Just nu är livet fullt av hundar......

Maximilian, då han och jag gick ut i "läskiga skogen" när de var här och hälsade på mellan jul och nyår. En kille som jag saknar. Nästa gång de kommer ner blir det mer turer ut i skogen. Kanske kojbygge och korvgrillning? Dags att han får lära sig lite om hur man beter sig ute i naturen. Han får lära sig skogen här och fjällen hemma i Östersund.

När det kom lite snö så blev syrenbuskarna ett populärt mål att springa runt i. Både Ambie och Fizz tycktes uppskatta snön. Det gjorde även vi tvåbeningar, vi slapp att torka alla 20 tassar under tiden som snön låg.

Jag var förbi en sväng med Wynja och valparna på akvarellen. Följer ni länken så finns det lite bilder från akvarellens blogg. Det var verkligen härligt att se hur de boende och personalen lyste upp då de fick träffa hundarna och klappa dom.

Under den gångna veckan har flocken utökats med ännu en valp under några dagar. Jasper var här på ett flerdagarsbesök då hans husse och matte var iväg på en tvåbeningsgrej. Det fungerade jättebra men det var bra fart på de tre småttigarna. Katten Felix fick sin beskärda del av kärlek och omtanke. Då de var en och en gick det galant. Men när alla tre kom rusande så såg det ut som om han flydde för livet. Han blev bokstavligen dränkt av rödvita kooikrar och hade fullt upp att freda sig mot de upprepade attackerna. Även om han flydde så tyckte han om det. Han drog som en stormvind men var snabbt tillbaka för att få vara i centrum igen. Vi var lite oroliga för att klorna skulle komma fram och göra de små vildarna illa. Det var bara någon enstaka gång de togs fram och i övrigt så visade Felix upp ett enormt tålamod med de små gangsterkooikrarna.

Ambie och Fizz lade snabbt beslag på Jaspers bur. Det var en bur anpassad för en men de där två lyckades utan problem trycka in sig båda två tillsammans. Snacka om att de sov gott där. Jasper kände nog igen sig och var trygg för han hittade flera nya sovplatser där han kopplade av och sov. Både länge och lugnt.
Bilden nedan visar på en av Jaspers sovplatser. Och visst ser han ut att verkligen sova gott och djupt. En riktigt trygg liten kille.

Jasper på en av sina tillfälliga sovplatser. Och visst ser han ut att sova skönt?

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag och Ulla fixade lite fika inför en av Sveriges matcher i handbolls EM. Det var inte utan att vi fick brotta ner oss så att vi kunde sitta någorlunda för att kunna titta på handbollen. De fyrbenta kunde inte alls förstå vad det var för speciellt med att titta på ett EM....


I väntan på handbolls EM. De bästa platserna ser ut att redan vara upptagna...

Miljöträning inne i Örebro vid vallgraven som går runt slottet. Änderna var inte så där himla intressanta men de var i alla fall lite nyfikna på fjäderfäna. Här nedan står Fizz och blickar mot änderna med Örebro slott i bakgrunden.

Att se surmulna anleten på mötande människor spricka upp i varma leenden då de fick se valparna värmde faktiskt i hjärtat. Det finns nog hopp för mänskligheten ändå. Att ändå finna glädje i det lilla, där och då i en liten valp gånger två.

Då vi gick längs gatan med alla försäljningsställen under "Hindersmäss" hade vi dom i famnen för att de inte skulle bli trampade på. Det blev en riktigt lyckad stadsträning. Alla ljud och intryck hanterade både Fizz och Ambie på ett bra sätt. Likaså fungerade de mänskliga mötena mycket bra.

När vi kom hem somnade de och sov bra länge.. Det är jobbigt med nya intryck och vara ute i stadssvängen.

