hon faktiskt över på rygg när jag klappade på hennes mage. Valparna som diade följde med och de som var på väg fick börja klättra😊

Än så länge håller sig de fem i valplådan. Men det är väl bara en tidsfråga innan den blir för liten? Ögonen lär nog öppna sig om några dagar och det ska bli spännande att få se hur de då börjar uppleva världen.

 

 

 

 

 

 

Snöslask ute och värme i valplådan😊

Hösten har visat sig med inslag av vitt blött från ovan. En riktig skitdag att vara ute i både för två- och fyrbeningar. Men vad gör det med skitväder när den Bolltorpska flocken under dagen utökades med fem medlemmar😊 Wynja är idag mamma till fem friska valpar som anlände mitt på dagen. Allting gick jättebra och det blev fyra tikar och en hane. Det verkar som om det ska vara en majoritet av kvinnor på den Bolltorpska farmen. Jag tillhör tillsammans med Felix(katt) och Gandur(häst) minoriteten här.      
Ja Gandur kan vi ju inte räkna då han är kastrerad och snart Felix också. Oj då, har inte tänkt på det förut. Får ta och hålla mig på god fot med övriga i den Bolltorpska flocken annars vet man aldrig…

 Både Stina och Griima har varit inne i valprummet för att försiktigt ta sig en titt. De kom en och en och smög så försiktigt fram för att få sig en glimt av de små. Båda höll de sig på behörigt avstånd för att inte oroa den nyblivna mamman. Både jag och Ulla hade järnkoll så att det inte skulle bli några fel. Under hela valpningen höll de sig undan. Det var när allt var klart och valparna hade börja dia som de ville få sig en liten titt. Wynja hade precis som jag och Ulla koll på de två besökarna. Det var fantastiskt att de inte kom samtidigt utan var och en för sig med några minuters mellanrum.

Det har varit en fantastisk upplevelse att ha fått vara med när Wynja valpade. Ulla agerade ”valpmorska” med förtjänst. Den första valpen var lite medtagen och hade slem i halsen. Med mjuka händer och en frottehandduk så masserade Ulla det lilla livet så att slemmet kom upp och livsandarna återvände. Alla valparna var friska och alerta. Det var också en för oss ovanlig fördelning av kön på valparna, 4 tikar och en hane. Verkar som om pappa Dalton hade sparat alla tikarna till oss😊

 

Efter en dag full av händelser och glädje lägrar sig åter lugnet över Bolltorp. Så lugnt det nu kan vara med fem valpar i huset. Tempot kommer nog succesivt att öka allteftersom valparna växer både vad gäller omhändertagandet runt dessa samt den administration det medför med registreringar och allt annat som ska till. Men det blir ett kärt besvär…

 

Gamlingar, tillökning och en rackarns förkylning.

Det blir ju bara en massa skrivet om den lilla dräktiga fröken och hennes kommande valpning. Faktum är ju att det finns två hundar till i den Bolltorpska flocken. Och dessa två damer har ju också en del som händer runt dom. Kanske inte lika spännande som en dräktighet och valpning men de har ändå en viktig plats att fylla i flocken.
Stina är ju den som de båda ser upp till och lite av föregångshund. Sina snart 14 år till trots så är det ofta hon som bjuder in till lek och vill leka. Hon blir riktigt valpig emellanåt. Dessutom så har hon en förkärlek till att verkligen ligga nära mig och sova på nätterna. Självklart har Ulla fångat detta på bild. Nej, jag sover inte räv. Faktum är att jag sover som bäst när jag har hundarna nära på nätterna. Ibland kan det kanske tyckas att det blir i närmaste laget. Ulla brukar säga att jag och Stina är som ett gammalt par…

 

Griima är ju inte heller någon ungdom längre. Hon blev ju 9 år nu i september. Hon har börjat få lite ålderdomlig skönhet i och med att det börjar bli lite gråa strimmor i ansiktet. Höstarna tär hårt på henne. Kylan gör att hon känner av sin has plus att hon har problem med sina trampdynor. Det verkar som om fukt och kyla gör dom skörare än vanligt. Det är framför allt trampdynorna på baktassarna som fläks upp och släpper. Det är ingen vacker syn då det kan vara som ett sår på trampdynan där huden släppt. Som tur är så är Ulla en fena på att lägga tassbandage. Då såret torkat så smörjer vi med en lätt antiseptisk salva som heter ”winter pad”. Vi använder den även i förebyggande och det fungerar ganska bra. Åtminstone så har det inte blivit lika mycket denna hösten som förra. Salvan var ett bra tips från våran braiga veterinär.

