Så vänder vi blad, och se vad har vi där om inte SEMESTER!

Har nu haft min andra semestervecka och det har hänt lite omkring även om vädret inte har varit så där super hela tiden. Men detta till trots så bara det här med att vara ledig är ju bara helt underbart. Att dessutom inte ha en massa "måsten" inplanerade gör ju att avkopplingen blir helt super.
Det går inte en dag utan att man stöter på en massa djur av allehanda slag. Här nere är de ju i stort sett tama dessutom. Man kommer liksom så himla nära både fåglar, rävar, rådjur och en och annan ung grävling.
Framför allt på morgon och kvällsrundan med hundarna så upplever man den Bolltorpska vildmarken när den är som bäst. I år har vi inte haft några problem med vildsvin i hagarna, åtminstone inte ännu.

Rådjurshinden ser ni nog utan problem men ser ni de två kiden?  Det ena nästan direkt till höger om hinden medan den andra är ytterligare en bit åt höger. Hade själv svårt att se kiden. Det var inte förrän de rörde på sig som jag såg dom.
Hundarna hade också full koll. Både genom syn och vittring men de håll sig intill mig utan att dra iväg. Efter en stund så lämnade vi de tre rådjuren åt sig själva medan vi fortsatte på vår rastningsrunda.

Tidigare i våras köpte vi ett gäng med rosor som Ulla planterade och har skött om efter konstens alla regler och lite extra kärlek. Redan i år kan vi njuta av både deras skönhet och doft. Hon har allt lite gröna fingrar min kära hustru.

Under de svenska färgerna ligger de tre håriga och njuter av midsommarvädret som i år inte var så där typiskt "klassiskt svenskt midsommarväder", utan mer av det lysande slaget. Det var en dag som avnöts hemma på de Bolltorpska ägorna utan krav på något annat än att må gott och komma i harmoni med sig själv och omgivningen.

Söndagen efter midsommar var det dags för den årliga hemmatävlingen. Jag körde Wynja och Griima medan Ulla körde med Stina. Det var en agilityklass och två hoppklasser. Alla banorna var roliga med bra flyt och lite trixigheter.
Stina kan ännu då hon är säkerheten själv och handlades bra av Ulla.. Två placeringar på 3 starter. Det var mer än jag fick till med de andra två sammantaget. Jag är dock riktigt nöjd med tre nollade lopp med Wynja och ett med Griima. Griima hade en disk och ett lopp med ett gäng fel då slalomen inte vill fungera ordentligt i två av loppen. Själv hade jag den värsta rivningen. Drog på rumpan vid det näst sista hindret i agilityklassen med Wynja. Det var en sån där härlig okontrollerad vurpa där benen bara liksom försvann. Ja, naturligtvis finns den med på film. En sån grej blir ju svår att förklara bort när den fångats på rörliga bilder. Bjuder på den.
Stort tack till alla funktionärer och tävlande som gjorde att det flöt på bra och inte var några problem.

Segersjöhoppet slog i år nytt rekord med antalet starter. En dubblering mot förra året. Verkar som om den ligger bra på "annandag midsommar".

Tisdagen efter midsommar genomförde vi ett viltspårprov i öppenklass. Ja genomförde och genomförde. Wynja var inte alls motiverad då vi väl kom fram till rutan. Redan en bit innan vi kom fram började det lilla livet streta och dra mot bilen.
Väl i rutan så var hon väldigt ofokuserad. Markerade spåret två gånger väldigt svagt och stretade sedan mot bilen. Det var precis som om hon ville säga, här har du spåret husse! Det är bara för dig att följa det nu. När jag satte henne på spåret så hade hon inget intresse alls att spåra så det var bara att avbryta.

Som tur var hade domare och dennes aspirant lagt korta spår till sina unghundar en bit bort. Vi blev erbjudna att prova ett av dessa vilket vi tacksamt gjorde. Och se som genom ett trollslag så tog Wynja spåret och jobbade exemplariskt i detta ända fram till spårslut.
Omedvetet hade jag nog satt en rejäl press på den lilla röd/vita eftersom vi endast behöver ett 1:a pris till innan championatet. När ska husse lära sig att inte pressa sin kollega utan bara se till att ha roligt......

 Kanske blev det lite för mycket med agilitytävling på söndagen och viltspårprov på tisdagen. Var lite dåligt med återhämtning mellan de olika aktiviteterna vilket den här lilla tjejen verkar behöva. Trött var hon verkligen då vi kom hem från skogen. Något jag tar med mig som en erfarenhet och förhoppningsvis inte upprepar. Ge så bra förutsättningar att lyckas som möjligt blir en ny devis att jobba efter framgent.