söndag 10 december 2017

De växer på sig de små liven

😀😀😀😃😃😃😃😃Inte roligt alls. Fortsatt sjukskriven.  Nu blir det några veckor och sedan får vi se vad läkaren säger vid återbesöket den 20 december. Trots allt så känns det bra att jag har kontakt med vårdcentralen i Odensbacken. Bra bemötande och snabbt att få både telefontid och läkartid. Känns dock märkligt att bli mött av en telefonsvarare. Är nog något jag aldrig kommer att vänja mig vid. Hela samhället verkar ju snart vara uppbyggt på att man ska göra en massa val innan man får prata med en människa....

Livet i valplådan går vidare. Ja, låda och låda. Nu är fronten på valplådan borta så att de små liven har full frihet att upptäcka hela valphagen. Sedan de börjat få lite ytor att röra sig på har de blivit än mer aktiva. Det innebär att de kör järnet i några minuter och sedan slocknar de där de råkar befinna sig. Liksom bara jackar ur och slocknar. Härligt att se hur de får bättre och bättre kontroll på rörelser och balans. De har börjat snacka en hel massa också. Både pip, gnäll, morr och någon form av försök till skall...
Ganska mycket bus i valphagen numera.
Wynja tycker numera det är ganska skönt att komma ifrån de krävande fem. Alla har de nu fått tänder så det är nog ingen njutning att ge di längre. Till helgen ska vi börja med avvänjningen och låta de små få valpfoder. Tror nog att det uppskattas av Wynja.
Hon och jag har varit ute och gått några korta viltspår på fälten hemmavid under veckan. Det var något hon verkligen uppskattade. Inte bara hon. Även jag var som en tupp då jag såg hennes spårarbete och hur hon sedan tog klöven och med högburet huvud tog täten hemåt. Då var jag faktiskt mer än stolt över min lilla kooikertös. Har kört ännu ett klövspår idag och det lades innan snöfallet och det gick både längs med och över viltstigar och "svinkrafs". Hon löste detta alldeles förträffligt på egen tass och nos. Som sist så gick hon med stolta steg hemåt med ett fast grepp om klöven med snöret släpande efter.

Andra satsen med lussebullar bakades i dag. Passade på att göra dubbel sats så det räcker lite längre. Blev i alla fall 70 stycken att stoppa i frysen. Ja inte alla 70. Vi ska ju fika ikväll. Nybakade lussebullar och te är väl inte att förakta så här en söndag den andra advent?

Här nedan har jag klippt ihop tre bilder på Wynja med valpar. Syns hur de växer och det går riktigt fort.
Bilden längst upp är tagen på kvällen samma dag som valparna föddes. På mittenbilden har de hunnit bli två veckor och på den sista bilden är de tre veckor. Det är en ynnest att få vara med och följa Wynjas valpkull och se hur de utvecklas och växer. Tillvänjningen med uppblött torrfoder för valpar går riktigt bra. Aptiten varierar något då de fortfarande har fri tillgång till mjölkbaren. Wynja är en fantastisk mamma och tar hand om sina små telningar på det allra bästa viset. De kryper över henne och biter på henne men hon uppvisar så här långt ett enormt tålamod och lugn. Man ser nu hur hon liksom suckar av lättnad när jag eller Ulla kommer in i valphagen så att de små att någon annan att kasta sig över och lägga sin upptäckarenergi på. De börjar nu få lite kraft i käkarna så det känns då de ska provsmaka på fingrar, näsa och öron....
Hejdå från valphagen hälsar en av valparna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar