torsdag 17 maj 2012

Om att prata i rätt forum, att kalvar kan simma och att hästgrejor funkar på hundar.

I tisdags kväll var det medlemsmöte på ÖBK. Jag upplevde det som ett bra möte med många angagerade och diskussionsvilliga medlemmar. Distriktet hade även skickat en representant som vi hade möjlighet att ställa frågor till och göra medskick med vilket är bra. Distriktet är ju en mellanhand mot förbundet så det känns bra att de visar upp sig på klubbnivå.

Mina funderingar efter medlemsmötet är att det verkar som om både klimatet och mognaden är ganska hög på klubben. Åtminstone på de som var på mötet för det var många bra och öppna sinnen som diskuterade. Och jag var så glad då det pratades sakfrågor och inte personfrågor.

Alldeles för många gånger har jag både i förenings- och arbetslivet träffat på det omogna beteendet hos vissa, att sitta tysta på mötena och hålla med och så fort mötet är slut, och de knappt hunnit lämna lokalen så riktigt bubblar de över av ideer, förslag och synpunkter samt en hel massa tyckande om allt och alla. Jag tycker faktiskt synd om dessa individer som inte vågar stå upp för sig själva och det de tror på i de forum där de verkligen kan vara med och påverka. I stället gör de sig så små och gnälliga att det för mig blir löjligt och fruktansvärt omoget beteende. Tänk om alla kunde prata "med" och inte "om" samt göra detta i avsedda forum, hur bra hade då inte en arbetsplats eller förening kunnat bli. Man (i det här fallet medarbetare eller medlemmar) är faktiskt det största hindret för sin egen och verksamhetens utveckling.
Funderar på om vi skulle prata lite om dessa fenomen på nästa medlemsmöte för att eventuellt "mota Olle i grind"?
När jag for hem från jobbet igår så mötte jag en flock kvigor på Segersjövägen. De var nyss släppta på bete men hade tydligen redan tröttnat på hagen de blivit placerade i. Ringde till Ulla som sedan ringde upp ägaren till rymlingarna medan jag på avstånd hade span på dom. Lyckades med konststycket att hålla dem både lugna och samlade på ett ställe på fältrittbanan men då ägaren kom satte de fart igen. De hade tydligen bestämt sig för en riktig utflykt. De drog upp för att ta en närmare titt på herrgården och sedan tog de sig simmande över kanalen och brötade sig upp bland torrvassen på andra sidan.

Jag kan garantera att det verkligen var en upplevelse att se ett gäng ungkvigor kasta sig i vattnet och börja simma. Här kan man verkligen snacka om medfödda kompetenser för jag tror inte ägaren hade simtränat dom innan. Att de hamnat på andra sidan kanalen gjorde att jakten kom i stå. Jag sa till att det bara var att hojta till om de behövde hjälp vidare. Väl hemma var det dags igen, En av rymlingarna hade återvänt till hgen men kom inte in. Hon ville hellre in till flocken i grannhagen. Ulla och jag lyckades iallafal få in det lilla livet i sin hage och lagade stängslet provisoriskt. Tur att det var vår. Hade det varit höst hade ju kvigorna varit mycket större och "farligare" vilket gjort att jag inte hade varit så nära de små liven som nu.

Stina har, som varje vår, fått lite "eksem" i ena ljumsken. Har prövat med puder, helosan med mera men inget har fått det att gå tillbaka. Visst det har dämpats men inte börjat ge vika. Så såg jag att Ulla hade en flaska AWS 14 i stallet till hästarna.
Kan inte skada att prova tänkte jag, I dag, två dagar senare, har irritationen i huden synligt börjat ge vika och klådan verkar inte vara så irriterande. Hästmedicin funkar, åtminstone i det här fallet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar