Semestern börjar lida mot sitt slut och ett nytt "arbetsår" tar sin början. Jag har trots allt en vecka kvar innan jag åter ska i selen. Det finns ändå ljuspunkter att se fram emot. Uppvisning på Fäviken och tävlingar bland annat. Dessutom så ska ju lillebror gifta sig nere i Eksjö. Mässdräkten har plockats fram och det visade sig att den passar ännu. Medaljminiatyrerna och utbildningstecken är påhängda. Återstår endast att tvätta väst och skjorta samt hitta fram kedja till mässjackan.
I hagen går det en liten snygg kille som Ulla säger kommer att bli kolsvart, Själv hoppas jag på att han får behålla den gråa färgen, Simlir klär i grått men tydligen är alla svarta hästar gråa som föl. Men vad det är lugnande då en häst snusar på en. Mjukt och rogivande. Det hade jag aldrig trott att jag skulle sitta på huk bredvid två hästar och låta dem snusa på mig. Jag som i grunden är hästrädd.
Den gångna helgen bodde jag och min håriga kamrater i tält. Vi var på "Kanonsabotören" en rejält stor tävling med över 1300 starter per dag i Åtvidaberg. Vi gjorde åtta starter och jag var nöjd med åtta lopp trotts att det blev disk i två, ett för respektive sessa. Stina nollade sina andra tre lopp. Griima gick också väldigt bra i sina lopp. Vi är nog inte riktigt överrens ännu men det blir bättre och bättre för varje start. Detaljer att jobba med.
Stinas agilitylopp på lördagen.
Stinas hopplopp på söndagen.
Griimas hopplopp på lördagen.
Griimas agilitylopp på söndagen. Tävlingen var som förra året en riktig höjdare. Bra organisation och roliga men utmanande banor. Jag hoppas att det blir en sabotör nästa år också. I dagsläget ser det lite mörkt ut eftersom det ska bygga bostäder i området vilket tar bort del av alla möjligheter till att ha boende, tävlande, promenad och badmöjligheter i samma område.
I dag stötte vi på en liten kaxig fågelunge då vi skulle ut på promenad. Den stod stilla så hundarna nonchalerade den rackaren. Den lät sig villigt fotograferas men tittade hela tiden uppkäftigt på mig. Den lilla parveln hade nog vandrat bort från sitt bo inne i hagen för att upptäcka lite av världen utanför. Än så länge har den bara sett stallet från marken men inom några veckor lär den få se så mycket mer då den låter sina vingar föra sig upp och framåt. Ut över världen och alla dess möjligheter.......
Första semesterveckan har varit en behövlig ledighet och mental återhämtning. Så här efteråt inser jag hur mycket energi jobbet och universitetskursen har tagit. Nu känns det som om jag kommit i fas med livet igen.
Ulla och jag har gjort lite utflykter under vår gemensamma ledighet. Vi har förmånen att kunna ha två veckor tillsammans. I veckan var vi i Motala och såg oss omkring. Mysigt ställe, på hemvägen stannade vi till vid ett ställe som heter Övralid. Där gick vi på en härlig naturstig och hade då med oss hundarna. Det var en härlig stig där vi passerade många olika naturtyper. När vi passerade igenom ett område med tät undervegetation så kom barndomsminnen över mig. "Kojbyggarskog" kallade jag den när jag var liten och många hyddor och kojor har jag byggt i skogarna runt Norrahammar där skogen såg ut så här. En lycklig tid i min barndom. Här glider jag och hundarna fram i skogen medan solens strålar söker sig ner genom lövverket.
Fick under den gångna veckan reda på att det är klart att det blir Fäviken game fair för mig och hundarna. Uppvisningar i dagarna tre. Bra träningstillfällen för hundarna med maximalt med störningar. Ska bli riktigt roligt.
Vi har också varit iväg och tittat på Grythyttans wisky destelleri. Där fick vi en varmt mottagande och fick ta del av hur de tillverkar wisky. Provsmakade även en del olika typer av malt. Inte drycken utan en av råvarorna de använder. De bjöd även på en intressant föredragning av svensk alkoholkultur genom århundradena. Mycket intressant och faktiskt mycket skrämmande. Om inte motboken införts 1917 hade svenskarna nog supit ihjäl sig....
