Skön sommar med en del aktiviteter

Sjökrogen

Ett av de årliga besöken på Sjökrogen har genomförts. För ovanlighetens skull så hoppade vi över hjälmargösen och slog istället till med en rejäl oxfilé. Som vanligt satt smakerna och det var riktigt gott. Portionerna kunde gott ha varit något större. Priset var kanske lite i överkant men det var trots detta en superb måltid och vi njöt av både mat, dryck och lokaliteterna. Det var en perfekt kväll att sitta ute på bryggan och äta.

Skum ale på Sjökrogen.

Besök från Linköping

Valpköpare från Linköping var på besök och visade av sin adept "Nala". Hon har utvecklats jättebra och har framför allt ett härligt temperament och psyke. Hon var kanontydlig i sin kommunikation med den Bolltorpska flocken så det fanns inte några tveksamheter som kunde missförstås.

Lite agility med lillmatte och sedan ett viltspår med husse. Tror hon sov gott på vägen hem sedan.

Hon har sedan tidigare provat på agility och de flesta hindren så vi lade fokus på hur man kan lära in slalom och lade grunderna till balansbommen och gungan. Nala och Lillmatte var läraktiga och fixade balansbommen utan problem. Gungan gick bra men det behövs lite mängdträning för att hon ska bli trygg på den.

Husse provade viltspår och jag tror han blev lite fast i viltspårträsket. Nala visade min själ att hon visste vad det handlade om. Blir hon rätt coachad av husse så kommer hon att bli riktigt, riktigt duktig på viltspår. Hon har spårintresse och tyckte det var riktigt gott med klöv. När vi var klara ville hon ta spåret en gång till.
Tack till hela familjen för trevliga timmar.

Semester

Bara att vara ledig var i sig en riktig höjdare. Blev väl inte riktigt så mycket jobbat med hundarna som tänkts från början. Hade åtminstone viljan att köra en massa spår men det blev bara något enstaka då det varit så infernaliskt varmt, både för husse och de pälsklädda. Blev lite annat såsom bad och apportering.

Altandörren är i stort sett klar. bara slipning och målning kvar inomhus samt listerna förstås. Det är ett sådant där dåligt väder projekt men det har lyst lite med sin frånvaro när jag varit ledig, det dåliga vädret alltså. Blev trapp snickrad till dörren och ett uterum inköpt. Leverans i oktober.

Med tanke på vad som hände när vi byggde altanen (anmäld för misstänkt svartbygge, allt var kollat och klart men jag hade inte skrivit det på bloggen. Så någon avundsjuk individ skickade in en anmälan)😀, går jag ut med tydlig information redan innan. Det vore ju synd om kommunen med sin redan trängda ekonomi skulle bli tvungen att få ännu ett obefogat kontrollärende. Inte konstigt att de börjar ta betalt för exempelvis bygglov. Jag har kontrollerat både i befintlig dokumentation/regelverk på nätet samt pratat med tjänstemännen på kommunen om det behövs bygglov. Svaret är ett entydigt nej. Vi får bygga ett uterum på 30 kvm utan bygglov och det vi ska sätta upp ligger på knappt 18 kvm. Så den avundsjuke göre sig ej besvär.

Och mycket skit blir det.

Altandörr och trappa på plats.

Nya utemöbler och nu fattas bara uterummet som är beställt.

Östersund

Under semestern var vi uppe några dagar i Östersund och hälsade på dotter med fästman samt barnbarnet Maximilian. Det var sköna dagar utan en massa måsten. vi hade tur med vädret och kunde bara må gott och umgås. Lärde mig en grillmarinad av Tommy som nu är testad nere på den Bolltorpska grillen. Det blev nästan lika bra som den han hade fått till.

