Mardrömmar och en fullaktivitetsdag

Mardrömsuppvaknande

Att drömma är inte alltid en fin upplevelse. Vaknade häromnatten att jag drömde att jag fått en hjärtattack som inte ville sluta. Hundarna undrade var det var med gubben då jag spratt upp mitt i natten.

Att jag drömmer om detta är väl i och för sig inte så konstigt eftersom jag ska till sjukhuset på torsdag. Det blir nästan en heldag med fyra inbokade delar. Vilo-EKG, läkarbesök, ultraljud på hjärtat samt ett arbets-EKG. Ska bli skönt att få svar på varför jag har så mycket extraslag och kanske något läkemedel som ser till att det jobbar mer normalt. Mardrömmen visade nog mer av att jag är orolig inför besöket än att det är något annat, Ni vet sådana där hjärnspöken man får även fast logiken säger något helt annat.

Nu är det naket

Det perfekta trädet i kohagen är nu redo för vintern. Det är bara några enstaka

löv som frenetiskt vägrar släppa taget. precis som en annan verkar de vilja ha

sommaren kvar ett tag till.

Påfyllning i klövförrådet

Jakten har kommit igång i de Segersjöerska skogarna. Det är en norrman som har jakten och vi verkar komma bra överrens. De har jagat både älg, hjort, rådjur och svin. De har fått en bra plats att leverera klövar från hjort och rådjur till. Nu har jag klövar så det räcker ett bra tag. Mina adepter har ju bara gått på rådjursklövar, bortsett från Wynja som gått prov på både hjort- och svinklövar. Men nu blir det lite omväxling. Ska bli kul att se hur Lilo och Ambie reagerar på de betydligt större hjortklövarna. Det blir lite att bita i för dom. Förberedelserna har till och med gått så långt att jag satt snöre på de flesta klövarna redan. Då blir det smidigt att bara ta dom ur frysen, tina dom och dra ut och lägga spår. En bra sak är ju att alla klövarna är närproducerade...

Hjortklövarna är ju något större än rådjursklövar. Här ligger några uppradade på en 

bricka innan vidare resa ner i plastpåse och vidare in i frysen. Många klövar blev det.

Full dag för hundarna

Söndagen blev en riktig hunddag både för mig och hundarna. Vi började förmiddagen lite lugnt med klippning av pälsen mellan trampdynorna följt av kloklippning. Där tog husse en fikapaus med kaffe innan han gick ut på fälten för att lägga 3 viltspår. Rastning av alla fyra bestarna innan Griima fick vara kvar hemma och vakta huset. Husse tog kooikerflocken vid sidan av cykeln så att de små röd/vita skulle få komma ut och sträcka på sig lite. Ganska häftigt att cykla med tre kooikrar som travar fint sida vid sida i ett perfekt anpassat tempo till varandra.

Så blev det lite hussefika igen innan det var dags att ta kooikrarna en och en för att gå de utlagda spåren.

Ambie for omkring som en yster vildhäst då hon hittat klöven och fått av sig

spårsele och lina.

Ambie fick bära klöven hela vägen hem. Snacka om att hon var en

 stolt liten kooikertjej. Inombords var hon nog som en stor varg..

Lilo jobbade bra i spåret och var mer i spårkärnan än vanligt. Vissa små utflykter

har den här lilla damen alltid men inte lika många som tidigare.

Det är MIN klöv, husse.

Wynja, spårsäker som vanligt. Det är en ren fröjd att jobba med henne.

Bara hoppas att husse håller ihop på nästa spårprov.

När Ulla kom hem från jobbet så var det Griimas tur att få komma ut på en längre promenad. De gick där vi spårat och det gjorde även Griima. Hon hittade en spårsnitsel som jag tappat då jag gick spåren tidigare. Nu trodde nog de små liven att det var klart för idag, men icke. Ulla plockade fram "bönbollen" så att de fick lite extra träning av småmusklerna.

Behöver jag säga att de somnade gott sedan?

