Svinskit, full fart, tassbandage och elva svin.

Hösten/vintern har kommit till Bolltorp med omnejd. Löven ligger i drivor längs vägarna och ute i terrängen. Lövträden står nakna och ser mer eller mindre döda ut där de spretar mot en gråmulen himmel. Trots årstiden så är det milt och en del fina dagar med sol. Jag njuter av att det ännu inte kommit någon snö eller kyla. Bara någon enstaka frostnatt så här långt.

 

Lilla Wynja kan verkligen konsten att se ömkansvärd ut. Så här ser hon ut efter arr ha fått ta konsekvenserna av att ha rullat sig i vildsvinsskit. Jag kan poängtera att hon innan schamponering och dusch inte luktade mumma.
Tankarna under duschbestyren gick till Stina som älskade att rulla sig i halvrutten stinksvamp. Det luktade inte heller parfym...
Tänkte på min dotter under tiden som jag duschade lillfröken. Blev lite full i skratt eftersom jag vet hur lätt hon har att "ulka" vid vissa dofter;-) Det behövde inte lukta så mycket eller om ens något. bara känslan av att det var äckligt kunde få henne att kväljas. Skrattar gott då jag vet att hon numera har en kattlåda att mocka.

 Under den gångna helgen så var jag och Griima i Kungsörshallen på en klass 2 tävling. Det var ett lysande arrangemang och det var förträffliga banor av Camilla. Fart med lite teknikaliteter, riktigt roliga. Både agility- och hoppklass. Resultaten var väl inte något att skryta med men vi hade riktigt roligt och momentant så gjorde vi riktigt bra ifrån oss. Min dotter lär väl skratta när hon läser det här. Trots tre diskningar så är jag nöjd med våra lopp. Griima är riktigt rolig att köra och har blivit så himla följsam. Jag har dock en hel del kvar att lära mig för att kunna göra henne full rättvisa på banorna.

Tur hade jag också då jag fick hjälp med filmandet av en duktig förare som inte kunde tävla på grund av en knäskada. Den där jäkla fotbollen ställer till det mycket för en del.

 

Nedan är filmerna från de tre starterna. Slalomet som funkat så himla bra hade hon dagen till ära glömt bort men kontaktfälten satt som en smäck. Problemet vi har är att Griima går som på räls men att husse har lite problem med att handla henne. Det går bättre och bättre men husse har lite kvar att lära.

Stina har också fått lite egen tid med husse. I tisdagskväll for vi iväg till Kvinnersta naturbruksgymnasium där Blå stjärnan hade anordnat en kurs i hundsjukvård. Det var en hel del teori men tyvärr alldeles för lite praktik. Stämde inte riktigt med det som jag förväntat mig men det var trots allt givande.
Stina låg lugnt och fint under bänken på sin back-on-trackdyna som Ulla köpt med sig från hälsomässan hon var på. Enda gången hon såg besvärad ut var när jag skulle ta upp henne på bordet  för att lägga tassbandage. Alla som var där hade inte med sig hund så jag lånade ut Stina så att de som satt bredvid mig fick träna på att lägga bandage också. Hon skötte sig galant den gamla damen, Stina alltså.

Precis som på tävlingar så brydde Stina sig inte ett smack om de andra hundarna. Hon tittade bara nedlåtande på dem för att sedan nonchalera dem fullständigt. Hon skötte sig själv och sket fullständigt i de andra. Kollade bara lite strängt på en rottis som satt i bänkraden bakom. Han hade lite svårt att koppla av.

På hemvägen, precis vid avfarten in mot Bolltorp hamnade vi mitt i en svärm med vildsvin. De var  inte alls så skygga som jag hade trott. I sakta mak skrittade de över vägen på led och det var enkelt att räkna dem i strålkastarskenet. De var elva och de var fruktansvärt fula men respektingivande stora. Himla tur att jag inte hade så hög fart för jag hade inte haft möjlighet att få plats med mer en någon enstaka i bilen.....

 

Höst regn och "memory lane"



Hösten har nu kommit med allt vad det innebär med lera och regn. Flocken blöt men nöjd efter en dag ute, sitter och spanar efter aktiviteter i en av hagarna. Väl inkomna var det bara att ge de små liven varsin nummerlapp till dusch i badkaret följt av en skön varmluftsföning.

