Har hänt, och händer mycket nu....

Tiden går verkligen fort. Semestern är redan slut och jobbet har ånyo börjat ta sin beskärda del av livstiden.
Har varit en riktigt skön semester och jag har inte tänkt på jobbet alls. Jag hade heller ingen stress i kroppen dagarna innan som jag haft förr om åren. Kan jag äntligen ha lärt mig vad som är viktigt i livet? Att vara här och nu och inte oroa mig i förtid för det som jag ändå inte kan påverka....

Som rubriken antyder så har det hänt en hel del både under semestern och just nu. Livsfokus har fått sig en liten förskjutning på ett fantastiskt och positivt sätt.

Min strävan är att ta en sak i taget men jag kan inte garantera att det kommer i kronologisk ordning, utan det blir nog mer om vad som är störst kommer först och sedan i den ordning det faller fram i skallen. Alltså inte att något efter det första är större än något annat.

 Först och definitivt störst är Karl, Thomas, Maximilian, kort och gott Max. Min dotterson som kom till världen den 29/7 och gav mig mitt nya epitet som Morfar. Det är stort men känns ännu inte riktigt verkligt.
Det var ju inte länge sedan som dottern var i den storleken, eller har bara tiden gått så fort.
Verklighet och insikt kommer nog som ett nedslag då Max rycker i byxbenet och pockar på uppmärksamhet med att upprepa, Moffa, Moffa...
Ser verkligen fram emot den dagen.

I slutet av sommaren blev det i alla fall lite bad och simning för hundarna. Wynja hyser en stor förkärlek för att simma in och kravla sig fram i vassen. Ser inte alls speciellt stabilt eller säkert ut. Bättre då hon simmar fritt och inte ska in bland all bråte. Det är väl den där andgenen som slår till i närheten av vatten/vass....

Eftersom ordinarie utställningshandler var ur slag som utställare fick jag hoppa in som stand in. Var väl inte så himla lyckat men det var ganska kul att vänstervarva. Vad gäller själva uppställningen/visningen fanns det en hel del i övrigt att önska. Men när det kom till att knata runt gjorde jag ganska bra ifrån mig. Excellent, Reserv cert och reservcacicb. Den irländska domaren gillade hundar med kropp som visar att de arbetar.

Augustisnurren är en välarrangerad 3-dagarstävling som Frövi BK anordnar. Första dagen är det lagtävling och Segersjö HS satte ihop ett mediumlag på skoj och ställde upp.
Dag 2 och 3 var det individuella tävlingar. Startade med både Griima och Wynja. Griima var det mest för att få tävla och gällde inget då hon redan är klar för uppflytt i trean. Men jag tror inte jag flyttar upp henne med tanke på hasen. Wynja plockade sin 1:a pinne i klass 2. Båda var otroligt roliga att köra på de trevliga och flytiga banorna.

 

Den 22 och 23 augusti hade Skooi sin clubshow. På lördagen var det utställning för en tysk domare. Wynja fick fantastiskt bra kritik men föll på att hon hade för många fläckar på det vita. (Fantastiskt med en bedömningssport där färgen styr så otroligt hos vissa domare.) Trots placering i mitten är jag jättenöjd med bedömningen, färgen till trots.
Lördagen avslutades med gemensam middag i trevligt sällskap.
Söndagen tog vid och då genomfördes KM i agility samt en blåbärsklass. Wynja och jag kom 3:a på KM. Det största var ändå blåbärsklassen där folk vågade gå ut och prova på med sin hund. Såg ingen som hade tråkigt trots varierande resultat. Efter prisutdelningen så var det fritt fram för alla som ville att prova Blåbärsbanan.

Tack till alla Skooiare för en trevlig clubshow/helg med allt vad det innebär.



Wynja och jag jobbar vidare med viltspåret. Vi tränar på öppenklass delarna och har fastnat lite i ett moment. Blir till att backa en bit och köra lite motivationsarbete på spåret. Både på klöv och blod.
Hon har lite svårt att behålla fokus på det spå hon har i nosen då det dyker upp annat som verkar vara roligt att kolla upp.
Det kan vara allt från räv, vildsvin. levande rådjur, orm en och annan bär-/svampplockare samt de rester de eventuellt lämnar efter sig.
Ska testa att köra ett rent fältspår där jag vet att inga diverseplockare vistats samt minska liggtiderna lite.

Sista helgen i augusti körde hela flocken uppvisning på Segersjödagarna tillsammans med flera andra ekipage från Segersjö Hundsällskap. 2 dagar med finväder, välbesökta uppvisningar och dog-trail. Kan en helg vara mer rolig än att göra saker med sina hundar och umgås med trevliga och lika tokiga människor som man själv? Inte mycket, men det finns.....

Efter lite funderande och tagande av kontakter med supporten för SBK-tävling finns nu Svenska kooikerhondjeklubben med som klubb att tävla för i SBK-tävling. Jag valde att tävla för dom då jag har mer gemensamt med dom än med den lokala kennelklubben.

 

Helt rätt! Jag är inte längre medlem i SBK. Finns många anledningar därtill, bland annat så tränade jag aldrig på min dåvarande hemmaklubb. Mycket beroende på att jag har långt till klubben, och känner då ingen gemenskap med klubben som helhet. Jag har även andra klubbar/aktiviteter jag är med i så det handlar om val jag gjort. Självklart tycker jag om de människor jag känner där genom agilityn. Och vi träffs ju fortfarande lika ofta som innan, ute på tävlingar etc.

 

Jag har valt att istället vara aktiv i Segersjö hundsällskap. Vi tränar och tävlar ihop och har roligt tillsammans även vid sidan av banan. Dessutom finns anläggningen betydligt närmare och vi har en mycket väl fungerande vinterträning.

Bilden är tagen av min kära hustru på augustisnurren.

Barnbarnet visar sig redan ha rejäl talang för att umgås med djur. Här fungerar det lysande med närhet till katter. Om någon vecka ska vi träna och se hur det går att vara medelpunkt i en hundflock....

Rackarns vad jag längtar efter att få träffa den lille igen!