I helgen var jag och Stina och tävlade på "Segersjöhoppet". Tyvärr var jag tvungen att stryka Griima då hon sträckt sig och var lite halt. Känns väldigt lyxigt att det är tävling bara 1500 meter hemifrån. I och för sig en inofficiell men ändå en tävling. Stina var anmäld till tre lopp. Ett i agilityklass och två i hoppklass. Hon gjorde bra ifrån sig och husse följde med bra och var felfri för en gång skull. Tre nollade lopp med två 1:a placeringar och en 2:a placering. Kan inte bli mer full pott än så. Det var bra och flytiga banor med lite trixigheter. Dagens höjdpunkt var nybörjarklassen där helt färska hundar och även ekipage var med och körde. Mer sådant då det är en bra inkörsport för kommande ekipage på banorna. Ett utmärkt sätt att avdramatisera det här med tävlande på. När vi kom hem idag möttes vi av en Millan som såg ut att ha använts till att sota kaminrör. Det var svårt att hålla sig för skratt då hon fått en nyans av grått i ansikte och på tassarna fram. Undrar jag var hon smugit sig in någonstans för att bli så skitig?
Funderingarna måste jag fundera lite till på innan jag skriver ner dem på bloggen. Risken finns att jag annars missar syftningen och av för starka känslor skriver lite väl negativt. Ska smälta det lite innan det kommer.
Blev i alla fall bestört över att det förekommer så kallad barering inom hundsporten. Med tanke på de "låga" hinderhöjderna blev jag förvånad över att förekom och blev förbannad då det visar sig att det förekommer.....
Det har hänt en hel del sedan jag satt och uppdaterade bloggen sist. I hagen går det nu ett litet hingstföl vid namn Simlir. Han kom till oss natten mot nationaldagen. Tack vare Ullas rådighet så går nu både han och mamma Tinna i hagen och mår bra. Det var på väg att gå riktigt illa under fölningen. Ena frambenet låg fel så Ulla fick lägga det rätt innan han kunde komma ut som han skulle. Och vi kan ju fortsätta med djurhistorierna.
I lördags kväll för en vecka sedan när jag skulle ta in hästarna så trodde jag att vildsvinen var ute på lägdan nedanför vinterhagen. Lämnade hundarna innanför staketet till trädgården och gick ner för att kolla. I brännässlorna precis bredvid mig prasslade det till och plötsligt stod ett litet rådjurskid darrande framför mig. I ögonvrån såg jag Stina komma som ett jehu och kasta sig fram mot kidet. Stina tvärstannade och nosade bara försiktigt på det lilla livet. Jag backade undan och sa till Stina att göra det samma. Lugnt satte hon sig en bit ifrån mig och bara tittade på den lille. Hela tiden for hinden omkring och "skällde" efter sin unge. Då kidet lugnat ner sig lite så började det röra sig ut på lägdan igen och hinden mötte lyckligt skällande upp. Det var en klart ovanlig upplevelse och jag blev riktigt arg på mig själv då jag kom på att det fanns en mobiltelefon med kamera i fickan. Använde jag den? Nej, naturligtvis inte. Vilken läcker bild det hade blivit på Stina och kidet. Stina såg ut som en jättehund bredvid den lilla näpna livet.
Jag och Ulla skulle ju naturligtvis låta hundarna få möta nykomlingen i hagen, under kontrollerade former så vi gick ut med sessorna i koppel. Att möta Simlir gick bra men sedan kom Millan fram och skulle äga de tassfotade. Stina gick bara med att bli lite ägd sen sade hon ifrån. Å det bestämdaste. Kolla filmen så ser ni hur Griima blir ägd och Stina lite.....
I fredags var Ulla uta på lokal med stora delar av sin arbetsplats. De kollade visst på någon form av 22-mannasport via en storbildstv på någon krog. Själv hade jag full huggning med annat, måttligt road av fotboll. I alla fall så for jag på småtimmarna in till stan och hämtade hem min lilla festprinsessa. När vi hade hommit nästan hem vid avfarten mot Tunäs var det många djur som rörde sig över vägen. Trodde först att det var kalvarna som rymt igen men det var något helt annat såg vi då vi kom närmare. Det var minst 3 stora vildsvin och 7-8 pyjamasgrisar (randiga svinkultingar) som sprang på led över vägen och vidare in i kohagen. När vi kom hem så tog jag ut och rastade hundarna i trädgården. Sessorna drog som projektiler ner på baksidan och gapade på grisflocken som passerade ut på stubbåkern bakom huset. Kanske var det synd att jag hade så pass låg fart när jag kom på vägen. Det sägs att vildsvin är gott.... Hamdir, Ullas unghingst går ju i en jättehage på andra sidan vägen hemma. Och naturligtvis ska hon ha med mig då hon ska titta till dem. Jag tar med hundarna så de får en promenad samtidigt. Sist så var huvuddelen av flocken så himla intresserade av hundarna. På bilden ser det riktigt trevligt ut men efter bara en liten stund började de likt pirayor cirkla runt oss vilket fick både Stina och Griima att reagera. Ett snabbt utfall med ett rejält skall och lite morrande gjorde att de köttätande hästarna skingrades och inte var så himla närgångna. Nyfikna var de dock fortfarande.
