En bra början på hösten...

Stolta minnen

Ibland kommer tankarna på Skooi´s clubshow upp i huvudet. Det är nästan en månad sedan men jag kan inte låta bli att känna lite extra stolthet över Lilos prestationer. Bortsett från mycket fin kritik av domaren så fick hon även med sig en hel drös av rosetter hem. Alla våra kooikrar gjorde bra ifrån sig och det känns lite extra bra då det är vår egen avel i Joykooi som burit frukt. Även om vi bara fått till en kull så här långt så kan vi känna oss nöjda. 

Joykooi Kristal, Lilo med sin rosettsamling dagen efter clubshowen.

Höst

Hösten har kommit för att stanna helt och fullt. Blåst och regn växlar med klara fina dagar. I skymning och gryning kan ljuset vara riktigt trollskt och nästan lite magiskt. Vissa dagar så dansar älvorna över fuktigt gräs i hagarna. Alldeles tyst och stilla. Var årstid har sin tjusning.

Äppelskörd

Ja det blev en hel del äpplen på träden i år. Dock blev skörden minimal då vinden passade på att gnugga sönder äpplena mot grenarna för att sedan slita loss dom från träden. Jag var alldeles för sen med att skörda. Både fåglar, rådjur och getingar fick sig rejält med äpplen att smaska på. Gläder mig ändå åt att det är fyra år sedan vi hade äpplen i träden. En tuff beskärning med motorsåg hämmar tillväxten av frukt ganska ordentligt märkte jag. Nu verkar dock ordningen vara återställd.

Träningen

Har kommit en bit på väg med både agilityn och viltspårandet med de små kooikrarna. Spännande att se hur olika de är på att arbeta både med spåren och med hindren på agilityn. En rejäl utmaning då de är så olika i mognad och ta till sig de beteenden som jag försöker få till.

Wynja jobbar på behöver finslipa hennes spårarbete så att hon behåller fokus på det spår vi går och inte kollar upp annat vilt som gått förbi. Hon har järnkoll på vart vi ska gå men vill gärna kolla av andra lukter och spår också. Lite frustrerande men vi är på rätt väg. Hon behöver nog svårare utmaningar för att behålla fokus....
Farten i agilityn verkar vara kvar. Minimalt med agilityträning för hennes del då det verkar som om hon behöver vara lite mer sugen för att få fart. Vi tävlar oss i form helt enkelt. Ja, inte konditionsmässigt för då blir det cykel. Jag har varit ute ett par svängar med alla kooikrarna och de sköter sig bra med att springa bredvid.

Griima får vara pensionär och supporthund. Hon har börjat få problem med sin has då hon anstränger den för mycket. Där gäller det att hitta den berömda balansen så att hon får tillräckligt med träning utan att få ont.

Blir lite mer utställningar under hösten vintern för de vit/röda. För Wynja blir det även ett par agilitytävlingar innan vi stänger ner den delen för säsongen. Kanske hinner vi även få till ett par viltspårprov i öppenklass för att förhoppningsvis få till det där sista 1:a priset. Då har vi ju bärgat titeln "svensk viltspårchampion". Vore ju riktigt trevligt för husse om han nu kan hålla nerverna i styr!! Kan man inte låta domaren gå med hunden?!

Jag - en väsknörd

Som ni säkert känner till så är jag ju en nörd vad gäller väskor och tillbehör för spårarbetet. Verkar som om jag nu äntligen gått i hamn med den ultimata väskan för mig. Mer om den i nästa inlägg. Jag kan ju inte bara låta saker vara utan har onekligen ett behov av att modifiera och göra dom mer personliga och anpassade till det jag ska ha dom till. Finns säkert någon form av diagnos på detta men vad gör det då jag kan ha egenterapi genom att modifiera och pyssla själv.....