Tidig start på säsongen i år!

Ny dag, nytt år. Efter en trevlig nyårsafton hos Asta i Kumla så var det en avslappnad morgon i det Bolltorpska residenset. En del tog det betydligt lugnare än oss andra. Och Linus som inte ens var med i Kumla. Hundarna skötte sig bra och var bara lite oroliga över smällarna. Tydligen så var det betydligt mer än brukligt med smällandet. Kändes bra att hundarna tog det så bra, de hade trots allt med sig erfarenhet från uppvisningarna på Fäviken där det small i dagarna tre utan att de reagerade alls. Den som reagerade kraftigast var dottern som hoppade till rejält vid ett tillfälle men det gick snabbt över då Stina kröp upp till och lugnade henne. Hon är go hon min lilla Stina. En riktig vårdhund...

På nyårsdagen är det kotym att det tas en promenad för att lufta trötta skallar. Dagen var inget undantag. Vi gav oss ut hela gänget för att gå, förutom Jessica. Hon tog och satt upp på Leira, ungstoet som håller på att ridas in. Jag blir lika fascinerad varenda gång jag ser dem. De ser lika lyckliga ut båda två då de rider fram på de Bolltorpska grusvägarna och de har verkligen gjort framsteg. Jessica är så himla duktig att förmedla och Leira på att ta emot. Leira vill verkligen hela tiden få nya utmaningar.

Eftyer ett par dagar med regn och tö så kändes det lite vårlikt på promenaden. Ja, det inte bara kändes. Det såg verkligen ut som om våren kommit. Fullt med smälltvatten i skogen med översvämmade områden som följd.
Den enda som hade det jobbigt på promenaden var jag. Den rackarns förkylningen har satt sig på luftrören. Så fort jag ansträngde mig tog luften slut och och det tryckte över bröstet. Hatar att vara sjuk.

När vi kom hem efter promenaden så drog hundarna ut på hemmabanan. Det var bara att följa efter och kolla in underlaget. Någon eller några dagar till med plusgrader och minimalt med regn så blir den ju körbar igen. Passade på att köra lite kort med bägge hundarna. De var helt klart överlyckliga över det lilla. Tyvärr orkade inte husse med så mycket som han önskade, men ändå.

Det dåliga samvetet för att jag varit lat och inte ställt undan alla hindren inför vinterna var som bortblåst. Här kan vi snacka om tidig säsongspremiär för hemmabanan. Vi få passa på att glädja oss (hundarna och jag) så länger det håller.

En sak som jag glömt. och det är att tacka famijlen Berglind som har Bönerudsgård. De kom förbi dagen innan julafton med en låda full med ost. Tack så hemskt mycket. Det smakade och smakar fortfarande väldigt gott.