Vådan av att ha en katt som kan konster....

I onsdags kväll satt jag i godan ro framför tv´n och avnjöt ett par ostmackor och en kopp te. Bredvid mig satt stora, gråa katten Morris och såg bedjande ut. Han tiggde för fullt på ett subtilt sätt som bara han kan göra. Ulla har sedan tidigare lärt den stora, gråa katten Morris att om man "klappar" fint på kinden så kommer det mat ur munnen på den man klappar. Problemet uppstår när man inte alls är inne på samma spår som den stora, gråa katten Morris. Jag hade nämligen gett mig den på att inte falla till föga och ge den tiggande stora, gråa katten Morris någonting.Dock ansåg den stora, gråa katten Morris annorlunda. Snabbt som blixten hoppade han upp i mitt knä och mottade med tassen mot mitt ansikte. Lika snabb var jag med att rygga tillbaka. Naturen och jakten tog över hos den stora grå katten Morris. Klorna fälldes ut för att infånga den undflyende matapparaten. Den stora, gråa katten Morris förmåga att utföra konster, här dock ej på kommando, resulterade i ett antal revor på sidan av näsan. Just då var den stora, gråa katten Morris billig och mitt hämndbegär enormt. Detta gick dock snabbt över för den stora, gråa katten Morris har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Men för en kort stund var den platsen tom.