Inställd agility och tusentals extra slag😜

Bolltorpsträdet klär om till höstfärger

Det fantastiskt formade trädet ute i kohagen är på väg att skifta till höstskrud. Man skulle nästan tro att det är klippt då formen är så jämn. De enda som klippt är nog korna som brukar söka skugga och skydd under det då de går ute på bete. Så man kan nog säga att det sköts ekologiskt både vad gäller gödsling och ansning. Det är i alla fall ett träd man stannar till och tittar på.

Svar på 24 timmars EKG

Fått samtal från läkaren på vårdcentralen med resultat från 24 timmars EKG. Han sade att jag hade extraslag och att det inte var farligt. Men då det rörde sig om "tusentals" så ville han att kardiologen på sjukhuset i Örebro skulle ta och kolla upp det och ta fram eventuell medicinering. Det tog inte mer än några dagar så hade jag ett brev från kardiologmottagningen om att de skulle boka in mig för tid. Redan dagen efter så kom tiderna. Det var en tid för ultraljud av hjärtat och en timma senare ska jag göra ett arbets-EKG. Alla var noga med att poängtera att det inte vara farliga extraslag bara att det var "osedvanligt" många.

Även om det inte sas vara farligt så blev jag lite orolig. Det känns ändå skönt att veta att man ska till specialistvården. Men jag måste ju trots allt ha ett riktigt vältränat hjärta då det fått slå lite extra😁även om läkaren sa att det var lite stressat.

Tranåsagility med Wynja inställd

Lördagens agilityresa till Tranås fick stryka på foten då Wynja fått en misstänkt sträckning höger nacke/skuldra. Efter behandling hos Anki på Schiölds Hundkoja Friskvård, Rehab & Träning med massage och annat. Att tävla med en hund som inte mår hundra är inget jag vill. Visst kan man missa att se men då man ser är det bara att låta hundens väl gå före. Så när vi upptäckte den lilla hältan så var det ett enkelt val. Kolla upp - behandla - följa upp - rätt aktiviteter. Och rätt var att inte tävla.
Då jag vill ha reda på vad det är som är problemet och vad som gjorts så bad jag naturligtvis Anki att förklara så att jag skulle förstå, och det gjorde hon..

"Wynja fick rygg & nackmassage för släppa på de stela musklerna mellan bog & rygg/nacke. Hade helst velat ge henne bogmassage, men damen har lite för hög integritet att lägga sig på sidan & tillåta det.

Jag tog då hjälp av elektroterapi för att göra jobbet & släppte på så sätt tonusen i musklerna.

Elektroterapin är fantastisk med en mängd goda egenskaper.

• Smärtstillande
• Avslappnande
• Cirkulationshöjande
• Stimulerar cellernas funktioner
• Stimulerar immunförsvaret
• Höjer pH-värdet  

Man ”släcker” inflammationer med hjälp av elen. Dvs kickar igång inflammationen & får på så sätt en snabbare läkning. Man ska inte förväxla den typ av ström jag använder med t.ex. TENS. Behandlingen känns inte alls (förutom kanske ett litet pirr i huden). "

Texten ovan är Ankis egen och det gav mig en bra förklaring på vad, hur och varför samt att jag fick bekräftat att det var en kooiker hon behandlade, den stora integriteten😉 Tack Anki.

Behandling av mor och dotter samt en🤡

Efter första behandlingen på "Schiölds hundkoja" så beställdes det hem en bönboll för att träna hemma. I första hand var den ju till för Wynja och Ambie som varit på behandling. Då de tränat så fick Lilo prova på. Hon är ju lite eljest så hon gjorde det mesta av det för att få uppmärksamhet och beröm🤣

Lilo är en riktig lite flörtare och gör allt för att vara till lags. Att sitta "surikat" är en sak hon lärt sig snabbt men att hon skulle göra det direkt på bönbollen trodde jag aldrig. Hon är en liten tjej som inte verkar ha några problem med att prova nytt. Lilo får nu samma träning som de andra på bönbollen men hon vill fortfarande plussa och göra lite utöver det som önskas😍