Wynja låg någon vecka eller två före Griima med sitt löp. Nu får man uppfattningen att Griima är lite skendräktig. Kanske för att stödja Wynja? Naturen är ju ganska fantastiskt ordnad för att arter ska kunna föröka sig. Likadant så har Wynja visat av att hon accepterar Stina som alfatik. De sista 2 dagarna har hon krypit lite för Stina och visat att hon ser Stina som sin beskyddare. Det kanske inte är så men det var så jag uppfattade det. (Wynja berättade det för mig sedan😊!).

Lagen om alltings oginhet dök upp. Jag har drabbats av en rejäl förkylning. En riktig ”mancold” som de säger. Jag vet inte riktigt varför alla säger att vi män blir så himla sjuka när vi blir det medans kvinnor får mera av en ”släng av förkylning”. Jag tror att det förhåller sig på det viset att förkylningsvirusen muterar hos kvinnorna.  När vi män sedan får det slår det till mycket värre. Så måste det naturligtvis vara😊. Eller är vi män lite vekare än kvinnor!?

När jag satt och snörvlade i soffan och Ulla drack kaffe, small det till i ena köksfönstret. Hundarna gick igång och trodde det var någon som kom. Ut och kolla vad det var. Både Ulla och jag trodde på en fågel. Mycket riktigt så hittade vi en förvirrad och omtöcknad liten hackspett på gräsmattan. Jag fick ta in den till Ulla som gav den lite vatten, värme och omvårdnad. Efter en halvtimme hade den piggat på sig och flög iväg när hon öppnade handen ute. Himla tur att hon inte släppte den inne. Det hade blivit ett bra race med tre hundar och två katter som försökt fånga det lilla livet. Nu fick den komma ut och fortsätta med sitt utan inblandning från den Bolltorpska flocken.

En som varken verkar bry sig valpning, omhändertagna fåglar eller förkylda hussar är vårt lilla monster till katt, Felix. Han bara njuter av livet.

För Wynja är det nog inte långt kvar till valpning. Verkar som om tempen nu börjat sjunka. Vi får se hur den ligger ikväll. Kanske det blir valpning under morgontimmarna i morgon. Har tempen gått ner i kväll så får jag bädda till Ulla i hundrummet…..

Det är inte utan att jag saknar att jobba med Wynja. Även om det är roligt med valpar så är det en sak som man får lägga på hyllan ett tag. Då blir jag ju bara mer positiv då det kan starta igång igen. Till exempel det där sista första priset i viltspår.

Nu hoppas jag på ankomsten av friska valpar och en ryggsäck.

Ljus i mörkret och växande valpar.

 

Tiden går otroligt fort. Veckorna rullar på och månaderna passerar med hög fart. Tycker inte alls att det var länge sedan som jag gick omkring i shorts på gården. Även om det inte har blivit så kallt ännu så både syns och känns det att hösten är här. Kyla och mörker. Framför allt de korta dagarna gör att det känns höst. Precis som vanligt så inser man varje år att vi är så beroende av de ljusa dagarna. Det var lite skillnad när jag jobbade i försvarsmakten. Oftast var jag då ute och kunde ta tillvara på de ljusa delarna av dagarna. Numera får jag ta del av ljuset genom att titta ut genom fönstret på kontoret.
Men det finns ju både för- och nackdelar med allt. Hotell "Granen" har nu förlorat mig som hyresgäst vilken kroppen är otroligt tacksam för. Vissa delar saknar jag medan jag glad över att ha blivit av med annat.

Wynjas dräktighet går framåt. Det går riktigt fort då det inte alls är långt kvar till valpning. Man märker dag för dag att Det blir jobbigare för Wynja att bära valparna. Hennes mage har växt och det går definitivt inte missta sig på att hon är dräktighet. Man märker att hon blir mer och mer otymplig och har lite svårt att komma till ro när hon ska lägga sig. Spårning är ju inte att tänka på i dagsläget....

Valplådan har hon tagit till sig som sin och det verkar även som om hon tagit hela gästrummet i besittning då vi sett att hon bland annat motar ut Felix när han är på väg in. Vi har börjat tempa henne både morgon och kväll för att få en så bra framförhållning som möjligt på valpningen. Tempen går ju ner markant ett tag innan det är dags för valpningen.

Alla förberedelser är i stort sett klara inför flockens utökning. Allt finns framme som kan behövas. Saknar bara ett par småsaker som ska kompletteras innan helgen.

