Plötsligt kommer alla årstiderna på en och samma gång.

 

Långt mellan inläggen men det tyder ju faktiskt på att jag har ett liv. Både tid och inspirationen tryter då livet är fullt av roliga aktiviteter och annat som bidrar till livets glädjeämnen.
Det viktigaste är att jag till sommaren kommer att bli Morfar. Det känns jättestort. Ny fas i livet som börjar ta form. Fick reda på det som julklapp av VBD (världens bästa dotter) och VBSS (världens bästa svärson). Tog en stund att smälta och det är väl egentligen först nu som jag riktigt fattar att min dotter ska ha barn och att jag ska bli MORFAR.

 På de Bolltorpska ägorna avlöser årstiderna varandra lite för fort. För någon vecka sedan var det i stort sett vår medrådjur som smet innanför trädgårdsstaketet för att beta. Detta till hundarnas stora glädje då de verkligen fick göra rätt för sig som gårdvarar och hålla vilt och annat oknytt borta från trädgården.

Några dagar senare så hade vi vinter igen. Både med gråväder och snöfall...

...detta avlöstes växelvis med vackra fina vinterdagar då vi verkligen kunde njuta av vinter.

Det fick röjas snö med en lättstartad traktor och de stora snöhögarna som det resulterade i uppskattades av de fyrtassade som for omkring och lekte på höjderna. Precis som om de förstod vad "herre på täppan" är för lek...

Flocken hade mysiga promenader i hagarna och det var bara att släppa in de tassförsedda efteråt. Inga skitiga tassar här inte. Enda problemet är att rådjuren går in och tar för sig av saltstenen i hagen i skymningen

På alla hjärtans dag var vi iväg till Fagersta och tävlade officiellt för andra gången, Wynja och jag. Vi gjorde bra ifrån oss. Fyra starter och fyra resultat. Farten finns det en del att jobba på och även på vissa hinder, läs gungbräda/balansbom. Samt att husse måste bli tydligare på att visa vad jag vill att Wynja ska göra. Tyvärr är jag lite bortskämd med Stina och Griima som tar de hinder som dyker upp framför dom om jag inte säger/visar något annat.

Det blev ett nollat hopplopp med karriärens första pinne och inskrivning i tävlingsboken. Det var roliga och utmanande klass 1 banor som Lena Dyrsmeds hade gjort. Bra flyt med bra linjer och lagom handlingssvårigheter. Wynja och jag hade skitkul. På filmen ser ni alla våra lopp. 2 i hoppklass och sedan 2 i agilityklass.

Det var en trött men nöjd Wynja som kröp upp i soffan när vi kom hem. Hennes äldre polare lät henne vara ifred och lade sig var och en på sitt håll. Fagersta BK bjöd på ett bra arrangemang som gick snabbt och smidigt. Bra att köra en storleksklass i taget.

Vi har siktet inställt på fler pinnar och rosetter....



...och nu är det barmark igen. Kanske dags att starta med att lägga ett par viltspår..

Slut jul, på väg mot ett helt oskrivet och nytt 2015.

Nytt år. 2014 läggs till handlingarna och 2015 tar vid. Det nyanlända året ser redan nu ut att bjuda på en hel del roliga begivenheter och utmaningar. Det roligaste var den julklapp som jag fick av min dotter. Återkommer om vad det var längre fram.. Sedan blir det en hel del fokus på hundaktiviteter med inriktning på Wynja. Både vad gäller utställningar och agility. Förhoppningsvis får vi till det med viltspårarbetet framöver också.

 Promenad på fältrittbanan i strålande sol och någon minusgrad. Flocken släppte loss ordentligt på några av fältritthindren. Det var inte utan att jag började titta efter räven för de betedde sig nästan som om det var hubertusjakt på gång.

Efter att ha fått rasa ut en stund var de mer än mottagliga att sätta sig tillrätta för en liten flockfotografering med Hjälmaren i bakgrunden.
Det blev fantastiskt vackert sedan de rensat strandlinjen och öppnat upp ner mot sjön från fältrittbanan. Blir helt andra vyer nu. Öppnare och än mer storslaget. Inte utan att jag mår gott av att bara vara ute och promenera i omgivningarna häromkring.

Har kollat in tävlingskalendern och bestämt mig för att låta Griima gå kvar i klass 2 ett tag till. Under tiden fokuserar  jag på att få till lite rutin och resultat på Wynja i klass 1. Nytt beslut tas under sommaren beroende på hur det går med Wynja i klass 1. Är få tävlingar med klass 1 och 3. Oftast är det ju 1-2 eller 2-3 om det inte är alla klasser. Kanske ska vi kolla upp möjligheten för Wynja att hoppa med i ett mediumlag som extra tävlingsmöjlighet då det går en del såna tävlingar i närområdet under 2015.

Tillverkning av det populära utställningskopplet fortgår. Jag gör både med fast halsbredd som justeras med en flyttbar knop samt ett av retrievermodell. De görs i ett antal olika färger och kostar 100 kronor plus 10 kr i ev frakt.

Efter vad jag sett av vad som finns ute på utställningar så håller jag både bättre pris och betydligt bättre kvalitet.

 

Under den gångna helgen har vi syskon haft ett kvalitetsmöte där vi fikat, relaxat och ätit gott. En supertrevlig dag som började i Jönköping hos syster och avslutades i Eksjö hos bror. Bilresan till och från var väl ingen hit med tanke på Egon, men det var värt varenda reseminut.

Stor energiboost av att träffa världens bästa syskon även om det bara var över dag/kväll. Mycket minnen och erfarenheter delades. Om ni är i Jönköping och ska gå ut och äta så rekommenderar jag restaurangen "Åtta glas". Trevlig miljö, glad och trevlig personal, bra service, supergod mat och rejäla portioner. Ingen fransk uppläggning där inte.

 

Vintern verkar komma och gå på daglig basis det här året....



Det lackar mot jul och en julafton på väg..

Snacka om att ett år går fort. Nu har snart ännu ett passerat utan att man riktigt hunnit med känns det som. Julstöket blev mindre hemma i år eftersom vi inte skulle fira julen hemma utan i Östersund. Men skinka, köttbullar, doppebröd och lussebullar har ändå gjorts enligt sedvanlig rutin. Vissa saker måste bara göras både till nytta och av tradition. Tyvärr ingick den nya traditionen att rulla sig i svinskit också i det konceptet..

"Jag blir snart husses lilla älskling igen! Förstår inte varför han var tvungen att schamponera mig två gånger i badkaret?
Jag luktade ju så gott efter långpromenaden och framför allt då jag rullat in mig i det som vildsvinen lämnat efter sig under natten
Snart har han glömt! Yes. Nu är jag poppis igen. Han kan inte annat än älska mig...."
Det är som med barnen, det går inte att vara arg på dom någon längre stund.

Stina är som vanligt lugnet själv. Låter sig inte bli stressad av vare sig julstök,  småhundar inrullade i svinskit eller en husse som får någon form av hjärnsläpp momentant.

"Lugnt husse, det fixar du jag slaggar i soffan en stund medan du löser problemet med den lilla svinluktande fröken..."

 

Det händer för det mesta en hel del på Ullas jobb, så även nu. Resultatet blev att hon kunde ta ledigt på julafton vilket inte var helt fel. Så när vi firat julafton med frukost och julklappsutdelning var det bara att lasta bilen och påbörja resan norrut. Vi fick möjlighet att få fira julaftonskvällen med Vår dotter Jessica och hennes pojkvän Kalle. Vi hade planerat att åka natten upp och komma fram på juldagsmorgonen! Men nu slapp vi det och kunde behålla dygnsrytmen.

 Hundarna blev stormförtjusta över att träffa Jessica och Kalle igen. Särskilt Stina som knappt kunde sluta yla. Här har två håriga kastat sig på rygg framför Jessica och vill inte annat än bekräftas.
Griima har verkligen anammat Stinas sätt att visa att det är helt ok med att bli klappad mycket, särskilt på mage och bröstkorg.

Efter utdelning av klappar så blev det en skön julafton att bara må bra i.

 Nya påslakan med islandshästar gjorde verkligen pricken över i. Till och med hundarna har en förmåga att smälta in i mönstret.
Det var en uppskattad julklapp som jag snart tror kommer att befinna sig på sängen i "master bedroom".

 Efter en massa mat och slappande tog vi tag i våra jultrötta kroppar och gav oss på juldagen, idag, ut på en längre promenad. Jessica tog hästen medan vi andra använde apostlahästarna. De fyrtassade fick springa lösa en stor del av sträckan. Detta var en helt ny upplevelse för Wynja som aldrig tidigare hade fått springa lös med en häst på det här sättet. Man såg hur hon spanade in både Stina och Griima för att ha rätt beteende. Se och lär, var tydligen hennes ledord vilket fungerade utmärkt.