Åter på jobbet

Den 10 augusti var det då dags att fortsätta tjänstgöringen på kommunen i Kumla. Det var som det var förra året. Lite att pyssla med så jag kom ifatt. Vissa saker var bra andra mindre bra precis som det är i livet. Vikarierna hade fungerat bättre än i fjol vilket nog berodde på att det inte var så många nya utan vi har lyckats behålla många av de gamla.

Regionens "gula" färdtjänst

Ni som känner mig sedan tidigare vet ju att jag har haft lite problem med extraslag på hjärtat. I söndags hade jag lite molvärk i bröstkorgen och ringde 1177. När jag väl kom fram och pratat med dom så sattes jag på medhörning när de pratade med 112. När de sedan pratat med mig så skickade de en ambulans. Fick klättra in och blev uppkopplad på EKG. Det var några "toppar" som oroade dom lite så det var bara att åka med in för provtagning. Som tur var så var alla proven bra och jag fick åka hem. På måndagen ringde jag hjärtmottagningen och fick prata med min läkare. Det visade sig att jag hade lite mer problem än bara extraslag. Hade tydligen lite förmaksflimmer också. Så nu blir det nytt arbetsekg för att kolla om pulsen går upp vid ansträngning. Jag upplever det som om jag har ständig vilopuls. Ligger på en vilopuls på 50 men så in i helsikes vältränad är jag inte.

Får se om det blir ändrad medicinering eller annan behandling då resultaten från arbetsekg kommer till läkaren. Har varit  duktig och skrivit upp en hel massa frågor som jag har med mig för att inte missa något. Förmaksflimmer är tydligen väldigt vanligt och inte alltid farligt men när man får det själv så är det inte utan att man börjar fundera lite på vad som är viktigt i livet.

Blir längre och längre mellan inläggen

Blir tydligen längre och längre mellan inläggen. Insåg nu att jag hade skrivit men inte lagt in bilder och publicerat. Ja det har ju inte hörts något så det är väl ingen som direkt saknat inläggen. Trots allt så skriver jag ju blogg främst för min egen skull. Ett sätt att summera det som är viktigt och även att fokusera på det som är bra och roligt i livet.

Blev ändrad medicinering och uppföljning med nytt EKG. Mår mycket bättre och oron för hjärtat har till stora delar släppt. Undertecknad har till och med varit ute och sprungit i veckan. Ja det blev 5 km snabb gång med lite löpning, ca 1/3 av sträckan sprang jag och det kändes riktigt bra. Hjärtat fungerade och den opererade hälen kändes inte alls.

Vi har även tagit prov på Ambie och Lilo och skickat blodprov till universitetet i Utrecht, Holland för att kolla upp ENM. Så nu är det bara att vänta på svar.

När veterinären skulle ta prov på Lilo så blev det rena blodbadet. Den där tjejen har ju väldans problem med att vara stilla. Hon vevade på ordentligt med det kanylstuckna benet innan vi fick lugn på henne. Ambie satt bara helt lugnt. Går knappt tro att de där båda är helsyskon...

Lilo med några apporter i M/90 som husse gjort. 

De var riktigt populära av alla i flocken.

Kooiker högen ligger och sover jättegulligt. Husse smyger dit

med kameran för att ta en bild. Precis när jag ska ta fotot så är

hela högen pigga som mörtar och undrar vad de ska göra....

Midsommar och framåt i den Bolltorpska flocken.

Trångt i hundrummet

Då viktiga gäster kommer på besök får jag flytta ner till hundrummet och slå upp bäddsoffan. I grunden är det inga problem utan det gör jag så gärna när det kommer besök från Jämtland. Det enda problemet är när det är varmt ute så blir det också varmt inne. I synnerhet då alla kooikrarna ska ligga hos mig och sängen blir mindre än vanligt. Inga problem med att hundarna ligger nära men det ökar värmen så jag har svårt att sova då alla ska ha ligga och trycka sig mot mig för att visa att de verkligen bryr sig och vill visa att de är en del av den Bolltorpska flocken. Ett klart I-lands problem men ändock. Att känna sig älskad får en att stå ut med mycket😊

Tre kooikrar och en trött husse.