En riktig "mancold"🤒

I lördags drog den igång och under söndagen eskalerade den till enorma proportioner. Däckad i soffan i två dagar med feber, frossa, öm hals, hosta och snorig. Knappt jag orkade gå ut med hundarna😪 Onsdagen något bättre men hostade som en galning. Var hemma på torsdagen också då jag fortfarande snörvlade och hade slemhosta. Kort och gott en riktig drängförkylning som jag gärna varit utan. På onsdagen och torsdagen orkade jag i alla fall gå ut med hundarna. Blev också ett treminuters agilitypass. Körde slalom ett par gånger med Lilo och hon får till sitt första "rena" slalom och jag får ett glädjefnatt. Det roliga är att jag fått det filmat😊

På fredagen var jag uppe som vanligt och var beredd att åka till jobbet men insåg att jag inte skulle vara lojal mot vare sig mot mig själv eller arbetet. Inte frisk ännu och tror inte att någon skulle uppskatta att ha en snorandes och harklande människa på plats som dessutom kan skicka förkylningen vidare till både boende och personal. Valde att vara lojal mot alla och stannade hemma vilket ger mig ytterligare några dagar att bli frisk på då även helgen kommer att gå i tillfrisknandets tecken.

🥶Winter is coming🥶

Vintern är på väg😖

Mitt i hösten har vi hamnat i. Det är inte långt kvar till vintern men vi passar på att njuta fullt ut av hösten. Den Bolltorpska banan står fortfarande uppe och kommer så att göra ett tag till. 

De flesta är i slutet av sin agilitysäsong nu. Jag är precis i början av min. Nästa vecka åker jag till Tranås och gör säsongspremiär på officiell tävling med Wynja. Under veckan har jag börjat få till det att kunna springa själv. Känner att jag tappat en del vad gäller handlingen och rytmen på banan men det är bara att banvandra, springa och njuta sedan får man väl se hur det går. Vad gäller Wynja så vet jag att hon funkar men min egen handling och rytm kan nog störa henne mer än jag brukar🙄 

Det viktigaste är ju faktiskt att vi har roligt tillsammans. Placering är av sekundär betydelse. 



Första lyckade slalomet

I torsdags skrek jag högt av lycka och glädje när jag körde Lilo på agilitybanan. För första gången tog hon hela slalomet. Det var bra fart men ännu lite orytmiskt. Nu är det bra att köra mängdträning för att hon ska hitta rätt rytm. På fredagens träning gick det tillbaka lite men farten fanns och det var bara nästan så att hon inte fixade alla portar, men vi avslutade på topp.

Men kan ni fatta den goa känsla jag hade inombords då vi lämnade agilityplan efter hennes första lyckade slalom!? Det levde jag på hela kvällen och en stor del av fredagen

Mindre stress

Känns himla skönt att inte längre känna stress på samma sätt som tidigare. Har nog lyckats hitta någon form av balans i livet. Delvis beror det nog även på att jag inte längre har så ont i hälen och kan börja röra mig och jobba med hundarna ordentligt igen. Har till och med lyckats få till lite löpsteg på agilitybanan och inte bara halta runt i högt tempo😄

Yogan jag gick i våras har också hjälpt till och då framför allt andningstekniken vilket är väldigt enkelt att ta till då det börjar dra ihop sig. Några djupa andetag och sedan är det bara att sortera och strukturera så bara med detta minskar stressen. Hur svårt kan det vara? Ja, när man var mitt upp i det tidigare så var det prestation och snabbhet som var det viktiga men det är aldrig för sent att göra lite omdisponeringar och omprioriteringar i hur man hanterar problem och högt ställda krav från omgivningen.