 

Det var dessutom Wynjas erfarenhet av riktig snö. Inte den blöta, klistriga som vi hade hemmavid ifjol utan riktig torr jämtländsk kallsnö. Hon njöt i fulla drag och hade nog huvudet mer under snön än över. Enda nackdelen var att henne päls mellan trampdynorna var perfekt grogrund för isklumpar..

Julen lider mot sitt slut och i övermorgon bär det av hemåt igen. Jag jobbar i mellandagarna och kommer att sitta hemma på nyårsafton. Som tur är bara på eftermiddagen. På förmiddagen har Segersjö hundsällskap hyrt ridhuset i Frommesta för lite roliga aktiviteter och på kvällen kommer Ulla hem från jobbet vid strax innan 21.00. Då blir det till att fira både bröllopsdag och nyår

 

Ner och upp, så är livet och vi lär oss med tiden

Ibland händer det saker som får oss att stanna upp och fundera på livet och vad som är viktigt. I början av förra veckan inträffade en sådan sak.
Kortfattat så satt jag i bilen på väg till jobbet och började få bröstsmärtor som strålade ner i benet och ut i armen. Första tanken var att jag hade sträckt mig men då brukar ju smärtan komma direkt när man vaknar på morgonen. Försköt smärtan men den gav sig inte utan blev starkare och starkare.
Ringde till Ulla som var på väg till jobbet och frågade vad det kunde vara. Var bara att ringa sjukvårdsupplysningen och sedan åka in på akuten i Katrineholm.

Hjärtinfarkt fanns inte med i huvudet förrän jag närmade mig akuten. Fick snabbt ett rum där de kopplade upp mig på EKG. Och det var väl först då jag började bli riktigt orolig.
Ulla vände i Kumla och anslöt sedan på Kullbergska sjukhuset vilket kändes lugnande
EKG, blodprover och röntgen visade ingenting vare sig på hjärta eller lungor vilket kändes riktigt bra både för Ulla och mig.

Resten av dagen tog vi det bara lugnt hemma och jag kände att det var precis vad jag behövde för att landa efter den känslostorm som händelsen utlöst i mitt inre. Bara att konstatera att vissa saker är mer viktiga än andra och att det inte tjänar något till att stressa upp sig över saker jag ändå inte styr över. Fokusera på det du kan styra och gör det som ger dig livskvalitet var några saker som jag funderade på. Därav satt vi hemma och bara mådde gått i måndags eftermiddag. På kvällen tog jag bara med mig en av hundarna och tränade lugnt för att bara njuta av samspelet mellan mig och Wynja.

Inte ofta jag blir riktigt rädd men i måndags var en sådan dag. Min dotter Jessica sa något som jag tar till mig. -Pappa, skönt att du lyssnade på din kropp. Hade det varit för några år sedan så hade jag nog inte gjort det eftersom jag då inte såg livet på samma sätt som nu. Lärdomen jag verkligen fått förstärkt är att lyssna på din kropp. Det är sällan den har fel men lyssnar du? Framgent kommer jag att lyssna än mer noggrant på vad den har att säga.
Så var inte rädda för att leva, fyll livet med viktiga och energigivande saker. Energitjuvar och ledsamheter göre sig icke besvär...

I lördag var en riktigt segdragen energiboost i centrum. Ulla och jag var i Askersund och tävlade agility. Det var Laxå BK som genomförde sitt årliga "Lussehopp" med möjlighet till 4 starter, 2 i varje klass..
Griima fick bara vara med som coach och åskådare eftersom hon skadat trampdynan, igen. I och för sig var den läkt men hon haltade lite fortfarande då hon tyckte det var mindre skönt att belasta tassen.
Jag körde Wynja i mediumklassen. Hon gjorde riktigt bra ifrån sig vilket ni kan se på bifogad film här nedanför.

Dagen prestation stog Ulla och Stina för. Ulla har bara kört hel bana med hund en gång tidigare och det var för två veckor sedan. Nu kör hon fyra lopp och får fyra resultat. Bara det att de nollar första loppet och kommer trea säger väl en del om deras potential ihop som ekipage. Andra loppet kom de trea med 5 fel och sedan var hon framme på prisutdelningen en gång till.