Älskade barn , barnbarn och mågämne

Det har varit fantastiskt att ha er här nere ett tag. Även om det var kort så var det lagom. Jag har saknat er alla och det blev ju inte bättre av att resan norrut i påsk blev inställd. Men nu har jag fått träffa er och kan stå ut ett tag till. Extra plus att få hjälp med montering av altandörren. På utsidan är det bara kvar att montera fönsterbrädorna. Inne är det lite mer finsnickerier kvar med dörrfoder etcetera samt trappa på utsidan. Hjälpen var värd mycket och det blev en fantastisk skillnad med både ljus och närhet till altanen.

Teamwork av Tommy och undertecknad

Max och Lilo kollar på tv´n. Spännande barnprogram.

Hundbad

Under de varma kvällarna så har vi varit iväg till Hampetorp och badat med hundarna. De har ju öppnat upp en del av stranden till hundbad vilket är fantastiskt positivt. Det har både apporterats och bara avslappningssimmats av de fyrbenta. Griima vill att man ska kasta ut apporter hela tiden då hon verkligen älskar at få jobba i vattnet, simmar ut och hämtar och släpper vid fötterna för att sedan uppfodrande kräva att apporten kastas ut igen, och igen... 

Wynja tycker det är roligt också men inte alls på samma nivå som Griima, hon glider mest omkring och gärna mot vassen där änderna huserar.

Ambie har gått från att vara en mycket tveksam badare till att verkligen gilla att glida runt precis som mamma Wynja. Lilo stressar på i sin simning så att det plaskar och stänker om henne där hon ångar fram som ett berusat slagskepp och väntar på att det ska hända något

Rävlek i hagen

Efter det att höet slagits och tagits in så har rävarna tagit till sig den nedre delen av hagen som en privat lekplats. Ulla har kommit riktigt nära och filmat hur den ena räven leker med maten som en katt och hoppar runt. Ska bli spännande att se om de tar med sig sina valpar när de blir lite större.

Höet slaget, torkat och inkört.

Med förhoppning att värmen kommer åter

Då värmen försvunnit passade jag på att lämna in bilen för att få ac´n lagad. Kanske lite sent men ändå. Samma sak med gräsklipparen där styrstaget gått sönder. Lagning när gräset växer som mest och klippning är av nöden. Misslyckats lite i tänket men nu är det ändå klart. inför nästa värmebölja och gräsklippning.

Veckans covid-19 skylning vinner kommunen i Östersund

Pandemins ryktesspridare tilldelas kvällspressen😁

Covidens tider är ännu inte förbi

Ny fart på spårandet

Efter ett kortare uppehåll så har vi kommit igång med spårandet igen. Det har varit lite mycket på jobbet med kringarbete med coviden och inför sommaren så energin har helt enkelt saknats. De som inte saknat energi är de fyrbenta och det har de verkligen visat sen vi kom igång igen.

Wynja visade på ett tydligt sätt varför vi ska ha spårlina när vi spårar. Ja, det är inte för att hålla tillbaka hunden utan det är framför allt för att veta vart hunden är😀 Ibland måste man som förare släppa hunden med blicken för att inte trilla på arslet och då är det bra att ha koll på linan när man inte hittar igen hunden med blicken, bara följa linan med ögonen liksom. Går extra bra om spårlinan  har en avvikande färg.

Lite från den Bolltorpska vardagen

Systrar ur ädelstenskullen visar att de är kompisar när det väl gäller. Detta till trots så kan de bli riktigt sura på varandra. Som tur är så finns det ingen långsinthet i dessa två underbara varelser.

Lilo håller koll så att de andra inte hittar på något roligt. Inte för att hålla ordning utan mer för att hon inte ska missa något. Det kan ju hända något roligt som jag missar om jag inte är på alerten.