Riktigt tragiskt var det som hände djurskötaren i varghägnet på Kolmården. Beslutet de tog om att stoppa "närkontakt med varg" är nog helt riktigt men det känns ändå lite surt. Jag fick ett presentkort på en "temadag varg och hund" som nu inte går att lösa in. Får kontakta Kolmården nästa vecka och se om den går att byta mot någon annan aktivitet eller kanske en weekend med Ulla på deras hotell?
Tävlat har vi gjort med blandade resultat. Både i Frövi och i Örebro. Hundarna har gått bra men husses insats har varit lite medioker. Stina rev ett snävt hopphinder som var på maxhöjd. Inte så konstigt men bortsett från det så gick hon bra. Vad gäller övriga lopp så gick hundarna kanon och det hade blivit nollade lopp med bra placeringar om bara husse hade stått rätt vid ett lopp, ett steg för långt bak, eller sett till så att armarna inte pekat för långt ut eller för snävt. Det sista gjorde att det blev väldigt tydligt hur pass signalkänslig min lilla Griima är. En sak kan jag skylla på Griima och det är att hon utan anledning gick ur slalomen i Örebro. Men ska man hårdra det så är det mitt fel också - dålig grundträning?! Nu ser vi vidare framåt mot Segersjöhoppet den 24 juni och sedan "kanonsabotören" i Åtvidaberg 30 juni-1 juli. Då ska sessorna och jag mysa i tältförläggning igen. Det är inte utan att jag fått en del skador av 27 år i försvaret. Jag tycker det är mysigt att bo i tält, sover gott gör jag också.
Klockan 01.20 i natt ringer mobiltelefonen ilsket på nattduksbordet. Sömndrucket svarar jag och möts av en upprörd Ulla i andra änden. "Kom ut till stallet, Tinna fölar och jag behöver hjälp".
Det var bara att kasta på sig kläderna och masa sig ut. När Ulla förklarat vad som hänt så klarnade det lite. Ringde runt och sökte jourhavande veterinär, vilket inte var det enklaste. Till slut fick vi tag i en och Ulla kunde prata med honom. Trots att det varit en jobbig fölning så hade Ulla hjälpt till på helt rätt sätt, vilket jag inte är ett dugg förvånad över. Hon är duktig min Ulla, så samtalet med veterinären var nog mer en koll på om hon gjort rätt mer än något annat. Att hon ville ha ut mig i stallet var nog bara för att ha någon att prata med. Rent praktiskt så fanns jag bara på plats. Typiskt Tinna att föla i boxen mitt i natten. Alla de andra stona som vi tagit föl på har fölat i hagen på förmiddagarna. Men Tinna har varenda gång fölat mitt i natten och i boxen vilket bara det är lite av en stressor då det är lite svårt att få kontakt med veterinär om det skulle skorpa till sig.
Efter någon timma i stallet gick vi in och sov ett par timmar igen innan det var dags att gå ut igen. Denna gång för att ta ut hästarna i hagen. Trots att jag inte fått sova ordentligt i natt så stog jag och smålog mest hela tiden då vi tagit ut Tinna med föl i hagen. Det var riktigt så man såg livskraften och livsglädjen hos det lilla livet. Skutta runt lite för att testa kroppskoordinationen som inte var den bästa, upptäcka världen och snutta i sig lite mjölk ibland.Då Tinna och fölet fått lugna sig i hagen själva en stund så tog vi ut de andra. Hrisla och Gandur for omkring som jehun för att fira nationaldagsfölet innan de lugnade ner sig och allt var lugnt och sansat som vanligt.
Något försenat hissades de svenska färgerna över Bolltorp och en bastant frukost intogs i lugn och ro.
Ulla har ju släppt Hamdir på bete med en unghingstflock. Nu är ju avståndet till den där flocken inte så långt vilket gjorde att vi i lördags tog med oss hundarna på en promenad över på andra sidan Segersjövägen. Där ligger en härligt stor hage för hästarna. Det tog oss nästan en halvtimma att hitta rätt på flocken i denna jättehage.
Naturligtvis så var hästarna längst bort i den enorma hagen. Det var en häftig upplevelse att stå mitt i då flocken rörde sig runt. Hundarna var helt lugna tills dess att hästarna kom lite väl nära. Då morrade de lite och då drog sig hästarna undan. Till saken hör att det i samma jättehage även går en flock med ungtjurar. Hingstarna och tjurarna håller sig på varsin kant och ser till att det finns gott om manöverutrymme mellan flockarna. Tjurarna är dessvärre än mer nyfikna än hingstarna och då räcker det inte med att morra lite för att få dem att dra vidare. Både Stina och Griima började med att morra varnande men det slutade med att de fick stormskälla och göra utfall för att tjurarna skulle backa och lämna oss ifred. Efter det så höll de sig på behörigt avstånd med någon form av respekt för de skällande små vovvarna.
Kopparbergs BK genomförde idag DM för bland annat agility. Då jag kom dit så blev jag väl inte direkt imponerad. Allt eftersom tävlingen led och jag pratat lite med arrangören så fick jag förståelse för varför det var som det var. Med de förutsättningar som de hade, lyckades de få till en bra tävling där Örebro BK till slut knep lagsilvret. Agilitybanan var mer än lurig då själva banan var 25x30 meter med 22 hinderpassager. Trångt om utrymme med andra ord. Domaren hade väl inte lyckats så där himla bra då det var stor skillnad på svårighetsgraden mellan hopp och agilityklasserna. Hade varit mer rättvisande om de legat på ungefär samma nivå. Nollor var det inte särskilt många av i någon av klasserna. Vädret var varken på arrangörens eller de tävlandes sida. Rejäla regnskurar blandat med lite lättare nederbörd följt av kortare uppehåll. Vädret var nog en bidragande orsak till att folk till en början var lite negativa men då de känt på underlaget så blev det bättre.
Underlaget var bra, fast men ändå mjukt och fjädrande. Själv hade jag trots fyra starter inga problem med knäna alls. Jag vet inte vad man ska kalla underlaget? Det var varken gräs, grus, jord eller spån. Mer en kombination av allt och det dränerade ner regnvattnet bra för det blev tots all nederbörd inga pölar eller lerhål.
Griima blev diskad i båda loppen. Stina började agilityloppet med att springa förbi slalomen som var hinder 2 och sedan hoppa ett hinder fel vilket helt och hållet var mitt fel. Varför höll jag ut armen istället för att hålla ner den. Självklart tog hon då det yttre hindret vilket gav en diskning. I hopploppet så gjorde hon en klockren nolla, det är det loppet som är på filmen här ovan.
Hemma i vagnslidret hänger ett dyngsurt tält på tork. Det känns bra att ha tillgång på bra utrymmen en dag som denna. Vi slipper ha en massa blöta och skitiga tältdukar inomhus. Efter att ha kollat på filmerna från DM så ska jag innan tävlingen i Frövi den 9 juni träna Griima på kontaktfält. Idag så passerades balansbommen tre gånger och hon tog inte ett kontaktfält vid nedgångarna. Tack till Erika och Malin som filmade och gav mig förutsättningar att kunna analysera loppen.
I morgon måndag och ny arbetsvecka vilken kommer att vara kort-kort. En helgdag och en studiedag vilket gör summa summarum tre arbetsdagar att ta tag i. Och i morgon kanske Tinna fölar. Ulla går ju i väntans tider och vill att hon ska föla så fort som möjligt nu, helst ett sto....
Utsikten från sovrumsfönstret var som att se in i Törnrosdalen i filmen "Mio min Mio". Ulla tog bilden för ett par veckor sedan. Nu finns inte blommorna kvar. Kronbladen har fallit och yrt omkring som snö efter pollineringen. Nu är det bara att se tiden an och invänta att äpplena börjar ta form.
I veckan som gått har vi haft fint besök i Bolltorp. Jessica, vår dotter kom ner och hälsade på ett par dagar. Det var mycket trevliga dagar att få ha henne här nere. Vi hade en del aktiviteter för oss bland annat så följde hon med mig och de håriga ut på en skön cykeltur längs de Närkska grusvägarna.
I torsdags följde hon med Ulla till Uppsala för att leverera Hreifur, en av våra unghästar som nu flyttat hemifrån.