Hon är säker vår Stina för vid två tillfällen räddade hon Ulla men Ulla kontrade och räddade dem vid ytterligare några svårigheter. Så jag var både en stolt äkta man och husse när vi for hemåt i skymningen.
Håller på att klippa ihop en film på debutekipaget och så får vi se om den kommer läggas ut eller inte.
De där två gjorde fyra riktigt bra lopp för det var inga enkla banor som lagts.

En kooiker i flocken tillför så mycket.

Det senaste året har varit fullt av olika utmaningar i livet. Både på jobbet och privat. Men eftersom jag på den här bloggen nu valt att lägga huvudvikten vid hundar och gård så bibehåller jag det det fokus även nu.

Sedan tidigare hade vi två hundar och tre katter på gården. Förra sommaren tillkom en liten kooikerprinsessa som tagit för sig mer och mer. Hennes plats i flocken är i dag en självklarhet. Wynja är en öppen och trevlig hundtjej som njuter av livet. Hon fungerar lika bra med katterna som med de andra hundarna. Dock favoriserar hon Griima, mellanhunden, och Linus, hankatten.

Wynja och Linus kan få riktiga lekanfall och då far de runt som galningar inomhus. Ja, framför allt Wynja. Linus är ju lite äldre och klokare vilket gör att han låter henne springa sig trött medan han ligger i hallen och styr upp lekens tempo...

Under den gångna helgen gjorde jag debut i klass 1 med Wynja. Resultatmässigt var det inget att tala om men det var ju inte det som var det viktigaste. Att känna på och prova varandra under tävling var det som var det som stod överst på listan över vad som skulle göras, efter att ha vansinnigt kul tillsammans alltså. Vansinnigt kul hade vi och vi hade faktiskt bra kontakt under loppen. Ja Wynja hade bra kontakt för jag tappade lite vilket visade sig. Svårt att ta ett steg tillbaka och handla en orutinerad hund då de andra svarar så bra på minsta lilla. Dags för husse att ta ett steg tillbaka och börja fokusera på grunderna igen. Så enkelt men ändå så himla svårt.....

Jag är jättenöjd med Wynjas prestation. Dock mindre nöjd med min egen. Hur i helsike kan jag tro att hon ska ta platta tunneln när jag bara springer och pekar. Jag har ju faktiskt ett språk att använda för att förstärka vad jag vill att hon ska göra. Hur svårt är det att säga "platten igenom"?
Nä du Thomas, bara att börja fokusera på de basala grunderna igen. Stina och Griima har skämt bort dig med att svara på bara handsignaler. Wynja har ju inte kommit så långt ännu men det kommer.
Tack till Lars Sassner som hade gjort roliga banor med flyt. Såg trångt ut men då jag gick banan var det gott om plats trots det lilla banområdet. Vi hade skitskoj jag och lilltjejen.

Flaggstången har blivit julfin och Ulla har satt upp adventsstakar och stjärnor vilket gör att en föraning av julen infinner sig. Efter de kraftiga vindarna i natt så fick jag hissa ner slingorna för lite reparationer. Det var bara en av åtta som lyste. En kabel hade "gnagts" av vilket gjorde att huvuddelen slocknade men nu lyser det fint igen. På håll ser det ut som om vi har en 12 meters gran på gräsmattan framför huset.
Igår presenterade Ulla årets första julgrupp.

Och tiden bara rullar på...

Snurrar på ordentligt sedan sist. Jag kan nu även titulera mig traktorreparatör och hästsläpsfixare. Bytte till bättre begagnade däck på traktorn. Med hjälp av spett och träklossar lyckades jag få på dessa kolosser. Hästsläpet har fått ny kulkoppling och ny framåtriktad belysning. Efter uppvisning på bilprovningen så är den sen helt ok att fara runt med igen.

 

Medan jag var i Jönköping och firade min systers 50 årsdag var Ulla och Wynja i Norge på en jätteutställning. Inser med förskräckelse att jag är på väg att bli gammal när lillasyster fyller 50. Det var en trevlig tillställning och jag känner mig inte som över 50....

 

Ulla och Wynja presterade bra i Norge. Trots att Wynja var lite matt efter dålig mage så visade hon upp sig bra med stöd av Ulla. På fredagen fick hon excellent men inget mer. På lördagen hade hon piggat på sig ytterligare och fick då excellent samt CK. Nu har lilla damen 4 cert och det är bara att vänta och se om det blir något mer då hon blivit 2 år. Då får vi väl se om hon blir champion eller inte.

