En brinnande höst

Utan att överdriva så kan man verkligen säga att hösten brinner på Bolltorp i dubbel bemärkelse. Trots ihållande regn så bränns gammalt hö och halm, längs vägarna "brinner" lönnarnas löv i alla nyanser. Från guldgult till eldrött. Då jag kör bil så ser det nästan ut som om jag kör genom en brinnande tunnel. Det är riktigt vackert, nästan så att det gör lite ont

Våra kastrerade honkatter, Millan och Puma verkar återhämta sig bra efter operationen. Nu slipper man riskerna med att stoppa in p-piller i deras munnar som vaktas av x-antal sylvassa tänder. Och inte heller har vi kattor som skrikande kryper fram och bjuder ut sig till hundar och allt möjligt om man nu skulle glömma att ge dem pillren. Lugnet lägrar sig alltså på kattfronten. Det enda som återstår där ar att kastrera lillpojken Linus. Men det får vänta ett par månader så han kan växa på sig lite.

Stalldörrarna är nu klara och grundmålade. De ligger på loftet i väntan på att målas svarta på framsidan och sedan monteras på plats.

Här ser ni eldmästaren Kalle gå runt för att hö/halm ska ta sig ordentligt. Lite jobb om man vill att det ska brinna lite snabbare och inte ryka alltför mycket. Alla våra kläder åkte sedan i tvättmaskinen eftersom både jag, Kalle och Jessica luktade som mordbrännare när vi kom in.

Efter ett idogt eldande fick hundarna lite aktivering i en av hagarna. De fick leta upp sina "kampapporter" som jag gömt bland stenrösena i den leriga hagen. De blev tvärnöjda med att få jobba lte med skallarna. När vi kom in så åkte de i duschen för att spolas/schamponeras så att lera och röklukt försvann från deras mjuka pälsar. Apporterna åkte i tvättmaskinen de de var fulla av lera och hundarnas glädjedräggel.

På kvällen låg jag i soffan, omgiven av päls och lugnande hjärtslag. Linus i knät och Stina och Griima på varsin sida tryckta mot mig. Känner mig verkligen älskad och fylld av harmoni. Känslan av lugn fick mig att tänka på en dikt som jag satt och skrev då jag var med dotterns klass på utflykt. Jag satt eldpost på natten då vi föräldrar fixat ett krontält för dem att sova i på natten. Det tog ungarna ett tag att komma till ro men sedan var det så där mysigt det bara kan vara i ett tält med en sprakande kamin. Ensam med tystnaden som bara stördes av snusandet från 16 st 8-åringar som sover efter en aktiv dag. Samma lugna känsla som jag hade då hade jag ikväll då jag var omgiven av mina pälsklingar.

Det är fridfullt att sakta vandra i skogen.
Det är fridfullt att sitta och se solen gå ner,
bortom en spegelblank sjö.
Det är fridfullt att stirra in i en brasa,
höra knastret, och drömma sig bort.
Det är fridfullt att se in i ett sovande barns ansikte.
Så oskyldigt och obekymrat.


I morgon blir det upp tidigt för att träna agility med sessorna i Labbetorps ridhus. Känns som en riktigt bra start på en söndag.