Knickedicken har hittat farten...

2 x agilityklass

I lördags lastade jag Wynja och agilityutrustningen i bilen och drog till Fagersta för att springa agility. Blev glatt överraskad det första loppet. Trots en diskning så blev jag glatt överraskad av farten vilket gjorde att jag missade lite i handlingen, vred till foten och styrde Wynja på fel sida av hindret så hon tog det från fel håll. Det andra loppet gick än snabbare men då var jag i alla fall mer förberedd på farten så vi nollade och tog till och med en klassvinst. När resultaten kommer SKK tillhanda så har Wynja även titeln AGD II.

2 x hoppklass

Söndagen gästades ånyo Fagersta. Denna dag för att springa 2 lopp i hoppklass. Det var roliga banor med flyt och några klurigheter. Resultaten var inget att skryta med, 2 diskningar men det var bra fart och de där diskningarna faller direkt tillbaka på husse. Fick det ena loppet filmat kolla om ni ser diskningen!? Domaren kom fram efter loppet och gav mig beröm för att jag fortsatte utan att börja traggla med att ta hindren rätt. "Roligt att se en förare som ser till att behålla glädjen i hela loppet utan att ta ut sina misstag på hunden". Det är något jag tar till mig och tänker fortsätta med. Berömmet och våra lopp gjorde dagen. Två lopp om jag är riktigt nöjd med.

I skrivande stund ligger Wynja och sover välförtjänt. Tack Fagersta kennelklubb för två härliga agilitydagar. Roliga banor med bra flyt och linjer. Det har varit härligt att få släppa loss och inte bara gasa och bromsa hela tiden. Jag har verkligen fått "dansa" agility med min knickedick Wynja under två dagar i fyra lopp.

En uppjagad uggla

Lilo den lilla råttan drog ut i skogen för att kolla något intressant. Plötsligt kom en stor uggla inflygande mot oss andra. Helt tyst och ljudlöst gled den fram ett par meter över marken. Det var läckert att se hur den gled fram emot oss och sedan vek av in i skogen igen.

En bra början på hösten...

Stolta minnen

Ibland kommer tankarna på Skooi´s clubshow upp i huvudet. Det är nästan en månad sedan men jag kan inte låta bli att känna lite extra stolthet över Lilos prestationer. Bortsett från mycket fin kritik av domaren så fick hon även med sig en hel drös av rosetter hem. Alla våra kooikrar gjorde bra ifrån sig och det känns lite extra bra då det är vår egen avel i Joykooi som burit frukt. Även om vi bara fått till en kull så här långt så kan vi känna oss nöjda. 

Joykooi Kristal, Lilo med sin rosettsamling dagen efter clubshowen.

Höst

Hösten har kommit för att stanna helt och fullt. Blåst och regn växlar med klara fina dagar. I skymning och gryning kan ljuset vara riktigt trollskt och nästan lite magiskt. Vissa dagar så dansar älvorna över fuktigt gräs i hagarna. Alldeles tyst och stilla. Var årstid har sin tjusning.

Äppelskörd

Ja det blev en hel del äpplen på träden i år. Dock blev skörden minimal då vinden passade på att gnugga sönder äpplena mot grenarna för att sedan slita loss dom från träden. Jag var alldeles för sen med att skörda. Både fåglar, rådjur och getingar fick sig rejält med äpplen att smaska på. Gläder mig ändå åt att det är fyra år sedan vi hade äpplen i träden. En tuff beskärning med motorsåg hämmar tillväxten av frukt ganska ordentligt märkte jag. Nu verkar dock ordningen vara återställd.

Träningen

Har kommit en bit på väg med både agilityn och viltspårandet med de små kooikrarna. Spännande att se hur olika de är på att arbeta både med spåren och med hindren på agilityn. En rejäl utmaning då de är så olika i mognad och ta till sig de beteenden som jag försöker få till.

Wynja jobbar på behöver finslipa hennes spårarbete så att hon behåller fokus på det spår vi går och inte kollar upp annat vilt som gått förbi. Hon har järnkoll på vart vi ska gå men vill gärna kolla av andra lukter och spår också. Lite frustrerande men vi är på rätt väg. Hon behöver nog svårare utmaningar för att behålla fokus....
Farten i agilityn verkar vara kvar. Minimalt med agilityträning för hennes del då det verkar som om hon behöver vara lite mer sugen för att få fart. Vi tävlar oss i form helt enkelt. Ja, inte konditionsmässigt för då blir det cykel. Jag har varit ute ett par svängar med alla kooikrarna och de sköter sig bra med att springa bredvid.

Griima får vara pensionär och supporthund. Hon har börjat få problem med sin has då hon anstränger den för mycket. Där gäller det att hitta den berömda balansen så att hon får tillräckligt med träning utan att få ont.

Blir lite mer utställningar under hösten vintern för de vit/röda. För Wynja blir det även ett par agilitytävlingar innan vi stänger ner den delen för säsongen. Kanske hinner vi även få till ett par viltspårprov i öppenklass för att förhoppningsvis få till det där sista 1:a priset. Då har vi ju bärgat titeln "svensk viltspårchampion". Vore ju riktigt trevligt för husse om han nu kan hålla nerverna i styr!! Kan man inte låta domaren gå med hunden?!

Jag - en väsknörd

Som ni säkert känner till så är jag ju en nörd vad gäller väskor och tillbehör för spårarbetet. Verkar som om jag nu äntligen gått i hamn med den ultimata väskan för mig. Mer om den i nästa inlägg. Jag kan ju inte bara låta saker vara utan har onekligen ett behov av att modifiera och göra dom mer personliga och anpassade till det jag ska ha dom till. Finns säkert någon form av diagnos på detta men vad gör det då jag kan ha egenterapi genom att modifiera och pyssla själv.....

Ojdå! Satan i gatan vad tiden går fort.

Time flies!

Ett rent under att jag inte tappat bort mig själv på vägen. Tiden har jag verkligen tappat. Den sannerligen flyger fram. I och för sig inte så konstigt då det är fullt upp med aktiviteter och det känns bra i magen.
Jag mår riktigt bra, ibland rent av oförskämt bra!

Utställning i Askersund.

Nu har jag provat på det här med vänstervarv på riktigt. Inte utan att jag får ta tillbaka en del om vad jag tidigare uttalat om att springa i cirkel, fram och tillbaka med hund. Det finns ju som sagt folk och så finns det folk. Dessutom finns det raser och raser inom hundvärlden och med detta vill jag inte ha något sagt. Varken åt ena eller andra hållet. Jag lämnar det helt och hållet fritt till läsaren att göra sin egen bedömning.

Ulla med Wynja, Trigger Just For Joy

Ambie, Joykooi Amber med sitt första cert

Lilo, Joykooi Kristall med sitt första excellent.

Vi ställde alla tre kooikrarna i den Bolltorpska flocken och fick resultat som definitivt var över förväntan. Alla tre fick excellent, Ck till Wynja och certet till Ambie. Så långt var ordningen utan anmärkning i vår värld. Att Lilo fick excellent hade vi definitivt inte förväntat oss men det gladde oss otroligt mycket.

Skooi´s clubshow och km i agility.

För Wynja gick inte utställningsdelen så bra. Hon fick jättebra kritik men var enligt domaren för stor. Wynja tog dock revansch i agility där hon tog en andra plats med två nollade lopp. Vi hade till och med bra fart i slalomen. Där brukar det annars bli pensionärsfart på tävling.  Men hon överraskade det lilla livet.

Wynja med fart och fokus i slalom

Wynja kollar med husse vilket hinder hon ska ta efter hoppet...

Agility gör vi tillsammans

Efter prisutdelningen

En annan som överraskade var Lilo. Hon fick ånyo excellent tillsammans med syrran men nu slog hon till rejält. Lilo blev BIS 2 junior och 4:e bästa tik  bland champions och andra utställarproffs. Det var jag som visade henne men jag är definitivt ingen fena på att visa hund. Lilo ställer upp sig så bra själv och sedan har jag en himla bra coach i min fru Ulla. I juniorklassen tog vi både 1:a och 2:a placeringen. Både Lilo och Ambie fick CK!

"Kooiker sisters" med varsitt CK

Vi hade även med oss Jasper, Joykooi Jaspis som Ulla ställde i hanar juniorer. Han fick jättebra kritik men var enligt domarebn lite för hög. Men visst är han grann att titta på?! Tack Lars och Helen att vi fick låna med honom till clubshowen.

