Och mycket har hänt sen sist

Vår gård i Segersjö har fått en ny traktorförare. Ulla for omkring och skrapade ihop hästskit ur vinterhagarna som om hon inte gjort annat. Stängsel, grindar och hästar var hela efter hennes framfart men skiten var väck. Ja, det mesta i alla fall. Hon är duktig min fru, på det mesta.
Griimas stygn efter de bortopererade sporrarna tog vi bort i går. Det såg riktigt bra ut. Honvar lite irriterad precis där stygnen suttit annars har det läkt väldigt bra. Hon har varit kanonduktig varenda gång vi rengjort och bytt bandage.

Sedan jag skrev sist har jag ju också kommit närmre de femtio. Nu har jag mindre än ett år kvar tills det är dags att fira ett halvsekel. Av Ulla och Jessica fick jag biljetter till Cesar Millan´s framträdande på Hovet den 12 maj. Det var något som jag definitivt inte väntat mig. Utöver biljetterna så fick jag en ihopfällbar bur att ta med på tävlingarna. Så nu kan jag ha med mig både Stina och Griima utan problem.
Morris älskar att ligga i soffan mellan mig och Ulla och han är en riktig livsnjutare. Så fort han hör att vi håller på med något som kanske går att äta så kommer han som ett skott. Med kisande ögon sitter han sedan och tigger genom att charma. Får han inget så så kan han gå över till rena handgripligheter. Ulla har ju lärt honom att om man klappar på kinden så blir man belönad med en bit ätbart från munnen. Häromkvällen kom det inget och då blev han allt lite irriterad och klorna kom ut. Ungefär som om han tänkte "Ge hit gobiten nurrå!". Ulla fick ett litet hål på sidan av näsan. Men när man ser honom på bilden här ovanför så tror man inte han kan göra någon något illa?!
De andra två, systrarna Millan och Puma, ligger bara och myser med varandra. Bortsett från de gånger de får ett stolleryck och jagar efter varandra som två illbattingar. Men visst är de söta? De har verkligen satt sig i respekt hos hundarna. Stina kan morra till åt Puma då hon blir för närgången men då ser det ut som om Puma ger fingret åt Stina. För snabbt svarar Puma med att att slå med tassen åt Stinas håll och Stina backar.

Nu verkar det ändå som om det äntligen är vår på gång. Blev ett bakslag i fredags med en decimeter snö. Det mesta är nu borta och hur skönt inte det. Snart åker hindren fram. Både jag och hundarna behöver lite (läs mycket) hinderträning innan första tävlingen. Stina och jag ska ju ut på banorna redan om 1½ vecka och det är inte utan att det pirrar lite i tävlingsnerverna.....