🦴🐾Viltspår, slagghög, nätbrynja och fågelsträck🦆

Det går framåt med spårandet

Som framgår av rubriken så går det framåt med kooikerflockens spårarbete. Wynja är snart klar för att gå spår i öppen klass igen. Ja, egentligen är hon redan klar för det men det handlar som vanligt om den där rackaren som går i slutet av linan. Det är jag som behöver bli trygg med hennes spårarbete  så att jag inte stör henne med min nervositet.
De två små gör klara framsteg och blir mer och mer trygga, fokuserade och uthålliga i sitt spårarbete. Jag är faktiskt riktigt bortskämd med att ha möjlighet att köra med tre hundar. Samma ras men tre helt olika sätt att jobba med och lösa spåret och dess bloduppehåll och vinklar. Snart dags att anmäla Lilo till anlagsklass och det kanske även blir en anmälan för Ambie.

Kombinationen av att vistas ute i skogen och spåra med hundarna ger mig så otroligt mycket positiv energi. Jag ser ju även att hundarna trivs och tycker det är roligt. Det är inte utan att det blir en viss uppståndelse då jag tar på mig för att ge mig ut och lägga spåren. När det sedan blir dags att gå spåren och spårväskan tas fram så finns det ingen hejd på dom. De kan inte komma fort nog fram till bilen och in i den för att få komma till spårskogen.

Nöjd kooiker efter väl genomfört spårarbete, Joykooi Kristall - Lilo

Kvarntorpshögen
Miljöboven som blev ett område för konst och rekreation. Det var tack vare jobbet som jag hamnade häruppe på högen. Vi har bott här nere i nästan 10 år och aldrig varit vid regionens mest besökta attraktion. Så på helgen lastades delar av den Bolltorpska flocken för ett turistbesök i närområdet.

I bakgrunden skymtar "Arken" som är ett av konstverken på högen. Strex hitom
syns röken från ett av de ställen där det fortfarande glöder i slaggen. De slutade
med brytningen av oljeskiffer och utvinna olja 1966.

Slagghögen är 100 meter hög från Närkeslätten, (157 m ö h) så det är en
fantastisk utsikt härifrån. Nästan lite kalfjällskänsla på toppen.

Ett av de konstverk som står uppe på högen. Detta är väl ett av
dom där det syns vad det är😉

Återupplevandet av nätbrynja😂

Har äntligen haft en date med fysiologmottagningen i Örebro. Det var dags att spela in ett 24 timmars EKG. Först blev det ett EKG i vila innan de kopplade upp mig med sladdar och inspelningsdosa för 24 timmarsinspelningen. När allt satt på plats så tog sköterskan fram en tight nätbrynja som skulle hålla sladdar och elektroder på plats. Själva dosan fick jag i ett snöre runt halsen. Plötsligt kände jag mig som ett barn igen. Jag har inga minnen men jag har sett en bild på mig själv som 1 åring då jag hade brynja och blöjor. Sedan dess har jag nog aldrig haft brynja, förrän just denna dag på fysiologen. Det var en spännande och inte alltför bekväm upplevelse.
Att det inte blev oftare som barn kan jag tacka min kära mamma för. Hon avskydde nämligen nätbrynjor så jag fick ha vanliga linnen i stället😄

Day after tomorrow

Det är inte utan att det är den filmen jag kommer att tänka på då gässen och tranorna flyger över Bolltorp. De samlas i allt större sträck för varje dag som går. Varje morgon och kväll flyger de över på väg mellan sovplats och matplats. Det dröjer nog inte länge förrän det tunnas ut och de lämnar det allt kallare Närke.
I år har vi fått en del äpplen på träden men de är inte så himla fina. De flesta har svarta märken eller så har getingarna varit på dom. men de är vackra på sitt sätt där de sitter på träden och blir allt rödare. Några har dock blivit plockade och ligger till sig för att hamna i den Bolltorpska äppelpajen som är en lokal delikatess, åtminstone i Bolltorp.