Inställd Norgeresa

Det blir ingen utställning för oss i Norge i november. Känns inte så där jättekul men säkerheten för våra hundar går före. Det är ju ännu inte påkommet vad det är som framkallar den dödliga sjukdomen hos de norska hundarna. Tills dess att det inte finns svar på vad det är och hur det smittar kommer vi inte att åka till grannlandet i väster med hundarna. Vi kommer att åka på utställningar i Sverige men kommer att vara väldigt noga med att hundarna inte hälsar på eller kommer i kontakt med okända hundar. Jag hoppas att de andra utställarna tänker i samma banor för att hålla ner riskerna för smitta. Sen vet man ju att det finns hundägare som är lite eljest och inte tänker längre än näsan räcker😉

En stark tolkning

En vän som inte längre finns ibland oss introducerade mig för "Disturbed". När jag såg hur de såg ut var jag på väg att rata dom utan att lyssna. Det visade bara på att jag trots allt har kvar en del fördomar och förutfattade meningar och dömer på utseende. Men när jag började lyssna på "sound of silence" kunde jag inte släppa den. För mig är det en helt underbar tolkning med skörhet och styrka. För att inte tala om sångarens röst, ett sånt djup och känsla. Tack Helena för att du genom min fru lät mig uppleva denna tolkning❤ Titta gärna på videon och jag lovar att du inte ångrar dig.

🦴🐾Viltspår, slagghög, nätbrynja och fågelsträck🦆

Det går framåt med spårandet

Som framgår av rubriken så går det framåt med kooikerflockens spårarbete. Wynja är snart klar för att gå spår i öppen klass igen. Ja, egentligen är hon redan klar för det men det handlar som vanligt om den där rackaren som går i slutet av linan. Det är jag som behöver bli trygg med hennes spårarbete  så att jag inte stör henne med min nervositet.
De två små gör klara framsteg och blir mer och mer trygga, fokuserade och uthålliga i sitt spårarbete. Jag är faktiskt riktigt bortskämd med att ha möjlighet att köra med tre hundar. Samma ras men tre helt olika sätt att jobba med och lösa spåret och dess bloduppehåll och vinklar. Snart dags att anmäla Lilo till anlagsklass och det kanske även blir en anmälan för Ambie.

Kombinationen av att vistas ute i skogen och spåra med hundarna ger mig så otroligt mycket positiv energi. Jag ser ju även att hundarna trivs och tycker det är roligt. Det är inte utan att det blir en viss uppståndelse då jag tar på mig för att ge mig ut och lägga spåren. När det sedan blir dags att gå spåren och spårväskan tas fram så finns det ingen hejd på dom. De kan inte komma fort nog fram till bilen och in i den för att få komma till spårskogen.

Nöjd kooiker efter väl genomfört spårarbete, Joykooi Kristall - Lilo

Kvarntorpshögen
Miljöboven som blev ett område för konst och rekreation. Det var tack vare jobbet som jag hamnade häruppe på högen. Vi har bott här nere i nästan 10 år och aldrig varit vid regionens mest besökta attraktion. Så på helgen lastades delar av den Bolltorpska flocken för ett turistbesök i närområdet.

I bakgrunden skymtar "Arken" som är ett av konstverken på högen. Strex hitom
syns röken från ett av de ställen där det fortfarande glöder i slaggen. De slutade
med brytningen av oljeskiffer och utvinna olja 1966.

Slagghögen är 100 meter hög från Närkeslätten, (157 m ö h) så det är en
fantastisk utsikt härifrån. Nästan lite kalfjällskänsla på toppen.

Ett av de konstverk som står uppe på högen. Detta är väl ett av
dom där det syns vad det är😉

Återupplevandet av nätbrynja😂

Har äntligen haft en date med fysiologmottagningen i Örebro. Det var dags att spela in ett 24 timmars EKG. Först blev det ett EKG i vila innan de kopplade upp mig med sladdar och inspelningsdosa för 24 timmarsinspelningen. När allt satt på plats så tog sköterskan fram en tight nätbrynja som skulle hålla sladdar och elektroder på plats. Själva dosan fick jag i ett snöre runt halsen. Plötsligt kände jag mig som ett barn igen. Jag har inga minnen men jag har sett en bild på mig själv som 1 åring då jag hade brynja och blöjor. Sedan dess har jag nog aldrig haft brynja, förrän just denna dag på fysiologen. Det var en spännande och inte alltför bekväm upplevelse.
Att det inte blev oftare som barn kan jag tacka min kära mamma för. Hon avskydde nämligen nätbrynjor så jag fick ha vanliga linnen i stället😄