I går var Ulla ute och gick med hundarna. En bit bortanför vår infart såg det ut som om någon varit ute och haft sprängtjänst. Som tur var så hade vildsvinen lämnat tydliga spår efter sig så att en gammal officer slipper bli beskylld för att på ett ljudligt sätt gjort sig av med ett överskott av sprängmedel.                                                               Det är fascinerande att se hur de där svinen kan böka upp och förstöra. Hoppas att de håller sig borta från våra hagar i år också. Vi hade tur i fjol men året innan såg det ut som om kriget dragit fram med spärreld över delar av hagarna.Satt och gick igenom foton i datorn och hittade två som väckte starka minnen. Var och en på sitt sätt. På bilden här ovan ser ni "timmerkojan" en liten oas för reflektion som fanns ett par kilometrar från vår gård i Jämtland. Det var ett av våra rastställen vid turridningar men det fick även vara min egen oas med lugn och harmoni.

 

Bilden på jägarplutonchefen är från 1986. Väcker många minnen från tiden som "trupputbildare". Tänk er en pluton med 45 man bestående av 90% stockholmare. Det fantastiska var att de enda gångerna som de samarbetade fullt ut var på övningarna och under materielvården. För övrigt genomförde de värnplikten i ett ständigt "krig" med varandra. Utbildningsåret 86/87 var riktigt intressant och jag träffade då de bästa soldater jag haft under mina många år i försvarsmakten.

Efter jobbet igår så tog jag med mig Stina och Griima på en cykeltur. Med reflexvästar och pannlampa drog vi iväg mot Segersjö herrgård i mörkret. Efter att ha lösrasta de håriga på fältrittbanan så kopplades de och vi cyklade hemåt. Inne i kohagen som ligger längs vägen fick två rådjur span på oss och ville tävla. Jag och jyckarna fick upp bra fart på vägen en bra bit tills dess att rådjuren föll till föga. Frustande stod de 10 meter från vägen och blängde trotsigt på oss tre då vi i full karriär passerade dem. Hundarna bevärdigade dem inte med en blick. Nu var det bara vi tre och glädjen i farten som var aktuell....

Även hästarna har fått det lite mysigt efter helgens insatser. Hela ligghallen är uppfylld med halm upp till knäna. Så nu har de något torrt ställe att ligga och vila på under höstregnen.

Linus har liksom de andra två, Millan och Puma flyttat in i värmen igen. Varför vara ute och ränna på nätterna när det är kallt och blött då det går att ligga inne i soffan och mysa.
Wynja har blivit ganska rejält präglad på Linus. Då jag är ute med hundarna i hagen så springer de som vanligt omkring och jagar varandra. Men efter en liten stund så lägger sig Wynja ner som en smygande katt och liksom anfaller Stina och Griima då de rusar förbi. Kort och gott kan man väl säga att Wynja skäller som en hund men jagar som en katt.......

 

 

Alkolås, pissblöt och hundar som ger livslust.

I Katrineholms kommun har kommunbilarna alkolås, som i de flesta andra kommuner idag. Då jag nu i mitt nya jobb är ute och åker en del mellan mina enheter så är det en ny erfarenhet att blåsa i ett mätinstrument för att kunna starta bilen. Är jättebra men det känns som lite överkurs för en annan eftersom jag inte dricker alkohol i övrigt så varför skulle jag göra det på arbetstid!?
Offentlig sektor är ju ett tvärsnitt av samhället och även vi har tyvärr en del problem med individer som inte kan kontrollera sitt alkoholintag, både vad gäller mängd och tidpunkt. Med alkolåsen så bidrar i alla fall några kommuner till att minska rattonykterheten, åtminstone under arbetstid...

Liksom alla vi andra har Puma upptäckt att det börjar bli kallare ute. Hon gör som inte vi gör. Helt sonika lägger hon sig på badrumsgolvet och njuter av golvvärmen som vi andra bara känner av genom fötterna. Man kanske skulle flytta in på golvet under höst och vinter?! Bilden tog Ulla då Puma sträckte på sig i govärmen.

Härom kvällen fick Ulla fullt upp medans jag låg i badet och mådde gott. En av hundarna, Griima, hade inte sagt till och sedan inte kunnat hålla sig. Men av någon outgrundlig anledning så pinkade hon inte på golvet utan hoppade upp i en säng och gjorde ettan. Kanske berodde det på att hon då kunde göra det ljudlöst och utan skvättande, eller var det bara för att ställa till mesta möjliga arbete för dem hon är inneboende hos? Matte fick i vart fall ta hand om pisseblöta sängkläder.

I och med att jag numera jobbar så får inte hundarna lika mycket tid som innan. Men både jag och Ulla strävar efter att de ska få den uppmärksamhet de behöver.
Efter rastningen när jag kom hem igår så blev det lite träning på banan, som fortfarande står kvar på plan. Jag började med Wynja som tog alléslalomet som om hon inte gjort något annat. Hon flöt igenom snabbt och säkert vilket gjorde att jag funderade på att sätta ihop käpparna ytterligare för att öka utmaningen för henne. Tunneln tog hon snabbt och säkert utan minsta tvekan. Har lite att jobba med då hon gärna går nära mig så att det ibland blir lite svårt att handla henne mot hindren. Hon är ju bara 6 månader så det är "No cow on the ice". Mer lek och träning så kommer det.

Stina låg tyst och stilla medan jag körde Griima, Wynja had jag tagit in. Det svartvita yrvädret gick kanon. Följde som en smäck i kombinationerna och gick att skicka utan problem. Fick ståpäls av hennes kontaktfält på balansbommen. Med kanonfart galopperade hon nerfarten och satte alla fyra tassarna på kontaktfältet.
Vi har haft lite problem med högerslalom men efter tips från "coachen", Malin, har vi hittat rätt. Nu funkar det 9 av 10 gånger.

Min fläckiga lilla räv, Stina, är ett under av hindersäkerhet. Sedan vi började med "coachen" har jag utvecklat min handling och är mer offensiv vilket passar Stina som hand i handsken. Har börjat fundera på om hon ska få gör "comeback" i klass 3. Hon är betydligt snabbare och mer på nu än för ett år sedan. Till våren tar jag beslut om hur jag gör. Hade jag kunnat mäte ner henne till medium så hade vi inte funderat på pension än. Tyvärr så var hon hela 1 (en) centimeter för hög enligt de nya måtten.Även om hon inte kunde vara med och slåss i toppen så hade vi kunnat fortsätta tävla ett tag till, men nu är det som det är. Tur att Stina är så fokuserad på mig och banan då vi tränar för Griima for omkring inne på gården och gjorde allt för att dra uppmärksamheten till sig. Med tanke på hur hon for runt medans jag och Stina körde så fick Griima dubbel träning.....

TILLSAMMANS MOT CANCER

Tittar på sjuan och tar del av alla jobbiga och fantastiska historier och levnadsöden. Åker berg och dalbana då jag återupplever känslorna från 2007/2008 då Ulla, Jessica och jag hade vår resa.

Höstrusk, den första snön och det är trots allt gott att leva.

Hösten har enligt kalendern varit hos oss en tid och ute har lövträden skiftat i de mest fantastiska färgkombinationer. Vädret har varit underbart och inte minst har det märkts på hur rent det ändå är inomhus. Hundarna har ju inte fått med sig halva skogen in då de varit ute. Det har så här långt varit en torr och härlig höst.
Men det verkar nu vara slut. Det har kommit lite regn och en morgon så var det ett tunt snötäcke med blötsnö på marken. Som tur var så töade det bort ganska snabbt

Nu har jag fått till den för mig ultimata hundväskan. Äntligen får jag med mig allt i en och samma väska på träning och tävling. Bra ordning och mycket plats i denna Maxspedition väska. Jag och min lillebror är lika då det gäller väskor och ryggsäckar. Vi söker den ultimata grejen. Denna köpte han för att ha som skytteväska, men till det passade den mindre bra så vi gjorde som vanligt. Bytte prylar med varandra och nu har jag en perfekt väska till träning och tävling med plats för allt, utom hundarna för de får faktiskt gå själva..

Deras gearslinger är den bästa ryggsäcken jag haft och jag har haft några stycken genom årens lopp. Sitter stabilt på ryggen och är smidig att ta av och på då det bara är en bärrem. Gott om fack med bra översikt.Perfekt att ha till jobbet och promenaden mm.
Nu har jag ju inga procent på försäljningen men jag vill ändå lämna tips på något som jag tycker är riktigt bra eftersom det finns så mycket skräp på marknaden.

 Min dotter skickade mig ett mms med bilden till höger för några dagar sedan. Hon skrev också lite ironiskt "nu har de kommit på affären igen"!. Av någon outgrundlig anledning så har hon fått för sig att jag gillar juleskum!!!
Vaddårå? Det är väl helt naturligt att köpa två lådor innan jul och sedan kompletteringshandla dagen innan.......
Det är väl inte mitt fel att de inte fick några sega tomtar av det första inköpet. De måste väl hålla sig framme när det finns, eller?!

Strax efteråt skickad hon den här bilden på sin provsminkning inför halloween.

När jag jobbade i försvarsmakten så håll vi på med sårskadesminkningar. De var i och för sig riktigt realistiska med plastelina och allt men det går inte att jämföra med vad Jessica får till på sig själv.

Idéen hade hon hämtat från kultserien "The Walking dead".

