Bra möten och bra dagar.

Just nu trängs jag med Stina i soffan. Hon verkar vara mer än nöjd över dagens insatser. Mer om det senare.
I helgen har vi haft finbesök på Bolltorp. I lördags kom Solveig och Humlan på besök. Vi fick umgås lite själva eftersom Ulla var tvungen att åka in på akuten och sy ett par stygn i fingertoppen. Hon hade lyckats med konststycket att skära sig själv. Hon bad mig om en kniv som hon kunde använda för att skära bort gräs runt magnolian. Hon fick en kniv och nu vet hon att knivarna jag har är vassa. Riktigt vassa. Hon hade lite missflyt och ville jobba undan lite snabbt men det straffade sig som sagt. Jag och Solveig satt i solen och mådde gott medan Ulla fick fingret ihopsytt.

I kvällssolen tog jag en promenad med alla flickorna och de verkade mer än tillåtet intresserade av kvigorna i grannhagarna. Som tur var ställde vi färden åt andra hållet så de slapp att möta de elaka korna. Tjejerna umgicks som om de aldrig varit ifrån varandra vilket var riktigt roligt att se.

På "Mors dag" planterade jag och Ulla en fjärilsbuske på gården istället för att ge våra mammor blommor. Det var inte utan att både Ulla och jag fick tårar i ögonen då ICA visade sin reklam för mors dag. Det som berörde var när Stig gav blommor till sin mamma. Han satte ner blommor vid sin mammas grav. Både Ulla och jag har långt till våra mammors gravar så vi bestämde oss för att plantera en fjärilsbuske som ett fullgott alternativ. Kändes riktigt bra och ska bli spännande att se den slå ut i augusti.

Hästarna, småpojkarna har visat sig vara riktiga livsnjutare. De mår verkligen gott och njuter i solskenet.

I dag hade jag förmånen att få hänga på mina träningskamrater för en träning med intruktören Camilla Brundin. Det blev ett jobbigt tvåtimmarspass. Jag är man. Jag är förkyld. Hur synd var det inte om mig? Detta till trots så tycker jag att det gick riktigt bra. Bägge tjejerna var på hugget och hade bra tryck. Tyvärr så var det husse som tappade trycket mot slutet av varje bana. Jag orkade helt enkelt inte ligga i så det var då missarna kom. Men satan i gatan vad kul det var att känna trycket från mina sessor då vi rusade fram mellan hindren. Tack Camilla. Det var väl investerad tid trots regnet. Jag fick med mig många tankar att ta tag i då vi ska fortsätta träna och tävla.

När jag kom hem från träningen så möttes jag av en efterlängtad dotter som jag inte träffat på alldeles för länge. Både Stina och Griima skrek rakt ut när de upptäckte vem som kommit och hälsat på. Det var riktigt mysigt att grilla och sitta och äta tillsammans, hela den stora "flocken" samlad för ett par dagar i alla fall.