Vackra solnedgångar har vi fått uppleva från första parkett ett antal gånger. Räcker att gå ut på trappen så har man det rakt framför sig. Här ser det ut som om hela Odensbacken står i lågor bakom träden.

Agilitybanan står bara och väntar på att nyttjas. Värmen den sista veckan har varit för betungande både för hundarna och mig. Dessutom så kan jag inte köra agility som tidigare. Medicinen jag tar för hjärtat gör att jag inte orkar med några längre pass. Det blir korta lopp mer för att aktivera hundarna än att träna och utveckla våra förmågor😔

Trots coviden så finns det saker att glädja sig åt i vardagen. Själv flyger jag vidare mot en midsommar med nära och kära. Finbesök från Jämtland är ju inte att förakta. Får då även hjälp med att klä på huset en altandörr som saknats. Det ska både tas upp hål och monteras.

Covid-19 ger oanade möjligheter

Nu finns det möjligheter

Med virussmittan spridd i samhället och i stort sett alla aktiviteter i grupp inställda, så ges vi faktiskt en enorm möjlighet att ta hand om oss själva. Jag och frugan var inbokade på en massa aktiviteter kopplade till hund under många helger i vår och sommar. Nu är det plötsligt vita fält i almanackan som vi kan fylla med annat. 

Vi har tid att hålla på i trädgården, träna hundar och bara vara och njuta av nuet. Ett perfekt sätt att komma i balans med sig själv och varandra. Även om det är roligt att åka och tävla så är det trots allt en stressor. Det är så mycket runt omkring som ska göras och planeras. Nu blev det en påtvingad paus där vi får en möjlighet att göra det som är viktigt och har betydelse för välbefinnandet.

Bara att gå ut med hundarna och lyssna på fågelkvittret utan att behöva känna att man hela tiden är på väg någonstans.

Försök att inte se pandemin som en begränsning i allt. Den ger oss faktiskt även förutsättningar för annat som vi i normala tider hade missat.

Hundaktiviteterna fortsätter men ändras

Viltspårarbetet fortsätter. Nu blir det lite längre till spårterräng då ko släppet i de omkringliggande hagarna genomförts. Missade det i år igen. Så vill man inte ha närgångna och nyfikna åskådare till spårningen så är det bara att hålla sig borta från hagarna.

Agilitytävlingarna kan jag sakna men jag har kommit till en viktig insikt där. Nu får det mest bli agility som aktivering med kanske enbart någon enstaka tävling. Det känns väl inte så där himla muntert men hjärtmedicinen jag tar gör att min puls inte ökar vid ansträngning. Är bara att bita i det sura äpplet och ta hand om sig så gott det går. Men jag slutar inte med agility, jag minskar bara på tävlandet😁

Egentillverkade apporter av tyngre modell. M90 mönster är något som alltid funkar😄

Nu finns det ju även tid för att ta tag i alla de där kring grejorna som man har tänkt att göra. Sy apporter och prova apportering. Sitta och pyssla med spårutrustningen. Ja, ni vet att riktigt nörda in sig på det man tycker är kul. Alla har vi ju våra små egenheter och kors att bära.

Spårväskan har det gjorts mycket med. Både exteriört och innehållsmässigt.

Den här väskan är så personlig att ingen annan än jag kan kalla den MIN!

Trots allt så är det något visst med att hålla på med spårarbete under våren. Det händer så mycket i spårmarkerna med både växtlighet och djurliv. Bra årstid att träna prova hundens spårnoggrannhet så att den inte viltväxlar. Har konstaterat att viltbeståndet ökat hemma. Nu har vi 3 rådjur, 5 kronhjortar, 2 rävar, 1 älg, 1 igelkott samt ett okänt antal fältharar och fasaner som rör sig i närområdet.

Wynja kollar av spåret vid en vildsvinsövergång. Jag såg klövspåren.

Wynja väljer rätt spår. Uppe till vänster skymta spårsnitseln.