Gammalt går, nytt kommer och utflyttade valpar

 

  Tiden går och åren går till historien och nya läggs till nuet. Det som varit följer med som minnen och erfarenheter och det nya ligger som en orörd, snöklädd utförslöpa. Det är bara att kasta sig ut och göra nya val och spår i det nya. Visst är en del saker planerade men de är ännu ej gjorda så jag vet ju inte om det är vänster eller högersvängar det blir i nysnön. Det kan kanske till och med blir en kullerbytta eller två. Vem vet vilka val som är rätt och vilka som kanske är mindre bra. Oavsett så går färden framåt med sina kringelikrokar och livet i sig är ju en utmaning då vi inte mer än kan gissa resultaten av våra val. Höger, vänster eller rakt fram. Det enda som är säkert är att det inte går att röra sig bakåt igen. Det som varit har varit och det är dumt att fastna. Att ge det förflutna simlektioner är som att stanna i backen och försöka backa uppåt. Inte ett dugg kreativt eller utvecklande.

Det har hänt en hel del sedan det senaste inlägget på bloggen. Julen har passerat likaså nyårsafton. Däremellan hade vi finbesök från Jämtland. Valparna har blivit besiktigade och flyttat hemifrån. Men vi börjar väl med julen.

Helgen innan jul var jag och Ulla på konsert på Conventum. Vi var och såg på Weping Willows julkonsert. Det var väl ingen direkt superhit men det var trevligt att göra något annat utöver det vanliga. Det var första konserten för mig sedan jag på Magnus Uggla i Halmstad 1979. Ja, jag vet att det var länge sedan men jag har aldrig varit någon konsertfan. Innan konserten var vi på en grekisk restaurant i Örebro och åt riktigt gott

Själva julafton blev en lugn tilldragelse för mig och hundarna. Ulla jobbade och kom hem framåt kvällen. Vi firade av julafton med en klassiker. Skinksmörgås med hemkokt/griljerad skinka på ”mammas doppebröd”. En riktig delikatess som sköljdes ner med apotekarnes julmust

 

Firandet av julafton flyttades till annandagen då dotter och dotterson kom ner från Jämtland. Det var jätteroligt att se honom hantera julklapparna och hur glad han blev. Kanske inte just när han fick dom men när vi började använda dom kom de verkligen till sin rätt. Aktivitetsspelet från Babblarna var en riktig hit. Det spelades ganska mycket i olika konstellationer och vi vuxna var förvånade över hur fokuserad Max var på spelet och dess gång. Han tröttnade inte en gång😊.

 

Valparna fick jättebra miljöträning på att träffa små människor. Max är ju ganska van vid djur så han lyssnade på det vi sa och läste ibland själv av när det blev lite för mycket.

Senare under veckan innan nyår kom lillebror med familj på en kort visit. De skulle fira nyår i Sälen så det passade alldeles utmärkt med ett litet lunchstopp på den Bolltorpska farmen. Det blev verkligen liv i luckan då de kom. Tre grabbar i åldern 2½ till 4½ kan verkligen hålla igång. Både hundar, katter och vuxna fick nu riktigt bra miljöträning😊

Första helgen i januari var det dags för valpflytt. Innan de flyttade så skulle veterinären säga sitt. Det blev blankt papper på alla fem valparna. Extra kommentar på besiktningsintyget från veterinären, ”öppna och glada valpar”! Den kommentaren var vi extra nöjda med då det visar att vi lyckats med vår föresats att få tillgängliga/trevliga individer.

Tre av valparna blev hämtade på lördagen. En flyttade till Kumla, en till Vingåker och den tredje drog till Hälsingland. Nu är det bara två kvar hemma. En ska fortsätta med att vara en del av den Bolltorpska flocken medan den andra emigrerar till England i början av mars.

Började med lite paracord igen. Kollade av vilka färger jag hade. Det visade sig vara en hel del😊. Roligt att ha lite att välja på då jag håller på. Upptäckte att jag även har väldigt många utställningskoppel som ligger och väntar på att hitta användare...

Nu ser jag fram emot nästa gång dotter och dotterson kommer på besök eller att vi besöker dom. Det blev tomt då de for hem efter julfirandet.