Sedan åkte hon med tåget därifrån och hem. Ulla hade hundarna med sig så när jag kom hem från jobbet så var det tomt. När jag satt och fikade så kändes det ännu mer tomt då jag är van vid att hundarna antingen kryper upp i soffan eller lägger sig på golvet nedanför och bara finns.
Det kändes nog lite extra tomt eftersom Jessica farit hem. Men när Ulla kom hem så kompenserade jag mig själv rejält och "tvångsgosade" lite med både Stina och Griima. Dessa djur är ju bara så himla fantastiska. De verkade förstå vad husse behövde och lät mig hållas en stund innan de försiktigt gjorde mig uppmärksam på att det var dags att göra något. Det blev en kortare cykeltur eftersom de varit med Ulla och fått campera i bilen nästan hela dagen. Så det blev lite rörelsekompensation på kvällskvisten.
Kvällen innan hade vi främmande av hela familjen Wigur som kom förbi på en liten grillkväll. Det kändes verkligen gott att träffa dom igen. Trevlig samvaro som avslutades med att jag och Ingrid körde ett par svängar på agilitybanan med våra håriga vänner. Fick en del träningstips på vägen vilket var ett bra komplement till de tips jag fick av Camilla på träningen i måndags eftermiddag i Lanna.
I morgon blir det en längre cykeltur med sessorna och lite arbete med faciliteterna på gården, gräsklippning om vädret tillåter. Följt av packning och laddning inför söndagens DM i Kopparberg. Ulla kommer att vara hemma för jag tror hon kommer att ha fullt upp. Tinna ska nämligen föla vilken dag som helst. Ulla tror det blir i morgon eller natten mot söndagen. Vi hoppas på ett välskapt sto.
Just nu trängs jag med Stina i soffan. Hon verkar vara mer än nöjd över dagens insatser. Mer om det senare.
I helgen har vi haft finbesök på Bolltorp. I lördags kom Solveig och Humlan på besök. Vi fick umgås lite själva eftersom Ulla var tvungen att åka in på akuten och sy ett par stygn i fingertoppen. Hon hade lyckats med konststycket att skära sig själv. Hon bad mig om en kniv som hon kunde använda för att skära bort gräs runt magnolian. Hon fick en kniv och nu vet hon att knivarna jag har är vassa. Riktigt vassa. Hon hade lite missflyt och ville jobba undan lite snabbt men det straffade sig som sagt. Jag och Solveig satt i solen och mådde gott medan Ulla fick fingret ihopsytt.
I kvällssolen tog jag en promenad med alla flickorna och de verkade mer än tillåtet intresserade av kvigorna i grannhagarna. Som tur var ställde vi färden åt andra hållet så de slapp att möta de elaka korna. Tjejerna umgicks som om de aldrig varit ifrån varandra vilket var riktigt roligt att se.
På "Mors dag" planterade jag och Ulla en fjärilsbuske på gården istället för att ge våra mammor blommor. Det var inte utan att både Ulla och jag fick tårar i ögonen då ICA visade sin reklam för mors dag. Det som berörde var när Stig gav blommor till sin mamma. Han satte ner blommor vid sin mammas grav. Både Ulla och jag har långt till våra mammors gravar så vi bestämde oss för att plantera en fjärilsbuske som ett fullgott alternativ. Kändes riktigt bra och ska bli spännande att se den slå ut i augusti.
Hästarna, småpojkarna har visat sig vara riktiga livsnjutare. De mår verkligen gott och njuter i solskenet.
I dag hade jag förmånen att få hänga på mina träningskamrater för en träning med intruktören Camilla Brundin. Det blev ett jobbigt tvåtimmarspass. Jag är man. Jag är förkyld. Hur synd var det inte om mig? Detta till trots så tycker jag att det gick riktigt bra. Bägge tjejerna var på hugget och hade bra tryck. Tyvärr så var det husse som tappade trycket mot slutet av varje bana. Jag orkade helt enkelt inte ligga i så det var då missarna kom. Men satan i gatan vad kul det var att känna trycket från mina sessor då vi rusade fram mellan hindren. Tack Camilla. Det var väl investerad tid trots regnet. Jag fick med mig många tankar att ta tag i då vi ska fortsätta träna och tävla.
När jag kom hem från träningen så möttes jag av en efterlängtad dotter som jag inte träffat på alldeles för länge. Både Stina och Griima skrek rakt ut när de upptäckte vem som kommit och hälsat på. Det var riktigt mysigt att grilla och sitta och äta tillsammans, hela den stora "flocken" samlad för ett par dagar i alla fall.