Day after tomorrow

Det är inte utan att det är den filmen jag kommer att tänka på då gässen och tranorna flyger över Bolltorp. De samlas i allt större sträck för varje dag som går. Varje morgon och kväll flyger de över på väg mellan sovplats och matplats. Det dröjer nog inte länge förrän det tunnas ut och de lämnar det allt kallare Närke.
I år har vi fått en del äpplen på träden men de är inte så himla fina. De flesta har svarta märken eller så har getingarna varit på dom. men de är vackra på sitt sätt där de sitter på träden och blir allt rödare. Några har dock blivit plockade och ligger till sig för att hamna i den Bolltorpska äppelpajen som är en lokal delikatess, åtminstone i Bolltorp.

Vänstervarvande, en dyr selfie, agility och viltspår

Nationell utställning i Märsta

Det är inte utan att vi börjar bli lite bortskämda med bra resultat för våra unghundar på utställningarna. Verkar också som Lilo och Ambie turas om att ligga i täten. Nu senast på "Ulla Segerströms & Bertil Sted-Grens Minnesutställning" den 25 augusti i Stockholm. Lilo blev BIM med cert och Ambie fick reservcertet. Joykooi´s kullsystrar ur ädelstenskullen blev alltså både bästa tik 🥇 & 🥈!

BIM Joykooi Kristall (Lilo). BIR Kamas Mr Spock

Selfies kan vara dyra!

Passade under veckan på att ta en statlig selfie på väg till jobbet. Staten har ju varit vänliga nog att placera ut stora selfiepinnar längs många av våra vägar och då ska väl dessa användas? Eller inte!

Lyckades i alla fall med konstycket att utlösa en sån där på väg till jobbet i förra veckan. Det som grämer mig mest är att det var just på väg till jobbet. Den mentala acceptansen hade nog varit större om det varit på hemvägen. Nu väntar jag bara på bilden och vad kostnaden för den dåliga analoga kopian blir? Som tur är så tas bilden innan man gör upptäckten att den togs...

Öronvax på hund

Lilo har ju dragits med lite problem med sitt ena öra. Först en liten inflammation och sedan vax som inte vill släppa riktigt. Nu är det vaxpropplösare för hund en vecka till innan återbesök för eventuell sövning och spolning. Hoppas vaxlösaren räcker. Lilo är jätteduktig då jag behandlar morgon och kväll. 

Agilitytävling - äntligen på gång

Efter ett längre uppehåll med agilityn, bortsett från clubshowen, så är vi på gång igen. Wynja och jag har kollat in och anmält oss till fyra tävlingar i höst/vinter. Uppehållet berodde på valpar och en dålig förarhäl. Nu är valparna borta, hälen opererad och suget efter att springa agility är stort både hos mig och Wynja. Hon kommer att fixa det utan problem. Frågan är väl om min häl kommer att fungera så jag kan jobba upp oss i tempo och flyt? Det är bara  att prova och se hur det blir på tävling. Under träning fungerar det hyfsat. Det är inget fel på hälen men det gör bara så förbannat ont emellanåt. Särskilt när jag hållit på en stund. Hoppas att tävlingsdjävulen och adrenalinpåslaget gör att jag inte tänker på hälen. 

Jag väntar med att starta med Lilo till nästa säsong. Hon behöver mogna på sig och bli lite tryggare innan vi drar ut på banorna. Har ju ett slalom att få till med henne också😁

På gång med viltspåret också🙄

Både på lördagen och söndagen under den gångna helgen var vi ute i skogen, kooikrarna och jag. De fick varsitt spår respektive dag medans jag både fick lägga och gå tre spår varje dag. Nu i kväll känns det i hälen😣att jag jobbat med kroppen och framför allt fötterna. Delvis kan det bero på att jag mockade hagen och körde iväg hästskit. Många skottkärror blev det men nu är det gjort och det känns skitskönt...

