Så var det dags för påsken att göra sitt intåg. Med den kom också finvädret. Soligt men lite kyligt och minusgrader på nätterna. Det gör att det töar långsamt och vi slipper lera och väta. Underlättar när man varit ute med hundarna. Slipper spola 16 tassar efter varje rastning vilket är riktigt befriande.
Skärtorsdagen (årets vassaste dag) var sista jobbdagen innan påskledigheten på fyra dagar. En välbehövlig vila från jobb och det ger utrymme för att ladda med ny energi med att göra saker med hundarna.
Den senaste flockmedlemmen har redan förstått hur hon ska bete sig för att både hamna i fokus och äga husse. Hon har en riktig mästarinna som läromästare. Nämligen sin egen mor, Wynja.
Wynja har verkligen utvecklat det här med att äga sin husse till en konstform och Ambie har snabbt tagit efter. Det är otroligt svårt att neka en liten mjuk valp med mjuka ögon något....
Skulle det gå henne emot är hon bara lite extra söt och kontaktsökande.
Äntligen har snön lämnat terrängen naken så att det går att lägga klövspår både med och utan blod. Utrustningen har tagits fram och putsats till. likaså är klövar och blod framletat ur frysen. Bara att köra på med de båda kooikrarna. En rutinerad dam och en liten novis. Ska bli spännande att se hur Wynja har stått sig över vintern och valpningen. Har ju tjuvtränat, men bara med klöv. Med blodet kan det bli lite annat.
Ambie har fått leka lite med klöven men nu ska vi se hur hon tar spåret!?
Hon tog spåret galant och gick det lite tveksamt först. Stannade till halvvägs, tittade på mig och fortsatte sedan. När hon kom fram till klöven så verkligen exploderade hon och kastade runt den som om det var det roligaste som fanns.
Väl inne efter spårning och lek med rådjursklöv så var det som att blåsa ut ett ljus. Man blir ju trött av att jobba med nos och huvud. Då spelar det ingen roll hur man ligger. Man slocknar helt enkelt där man står....
Wynjas spår gick först genom en tät granplantering. Ångrade mig nästan att jag lagt spåret där. Var lättare att gå i egen takt med klöven släpandes och droppa blod från flaska. Att följa efter Wynja i linan var en helt annan sak. Gick dock bra. Efter granskogen så var det en vägövergång innan vi avslutade med en lång fältdel. Som vanligt var hon lite ovillig att ta upp klöven från början. Men då hon väl tagit upp den så bar hon den stolt hela vägen hem från fältet.
Provade att filma del av Wynjas spårarbete och spårslutet. Gick ganska bra. Inte superkvalitet men ändå.
I källare står de nya hopphindren klara på rad. Det är bara flytten upp på agilityplanen kvar. Det har gått ganska snabbt att får dom klara då jag kört serieproduktion av delar och montering. 18 stycken hinderstöd varav 16 med hinderhållare. Hinderhållarna plockade jag från de kasserade hindren redan i höstas. De gamla hindren håll i 8 år vilket borde vara någon slags rekord då de flyttats så många gånger både till Fäviken och Sunne. De nya är av lite stabilare virke och en bättre design, samt tryckimpregnerat.
Så här ser det färdiga hindret ut. Ser verkligen ut att passa på den Bolltorpska banan. Nu ska bara resten av hindren ut på plan innan det bara är att köra. Blir lite spännande på banan i år då Ambie ska börja hinderträningen. Inga hopp eller balanshinder utan det blir tunnlar, slalom och träning mellan hinderstöd med liggande bommar. Eventuellt blir det liggande balansbom på marken för att hon ska lära sig att gå på bommen och inte kliva av. Inga krav, bara på lek och skoj med glädje och fart.
Enda som inte stämmer med regelverket med hindren är att de inte går att sänka under 20 centimeters hopphöjd. Nu gör inte det något då jag inte har några XS hundar. Och de är ju faktiskt gjorda för mig och den Bolltorpska flocken.....
Glad Påsk på er alla där ute i världen!
