Wynja har under de gångna veckorna verkligen satt sitt avtryck och tagit sig en plats i den Bolltorpska flocken. Hon är matfrisk och växer på sig ordentligt. Nu verkar det som om det är benen som växer på längden för Wynja är "roligt" instabil då hon far fram på gården. Benen verkar röra sig lite för fort för att hon ska kunna kontrollera dem ordentligt. En och annan störtdykning har vi fått se under veckan som gått.
Wynja har hittat sin "bästa kompis" på gården. Nej, det är inte Stina som man skulle kunna tro. Även om de kommer jättebra överrens och Wynja lockat fram valptagen i Stina. De skojar till det riktigt bra men favoriten är ju utan tvekan katten Linus. De söker verkligen upp varandra för att leka. Att Wynja biter tag i hans öra eller svans och försöker släpa iväg med honom bekommer honom inte det minsta. Han låter sig bli bortsläpad innan han gör ett nacksving på Wynja och lägger ner henne på rygg. Sedan börjar det om igen, och igen.
Men de verkar äga varandra i symbios för de kan trots allt även slappna av och bara njuta av varandras närhet och den söker de gärna.
Vid de allra flesta rastningarna är det den här bilden jag har att gå och titta på. Tre stycken stolta tjejer som är med husse ute på promenad. Även om Wynja allt som oftast släpar lite efter för att upptäcka världen. Men hon har snabbt blivit duktig på att gå i koppel.
Ja, den lilla är ju faktiskt inte bara duktig utan även bedårande söt, gullig och helt förbaskat underbar.
Altanen växer så sakteliga fram. Nu har vi fått upp två staketsektioner. Det som saknas där är en "handledare" i tryckimpregnerat. Då blir det en fin träinramning av det vita. Lampor med skymningsrelä är på plats. Som synes så är altanen möblerad och tagen i drift trots att en del arbete återstår. Men man måste ju passa på att njuta av den och inte bara bygga. Det är ändock en viss känsla av att sitta på ett trädäck en varm kväll och se ut över hagen där hästarna går och betar.
På en sten sitter en fasantupp och låter som ett signalhorn från en gammal T-ford och i luften virvlar tornseglare omkring. Högt upp glider en ormvråk fram och skriker sitt sorgsna skrik.
Detta mina damer och herrar är livskvalité och den avnjuts i Bolltorp anno 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar