"Time flies"

Tiden rusar på som bara den. Är så jag knappt hinner med. Det händer mycket och jag trivs alldeles förträffligt med livet just nu. Var ett bra tag sedan jag var så här positiv till livet i allmänhet. Vädret är det inget fel på. Även om det regnar och blåser så är det inte kallt i luften här nere som det var i Östersund. Ulla och jag har verkligen gjort helt rätt som drog söderut.
Alla våra djur verkar också trivas alldeles förträffligt. Det är lugn och harmoni hos dem. Skulle nog tro att det är Ullas och min sinnesstämning som smittar av sig på de fyrbenta inhysingarna.Det händer en hel massa i den häringa staden. Nu är det någon sorts konstutställning som pågår inne i hela centrum. Varenda gång jag är ute och går så upptäcker jag något nytt. Bussen med stenarna som är på bilden härunder har jag skrivit om tidigare. Men vad säger ni om att ha en jättestor gosekanin på stortorget? Det är väl inte så mycket att gosa med då den är gjord av trä men håll med om att den ser mjuk och go ut. Hoppas att den inte röner samma uppmärksamhet från fel människor som julbocken i Gävle brukar göra. Jag blir glad och full i skratt varenda gång jag ser den gula jätten.
Hundarna får en hel del mer träning här nere än tidigare. Att ge sig ut och cykla med dem är inget problem. Tidigare behövde jag minst en mountainbike för att cykla runt. Nu är det lagom kuperat och inga vansinnesbackar att besegra eller kasta sig utför. Sjöarna kan nyttjas för simträning på ett helt annat sätt då de håller en bättre temperatur och är isfria under huvuddelen av året.Hagarna i Segersjö är plana och ganska jämna. Jag fick ju lägga beslag på en del av hagmarken och har fått till en riktigt bra bana att träna på. Lite småhålor har jag fyllt med grus och lite energi har lagts på klippning. Ett par klippningar till så har de karakteristiska hagtuvorna förvandlats från riskområden till jämna släta ruschområden. Den förvandlingen har gått mycket fortare än jag trodde. Jag anade att jag skulle få hålla på med att bearbeta banan under hela detta året, men icke. Nu är det klart och jag har likadan hinderuppställning som förut, fast den är mycket bättre.

I morgon far jag och sessorna till Åtvidaberg för att tävla i "Kanonsabotören". I Stinas klass är det normalt antal starter, ca 70. I Griimas klass är det över hundra startande så det är väl en lite större tävling. Om två veckor far vi ner för att hälsa på lillasyster utanför Jönköping. Vi passar då även på att tävla i Ulricehamn. Där är det bara 157 startande i Griimas klass och strax över 100 i Stinas. Det blir långa dagar men ack så roliga.