Fick idag svar från SKK angående kennelnamn. Det blev till att skicka in komplettering med två nya förslag. SKK köpte det första men FCI släppte inte igenom det. Fanns ett med samma uttal men med en helt annan stavning. Nedrans petigt tycker jag personligen. Bara hoppas på att det andra förslaget accepteras. Om inte blir jag lite sur på de där centraleuropéerna. Komma här och ha synpunkter på vårt kennelnamn 😊

Alla helgons helg. Det tänds ljus för de som inte längre finns hos oss. Min syster skickade en bild på mammas grav. Syrran hade fixat till det så fint. Tårarna kom och jag kände en fruktansvärd saknad efter mamma. Det är snart 10 år sedan hon lämnade oss men saknaden försvinner aldrig. När det händer roliga saker i livet tänker jag på att ringa henne för att berätta. Inser att det inte går utan skänker henne en tanke istället eftersom hon alltid finns med mig. Ibland närmare och ibland i bakgrunden men alltid där. Ulla tände lyktorna på altanen för de som inte längre är med oss men är saknade.

Trots höst och kyla så blommar passionen i det Bolltorpska hemmet. Passionsblomman fick häromdagen en ny blomma. De är så vackra och lite uråldriga i sin skönhet. Tyvärr så lyser varje blomma upp världen med sin skönhet bara en dag. Det är en dag man får passa på att njuta av den. Tog ett foto för att kunna dela med mig av skönheten.

 

 

Felix följer med på våra promenader på ängarna. Han har en himla förmåga att dyka upp just när vi ska gå iväg, jag och hundarna. Då håller han sig gärna i täten nästan som en liten vägvisare och farthållare. Han jamar högt om han hamnar på efterkälken. Men springer snabbt ifatt när jag ropar på honom😊

 

Nu är det inte långt kvar till dess att det är dags för Wynjas valpar att komma till världen. Trots sin dräktighet så har hon fortfarande kvar förmågan att slappna av. Dock är det lite problem att rulla ihop sig som ett litet nystan då magen har blivit rejält rund…

 

Fix, förberedelser och flockpromenad

Hösten kryper på och förberedelserna inför Wynjas valpning fortgår. Ulla kollar upp vad som behöver köpas in och vad vi kan fixa själva. Panelen som blev över och restbitarna har fått bli panel i den kommande valphagen. Efter erfarenhet från Stinas valpar så vet vi att kompostgaller mot väggen inte räcker. Av någon anledning så gillar valpar att slicka i sig både tapeter och tapetlim. Nu minimerar vi den risken. Ni kan se det på en av bilderna längre ner.

Griima har börjat få problem med sina trampdynor igen. Verkar som om det är kombinationen fukt och kyla som gör att huden på trampdynorna släpper. Har börja smörja tassarna med en lite antiseptisk salva som heter "vinter pad". Denna har påskyndat läkningen tidigare och verkar även fungera preventivt. Bara för husse att ta sig i kragen så att daglig smörjning inte glöms.

Vår dräktiga Wynja har haft lite svårt att få i sig mat några dagar. Fullt naturligt under ett visst skede i dräktigheten. Vi har också bytt till ett annat foder från Royal Canin. Nu går hon på "starter" som är ett foder för dräktiga och digivande tikar. Det är dessutom samma foder som valparna kommer att vänjas in på. En av flera bra saker med Royals foder är att de har foder som är anpassat för varje del av en hunds liv eller särskilda behov. Stina och Griima går på ett som heter "aging" och innehåller saker som den åldrande hunden behöver för att må bra. Dessutom behöver man inte fundera vid byten mellan de olika typerna av foder då basen är liknande och inte påverkar magarna på de pälsklädda.

Stora delar av den Bolltorpska flocken delar på soffhörnan. Plötsligt låg de bara där och sov i varandras närhet. De smög upp den ena efter den andra för att få lite kontakt och sova ihop.

Den dräktiga flockmedlemmen låg kvar i valplådan med sin växande mage. Hon har inte alls velat visa upp magen. Men nu fick jag åtminstone till en bild. det är ju inte mer än cirka 3 veckor kvar och frågan är om det inte är mer än 4 valpar!? Man märker nu att hon börjar bli lite otymplig och mer social än tidigare. Allteftersom dagarna går kommer hon nog mer och mer ligga på sidan och visa upp sin "valpmage". Hon verkar verkligen trivas i det restaurerade arvegodset från Stina. Valplådan snickrade jag ihop till Stina för 9 år sedan då hon fick valpar, bland annat Griima som är en av de 7 valpar som Stina fick. Nu blir det spännande att se hur många det blir i kullen efter Wynja och Dalton.