 

😊Positiv energi från oväntat håll, och herre jösses vad valparna växer😊

Häromkvällen fick jag besök av två medarbetare. De hade med sig en ”krya på dig present” som alla medarbetarna hade samlat ihop till. Jag blev riktigt berörd så att tårarna kom. Det var inte bara att de hade fixat en present. Det var också så himla genomtänkt. En trälåda med en massa smågrejor. Varje sak var bara så rätt. Bara att de greppat att jag är svag för dumle och ahlgren´s bilar samt de övriga sakerna visade att de har en bra bild av vem jag är och står för. Att känna sig så uppskattad berörde mig och gav mig en massa positiv energi. Stort tack till er alla. Ingen nämnd och ingen glömd för ni vet vilka ni är. Ni satte ett stort fint avtryck hos mig med vad ni gjorde. Något jag alltid kommer att bära med mig.

 

Med tanke på vad jag bland annat fick så tror dom säkert att jag har sysselsättningsproblem. De vill få mig att bli fastighetsbyggare. Men jag väntar med att slänga ihop den där bruna kåken till dottersonen Max kommer i jul. Blir en perfekt pysselaktivitet över generationsgränserna😊 Det blir nog en riktig hit med lite huskonstruktion tillsammans med lillkillen.

De små är inte så små längre. De växer och frodas. Deras garnityr kan nu jämföras med fullvuxna pirayor från Amazonas. Enda räddningen hittills är att deras käkmuskler inte är så starka ännu. Men det är nog bara en tidsfråga. I dagsläget grinar man bra illa då de får tag i en tå och nyper till…..

Oftast går de omkring och äter lite ur alla skålar om man inte styr upp ätverksamheten.

När man lutar sig in i valphagen eller kliver in och sätter sig så kommer de som en vargflock och ska hälsa och slicka en välkommen. Är man inte tillräckligt aktiv eller observant så sitter de som fästingar i strumporna. Det kliar nog rejält i deras gaddar.

Till helgen blir det Weeping Willows julshow och sedan börjar potentiella valpköpare att komma på besök för att kolla in valparna.

Wynja tar väl hand om en av
valparna som var lite orolig.

Snökäppar sitter nu längs vägföreningens väg. De sattes upp i sista stund. Det snöade nästan hela tiden då jag drog fram längs vägen som en ”käppsättningsmaskin”. Den värsta träningsvärken kom två dagar efteråt. Den satte sig i axlarna men det var riktigt skönt att få jobba med kroppen under några timmar. Fysiskt arbete är klart underskattat. Det hjälper verkligen till att rensa skallen och kroppen på en massa stress och slaggprodukter.

Den andra kloklippningen av valparna gick lika bra som den första. De höll sig lugna hela tiden och det borgar gott för framtiden. Nu får vi bara ha dem kvar i tre veckor till innan de flyttar till sina nya hem. Oj vad tiden går fort… Det är bara att hoppas att de hamnar hos rätt husse och matte som tar hand om dem på bästa sätt, hela livet.

Ja det finns ju en hel del sovstilar. Frugan tog denna bild då valpflocken vilar ut efter ett tufft träningspass i gladiatorpyramiden. Det ligger fem kooikervalpar här. Den som inte syns riskerar inta att frysa i första taget. Ibland ligger de utspridda för att nästa gång ligga i en riktig valphög....

De växer på sig de små liven

😀😀😀😃😃😃😃😃Inte roligt alls. Fortsatt sjukskriven.  Nu blir det några veckor och sedan får vi se vad läkaren säger vid återbesöket den 20 december. Trots allt så känns det bra att jag har kontakt med vårdcentralen i Odensbacken. Bra bemötande och snabbt att få både telefontid och läkartid. Känns dock märkligt att bli mött av en telefonsvarare. Är nog något jag aldrig kommer att vänja mig vid. Hela samhället verkar ju snart vara uppbyggt på att man ska göra en massa val innan man får prata med en människa....