En liten Wynja tar igen sig efter en utmanande men resultatrik Norgeresa.

Det blev full drag när flocken sammanstrålade i dag. Hundarna for runt som riktiga knäppstarar. Skällde, morrade och kröp för varandra. Wynja fick ett riktigt tokryck och bara sprang runt i cirklar en stund. De var riktigt nöjda med att få vara tillsammans igen. Wynja är pigg och framåt trots att hon ännu inte blivit helt återställd i sin lilla mage. Skonkost och medikamenter gör nog susen för lillfröken.

I morgon bär det av till en ny träningsplats. Segersjö hundsällskap har hyrt in sig i ett nytt ridhus som vi ska ha vår vinterträning i. Ulla ska ju tävla med Stina den 6:e december och ska träna lite i morgon tillsammans med henne. Ska bli riktigt roligt att ha med Ulla på banan. Griima kör jag som vanligt med men med Wynja blir det lugn träning med fokus på gungbrädan och lite slalom. Blir slutträning inför tävlingspremiären i Kungsörshallen nästa lördag. Då startar hon för första gången i klass 1.

Jag har bara ett problem med Wynja. Med sin stora, varma ögon ser hon rakt in i mig vilket ibland kan vara riktigt jobbigt eftersom det då blir extra svårt att vara konsekvent.
Jag älskar alla tre hundarna fast var och en på lite olika sätt eftersom de är tre helt olika personligheter. Alla ger dom mig glädje och harmoni, oavsett vad vi gör tillsammans.

En rosa månad

 Hösten har med kraft gjort sitt intåg och med fukt och gråhet omslutit mornar och kvällar på lägdorna runt de Bolltorpska ägorna.
Oktober, en månad som väcker både känslor och hopp. I går var det "cancergalan" på tv. Utan att överdriva så åkte känslorna verkligen bergodalbana. Både på grund av de livsberättelser de visade och det jag upplevt själv.

Både min Mamma och Pappa har gått bort till följd av cancer och min fru fick beskedet bröstcancer precis innan jul 2007. Hon är nu frisk men äter fortfarande medicin för att minska risken för återfall.
Så den där jälla cancern är en ständig följeslagare, mer tydlig under oktober än under resten av året.

Min dotter läste på facebook om en ide att "rida mot bröstcancer". Hon gick igång rejält och lade upp konto och pushade på. I går när galan gick på tv hade de dragit in över 40.000 kronor.
Hennes engagemang inspirerade mig och efter att ha tänkt till lite så satte jag igång att göra utställningskoppel till hundar i paracord. De såldes för 100 kr/st och fanns i en uppsjö av olika färger. Hälften av detta sattes in på kontot som  "Rid mot bröstcancer" har. (Det är inte försent att sätta in pengar än, det blir aldrig försent att stödja cancerfonden).

Svenska Kooikerhundklubben hade raskonferens i helgen och där köptes det friskt med koppel. Tack till er som var där och på detta sättet bidrog till att få in pengar för att besegra cancern på sikt.

Pratade med många kooikerägare om kooikerns förmåga att titta rakt in i ens själ och liksom tala meden. Det är inte utan att jag ibland undrar om hon kan läsa mina tankar, vilket kanske inte alltid är så himla bra!
Den 23 november gör vi debut i officiella sammanhang. Då blir det start i Kungsörs hundarena. Klass 1 medium. Ska bli skitskoj och jättespännande. Var ju ett tag sedan jag tävlade i ettan och jag har aldrig kört medium tidigare. Bara en så enkel sak som inmätning blir ju stor nu....

 Hösten bjuder ju inte bara på gråväder. Den bjuder på vackra färger och frisk luft. I år verkar det ändå vara en riktig kanonhöst för värmen verkar bita sig kvar bra länge. När jag var ute på kvällspromenaden i går så var det 12 grader ute och jag insåg att jag tagit på mig för tok mycket kläder.

Stina har blivit gamla damen. Trots sina snart 11 år är hon lika full i bus och har livsglädje som en unghund. Hon blev rejält smittad av Wynjas energier då hon kom hem till oss förra sommaren. Men när hon kryper upp i soffan vill hon vara i fred.

Finns det något mer rogivande och avkopplande än en hund som lägger sitt huvud på din kropp, drar en djup suck och blir så där lealöst tung och tillfreds med livet.
Wynja pratar med mig i dom lägena.
"Du och jag, husse".