Snart dags att gå spår i öppenklass med Wynja och hoppas på det tredje förstapriset. Det är det som saknas innan hon får viltspårchampionatet. Lilo är snart mogen för anlagsprov och det dröjer nog inte länge förrän även Ambie ska göra anlagsprovet.

Det är ganska häftigt att jobba med tre hundar. De är lika men jobbar så väldigt olika och behöver stöttning på olika sätt både i spårarbetet och på agilitybanan..

SKOOI´s CLUBSHOW 2019

Efter jobbet på fredagen var det bara att susa hemåt. Lasta bilen, rasta hundarna och sedan rulla söderut. Mot Degeberga och årets clubshow för kooikrar.

Utställning

Både Ambie och Lilo gick upp i unghundsklass tikar. Lilo fick ett excellent och en väldigt fin bedömning (Lilo blev bästa tik 2 i unghundklassen).

I väntan på vår tur för enskild bedömning hos domaren passade vi på att gosa lite. Det är inte klokt vad den här lilla tjejen tycker om att kela och bli klappad.
En riktig liten kelgris och hon visar verkligen att hon älskar sin husse vilket värmer skönt inombords. Ja den  där kärleken verkar vara ömsesidig.

Ambie fick excellent med CK och blev bästa unghundstik vilket gjorde att hon gick vidare till konkurrens med övriga tikar. Väl där så blev hon bästa tik 3 och fick cert. Det var en hel drös med fina tikar som konkurrerade om placeringarna men efter domarens öppna kritik i unghundklassen hade både Ulla och Ambie fått blodad tand. Han sa att "hon rör sig som en dröm" och det hade de med sig ut och fick en jättebra placering. Sedan ställdes Ambie mot Nikon i bästa unghund. Nikon är den där snyggingen som är pappa till Wynjas senaste kull med valpar, Queen-kullen. Och Ambie tog hem det, hon blev BIS unghund på rasspecialen.

Ambie skötte sig helt exemplariskt på bordet när domaren 

kollade och kände igenom henne. Här kollas tänder och bett.

Agility

Ulla och Ambie debuterade på banorna för första gången som ett team. Det var första gången för Ambie. Efter en lite tveksam start gick hon kanonbra, ända till andra tunnelingången. Där vände hon kvickt och kom ut igen vilket inte Ulla hade räknat med. Så med en snabb sväng ut från tunneln satte Ambie krokben på sin förare. Efter det var det inte så kul längre tyckte Ambie. När klassen var slut gick Ulla bort och körde ett par tunnelgenomgångar. Gick jättebra så Ambie fick i alla fall med sig en positiv upplevelse och en 3:e placering. Jag var så spänd att jag glömde fota/filma deras lopp. Får helt enkelt förlita mig på Femke och hennes kamera. Jag får ta och uppdatera bloggen med bilder då de blir tillgängliga.

Lilo debuterade på KM och hel bana. Hon har tidigare bara sprungit en blåbärsklass. Faktum är att hon inte har slalomen färdig och befäst. A-hindret hade hon aldrig sett tidigare utan det blev lite av en happening för henne när vi sprang agilityklassen. Det gick inte så fort och det var inte felfritt men vi hade roligt. Jag är mycket stolt och nöjd med hennes insats på KM. Ena loppet blev en disk men vi fick resultat på det andra vilket gav oss en 8:e plats på KM. Nu vet jag inte vilket som var disk men det spelar ingen roll. Vi deltog och hade skooi, en perfekt träning inför framtiden.

Wynja, säkerheten själv i båda loppen. Kändes inte alls som om det var så länge sedan som vi sprang agility tillsammans. Vi fick en neslig 5:a på ett kontaktfält, som hon aldrig brukar hoppa annars. Jag är extra stolt över att vi fick till en slalom med fart. Annars har hon en tendens att promenera igenom det hindret. Men nu var det fart och flyt på hela banan gånger två. Jag hade bara fokus på mig själv och mina hundar så jag hade ingen riktig koll på hur det gått för de andra. Men det höll hela vägen trots 5 fel. Vi blev klubbmästare 2019 jag och Wynja.