Passade på att ha säsongspremiär i helgen. 3 påsar till lågt pris inhandlades på fredagen. På lördagen öppnades och åts både den första och tredje påsen. Däremellan åts också påse två upp.
Juleskumsfrosseri är inte att förakta. Julmusten får dock vänta ett tag till....
Ulla jobbade så jag fick svulla i min ensamhet tillsammans med hundar och katter. Det gjorde faktiskt ingenting alls, fniss. Det var väl tur att jag inte köpt mer. Gav mersmak...

Finväder i helgen. Lite kyligt och blåsigt men torrt. Solen har varit framme en hel del och det har både hundar och katter njutit av.
Det var faktiskt lite kallt om rumpan att åka runt på gräsklipparen och klippa gräset för sista gången för i år. Ja, det är åtminstone vad jag hoppas på. Vädret inbjöd även till flera promenader i helgen. Premiär för mig att Felix följde med. Han hängde på som om det var det naturligaste som fanns att göra.

Felix tog täten och guidade hundarna på eftermiddagens promenad. Dom tre tjejerna följde med ganska bra i början men började sedan tappa fokus på den lille killen i täten.

Han vände sig om flera gånger för att se efter så att de inte fastnade för länge med att lukta på alla goda dofter

Nu är väggpanelen i valphagen klar. Den enda som saknas nu är valplåda, kompostgaller och matta på golvet. Ja självklart saknas valparna också men de kommer när de kommer. Känns skönt att vara ute i god tid med förberedelserna. Mjölkersättning är införskaffad och det är bara lite annat fix som ska ordnas fram. Sedan är Bolltorp klar att ta emot ett gäng kooikervalpar

Valpar på väg och en mammig Wynja



 

Wynja är nu konstaterat  dräktig. Veterinären såg fyra små valpar i magen med ultraljud. Matte var med och fick se de glädjande bilderna. Kanske Wynja till och med döljer en femte? Ja vi får se hur många det blir när det är dags för valpning.
Antalet är inte det viktiga utan att det går bra och utan komplikationer för både Wynja och valparna.
Har insett att det är mycket som ska fixas runt en dräktig tik. Vi har sett över försäkringarna. Det blev till att byta bolag då det vi hade inte hade veterinärvårdsförsäkring på valpar under 6 veckor. Nu har vi en avelsförsäkring som täcker både detta och dolda fel för valparna upp till 3 års ålder. Det blev dessutom billigare än i det förra bolaget. Inte ofta som något blir bättre till lägre pris men här blev det skillnad åt rätt håll.

Valplådan jag gjorde till Stina för 9 år sedan har plockats fram och gjorts iordning. Nu blev den vitmålad och passar Wynja som handen i handsken. Vi påbörjade tillvänjningen direkt. Kunde inte blivit bättre. Hon tog den som sin direkt och ockuperar den ständigt då hon vilar/sover. Ja ibland gör hon ju utflykter till soffan och sängen. Det går ju inte att bryta gamla mönster helt.

Det som återstår är att måla hyllan som delvis ska ligga som ett hylla på lådan. En plats dit hon kan fly då valparna blir lite större och mer krävande....

Håller också på att fixar paneler att ha längs väggen i valphagen så att de små inte tuggar i sig tapeterna. Stinas valpar slickade i sig en hel del av tapeten uppe i Halåsen för 9 år sedan. Då hade vi bara kompostgaller mot väggen. Kompostgaller sägs ju vara en uppfödares bästa vän och det stämmer nog till viss del. Men inte hjälper det att ha mot väggarna. Vis av de erfarenheterna så blir det panel mot väggen och kompostgaller resten av valphagen. Vi planerar att ha valprummet i gästrummet så att kullen hamnar centralt i huset.

 

Bäst att passa på och ta en bild på den lilla damen innan magen syns. Det gick fort för bara några dagar efter att denna bilden togs så gick det inte att missa att hon är dräktig. Det syns på hela hennes utstrålning och kropp att hon gått en bra bit in i dräktigheten.

Det är ju inte alls långt kvar tills dess att Wynja ska ha sina valpar. I mitten av november beräknar vi att flocken utökas med ett antal brun/vita små knyten. Sedan gäller det även att hitta bra hem till de små då de  blivit åtta veckor.

Vi väntar även på godkännande av kennelnamn från SKK. Att hitta på namn utifrån ett tema är riktigt roligt. Ulla hade en idé som jag tycker var riktigt bra. Sen gäller det bara att få till det så att namnet passar in på valpens personlighet. Det vill säga rätt namn till rätt individ och det fixar Ulla galant. Inte det minsta orolig.