Mitt i spåret och snart framme vid spårslutet

Nöjd husse och glad hund. Dovhjortsklöven är funnen och platsar precis i gapet.

Årets ved upplagd för torkning innan den ska in i vedboden.

Tro inte på allt du läser

På boendet där jag jobbar har vi haft 3 boende som testats positiva för covid-19. De har inte varit speciellt sjuka. Mer som en vanlig förkylning. I morgon blir de friskförklarade. Ska man tro det som skrivits i media så skulle dessa varit avlidna nu. Alla 3 var multisjuka och en var i särskild risk men det gick bra hos oss i dessa fall. Jag förstår rädslan som finns hos både personal och anhöriga men det är mycket media som ligger bakom den rädslan då det enda som har nyhetsvärde verkar vara det som handlar om kris, katastrof och död. Någonstans på vägen har vi människor tappat förmågan att kritiskt granska det som skrivs och sägs. 

Detta märks framförallt på Facebook. Läser man kommentarerna på vissa inlägg så blir man ju rent av sagt mörkrädd. Har vissa människor helt släppt taget om sin intellektuella och kritiska förmåga. Alternativ intelligens är nog något vi får vänja oss vid. Bara det att en viktig person i ett stort land i väster framför att det hjälper att injicera desinfektionsmedel för att bota covid-19. Säger en del om honom och de som tror på det😂

Nä nu får det vara nog. Tro inte på allt ni läser, kolla källan och om det verkar rimligt. Lurade blir vi alltid men vi behöver ju inte bete oss som kompletta fullblodsidioter.

Ha det bra ute i coronavärlden och ta hand om er. 

Håll avstånd och tvätta händerna

Och världen har stannat

Det känns lite som om världen har stannat av. Allting har ställts in. Bortsett från Corona som huserar fritt. Ja vi har alla nog fått ta oss en funderare på livets förgänglighet och hur sårbara vi faktiskt är i samhället. Bara tråkigt att det ska till ett virus för att vi ska få upp ögonen. Det finns trots allt lite vinster när samhället går på sparlåga. Bara det att man gör saker tillsammans inom familjen och inte var och en på sitt håll. Folk kanske till och med börjar lära känna varandra och prata med varandra istället för att rusa mellan olika aktiviteter. En tid för eftertanke och reflektion. Till och med miljön verkar ju återhämta sig lite när den får vila från oss människor. Tänkte då närmast på de filmklippen jag sett från Venedig med delfiner och fiskstim i kanalerna nu när bottensedimentet lagt sig och vattnet blivit klart.

Min bok är klar

Min bok "Börja med viltspår" har kommit från tryckeriet i Milano. Den blev just så bra som jag hade hoppats. Att lägga sig till med epitetet författare kan kanske vara lite storvulet men jag har ju faktiskt producerat en bok, så varför inte😀

Hälften av den första upplagan är redan ute hos nya ägare och jag hoppas att de är nöjda. Jante eller inte så är jag faktiskt både stolt och nöjd över det jag gjort. Att ha fått ner mina tankar och erfarenheter på pränt känns lite oväntat men också himla roligt.

Mycket vilt är det

Flocken med rådjur som vi har runt oss. Här äter de vårelden utanför köksfönstret

Jag vet inte om det är mer vilt runt Bolltorp än vanligt eller om det bara beror på att man ser det. Både rävar, rådjur, dovhjort, älg och hare far fram på ängarna. Som om det inte var nog med det så har både tranor och sädesgäss börjat ockupera ängarna runt ikring. Detta till hundarnas stora glädje då de hittar lite andra typer av snacks att smyga i sig.

