tisdag 3 juni 2014

Om en försvunnen katt, duktiga flockmedlemmar och sju år av saknad.

Vår kelgris Millan har nu varit borta i över två veckor. I fjol var hon borta som längst i 10 dagar. Nu har det gått så lång tid att till och med Puma sätter sig på en sten och spanar efter Millan. Själva ropar vi varje gång vi är ute och vi har även satt upp efterlysningsaffischer.
Förra sommaren var hon borta som mest 10 dagar i rad men nu är det snart tre veckor sedan vi såg vår lilla kelgris. Vi fortsätter hoppas att hon bara är ute på en längre jaktsafari...
Om någon som bor eller passerar i närheten av Bolltorp/Segersjö sett henne, hör av er.

Min biträdande flockledare (vad gäller hundarna annars är hon min flockledare också) slog på stora trumman i Norrköping under den gångna lördagen. Hon ställde Wynja förtjänstfullt vilket resulterade i både Cert och BIM.
Det var en fröjd att se deras samspel inne i ringen. Det enda som inte fungerade riktigt bra var när domaren fickför sig att mäta Wynjas mankhöjd.  Nä, se det ville hon inte vara med om för det har vi aldrig gjort förut. Hon konstrade men behöll ändå sitt lugn och skyggade inte för domaren efteråt. Bara hem och träna på att bli mätt.Ja då menar jag förstås mätt i centimetrar. Mätt i magen är ju problem, hon är ju en matglad kooiker....

Efter utställningen var vår lilla kooikertös så där lagom kaxig mot de två äldre flock-medlemmarna. Tänk att jag fått en hel dag med uppmärksamhet och fått vara i focus. Dessutom gjorde jag bra ifrån mig, fick både godis och beröm. Ni åldringar var ju bara med som bihang.
Ja ja du lilla stjärna. Det var i lördags, på söndagen var ordningen återställd. Husse for med Griima till Karlskoga för lite seriös agilityverksamhet medan de andra fick vara hemma med matte och må gott.
Med sol och glädje for jag och Griima mot Karlskoga för att pröva lyckan i klass 2 i både hopp och agility. Griima gjorde två riktigt bra lopp trots husses idoga försök att förstöra.
Hopploppet gick riktigt bra trots att jag tryckte ut henne i slalomet och likaså tryckte ut henne från tredje sista hindret.
Agilityn tar jag med mig jättefina kontaktfält ifrån. Dock fixade jag en tråkig disk då jag fick henne att vägra vid 3 stycken hopphinder. Hur djäkla svårt kan det vara...
Eloge till domaren som hade gjort roliga banor som det gick att få flyt i samt att man behövde tänka till vid vissa passager. Dessa klarade vi men det var "grundsvängarna" som inte fungerade för föraren idag. Kan i alla fall konstatera att jag inte var den enda som gjorde missar bland förarna.
Stort grattis till Pysen och Roger som vann hoppklass 2 small. Ett superfint lopp med ett riktigt flyt. Att Pysen var snabb visste jag, men att Roger kunde få upp den farten trodde jag var näst intill omöjligt. Vad fel hade inte jag där...


Kan bara konstatera att min benämning "VBD" (världens bästa dotter) bara stämmer bättre och bättre.
Fick ett pm från min dotter via facebook för några dagar sedan:
Det var en text som min Mamma hade skrivit och som sattes i hennes dödsannons. Min älskade dotter hade skrivit av och sparat den. Hon skickade den till mig efter det att vi pratat om att det var sju år sedan Mamma/Farmor lämnade oss. Den 29 maj 2007 släppte hon våra händer och vandrade ensam vidare längs vägen. Du finns alltid med i tanken och är ännu saknad.
Själv hade jag helt tappat bort denna sista hälsning till oss. Känns både ledsamt och tröstande att läsa den medans tårarna rinner.
Tack Jessica för att du påminde mig.

"Den dagen jag går för att ej vända åter, jag vill att ni minns mig precis som jag var.
Det blir bara värre, mina kära, om ni gråter, för ingen kan ändra det öde vi har.
Mina älskade, kära, jag vill att ni vaknar och lever de dagar, den tid ni har kvar"