Det är härligt att se hur Wynja förändras både vad gäller tillväxt och utvecklas mentalt. Hon blir mer och mer mammig i sitt beteende. Det är riktigt roligt att se hur hon förändras och utvecklas i sitt beteende.

Höstfärgerna har kommit mer och mer och lyser verkligen upp naturen med sin mångfald av nyanser. Är härliga dagar då solen skiner men även lite småmysigt då det är mulet och kylslaget

Hösten är här men det finns glädjeämnen trots mörker och kyla

Kortare dagar. Mörkare kvällar. Kyligare luft och mer regn och rusk. Ja, nu är hösten kommen med allt vad det innebär. Även om det kan tyckas vara lite deppigt med tanke på vädret så finns det många ljuspunkter att lyfta fram. Naturen har precis börjat lysa i helt andra färger. Det gröna tycks bli grönare då det ställs emot rött. Löven börjar skifta färg. En del släpper och lämnar färgade stråk längs marken medan andra sitter kvar och lyser upp träden med växlande färger. Det är på väg att snart bli både eldrött och guldgult på träden,

 På promenaderna ser man många små naturliga arrangemang som är fina att titta på. Även om det är giftigt så kan det vara en fröjd för ögat.

Den Bolltorpska flocken har haft helgbesök av Dalton. Ja det fanns ju ett uttalat syfte med hans besök men vi fick alla njuta av hans närvaro några dagar. Det tackar vi hans matte för. Han fick bo i gästrummet men tyckte inte om att sova ensam där då det smög omkring katter och löptikar utanför. Så Dalton och jag gick i bivack i bäddsoffan. Han är en trevlig kille som verkligen tycker om att sova i sängen då han kan rulla ihop sig mot någons rygg. Behöver jag säga att vi sov gott båda två? Hans matte var nog riktigt avundsjuk på mig.
Om allt går som tänkt blir det tillökning i den Bolltorpska flocken i mitten av november. Så nu håller vi tummar och tassar.

När mörkret och kylan smyger sig på finns det inget mysigare än att krypa upp i soffan och slappa.
Stina och Felix breder ut sig och ockuperar stor del av soffan. Husse fick helt enkelt hitta annan plats att sitta på. Gör det gärna när jag får se djuren njuta fullt ut...

Det är inte utan att jag blir mer än lovligt förbannad. När jag kom till jobbet idag så visade det sig att det varit inbrott på min nya arbetsplats. Alla tv-apparater och datorer på plan ett var stulna. Polisen tog en av gärningsmännen som visat sig bli lite trött av att bryta sig in. Han hade helt sonika gått och lagt sig och vaknade upp på morgonen i lagens trygga famn.
Varför gör man sig omaket att bryta sig in när man inte ens orkar fullfölja med att avvika från platsen. Är dock tacksam för att en av antagonisterna gripits och att de bara stulit saker och inte gett sig på att förstöra i lokalerna. Förhoppningsvis så har polisen koll på den gripnes umgänge och kan lösa detta snabbt. Dock är mina förhoppningar om det ganska små.

Tyvärr så ställde det till en hel del för personalen kopplat till utbildningar och förberedelserna inför öppet hus på lördag och inflyttningarna i nästa vecka.

Inget är som väntans tider. Nu går flockledarna och väntar på att Wynjas herrbesök ska ha gett resultat. Är vår lilla röd/vita dräktig eller inte? I slutet av nästa vecka kanske vi kan få svar. Planerar in att göra ett ultraljud för att få ett besked om hur det kan förhålla sig.
Vi ligger i startgroparna med en del att fixa men behöver ha ett positivt svar för att kunna/vilja fullfölja en del uppgifter. En spänd men trevlig väntan.

 Vår passionsblomma har blommat flitigt under sommaren och början av hösten.
Nu har en av blommorna utvecklats till en "passionsfrukt". Ska bli spännande att följa utvecklingen och se om det blir en frukt eller om den ruttnar ihop!?


Det perfekt naturligt formade trädet börjar så sakta att iföra sig höstens färger. Det är likadant med de flesta träden runt den Bolltorpska farmen.

Vissa dagar är det riktigt fint höstväder med solsken och klar luft för att nästa dag vara molntungt och regnigt. Det växlar fort men temperaturen är ändå ganska behaglig så här långt.

 Då dessa bilder togs ser ni att vädret var på topp med härliga promenader med de fyrtassade.