Livet i valplådan går vidare. Ja, låda och låda. Nu är fronten på valplådan borta så att de små liven har full frihet att upptäcka hela valphagen. Sedan de börjat få lite ytor att röra sig på har de blivit än mer aktiva. Det innebär att de kör järnet i några minuter och sedan slocknar de där de råkar befinna sig. Liksom bara jackar ur och slocknar. Härligt att se hur de får bättre och bättre kontroll på rörelser och balans. De har börjat snacka en hel massa också. Både pip, gnäll, morr och någon form av försök till skall...

Ganska mycket bus i valphagen numera.

Wynja tycker numera det är ganska skönt att komma ifrån de krävande fem. Alla har de nu fått tänder så det är nog ingen njutning att ge di längre. Till helgen ska vi börja med avvänjningen och låta de små få valpfoder. Tror nog att det uppskattas av Wynja.
Hon och jag har varit ute och gått några korta viltspår på fälten hemmavid under veckan. Det var något hon verkligen uppskattade. Inte bara hon. Även jag var som en tupp då jag såg hennes spårarbete och hur hon sedan tog klöven och med högburet huvud tog täten hemåt. Då var jag faktiskt mer än stolt över min lilla kooikertös. Har kört ännu ett klövspår idag och det lades innan snöfallet och det gick både längs med och över viltstigar och "svinkrafs". Hon löste detta alldeles förträffligt på egen tass och nos. Som sist så gick hon med stolta steg hemåt med ett fast grepp om klöven med snöret släpande efter.

Andra satsen med lussebullar bakades i dag. Passade på att göra dubbel sats så det räcker lite längre. Blev i alla fall 70 stycken att stoppa i frysen. Ja inte alla 70. Vi ska ju fika ikväll. Nybakade lussebullar och te är väl inte att förakta så här en söndag den andra advent?

Här nedan har jag klippt ihop tre bilder på Wynja med valpar. Syns hur de växer och det går riktigt fort.

Bilden längst upp är tagen på kvällen samma dag som valparna föddes. På mittenbilden har de hunnit bli två veckor och på den sista bilden är de tre veckor. Det är en ynnest att få vara med och följa Wynjas valpkull och se hur de utvecklas och växer. Tillvänjningen med uppblött torrfoder för valpar går riktigt bra. Aptiten varierar något då de fortfarande har fri tillgång till mjölkbaren. Wynja är en fantastisk mamma och tar hand om sina små telningar på det allra bästa viset. De kryper över henne och biter på henne men hon uppvisar så här långt ett enormt tålamod och lugn. Man ser nu hur hon liksom suckar av lättnad när jag eller Ulla kommer in i valphagen så att de små att någon annan att kasta sig över och lägga sin upptäckarenergi på. De börjar nu få lite kraft i käkarna så det känns då de ska provsmaka på fingrar, näsa och öron....

Hejdå från valphagen hälsar en av valparna!

😊Valpar och hjärta☹

Valparna växer och frodas. I dag har alla valpar passerat sin dubblering av vikt sedan de föddes. På bilden syns det tydligt vad de växt till sig på bara 11 dagar.

Wynja har visat sig vara en alldeles utmärkt mamma till sina valpar. Hon tar hand om dom precis som det är tänkt att tikar ska göra. Det är först nu som hon börjat lämna valplådan lite längre stunder. Detta då valparna växt till sig och kan hålla värmen bättre själva och att det är lite längre mellan måltiderna.

Det blir en massa valpmysbilder för er att sitta och drömma om. Om ni vara visste vilka härliga små pipande ljud de gör och vad gott de luktar. Nu väntar vi med spänning på både att FCI godkänner vårt kennelnamn samt att dessa små liv börjar se och röra sig runt än mer. Vi har ju annonserat på svenska kooikerhundklubbens hemsida  men kan inte lägga ut annons på SKK´s sida förrän de är registrerade. Vi har några intressenter men skulle någon annan vara intresserad så är det bara att höra av sig till mig eller Ulla. Den seriöst intresserade kan även få följa valparnas utveckling på en Facebook sida. Det är där vi lägger ut de flesta bilderna och filmerna för de som är intresserade av Wynjas valpar. Lite exklusivt ska det ju vara😊

 Det lär inte dröja mer än någon/några dagar innan de öppnar ögonen. Redan nu kan man se att det rör sig i ögonlocken. Precis som om ögonen vill komma fram och se vilken värld de har fötts till.De håller på att prova sig fram till någon form av att gå på sina små ben. Just nu är det väldigt vingligt och är nog mer någon form av krypande än gång och ålande. Det kommer nog att bli jobbigt för Wynja i början när det är fem stycken som drar runt som yrväder. Tar nog en dag eller två innan hon vänjer sig men jag ser fram emot att se valparnas utveckling och framstegen de gör.

