I går fick båda vovvarna passera klotång och borstar. De var väldigt duktiga då klorna klipptes och njöt verkligen då jag borstade igenom deras pälsar. Det var faktiskt inte bara de pälsklädda som myste. För mig var det en verklig avkoppling att hålla på med dem då de svarade så fint på min omvårdnad.
I kväll var det Griimas tur att få träna på Dille. Träningen bestod huvudsakligen av hoppkombinationer där vi tränade "bakombyten" och "blindbyten". Jag blev glatt överraskad av hur snabbt Griima fattade galoppen. Vi prövade också gungbrädan. Hon gick med stor tvekan över två gånger men sedan var det stopp. Vi har lite att jobba på där efter sommarens attack hon gjorde på brädan. Griima rusade upp och den slog över med kraft vilket skrämde henne rejält. Det tar nog ett tag att bygga upp självförtroendet för balanshindren igen. När vi sedan satte ihop allt i en kortare bana med hopphinder och tunnlar funkade det dock inte så bra. Det handlade mest om mig då jag inte lärt mig Griima än. Det går inte att handla henne som Stina. Överlag gick det bra men hon tappade fokus lite vid vissa passager vilket inte alls är konstigt. Hon är ju helt grön och det var första gången någonsin hon gick någon form av bana.
Det märks att Griima inte är så mentalt uthållig ännu. En längre paus under träningspasset var välbehövlig. Både för henne och mig. När vi kom hem och hade tagit hand om hästarna så bredde Griima ut sig i hallen och slocknade. Nästa torsdag är det Stinas tur att få jobba på agilitybanan.
I kväll var det Griimas tur att få träna på Dille. Träningen bestod huvudsakligen av hoppkombinationer där vi tränade "bakombyten" och "blindbyten". Jag blev glatt överraskad av hur snabbt Griima fattade galoppen. Vi prövade också gungbrädan. Hon gick med stor tvekan över två gånger men sedan var det stopp. Vi har lite att jobba på där efter sommarens attack hon gjorde på brädan. Griima rusade upp och den slog över med kraft vilket skrämde henne rejält. Det tar nog ett tag att bygga upp självförtroendet för balanshindren igen. När vi sedan satte ihop allt i en kortare bana med hopphinder och tunnlar funkade det dock inte så bra. Det handlade mest om mig då jag inte lärt mig Griima än. Det går inte att handla henne som Stina. Överlag gick det bra men hon tappade fokus lite vid vissa passager vilket inte alls är konstigt. Hon är ju helt grön och det var första gången någonsin hon gick någon form av bana.
Det märks att Griima inte är så mentalt uthållig ännu. En längre paus under träningspasset var välbehövlig. Både för henne och mig. När vi kom hem och hade tagit hand om hästarna så bredde Griima ut sig i hallen och slocknade. Nästa torsdag är det Stinas tur att få jobba på agilitybanan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar