Julen är över och förbi, bara minnena kvar.

Så var julen 2013 över och förbi och vi skriver tvåsiffrigt i januari 2014. Intet tal om annat än att det varit ett händelserikt 2013 på alla sätt och vis. En del saker har lämnat större avtryck än andra.

Julen lyste den här gången inte vit utan det har varit barmark mest hela tiden. Kom lite vitt i mellandagarna men det försvann lika fort igen.

 

Den Bolltorpska julen firades i stillhet med de pälsklädda. Mat, promenader och träning har stått på agendan. Liksom förra året hoppade vi över kyrkobesöket på julafton. Julottan fick stryka på foten för lite välbehövlig vila och återhämtning.

På juldagen fick vi finbesök från Östersund och de stannade hos oss några dagar. Jessica fick en kamera i julklapp av sin Kalle och passade på att ta lite bilder på flock och natur härnere. Hon lärde sig snabbt hur den fungerade och levererade ett antal fina bilder. De två nedanstående har hon tagit med sin nya kreativa bildskapare. 

Vi fick som sagt lite vitt mellan jul och nyår. Det var bara så att det lyste upp den annars gråa naturen men i alla fall så passade vi på att gå ut en sväng i hagarna för att låta de håriga springa runt och rasa av sig i blötsnön.
Griima som börjat komma tillbaka efter sin överansträngning av hasen var bara så himla lycklig att få skutta omkring.
Här kommer hon skrattande.

Även de andra två pälsklingarna trivdes ute i blötsnön. Tre glada lekkamrater poserar villigt för fotografen för att sedan dra iväg för den sedvanliga jakten på varandra och annat som kan tänkas dyka upp. En katt är ju rolig att jaga utomhus...

Nu höll de sig som tur var borta från de lek- och jaktsugna tjejerna. Linus fick sin del av bus inomhus senare under dagen då Wynja har en förkärlek för att busa omkring med honom. Ser man på hur de interagerar så är den där busigheten ömsesidig. De har verkligen fattat tycke för varandra.



 

Dagen innan nyår kom lillebror med fru och barn på besök. Det blev några trevliga dagar i deras sällskap. Hundarna fick verkligen prova på det här med att umgås med "små människor" och det gjorde de med bravur. Jag trodde Griima skulle vara den som sist tog sig tid att få närkontakt. Men peppar, peppar hon var den första som lade sig bredvid Birger för att njuta. Wynja hängde snabbt på då hon såg att den lilla människan var tämligen ofarlig, än så länge. Stina gjorde sig inga illusioner utan la sig på golvet en bit ifrån. Man vet ju aldrig vad som kan hända med de där små...... 

Lärde mig lite nytt av lillebror, samtidigt som jag fick återuppväcka en del kunskaper hos honom. Att göra så kallade "överlevnadsarmband" var riktigt trevlig sysselsättning. Sedan kan man ju verkligen fundera på varför de kallas för just "överlevnadsarmband"? Det är ju bara en bit paracord och två spännen. Varken kompass, kniv eller metkrokar finns ju med.....
Nedan några exempel på den egna produktionen. Är riktigt nöjd, framförallt med de två vänstra.

Kommande helg verkar det som om det blir lite vinter. Kyla och snö står tydligen på programmet. Jag är helt lugn. Traktordäcken är monterade och traktorn ska bara lyftas ner från pallarna. Kom snö, bara kom så ska vi ploga bort dig, jag och den Bolltorpska helvetesmaskinen...

Till alla där ute:
Ta det lugnt, kör försiktigt och ha ett underbart liv.