Förkylningen verkar inte vilja ge med sig. Känns som om den tagit omtag och utvecklats till något annat de senaste dagarna. Har fått lite känningar av yrsel och trötthet som jag inte haft tidigare. Likaså har hostan blivit annorlunda och det är lite tyngre att andas än tidigare.

I går kväll snurrade det till och svartnade för ögonen en kort stund då jag var i hallen. Ulla bad att få känna på min puls. Hon tyckte den var rejält oregelbunden. Hon ringde direkt till 1177 men då det var lång väntetid ringde hon 112 för att rådgöra. Efter att ha pratat en bra stund ville de prata med mig också. Efter att ha pratat en stund om hur jag mådde och kände mig så säger dom att de skickat en ambulans. De misstänkte att det kunde vara en liten infarkt, men inte säkert. För säkerhets skull skickade de ut en ambulans så att de kunde ta ett ekg och kolla övriga värden. När de sa att de skickat en ambulans blev jag orolig. Trodde mest att Ulla överreagerat av omtanke om mig!? Nu inser jag att det inte är någon lek utan det är viktigt att lyssna på kroppen. Insåg också att jag inte är någon ungdom längre. (bara det är ju svårt att smälta).

Blodtryck, puls och temp var bra men jag hade lite mer än vanligt episoder av dubbelslag vilket uppfattas som om pulsen är väldigt oregelbunden. Det var i alla fall ingen infarkt eller hjärtmuskelinflammation. Däremot fick jag förhållningsregler om att ta kontakt med vårdcentralen idag för att ta flera prover och göra en uppföljning på hjärtat. Tack till ambulanssjukvården för ett bra bemötande samt att ni tog er tid att förklara för mig vad det var som hände med mitt hjärta. Det var inte utan att jag fick en tankeställare och började fundera över en hel del saker.

Efter besök på vårdcentralen blev jag väl inte så mycket klokare eller friskare. Fick hostmedicin och meddelades att de skulle ringa om provsvaren. Så jag väntar…. Vad gäller hjärtat så skulle jag höra av mig om arytmierna fortsatte. Skulle då få en remiss för uppföljning. Ja det verkar väl inte vara någon fara men är det konstigt att man är lite orolig?



☹Förkylnings- och valptider😊

Förkylningen som bröt ut i förra veckan verkar inte vilja ge sig. Det värsta har lagt sig men den verkar ha stabiliserat sig i någon form av normalläge. Snorar och hostar mest hela tiden. Hade jag haft ett annat jobb hade jag nog varit tillbaka på arbetsplatsen. Men risken att smitta ner personal och boende är för stor. Att smitta de boende kan få stora konsekvenser då många av dom inte är så starka i sig.

Får bli en kontakt med vårdcentralen idag. Blir också ett samtal med min chef för att få lite råd. Det här är en helt ny situation för mig. Jag har aldrig varit sjuk så att det påverkar mitt jobb på så sätt att jag inte kan gå dit.

Det har varit några fantastiskt fina dagar ute. Precis under nollan och solsken. Tyvärr har det bara blivit korta stunder av frisk luft. Det har varit när hundarna rastats och det var en ansträngning i sig. Jag var alldeles svettig bara av den lilla ansträngningen att gå ute en kort stund.