Undertecknad och Wynja (Trigger Just For Joy) klubbmästare agility 2019.

Summering

Degeberga var en utmärkt plats att ha Clubshowen på. Både vad gäller ytor att vara på som möjligheterna till olika alternativ på boende. Tjejerna som anordnat allt ska ha en stor eloge för väl genomfört arrangemang. Domaren var kanonbra. Han hanterade både hundar och förare på ett trevligt sätt med glimten i ögat. Väldigt tydlig och bra öppen kritik då han motiverade placeringen av respektive hund efter varje klass. Det hördes bra tack vara högtalarsystemet annars hade nog den delen fallit bort.
Vi hade bra utdelning på våra hundar. Grindarna bak på bilen var fulla av rosetter och bilen var full av prispåsar. Bäst av allt var ändå känslan av att ha gjort något bra och roligt med hundarna men även att ha träffat trevliga kooikermänniskor.

Ulla och Ambie i konkurrensen. Den långa killen med keps och hans hund

är i skrivande stund okända för mig.

Lilo kollar in om husses nervositet har släppt, eller om hon behöver stötta ytterligare..

Det blev en lång resa hem och det var mycket tidigt på morgonen då flocken svängde in på den Bolltorpska farmen. Blev en lång sovmorgon på söndagen för alla som varit på resande fot.

På resande fot och en f-bannad matförgiftning

De senaste veckorna har det varit en hel del som hänt. Det mesta riktigt roligt men det fanns en rejäl bit smolk i bägaren. Som tur var det inte långvarigt men det tog på krafterna.
När man ser på det så har det faktiskt varit betydligt mer grejor på gång efter semestern än det var under densamma. Men vad gör man inte för att få ett aktivt och innehållsrikt liv.

Firandet av en 4-åring

Det var ett fantastiskt väder i Östersund när vi var där för att fira barnbarnets 4-årsdag. Ja det var nästan för bra väder, ca 30 grader i dagarna 2 och deras lilla spa-pool på altanen kom väl till pass. AC´n inomhus uppskattades fantastiskt mycket av de fyra håriga som var med oss upp.

Poolbad och poolhäng! Man ser tydligt vem som gillar och inte gillar värmen.

Matförgiftning "el grande"

Den var säkert inte stor för läkarvetenskapen men för mig var det en gigantisk tillställning. Tänk att man ska komma en bit över 50 innan man får en dylik upplevelse. Den kom som ett brev på posten, det vill säga helt utan avisering och väldigt plötsligt på kvällen. Väldigt intensivt ett par timmar och försvann sedan tillsammans med resterna i den vita stolen. Den efterlämnade ett litet vrak på några år över 50. Jag var helt klappslut. Trots allt var det skönt att det var över så snabbt men det tog ett par dagar att komma tillbaka i balans med allt igen. Tur att Ulla var hemma och inte jobbade under den intensiva delen, för jag fick både peppning, tröst och service av bästa hustrun..

Sunne jaktmässa och hundar på SPA

På torsdag eftermiddag så lastade jag hundarna och drog med mig den Bolltorpska banan till Rottneros park där mässan skulle gå av stapeln. Himla tur att jag hade lastat allt på onsdagskvällen innan "el grande" satte in. Det blev över 3 liter vatten som jag drack på vägen dit. Varenda centiliter behövdes för att återställa vätskebalansen. Det var riktigt tufft att lasta av och bygga bana på kvällen men efter lite småsår, svordomar och svett så var den på plats och rum med dusch på Selma spa hägrade.

Återhämtning i skuggan mellan uppvisningarna.

Ulla kom upp under fredagen vilket gjorde saker och ting lite lättare. Hundarna skötte sig exemplariskt och Lilo gick med förare ur publiken för första gången. Ambie släppte jag inte ut på detta äventyr då hon inte är där ännu. Wynja gick likt tåget som vanligt, hon anpassade farten efter den som sprang med henne. 

Nästan hela den Bolltorpska flocken  njuter ikapp.