 

 

Pappa är grymt imponerad över sminkningen även om jag tycker den är "äcklig". Fy sjutton för att möta henne när man är på väg hem från krogen en mörk höstkväll. Skriket är definitivt inte långt borta då.



Efter att ha slagit in på ny väg, efter tre veckor med nya jobbet så har jag landat in ganska bra. Har faktiskt lite energi över till att göra annat än bara ligga på ryggen då jag kommer hem. De två första veckorna tog rejält på krafterna med alla nya intryck, ledningssystem och en hel mängd med nya människor. Den gångna vecka har allt börjat falla på plats allteftersom. Även om det är långt kvar till jag har koll på läget så upplever jag att det går åt rätt håll.
Har mött de tre personalgrupperna jag har och det känns bra. De är kompetenta och har mycket att bidra med. Tillsammans är jag övertygad om att vi kommer att gå långt. Inom ett år kommer jag att vara chef över de tre bäst fungerande enheterna i Katrineholm. Om jag kör ut hakan? Javisst, vågar man inget så vinner man inget......

Och just nu är det gott att leva.

Släpp taget min vän.

Ge inte det förflutna simlektioner.

Begrav det som varit.

Ta steget ut i nuet.

Det som varit, har varit.

 

FS, BFF, nytt jobb och mask i magen

Den gångna helgen var jag i Leksand på möte med SBK centrala valberedning på ett första möte. Valberedningen satt även med på delar av FS möte och resten av tiden satt vi och intervjuade de enskilda styrelsemedlemmarna.
Det var tre intensiva dagar som nyttjades maximalt med verksamhet även på kvällarna. För många av oss blev fredagskvällen lite av en happening. Intensivkurs i ukulele följdes av egen tillagning av kolbulle. I sanningens namn är det bara att konstatera att det här med ukulele, är inget för mig. Fullständigt omusikalisk och fem tummar mitt i handen så det här med ackord föll inte så där väldigt väl ut. Men det var roligt och det fanns faktiskt en hel del talang i styrelsen
En trevlig helg med en massa nya möten med nya människor. SBK ska vara glada över att de har fått en förbundsstyrelse som verkligen brinner för det de gör. Med lite smärre justeringar i ansvarsfördelning har de potential att uträtta storverk.

Innan helgen kom hösten på allvar till Närke och Bolltorp. Det gröna skiftade över till eldens olika nyanser. Även om värmen dröjer sig kvar på dagarna så märks det att hösten kommit för att stanna.

Jag fick också ett välkommet samtal från kommunen i Katrineholm där de erbjöd mig fast anställning som enhetschef inom kommun.
Utan tvekan tackade jag ja och i måndags skrevs anställningen på och i går började jag. Det finns väl ingen som är van att offentlig förvaltning jobbar snabbt men här gick det min själ undan. Har själv inte riktigt fattat vad som hänt ännu...

Om jag tittar i backspegeln kan jag konstatera följande:
* Bättre jobb. * Bättre chef. * Bättre lön. Det enda som jag saknar är personalgruppen på förra stället. Men precis som jag så har de nog också gått vidare.

I den Bolltorpska flocken utvecklas relationerna mer och mer. Wynja växer på fysiskt och mentalt. Hon fungerar jättebra tillsammans med de andra både hundar och katter. Dock har hon och Linus utvecklat en lite speciell relation.
Så fort de har möjlighet så busar de och far runt som jehun. När de väl blir trötta så söker de sig till varandra och kan verkligen koppla av i varandras sällskap precis som de kan dra igång varandra i lek och bus.

Wynja och Linus slutar inte att förneka sig. Lugnt kan sägas att de är BFF, "best friends forever".
Är de inte igång med att retas och busa med varandra så söker de upp varandras sällskap för att bara slappa och mysa. Jag har aldrig förr upplevt att hund och katt kan vara så kamratliga och toleranta gentemot varandra. Så i Bolltorp har uttrycket "som hund och katt" fått en helt ny innebörd.....

Griima har varit dålig och spytt "galla" under dagen. Likaså har hon under några dagar varit lite trött och klängig. Det är samma symptom som katterna brukar visa då de är i behov av att avmaskas. Griima, den lilla gottegrisen, har en liten förkärlek till att gå och plocka lite i kattlådan vilket inte är så uppskattat av husse och matte. Så förmodligen har hon plockat i sig efter katterna ute och fått några maskar i magen. Nu är hon avmaskad så får vi ge det någon dag och se om hon blir bättre.
Skulle det inte bli någon förändring så blir det veterinärkontakt på fredag.

