Svensk juniorvinnare 2018, viltspår och lucia

Svensk juniorvinnare!

Den gångna helgen var flocken på "stora Stockholm" och ställde ut. Ja, det blev bara de små kooikrarna som fick äntra utställningsringen. Wynja var alldeles för pälslös för att det skulle vara någon idé. Griima fanns det ingen grupp för då hon otvivelaktigt är av blandrastyp.

Vi började helgen med att åka hemifrån direkt efter jobbet på fredagen. Checkade in på Scandic Kungens kurva där vi grupperade i den stora flocksängen för att se upplösningen av Idol 2018.
En del ville ju vara lite närmare än andra så det var bara att bereda plats. Efter en god natts sömn och när hundarna fått mat, blivit rastade och allt var packat - en rejäl hotell frukost. Dessa frukostar kan inte överskattas. Tar man till ordentligt så står man sig nästan en hel dag på Älvsjömässan. Man inleder enkelt med juice och smörgås till frukost och går därefter in direkt på lunchen i form av äggröra, stekt bacon, prinskorv och lite grönsaker för att sedan avsluta med kaffe och ett wienerbröd som dessert. Jag hoppade wienerbrödet då jag insåg att det inte skulle få plats i en redan överfull mage.

Färden till utställningsplatsen gick bra. Att hitta en parkering var en betydligt större utmaning. Jag hoppade av med hundarna, checkade in dom med veterinärbesiktning och byggde läger vid "ringside". Under tiden satt Ulla i bilen och letade frustrerat efter parkering. Sent omsider men i god tid innan det var vår tur i ringen kom hon inångande med glädjebeskedet att hon till slut hittat parkeringsplats. Tog dock en stund för henne att varva ner då det nog inte varit så lite stressigt i trafiken. Men vi fick i alla fall gott om tid att prata med alla härliga kooikermänniskor då det drog ut på tiden. Det var en noggrann domare som dömde några "kooiker look a likes" innan (läs Welch springer spaniel).

Väl i ringen gick det bara bra för lilla Ambie och Ulla. De gick in i sin bubbla så att inte ens kopplet behövdes. Det är så läckert att se Ulla ställa Ambie, samma sak med Wynja, de går helt upp i fokus för varandra och omvärlden slutar nästan att finnas till.

Även under visningen i rörelse så fungerar de som en enhet vilket är fantastiskt att se. Ulla har en förmåga att få hundarna med sig i ringen som det inte är alla förunnat att ha. 

 

I väntan på att det var vår tur att bli bedömda av domaren så passade vi verkligen på att chilla lite. Lilo älskar att bli kliad på magen och det finns väl inget som hindrar att man njuter lite samtidigt som de andrar springer och vänstervarvar.

 Ta i trä, så även jag lyckades få till det med att ställa upp Lilo för bedömning. Samma sak med springandet så följde hon med utan problem. Släpade lite men jag behövde inte dra henne runt.

 Det var inte alls mycket blä med denna utställningen. Lilo fick excellent och blev andra juniortik efter Ambie. Ambie blev "Svensk juniorvinnare 2018", bästa juniortik, tredje bästa tik med cert.
Bra utfall för kennel Joykooi på "stora Stockholm". Stort tack till Femke på Duckhills för alla de fina fotona du tar på alla utställningar.

Viltspår i skymningen

Efter att ha landat hemma efter Stockholm var det skönt att ha en söndag att bara vara på. Ja lite arbete med hundarna blev det ju. På eftermiddagen blev det spår för alla kooikrarna. Griima, vår svartvita kooiker fick lite andra aktiveringar.

Jag har ju haft lite problem med att Wynja släpper spåret och vill iväg på andra mer utmanande dofter i skogen. Nu var spåret preparerat med lite godisapporter för att spåret skulle vara självbelönande.

När hon efter ett perfekt spårarbete var framme så hade hon bara tagit en av godisapporterna och helt sonika gått över de andra två. Helt fokuserad på att ta fast klöven som var i slutet.



Väl framme tog hon klöven och var mer än nöjd med att få bära hem den som sitt byte. Tänk att hon hade så svårt att ta klöven när vi började. nu är det som om den delen aldrig existerat.
I alla spår hade jag bara dragit klöv och hoppat över blodet. Kanske det var därför som det gick så bra. Med blodet blir det kanske för lätt och ingen utmaning att hålla reda på spåret

Lilo var lite mer försiktig med att ta upp klöven. Men då hon visat var den var och fått av sig sele och lina for hon omkring och kastade med klöven och var hur lycklig som helst.
Hon är allt bra tokig den häringa kooikern.

Ambie gick också ett spår men det var alldeles för mörkt för att få till någon bild.
Våran primadonna jobbar på ett helt annat sätt i spåret än de andra två. Hon är mer försiktig och noggrann. Har nog inte kommit över sin osäkerhet på vad det egentligen är som förväntas av henne. Men vi är på god väg att komma dit.

Så här pigga och alerta blir en kooikerflock efter utställningar och spårarbete. De var som döda hela kvällen och natten. Men de vilade sig snabbt i form igen för på måndagen var det som om de inte hade fått göra något alls. Fulla av livsglädje och energi.

Lucia

Tänk att det redan är en bra bit in i december. Nu är det bara lite mer än en vecka kvar till julafton. Nu så här i efterhand känns det som om hösten gått väldigt fort. Tycker inte alls det var länge sedan vi firade Max 3 årsdag i Orsa vilddjurspark.
Hoppas att ni haft en bra Lucia ute i världen. Själv upplevde jag ett Luciatåg med både lucia, tärnor, tomtar, pepparkaksgummor och gubbar. Skolan var på äldreboendet och lussade för de boende. Det var definitivt ingen skönsång men glädjen och känslan som ungarna gav oss som tittade på var fantastisk. Stort tack till Lillhedens skola som dessutom vill göra detta till en tradition. Det tackar vi också för.