Klockan 01.20 i natt ringer mobiltelefonen ilsket på nattduksbordet. Sömndrucket svarar jag och möts av en upprörd Ulla i andra änden. "Kom ut till stallet, Tinna fölar och jag behöver hjälp".
Det var bara att kasta på sig kläderna och masa sig ut. När Ulla förklarat vad som hänt så klarnade det lite. Ringde runt och sökte jourhavande veterinär, vilket inte var det enklaste. Till slut fick vi tag i en och Ulla kunde prata med honom. Trots att det varit en jobbig fölning så hade Ulla hjälpt till på helt rätt sätt, vilket jag inte är ett dugg förvånad över. Hon är duktig min Ulla, så samtalet med veterinären var nog mer en koll på om hon gjort rätt mer än något annat. Att hon ville ha ut mig i stallet var nog bara för att ha någon att prata med. Rent praktiskt så fanns jag bara på plats. Typiskt Tinna att föla i boxen mitt i natten. Alla de andra stona som vi tagit föl på har fölat i hagen på förmiddagarna. Men Tinna har varenda gång fölat mitt i natten och i boxen vilket bara det är lite av en stressor då det är lite svårt att få kontakt med veterinär om det skulle skorpa till sig.
Efter någon timma i stallet gick vi in och sov ett par timmar igen innan det var dags att gå ut igen. Denna gång för att ta ut hästarna i hagen. Trots att jag inte fått sova ordentligt i natt så stog jag och smålog mest hela tiden då vi tagit ut Tinna med föl i hagen. Det var riktigt så man såg livskraften och livsglädjen hos det lilla livet. Skutta runt lite för att testa kroppskoordinationen som inte var den bästa, upptäcka världen och snutta i sig lite mjölk ibland.Då Tinna och fölet fått lugna sig i hagen själva en stund så tog vi ut de andra. Hrisla och Gandur for omkring som jehun för att fira nationaldagsfölet innan de lugnade ner sig och allt var lugnt och sansat som vanligt.
Något försenat hissades de svenska färgerna över Bolltorp och en bastant frukost intogs i lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar