En rosa månad

 Hösten har med kraft gjort sitt intåg och med fukt och gråhet omslutit mornar och kvällar på lägdorna runt de Bolltorpska ägorna.
Oktober, en månad som väcker både känslor och hopp. I går var det "cancergalan" på tv. Utan att överdriva så åkte känslorna verkligen bergodalbana. Både på grund av de livsberättelser de visade och det jag upplevt själv.

Både min Mamma och Pappa har gått bort till följd av cancer och min fru fick beskedet bröstcancer precis innan jul 2007. Hon är nu frisk men äter fortfarande medicin för att minska risken för återfall.
Så den där jälla cancern är en ständig följeslagare, mer tydlig under oktober än under resten av året.

Min dotter läste på facebook om en ide att "rida mot bröstcancer". Hon gick igång rejält och lade upp konto och pushade på. I går när galan gick på tv hade de dragit in över 40.000 kronor.
Hennes engagemang inspirerade mig och efter att ha tänkt till lite så satte jag igång att göra utställningskoppel till hundar i paracord. De såldes för 100 kr/st och fanns i en uppsjö av olika färger. Hälften av detta sattes in på kontot som  "Rid mot bröstcancer" har. (Det är inte försent att sätta in pengar än, det blir aldrig försent att stödja cancerfonden).

Svenska Kooikerhundklubben hade raskonferens i helgen och där köptes det friskt med koppel. Tack till er som var där och på detta sättet bidrog till att få in pengar för att besegra cancern på sikt.

Pratade med många kooikerägare om kooikerns förmåga att titta rakt in i ens själ och liksom tala meden. Det är inte utan att jag ibland undrar om hon kan läsa mina tankar, vilket kanske inte alltid är så himla bra!
Den 23 november gör vi debut i officiella sammanhang. Då blir det start i Kungsörs hundarena. Klass 1 medium. Ska bli skitskoj och jättespännande. Var ju ett tag sedan jag tävlade i ettan och jag har aldrig kört medium tidigare. Bara en så enkel sak som inmätning blir ju stor nu....

 Hösten bjuder ju inte bara på gråväder. Den bjuder på vackra färger och frisk luft. I år verkar det ändå vara en riktig kanonhöst för värmen verkar bita sig kvar bra länge. När jag var ute på kvällspromenaden i går så var det 12 grader ute och jag insåg att jag tagit på mig för tok mycket kläder.

Stina har blivit gamla damen. Trots sina snart 11 år är hon lika full i bus och har livsglädje som en unghund. Hon blev rejält smittad av Wynjas energier då hon kom hem till oss förra sommaren. Men när hon kryper upp i soffan vill hon vara i fred.

Finns det något mer rogivande och avkopplande än en hund som lägger sitt huvud på din kropp, drar en djup suck och blir så där lealöst tung och tillfreds med livet.
Wynja pratar med mig i dom lägena.
"Du och jag, husse".