Tyvärr stör det även spårarbetet. Wynja som är mer van bryr sig inte nämnvärt medan de två yngre odågorna kan få lite koncentrationssvårigheter. Tur att jag har hyfsat bra koll på hur de ser ut när de arbetar så att jag kan läsa av dom och se var de är någonstans mentalt. På spåret eller i någon annan doftbubbla😵

Tji Jämtland

Det var bara att vackert stanna hemma för att inte bidra till smittspridningen. Varken jag eller hundarna får uppleva glädjen av att kasta sig ut i vit djupsnö den här vintern. Men det lär väl bli vinter nästa år också. Inte heller får vi gosa och leka med Max. Vi får helt enkelt lugna ner oss till pandemin avtar. Trots att det känns riktigt tråkigt så känns det också helt rätt. Dels med tanke på hur det ser ut i omgivningen men även hur fort det kan gå med ökad sjukfrånvaro på jobbet. Skulle inte kännas helt rätt om jag är i Jämtland och det samtidigt är kaos på jobbet med hög frånvaro och kaos för de äldre.

Det har skrivits mycket

Skrivit på annat än bloggen

Mitt huvud har under den senaste tiden varit fullt av en hel massa annat än att skriva på bloggen. De flesta har nog överseende med det för det resulterade i en bok.

Det började som ett personligt projekt att skriva ner mina funderingar runt viltspår och hur jag jobbar med våra hundar. Allt eftersom jag skrev så insåg jag att det var just en sådan här liten enkel bok med lite tips och spårskisser som jag hade velat ha när jag började. Visst finns det böcker om viltspår men det var ingen av dessa som jag egentligen behövde för att komma igång. Den skulle vara enkel. Det skulle finnas spårskisser och utrymme att analysera hundens och ens egna arbete efter spårningen.

Nu finns det en😃 Jag kommer att trycka upp ett antal exemplar genom egen försorg och sälja till den som är intresserad. Äger jag hela processen själv så finns det ingen som kan styra mig i annan riktning än vad jag själv önskar. Profiten är det minst viktiga, går det jämnt ut med några kronor plus så är jag nöjd. Jag har även märkt att jag struntar i jantelagen i detta avseendet. Det är inte utan att jag är stolt över vad jag presterat. Samtidigt som jag har hållit på och skriva så har jag också lärt mig mycket mer om mina egna hundar. Man liksom tittar lite mer på hur de jobbar i spåret och med ringningar.

Skrivandet spillde över så att jag även skrev annat. Både för min egen skull men även för att dela med mig av till min dotter och barnbarn. "Ögonblick i livet" är en samling minnen från mitt liv. Både som barn och vuxen. Det var till en början lite svårt att hitta guldkornen men efter att ha skrivit ner några så kom det ena efter det andra. Vissa saker har jag självfallet inte hela bilden av men kärnan finns där och sedan fick jag fylla i så att det blev ett tydligare sammanhang. Jag hade som mål att få till tio stycken men det var riktigt roligt så jag fortsätter nog ett tag till.

Det händer ju även annat

Även om det varit otroligt roligt och givande att skriva å har det även jobbats med hund. Vi har ju i denna del av landet varit förskonade från snö i större mängder. Utan problem har jag både spårat, kört agility och cyklat med hundarna utan att behöva funder vidare över det. Agilitybanan har jag inte ens plockat ihop den här vintern. Och det är även blött ute i markerna då tjälen lyser med sin frånvaro.

Crufts

Ulla och Ambie var på väg till Cruft´s i Birmingham men vände nere vid tyska gränsen. De tänkte helt rätt. Det är inte värt risken att bli satt i karantän ett par veckor på hotell eller ombord på en färja. Nu ser man ju tydligt att det var rätt beslut att ta. Italien har stängt ner och den näst största nationen på Crufts var just Italien. De fick en bra hemresa då de passerade både Engelssons och Ullared på sin väg tillbaka mot Bolltorp. Shoppingbehovet är tillfredställt för stunden och det var bara bra grejor de köpte.

Skooihoppet

Vår rasklubb fixade den 7 mars officiell klass 2 tävling hopp i Stockholmstrakten. Det var ett jätteskooigt initiativ. Det var kooikrar med både på den officiella startlistan och en mängd som deltog inofficiellt för att vara med och tävla om bästa kooiker. Att det kunde vara så roligt att vara funktionär hade jag glömt bort. Att bli tvingad att sitta och titta på en massa bra agility är ju inget man är bortskämd med.

Årets kooiker

På årsmötet i söndags delades rosetterna ut till årets kooiker i de olika kategorierna. Vi kunde inte vara med på årsmötet så vi fick våra redan dagen innan på Skooihoppet. Ambi fick rosett för sin 3:e plats i årets utställningskooiker, tikar. En 4:e plats som årets viltspårkooiker gav Wynja en rosett. Rosetterna var verkligen tjusiga och pryder nu sin plats på väggen i hundrummet.

Ulla fotade mor och dotter som stoltserade med sina rosetter innan de hängdes upp på väggen. Ja, rosetterna alltså. Hundarna fick vara kvar på golvet😂

Nytt år, barnbarnsbesök och bältros - vilken kombo😱

Lite allmänt

Det pratas mycket om att tiden går fort men faktum är att det går fort. Så fort att jag nästan inte hinner med. Inte bara det att tiden går fort det händer en massa också, både större och mindre saker. Jag har insett att jag har det väldigt bra och mår bra inombords. Sen börjar jag ju bli till åren och krämporna smyger sig på men det har jag ju bara att förhålla mig till och göra det bästa av. Jag verkar äntligen ha börjat att leva i nuet på ett annat sätt än vad jag gjorde för bara ett par år sedan. Att njuta av det jag har där jag är istället för att enbart se framåt eller bakåt. Som någon så fint har uttryckt sig förut, "Nuet är en kamp mellan historien och framtiden. Historien kan vi inte göra något åt och framtiden har ännu inte hänt medan nuet i allra högsta grad är just nu".

Årets julfoto som Ulla fixat.

Besök av de viktiga

Under nyårshelgen hade vi besök på Bolltorp av de viktiga. Det var dotter med fästman och barnbarnet som var nere hos oss från Jämtland och förgyllde det nya året. Vi hade en extra julafton med allt vad det innebar kopplat till paket och godis. Julmaten hade vi redan lämnat så det blev annan god mat och dryck. Det var fantastiskt härligt att få rå om dom ett par dagar. Det var en hel del aktiviteter som genomfördes.

Nästan en heldagsutflykt till Stockholm och naturhistoriska. Att se Max ansikte när han fick se dinosaurieskeletten var fantastiskt. Det var ett stort wow och han såg helt betagen ut. Det var många intryck han fick då vi vandrade runt och tittade under ett par timmar. Vi avslutade med lunch och sedan hem.

Jag fick en väldig massa hjälp med hundarna. Det var både fodring, rastning , agility och spårning som han fick vara med på. Max hjälpte mig att gå ut ett viltspår för en hund och spårade med Wynja. Dessutom körde han lite agility med Wynja vilket var härligt att se. Fantastiskt att en fyraåring kan ta instruktioner och sedan göra rätt. Wynja bidrog ju också till att det blev bra då hon är hindersäkerheten själv. Det är  i alla fall härligt att se hur naturligt Max interagerar med djuren både i vardagssituationer som under träning. Trodde det skulle bli lite gnäll när vi gick ut spåret i skogen men han knatade med utan problem. Vi turades om med att dra klöven då han hade lite problem med balansen vissa stycken.

Max kör slalom med Wynja. Hon följer med som om den mest naturliga sak i världen.

Max och Wynja efter genomfört viltspår. Han var lika uthållig som hon var Spårnoga.

Hundfokus
Då vintern har glänst med sin frånvaro har jag kunnat göra aktiviteter med hundarna som jag inte trodde skulle vara möjliga förrän framåt våren. Det har spårats, cykelrastats och tränats agility. Det enda smolket har varit att det blivit mörkt så fort på kvällarna vilket har gjort att det oftast varit på helgerna som det tränats. En och annan cykelrastning har det blivit på kvällstid då vi verkligen har sett ut som blinkande rymdvarelser.

