Ner och upp, så är livet och vi lär oss med tiden

Ibland händer det saker som får oss att stanna upp och fundera på livet och vad som är viktigt. I början av förra veckan inträffade en sådan sak.
Kortfattat så satt jag i bilen på väg till jobbet och började få bröstsmärtor som strålade ner i benet och ut i armen. Första tanken var att jag hade sträckt mig men då brukar ju smärtan komma direkt när man vaknar på morgonen. Försköt smärtan men den gav sig inte utan blev starkare och starkare.
Ringde till Ulla som var på väg till jobbet och frågade vad det kunde vara. Var bara att ringa sjukvårdsupplysningen och sedan åka in på akuten i Katrineholm.

Hjärtinfarkt fanns inte med i huvudet förrän jag närmade mig akuten. Fick snabbt ett rum där de kopplade upp mig på EKG. Och det var väl först då jag började bli riktigt orolig.
Ulla vände i Kumla och anslöt sedan på Kullbergska sjukhuset vilket kändes lugnande
EKG, blodprover och röntgen visade ingenting vare sig på hjärta eller lungor vilket kändes riktigt bra både för Ulla och mig.

Resten av dagen tog vi det bara lugnt hemma och jag kände att det var precis vad jag behövde för att landa efter den känslostorm som händelsen utlöst i mitt inre. Bara att konstatera att vissa saker är mer viktiga än andra och att det inte tjänar något till att stressa upp sig över saker jag ändå inte styr över. Fokusera på det du kan styra och gör det som ger dig livskvalitet var några saker som jag funderade på. Därav satt vi hemma och bara mådde gått i måndags eftermiddag. På kvällen tog jag bara med mig en av hundarna och tränade lugnt för att bara njuta av samspelet mellan mig och Wynja.

Inte ofta jag blir riktigt rädd men i måndags var en sådan dag. Min dotter Jessica sa något som jag tar till mig. -Pappa, skönt att du lyssnade på din kropp. Hade det varit för några år sedan så hade jag nog inte gjort det eftersom jag då inte såg livet på samma sätt som nu. Lärdomen jag verkligen fått förstärkt är att lyssna på din kropp. Det är sällan den har fel men lyssnar du? Framgent kommer jag att lyssna än mer noggrant på vad den har att säga.
Så var inte rädda för att leva, fyll livet med viktiga och energigivande saker. Energitjuvar och ledsamheter göre sig icke besvär...

I lördag var en riktigt segdragen energiboost i centrum. Ulla och jag var i Askersund och tävlade agility. Det var Laxå BK som genomförde sitt årliga "Lussehopp" med möjlighet till 4 starter, 2 i varje klass..
Griima fick bara vara med som coach och åskådare eftersom hon skadat trampdynan, igen. I och för sig var den läkt men hon haltade lite fortfarande då hon tyckte det var mindre skönt att belasta tassen.
Jag körde Wynja i mediumklassen. Hon gjorde riktigt bra ifrån sig vilket ni kan se på bifogad film här nedanför.

Dagen prestation stog Ulla och Stina för. Ulla har bara kört hel bana med hund en gång tidigare och det var för två veckor sedan. Nu kör hon fyra lopp och får fyra resultat. Bara det att de nollar första loppet och kommer trea säger väl en del om deras potential ihop som ekipage. Andra loppet kom de trea med 5 fel och sedan var hon framme på prisutdelningen en gång till.

Hon är säker vår Stina för vid två tillfällen räddade hon Ulla men Ulla kontrade och räddade dem vid ytterligare några svårigheter. Så jag var både en stolt äkta man och husse när vi for hemåt i skymningen.
Håller på att klippa ihop en film på debutekipaget och så får vi se om den kommer läggas ut eller inte.
De där två gjorde fyra riktigt bra lopp för det var inga enkla banor som lagts.