Ibland är allt bara underbart bra...

En vecka som gräsänkling är nu över. Tur att tiden går fort. Det har varit skönt men tomt utan min älskade hustru att prata med här hemma. Gizmo kom dock snabbt in i flocken. Kanske berodde det på att jag gick omkring och pratade med hundar och katter nu när Ulla var på Malta. Jessica och Kalle var ju också där så det var ingen man kunde be om service.

Har i veckan fokuserat på att möta "stora" människor. Då menar jag inte stora rent fysiskt utan människor med djup och ett stort hjärta. Tack till er, ni vet själva vilka ni är. Utan er hade veckan varit extra jobbig.

I lördags agerade jag vapenhandlare och for ner till Eksjö och bror för trevlig samvaro och samtal. Blev långpromenad med hundar då han var hundvakt åt en tjänstehund. Dagny var lika stor som Stina och Griima tillsammans. Kändes som att klappa om en jättevarg. Dock var hon mycket trevligare och Stina tog chefsskapet utan att blinka. Tack för filmerna.
På hemvägen passerade jag syster och hennes karl. Styrkande samtal och mättande fika. Stort tack till er, bror och syster för att ni finns och är dom ni är.

Söndagen var faktiskt en riktig höjdardag. Dels skulle min älskade hustru komma hem från Malta och hon var mer än efterlängtad. På eftermiddagen skulle jag och hundarna tävla på Frövi BK. Säsongsdebut för inomhustävlandet. Innan start får jag sms från dottern som är på Malta. Hon vill att jag ska logga in på fb då hon lagt in ett par bilder. Sagt och gjort, det är ju bara att logga in med mobilen. Snacka om att tekniken har krympt både tid och rum.

Det var dessa två bilder som hon lagt in. Världens bästa dotter har uppfyllt en av sina drömmar. Ända sedan hon var fyra år har hon pratat om att få simma med delfiner. Och det går ju inte se annat än hur himla nöjd hon är med livet just på dessa bilder. Jag tror nog att hon kan leva länge och gott på dessa minnen.

Tävlingen ja. Fem starter med tre diskade lopp. Griima blev rosettplockaren från Bolltorp denna dag. Två stycken fjärdeplatser knep hon. hade kunnat bli en andra eller tredjeplats i ag1 loppet men då jag var tvungen att göra ett nödstopp så tappade vi lite tid. Gjorde inget då hon fick pinne på ett nollat lopp. Vi hade fem starter och i mina ögon fem kanonlopp. Stina hade fart och bjöd framåt. Griima hade eld i baken och var riktigt följsam trots den höga farten.
Här ovan är våra lopp samlade på en film. Jag har verkligen njutit av känslan jag hade under loppen. den kom tillbaka igen och igen då jag laddade ner filmerna och tittade på dem.
När jag och hundarna kom hem satt Ulla i soffan och väntade. Griima rusade in och för "tasslöst" upp i hennes knä. Stina for runt och bara skrek. Visst är det kärlek? En sådan där gränslös kärlek som bara hundar kan visa. Det kändes gott att krama om hjärtat och ha henne hemma igen. Vissa dagar är allting bara så förbaskat bra....