tisdag 29 juni 2010

I "mörkret" är alla katter grå.

Ulla och Jessicas ridläger är i full gång. De drog igång i söndags. Det är fyra tjejer däribland min brorsdotter Stina. Jag har förklarat för Stina (brorsdottern) att om jag skäller så är det förmodligen på Stina (hund) och inte Stina (människa). Det ligger nog mer hos mig än hos Stinorna.

I går ringde Jessica på min mobil strax efter klockan åtta. Hon var helt förkrossad. Hon berättade att Morris (katt) blivit överkörd och dött. Det var bara ett att göra. Sätta sig i bilen och åka hem. Många tankar och minnen passerade i skallen på mig under den snabba resan hem.
Väl hemma möts jag av en rödgråten Jessica, fyra ridlägertjejer som pratar om döden som det mest naturliga i världen. Ungar är för härliga. Pratade lite med Ulla innan jag gick in i källaren för att säga farväl till vår lilla goknul. Jag kände inte riktigt igen honom, men han var stor och grå precis som vår älskade Morris. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna. De kom utan att det gick att göra något åt.
Tog bilen för att åka upp och prata med en av grannarna om bilkörning och att vi har ridskola och be dem hålla nere hastigheten för att vara på den säkra sidan. Sedan skulla jag ringa till Jämtkraft som håller på med ett arbete på berget. Deras entrepenörer kör som tokar. Grannarna var inte hemma så jag for hem igen.
Jessica mötte mig då jag klev ur bilen och skulle precis säga något när hon spärrade upp ögonen och bara skrek "MORRIS" rakt ut. Vände mig om och såg våran Morris skräckslaget fly ner i en vägtrumma för Jessica rusade mot honom hela tiden ropande hans namn. Det visade sig vara en okänd hankatt som haft oturen att hamna i vägen för en ouppmärksam bilförare. På kvällen kollade jag med granngårdarna närmast om de saknade någon katt. Ingen hade någon grå som saknades. Vi är jätteglada att det inte var Morris utan någon annan katt som dött. Men där ute finns det säkert någon som saknar sin goknul. Vet ni om någon som bor i vår närhet som har en grå som försvunnit så kan det vara den jag begravde i går kväll. Be dom då att höra av sig. Trots allt är det skönt att veta vad som hänt med ens katt.Skylten här ovan fick vi från min syster med posten igår. Det var inte utan att det kändes lite kusligt när vi trodde att vår Morris hade vandrat vidare till de sälla musmarkerna.