KM, utställning och en förkylning "from hell"

Så har klubbmästerskapen i agility avgjorts. Det var en underbar fredagskväll med kanonväder och roliga banor. Hundar som gick kanonbra och förare som inte riktigt höll måttet i alla lägen.
Griima diskade båda sina lopp på grund av att husse inte riktigt var med. Bortsett från en felaktig tunnelingång i hoppklass och ett misslyckat slalom i agilityklass så gick Griima super. Även i den omtalade tunneln och slalomet för där var det bara husse som hade ett felaktigt beteende och usel handling. Griimas fart var det inget fel på och inte heller hennes kontaktfält på balansen. Fasen vad nöjd jag är med vår utveckling.

Stina blev klubbens nästbästa largehund, efter Figo. Hon fick 5 fel på ett missat kontaktfält annars gick hon fantastiskt. Det är ändå något visst med KM. Man får liksom tid att se klubbens andra ekipage som man inte ser på tävling eftersom man tävlar själv och inte går i samma klass eller storlek. Nu kan man verkligen se hur de har utvecklats sedan sist och i vissa fall var det grymt vad det har hänt mycket både med förarnas självförtroende och hundarnas skicklighet. Riktigt grymma lopp kunde jag njuta av på årets KM. Och ÖBK kommer att bli än giftigare på banorna nästa säsong.

Det var åldringarna som tog hem guld och silver i large. Både Figo och Stina visade de yngre förmågorna var skåpet ska stå. De visade verkligen att säkerhet, rutin och trygghet går bättre än snabbhet och orutin. Här nedan kan ni se filmerna från:

•  Griimas hopplopp med en felaktig tunnelingång som fick husse att stampa foten i marken av besvikelse.
• Stinas agilitylopp med fart som heter duga för att vara hon.
• Griimas agilitylopp, ja inte hela utan bara hennes eminenta balansboms passering och några hinder till

Dagen efter KM så for hela flocken iväg till Karlskoga för att ställa ut nykomlingen i flocken. Det var i och för sig en inofficiell utställning men det är ju en kanonbra träningsmöjlighet samt miljöträning som heter duga.
Wynja skötte sig förträffligt och Ulla visade henne som om hon inte gjort annat. Både Wynja och matte fick bra kritik av domaren. Resultatet blev ett hederspris samt BIR valp. Förvisso var hon ensam kooiker på utställningen men det enbart berättigar ju inte till bra kritik. Tyvärr så blev bilderna från utställningen i suddigaste laget. Jag fick inte med mig kameran utan fick ta med mobilen vilket inte var det ultimata sättet att fota på.

Nu har vi siktet inställt på officiella utställningar framgent, det blir Ulla som kör dessa. Jag är med som logistikansvarig supporter mm. Jag och Wynja kör vidare med agilityn.
Hon fixar nu tunnel samt däck som står i markplan. Att runda hinderstöd går hyfsat och "alléslalom" har vi precis börjat med. Hon är inte dum det lilla livet. Det trillar ner rätt snabbt i skallen på henne.

Ungefär samtidigt som Ulla for till Malta med Hjärngänget så fick jag ett mycket ovälkommet besök på Bolltorp. Herr Höstförkylning dök upp utan förvarning och satte klorna i min veka kropp.
Ja för när det gäller förkylningar är alla manliga kroppar veka. Personligen tror jag att det är något straff till oss män för att vi ska känna oss ynkliga åtminstone någon gång per år.
Snorar, hostar, feber och hör dåligt eftersom hörselgångarna svullnat igen. Normal förkylning alltså.

Förkylningen till trots så har det blivit en hel del gjort. Poolen är tömd och intagen samt huvuddelen av sommarutensilierna på gården. Gräsmattorna, utom agilityplan har blivit klippta en sista gång och gräsklipparen är tvättad och vinterställd plus en del andra smågrejer som behövde göras. Nytt tak i lilla rummet är uppsatt och tapetseringen är nästan klar.  Det saknades en rulle så det får vänta ett tag. Låter som om jag legat i som en räv men det är inte så farligt. En sak i taget och sedan vila en stund, det blir mycket på några dagar. Det största problemet har varit att jag började svettas så förbaskat så fort jag började göra något.

Hundarna har också fått sitt under dagarna. Varierat mellan långpromenader och cykling. Ja, Wynja fick vara hemma medans vi andra cyklade iväg. Det har även blivit lite agilityträning. Fokus har då varit på Wynja eftersom jag inte riktigt är i form att fara runt som ett jehu med Stina och Griima. De större tjejerna fick nöja sig med lite momentträning.
Nu väntar jag bara på att förkylningen ska flytta ut från min kropp och att Ulla snart kommer hem