Jag har under hösten/vintern verkligen märkt av hur jag njuter av att jobba med hundarna och hur mycket det ger mig. Både det rent praktiska arbetet men även det som är runt om. Har fått till ett häfte/bok där jag skrivit ner hur jag jobbar och har jobbat med viltspår. När jag suttit och skrivit så har det varit en riktigt bra reflektion om varför jag gör vissa saker och inte. Det är inte tänkt som någon lärobok i viltspår utan huvudsyftet är mer att jag skrivit ner en sammanställning hur jag kommit framåt och tänker runt viltspår. Den kan nog användas av en som vill lära sig och är villig att pröva utifrån de erfarenheter jag har fått genom åren. Ett enkelt sätt att dela med mig av mina erfarenheter.

Wynja vid spårslut där hon bär med sig klöven hem.

Förberedelser inför "Crufts"

Förberedelser inför Englandsresa för Ulla och Ambie pågår. Det tog tid och det har inte varit det lättaste att få reda på vad det är som gäller vid resa med hund då England nu ska lämna EU. Men plötsligt blev allt glasklart. Inga förändringar förrän nu gällande avtal förhandlats om😏 Lite spännande för först visste ingen någonting om vad som skulle hända men så utan att några beslut tagits så var det plötsligt glasklart, så där i elfte timmen. Nu när allt är klart så blir det till att jobba med att få till stabilitet och hull så Ambie får de bästa förutsättningarna. Ulla har till och med köpt lite nya kläder just inför utställningen. Inte så att det går till överdrift utan bara för att. Det ska bli spännande att se hur det går. Jag är faktiskt lite avundsjuk på att de ska iväg.

Bältros

I förra veckan fick jag plötsligt utslag i ansiktet och sedan hög feber. Den där rodnaden utvecklades så att den täckte nästan en tredjedel av ansiktet och jag blev av Ulla anmodad att ringa 1177. Var bara att ringa vilket resulterade i att jag satt på vårdcentralen med feberfrossa😰 och väntade på att komma till läkaren. Ett kort besök och en provtagning senare var jag på apoteket och hämtade ut två olika piller innan jag for hem och bäddade ner mig igen. 2 dagar senare var febern borta och rodnaden hade tunnats ut.

Ånyo har jag lärt mig något nytt. Är man snabbt på plats hos läkare så kan man få läkemedel som hjälper. Dock var det visst en gräns på 3-4 dagar och jag är mer än glad att jag kom iväg så snabbt. Om inte hade jag fortfarande haft ordentliga problem. Fem dagar in i medicinkuren var både svullnad, rodnad och värk borta. Enda kvarvarande spåret var att jag fjällade där jag haft rodnaden.

Ögonblick i livet

Jag har börjat skriva ner små korta historier om olika minnen jag har från min uppväxt, både bra och dåliga. Det är väldigt spännande då dessa historier/erfarenheter till väldigt stor del har påverkat mig till den jag är idag. Det är tydligt hur händelser från förr ligger till grund för de värderingar jag har idag.

Det är spännande att bottna mera  i sig själv och se vem jag faktiskt är och står för men även varför.

Jag blir lite förvånad över hur mycket jag minns om min barndom, vissa händelser i alla fall. 
När jag sitter och skriver/tänker på händelsen känns det ibland som jag är där. Inte så att jag återupplever den utan mer som om jag står vid sidan om som betraktare. Jag har ett mål att det ska bli 10 ögonblick i livet. Det kan bli mer men det vet jag inte ännu. Min dotter har fått läsa och tycker det är både spännande och roligt att ta del av mina minnen. Mycket har jag pratat om men det blir mer på riktigt när det går att läsa i sin egen takt och fundera samtidigt.