Valparna som kom i lördags är i och för sig en glädje men det är svårt att njuta fullt ut av den. När man ska gulla lite med en valp så kommer det oftast en nysning eller hostning. Och det beror inte på valpallergi. Samma sak är det att hänga över valplådan, då känns det som om näsan ska trilla ner i lådan med det tryck som uppstår i bihålorna. En riktig ”mancold” med andra ord😊

De fem små liven växer till sig dag för dag. Alla fem gör en stabil viktökning varje dag. Man ser också att deras färgteckning utvecklas och framträder mer och mer. Deras individuella drag kommer fram och de visar även lite temperament utifrån hur de låter när de ska äta och inte hittar direkt. Det går att höra skillnaden på irriterade pipanden och nöjda pipanden men även pipandet då de vill bli uppmärksammade.

Stina och Griima håller sig borta från valprummet trots att dörren är öppen. Det är bara när jag går in som hon försiktigt smyger efter för att få en glimt av de små. Wynja har järnkoll på vilka som kommer och går i rummet. Så länge Stinna bara är innanför dörren går det bra. Annars kollar hon in besökaren med skarp blick vilket skulle kunna få vem som helst att backa.

Wynja sköter moderskapet med förtjänst. Är dock lite orolig för att hon åsidosätter sig själv för mycket. Blir matning och vattning i lådan samt snabba rastningar. I dag har hon börjat visa lite mera av att inte vara så kontrollerande. Verkar som om hon funnit sin nya roll och kan slappna av lite mer.

Det är till och med så att hon kan njuta av att bli klappad på magen. Här rullade hon faktiskt över på rygg när jag klappade på hennes mage. Valparna som diade följde med och de som var på väg fick börja klättra😊

Än så länge håller sig de fem i valplådan. Men det är väl bara en tidsfråga innan den blir för liten? Ögonen lär nog öppna sig om några dagar och det ska bli spännande att få se hur de då börjar uppleva världen.

 

 

 

 

 

 

Snöslask ute och värme i valplådan😊

Hösten har visat sig med inslag av vitt blött från ovan. En riktig skitdag att vara ute i både för två- och fyrbeningar. Men vad gör det med skitväder när den Bolltorpska flocken under dagen utökades med fem medlemmar😊 Wynja är idag mamma till fem friska valpar som anlände mitt på dagen. Allting gick jättebra och det blev fyra tikar och en hane. Det verkar som om det ska vara en majoritet av kvinnor på den Bolltorpska farmen. Jag tillhör tillsammans med Felix(katt) och Gandur(häst) minoriteten här.      
Ja Gandur kan vi ju inte räkna då han är kastrerad och snart Felix också. Oj då, har inte tänkt på det förut. Får ta och hålla mig på god fot med övriga i den Bolltorpska flocken annars vet man aldrig…

 Både Stina och Griima har varit inne i valprummet för att försiktigt ta sig en titt. De kom en och en och smög så försiktigt fram för att få sig en glimt av de små. Båda höll de sig på behörigt avstånd för att inte oroa den nyblivna mamman. Både jag och Ulla hade järnkoll så att det inte skulle bli några fel. Under hela valpningen höll de sig undan. Det var när allt var klart och valparna hade börja dia som de ville få sig en liten titt. Wynja hade precis som jag och Ulla koll på de två besökarna. Det var fantastiskt att de inte kom samtidigt utan var och en för sig med några minuters mellanrum.

Det har varit en fantastisk upplevelse att ha fått vara med när Wynja valpade. Ulla agerade ”valpmorska” med förtjänst. Den första valpen var lite medtagen och hade slem i halsen. Med mjuka händer och en frottehandduk så masserade Ulla det lilla livet så att slemmet kom upp och livsandarna återvände. Alla valparna var friska och alerta. Det var också en för oss ovanlig fördelning av kön på valparna, 4 tikar och en hane. Verkar som om pappa Dalton hade sparat alla tikarna till oss😊

 

Efter en dag full av händelser och glädje lägrar sig åter lugnet över Bolltorp. Så lugnt det nu kan vara med fem valpar i huset. Tempot kommer nog succesivt att öka allteftersom valparna växer både vad gäller omhändertagandet runt dessa samt den administration det medför med registreringar och allt annat som ska till. Men det blir ett kärt besvär…