På kvällen var det relax på rum och spa för de tvåbenta följt av middag. En högrevsburgare för mig vilket var den första riktiga maten jag åt sedan onsdagen. Hundarna njöt av att få bara vara och visade hur de verkligen tycker om att vara på resande fot.

Information till deltagande rasklubbar inför agilityn.

På lördagen var det bara en uppvisning och sedan var det blåbärsklass gånger 2. En för rasklubbarna där de tävlade mot varandra och en som var öppen för publiken att delta i. Det var väl inte den bästa agility att frossa i, men det var fantastiskt att se hur roligt både hundar och förare hade då de jobbade på att ta sig runt banan.

Ibland är det många på samma hund. här är det 3 generationer som 

samverkar för att få över sin adept. Men det var gammelfarmors hund

Inkallning genom tunnel av aktiv och rolig husse. Taxen löste det galant redan gång 2.

Utställningsträning

Trodde väl aldrig att jag skulle bli vänstervarvare med Lilo. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Både Lilo och jag behövde lite ringträning, framför allt undertecknad. Vi behöver få till det här med att gå/halvspringa och visa upp sig. Jag har inga problem men har lite svårt att få till det med Lilo. Hon vill gärna springa med nosen i backen vilket gör att hon blir ganska låst och stel i rörelserna. Jag vet att hon kan. Jag har sett henne göra det. Jag måste bara få till det så att hon gör det med mig. Jag måste vara det roligaste och mest intressanta i ringen. Funkar super när vi står still men så fort vi ska röra oss så kör hon ner huvudet.

Jag är mycket väl medveten om att detta är ett I-landsproblem men det skulle vara kul att få till det. 

För det var kanske just detta som resulterade i ett BIM istället för ett BIR i Västerås? Vi får väl se om träningen på ÖLKK i Kvinnersta ger något resultat på utställningen i Askersund till helgen.

Ja den träningen blev det inte mycket bevänt med. Hamnade i trafikkö så det hade nästan tagit slut på träningen innan vi kommit fram. Men som före detta officerare i flygvapnet gjorde vi en snabb analys av läget och tog annat beslut och färdväg.
I stället för ringträning blev det miljöträning i Örebros centrala delar med ett stopp på "Bara vara" för kaffe och glass. Detta alternativa förfarande uppskattades av både hundar och förare.
Kvällens aktiviteter avslutades med att jag byggde upp delar av den Bolltorpska banan som vilat ut efter resan till Sunne.

Träning inför KM

På den Bolltorpska banan pågår hinderträningen inför KM i agility den 16/8. Det är inte utan att det brådskar. För Wynja är det lugnt. Problemet, eller rättare sagt utmaningen är att hinna få till ett fungerande slalom på Lilo. Funkar det så funkar det. Viktigast är ändå att ha kul på banan. För Lilo är det främst tävlingsträning men det skulle vara kull om hon kunde sätta ett resultat.

Ulla har också lite att sätta tänderna i, Ambie är inte alltid den mest samarbetsvilliga "agilityhunden". Vad gäller Ambie så ser det ut som om det blir jag som ska ta henne på blåbärsrundan på Clubshowen.

Utställning i Askersund

Så var det då dags att vänstervarva på allvar igen. Aktiviteterna i fråga arrangerades av Örebro läns kennelklubb och platsen var Askersunds idrottsplats. Det är inte utan viss spänning vi checkar in och tar oss fram till ringen. Det är alltid svårt att veta utfall på en tävling som är ett resultat efter en människas uppfattning och bedömning. Det har ju gått bra förut så varför inte nu?

Gick helt okej med att ställa i ihållande regn. Båda hundarna fick excellent samt att Ambie fick CK och blev bästa tik 2:a. Lilo blev bästa tik 3:a utan CK men jag är nöjd med excellentet. Problemet med att hålla ner huvudet fortsätter men vi fick i alla fall delvis till det. Skönt att inte ha hundar som blir negativa av dåligt väder. Bara att fortsätta träna inför nästa helg och clubshowen...