Det lär väl bli några fler utställningar men det blir utan större förväntningar. Det lär nog bli mer fokus på agility och viltspår för Lilo i framtiden. Hon visar goda anlag för båda grenarna...
Dessutom är hon en riktig hussegris!

Stort tack till Femke för alla de fina bilder du tog på clubshowen och låter oss använda.

Bilder från en aktiv semester

Det har varit en fantastisk semester. Nästan för bra väder. Det har varit så varmt att det inte gått att göra särskilt mycket träning med hundarna. Då temperaturen varit hyfsad så har det varit dags att gå och lägga sig. De har ändå fått göra lite, blev en del bad och simning för dom.

Då det varit en hel del som hänt så väljer jag att berätta om delar av semestern i bilder som en summering av årets långledighet.

Sol och bad, många gånger

Ambie kollar in de andra badgästerna på stranden vid  Hampetorps camping

Samma badplats men med mig och Lilo.

Orsa rovdjurspark

Jag och Ulla fick förmånen att ha kvalitetstid med Max på Orsa Grönklitt. Det blev 3 års firande med en massa paket. Brios tågbana i trä blev en favorit. Ett besök i rovdjursparken var också uppskattat.

 

Max kollar in en isbjörn som precis vaknade upp efter en lunch slummer.

Rödluvan och vargen kändes igen. Här en tolkning i naturlig storlek på rovdjursparken.
 (Max kollar bara och ingår inte i den fasta utställningen!)

På Grönklitt fanns det en pool som gästerna fritt kunde nyttja. Max och jag hade det riktigt roligt.
Den där lille killen kunde inte få nog av att hoppa till morfar. Jag var nog mer trött än honom efter badet.

Efter badet så vart det lunchbuffé. Vad äts om inte pannkakor med vispgrädde och sylt.
Och detta i rejäla lass.....

Sunne jaktmässa 

Den Bolltorpska banan är lastad på släp bakom Tassemobilen.2.
Klart för färd mot Sunne och jaktmässan på Rottneros park.

Banan på plats på mässområdets bästa plats. Precis nedanför herrgården.

Mer överskådlig vy över banan och dess utformning. Klar att användas.

Även de små ska ha ut lite av mässan. Både Ambie och Lilo fick träffa små människor som miljöträning.
De små människorna fick lära sig hur de på bästa sätt hälsar på en hund så att de inte hoppar eller går undan.

 

Ambie och Lilo fick vara med på uppvisningarna. Här visar Lilo hur det ser ut när man lär sig slalom genom "allémetoden".
Att de små var med i uppvisningarna sparade de äldre så att de höll ihop hela tiden.

Efter uppvisningarna så fick de i publiken som hjälpt mig att hålla hundarna köra en enklare bana.
Här är det Wynja som drar med sig en ung tjej.

När uppvisningarna var klara så var det fritt för publiken att
komma in med sina hundar och prova på under handledning.

Då det var en jaktmässa så var de flesta hundarna som provade på jakthundar.
Här är det en gråhund som med husse provar tunneln.

Samma hund provar här gungbrädan. Husse vart lite förvånad över att det var
svårare att få hunden att gå genom tunneln än över balansbommen och gungan.

Utställning i Askersund

Vi hade tur som ställde på lördagen för på söndagen var det regn mest hela dagen. Vi ställde alla tre kooikrarna...

Ambie fick cert på sin första officiella utställning vilket naturligtvis gav mersmak.
Ulla handlade henne så himla bra, det var bara jag som störde lite eftersom jag gick bakom med Lilo.

 

Wynja blev BIM och då hon redan är champion gick certet till Ambie.
Att se Ulla och Wynja på banan är nästintill magiskt.
De är verkligen i sin bubbla och Wynja har superfokus på Ulla.

Själv ställde jag Lilo och hon fick "excellent". Jag hade endast räknat med "very god" men jag blev
glatt överraskad. Alla tre fick bra kritik och domarens hantering av hundarna var föredömlig.
Känns bra med en coach som Ulla som kan handleda mig så att jag fixar att ställa upp min lilla tjej.

 

 

 

 

 

 

Ett sista farväl och livet stegar vidare.

En bild från förra året vid Hjälmaren efter bad och lek. Jessica, dottern tog denna stämningsbild på Stina. Vad månne röra sig i detta underbara hundhuvud då hon sitter och tittar ut över Hjälmaren.
Stina finns ännu med mig i vardagen. Tittar efter henne och ropar ibland efter henne då hon inte syns till när jag rastar flocken. Med sorg kommer jag på mig själv att hon inte är med oss fysiskt längre. På flödena i Facebook kommer det upp bilder med "minnen" där Stina ofta figurerar. Även när dessa bilder inte dyker upp längre så kommer hon att finnas kvar i minnet som en av de mest fantastiska hundar jag fått förmånen att lära känna, om inte den mest fantastiska.

I söndags begravde vi Stina uppe vid stenen på kullen i hagen. Hon har där sällskap av Linus och Felix så hon kommer aldrig att vara ensam.
En fin plats där vi haft mycket aktiviteter tillsammans. Kullen passeras av flocken dagligen så det blir ofta naturliga besök.

Kändes jobbigt att lämna henne där efter begravningen. Tårarna kom och jag blev tjock i halsen. Det blev så slutgiltigt med att hon inte finns med oss längre. Jag kommer att sakna dina lyckliga ylningar och din värmande kropp som så gärna ville ligga längs min rygg på nätterna. Ingen Stina-nos som pockar efter uppmärksamhet och skall trösta när jag är nere. Saknar dig Stina, hunden som läste alla känslor så tydligt...

Sista veckan innan semestern är nu tillända. Såg till att jag var tydlig på jobbet sista dagen. Fyra veckor med bara egen tid.

Nu kan ingen ta miste på att jag har tagit semester. Nu får någon annan hålla koll på kontoret. Vad gäller verksamheten är jag inte ett dugg orolig. Bra, positiv och kreativa medarbetare löser det mesta så de klarar sig utan mig under några veckor.. 

Nu blir laddning inför både agilitytävlingar, utställningar och 3 årskalas. Livet går vidare med en massa glädjeämnen att se fram emot.



Träning, förberedelser och ett tungt avslut.

Förberedelser inför Sunne jaktmässa pågår. Det är lite som ska fixas till. Hinder ska ses över, släp ska bokas, informationsblad tas fram och skylt ska uppdateras. Som tur är så återstår det bara lite småfix. De stora delarna är klara och hundarna är väl förberedda liksom husse. Bara åka dit och bygga bana för att köra. Hoppas de hägnat in som förra året. Det var kanonbra för de som provade på med egna hundar. Blir bra för mig med då jag ska visa lite med juniorerna. Man vet ju aldrig vad som kan dyka upp i dom där små kooikerskallarna?! Såg att de lagt ut mig i sin grupp på Facebook. Spännande att vara med där och få arga gubbar från folk jag aldrig träffat. Dock verkar det vara uppskattat av alla andra så den här en kan jag leva med...

Kom att tänka på den här bilden när jag såg att det var flera elaka gubbar på inläggen i Sunne jaktmässas Facebook grupp. Det är inte utan att jag börjar fundera över människors intellektuella nivå då man läser i facebook. det finns en del i övrigt att önska.

De där ormvråkarna som finns runt i kring hemmavid är inget man skojar bort!!!
Var ute på en löprunda då jag plötsligt fick en rejäl smäll i bakhuvudet. Trodde först att det var någon som smugit upp bakom mig och kastat en pinne eller slagit till mig med handflatan. Huvudet for i cirklar för att se vem det var. Det var ingen vem det var en vad... I ögonvrån såg jag hur en stor ormvråk slog sig ner i ett dött träd. Hukade sig framåt och skrek åt mig. Satans fågel att angripa bakifrån utan förvarning. Den har ju inte ens sitt bo i närheten. Det har den stackars grannen som knappt kan vistas ute på sin tomt utan att ormvråken skriker åt henne. Tur hade jag i alla fall att inte blodvite uppstod. Lite rivmärken och en rejäl bula var de spår den lämnade efter sig, för att då inte tala om att hjärtat fick sig en riktig körare.

Under resterande löptur funderade jag på vad som kunnat hända om den fått grepp med klorna eller kommit från annat håll. Då jag var tillbaka hem så skulle jag på nytt passera överfallsplatsen. Såg på pulsklockan att pulsen ökade med tio och huvudet gick som en djäkla dopplerradar för att upptäcka om det skulle komma ännu ett låg- eller dykanfall. Ormvråken hade nog lyssnat på den svada den fick efter förra mötet och höll sig undan. Det jag lovade göra med den om den kom nära är inte lämpligt för tryck.....

Nu när det lugnat sig lite med allt så tänkte jag börja på med spårarbetet igen. Wynja ska jag jobba med så hon blir lite mer motiverad på spåret och inte "klänger" på husse. I grunden innebär det att jag måste skärpa mig så hon känner att jag stöttar henne och inte tvärt om!?

Har också börjat med de första spåren med Ambie och Lilo för att se hur pass spårintresserade dom är men även hur pass motiverade och uthålliga de är. Då har jag en startpunkt att utgå ifrån när jag lägger upp den fortsatta träningen. Tänkte även protokollföra deras spår så att jag inte blandar ihop med vilken jag behöver träna vad. Det blir så fel om jag ger fel sak till respektive hund.
Deras första spår gick riktigt bra. Cirka 75-100 meter tämligen rakt. De löste det utan större problem. Det mest intressanta var att se hur olika de faktiskt arbetar. Skillnaden i hur Ambie och Lilo betedde sig i spåret och arbetade var ganska stor.
Även agilityträningen går framåt. Hopp, däck, tunnlar och långhopp tränas i olika kombinationer med fart. Alléslalom har vi kommit en bit på väg med. Även här syns det att det är två helt olika typer av hundar. Ambie behöver korta pass medan Lilo hela tiden behöver utmaningar. Den som har den största utmaningen är nog jag som ska lyckas hålla isär och göra rätt saker med respektive adept...

Kvällarna är ibland helt underbara när det är kvällsrastning för hundarna. Att ströva fram längs stigen i hagen och se hur hundarna upptäcker dofter och leker med varandra. En aktivitet som ger en massa positiv energi till en som har två veckor kvar till semester.


Verkar som om rådjuren har lärt sig vilka tider jag är ute med hundarna för de håller sig borta just vid dessa tider. Annars är de gärna i hagen och betar eller slickar på stubben där det stått en saltsten. Luften är lite svalare och månen lyser klart trots att det ännu inte blivit riktigt mörkt. Enda nackdelen med fullmånen är precis som när det blåser mycket - jag sover lite oroligt. Men det kan jag ta när vi bor som vi gör.

 

Denna bilden av Stina kommer jag alltid att bära med mig. Pigg, vaken, alert och framåt. Skällande från start till mål i agilityloppen. Ljudande av ren glädje över att få jobba med husse på banan både på tävling, uppvisning och träning.
I dag fick hon vandra över regnbågsbron. Det var dags för henne då hon fick alltför ont av sin artros och inte kunde vara den hund hon ville vara. Under det senaste året har hon förberett både mig och Ulla på att det började närma sig. Hon verkade förbereda oss på att vi skulle uppfylla vår del av det kontraktet vi upprättade för 14 år sedan när hon flyttade in i vår familj och våra hjärtan. Det är ett jobbigt men viktigt kontrakt när vi som ägare ska tänka på hunden och inte oss själva. "När jag har ont och inte kan vara hund fullt ut längre är det ert ansvar att ta mig på den sista resan, den över regnbågsbron".
Vi höll vår del av kontraktet och det kändes som om hon sa tack idag då vi var hos veterinären och följde henne en bit på vägen. Det var mer än jobbigt att ta farväl av en nära vän som man upplevt så mycket tillsammans med. Så mycket att det inte går att rada upp allt, för oavsett hur mycket man skriver upp så dyker det upp än mer och mycket skulle tappas bort.
Varje dag att ha dig hos oss har varit en ynnest och du har gett glada och lyckliga minnen åt många. Alltifrån den ledsna tjejen som du lade huvudet i knäet hos på rid terapin när de satt i sadelkammaren, till den flämtande norrmannen du drog runt på agilitybanan i Fäviken ett av de fem åren vi var där på uppvisningar.

Jag kommer alltid att bära med mig minnena av dig och det vi gjort tillsammans. Du har varit en  nära vän som alltid funnits där för mig och Ulla. Både i med och motgång. Alltid glad och förväntansfull på vad livet har att erbjuda just nu. Du var expert på att leva i nuet. Det tog sin tid men du lärde mig faktiskt att nuet är viktigare än både historien och framtiden. Vi finns i stunden och stunden är just nu. Jag är glad för din skull, att du slipper ha ont och kan springa fritt och jaga kråkorna som du vill. När du blir trött kan du vila med huvudet i Signes knä i soffhörnet. Saknaden efter dig är stor och din plats i flocken är tom. Sorgen jag känner inombords kommer att blekna och på sikt kommer bara de fina minnena att finnas kvar. Med ett leende kommer jag att minnas de tokigheter vi hade för oss.

Sorg och glädje i midsommartid.

Den nyanlända flockmedlemmen, Lilo går från klarhet till klarhet. Hon är nu i stort sett en fullvärdig medlem i den Bolltorpska flocken.
Samtidigt som vi gläds över vår nya medlem så har en lämnat oss.

Felix har under en tid varit lite tussig och blivit insatt på antibiotika, men det hjälpte inte. I förra veckan slutade hans njurar att fungera och efter att försökt få igång dem igen fick han till slut somna in. Vad som kunde göras gjordes men han var för sjuk så vi lät honom få gå över regnbågsbron. Tack för att vi fick ha dig hos oss och lära känna dig. Du blev bara strax över ett år innan du kallades till andra jaktmarker. Du fyllde en plats i flocken och lämnar ett tomrum efter dig.

Dagen innan midsommar så fick vi ånyo finbesök från Jämtland. Dotter med son och pojkvän kom ner för att fira midsommar med oss. Det var sköna och aktiva dagar med mycket tid med barnbarnet.
Dottern passade på att tillsammans med pojkvännen byta bromsskivor och belägg på Ullas outback både fram och bak. Tassemobilen .2 fick nya bromsbelägg fram. Tack för hjälpen. Det besparade oss både tid och pengar. Känns skönt men lite udda att dottern blivit så bra på bilar. Under sin uppväxt visade hon inte alls något intresse för att skruva med bilar. Nu är hon utbildad servicetekniker och jobbar på bilbolaget. En vinst för oss alla.

Om man vill rida så får man hämta in hästen själv. Här går Max med Gandur som villigt låter sig ledas från hagen till stallet. En trevlig ridtur med mamma stod på programmet för Max och för Gandur blev det lite omväxling mot hagen.

Som vanligt blev det riktigt tomt när det for tillbaka mot Jämtland. Som tur är så ska vi snart dit då morfars lillkille fyller tre år.
Båda småttingarna har fungerat super med Max. I synnerhet Lilo som verkligen utmanat Max i dragkamp.

Puma har "boat" in sig i den för katterna avsedda klättermodulen. Himla tur att den står i ett rum med grind så att bara Puma tar sig dit. De små "terroristsystrarna" hade nog mer än gärna tagit del av denna.
Ser man på hur de tidigare angripit klösbrädan i köket så vore detta rena superfesten för dom. Fyra smaskiga pelare att angripa med tänder och klor.

De får fortsätta att hålla sig utanför och bara längta efter denna. Systrarna var iväg på ringträning med oss ute i Kvinnersta. Det är där Örebro lokala kennelklubb håller till. Det blev en jobbig men positiv upplevelse. Det var runt 30 hundar av diverse olika raser där. Bra miljöträning och mycket bra träning för dem att hålla fokus på husse och matte. De skötte sig jättebra och var rejält trötta då de kom hem. Mycket intryck att smälta efter den kvällen.

Jag har börjat lite smått med agilityträningen med de små. Det är tydligt att de är två helt olika individer som behöver olika typer av både handling och motivation.
Ambie är lite av primadonna som gör det hon ska men fort tröttnar.
Lilo är däremot lättmotiverad och uppskattar att få jobba lite mer. Hon tar till sig snabbt och jag får nog passa mig så att jag inte går för sakta fram. Hon behöver utmaningar på ett annat sätt än Ambie.

Båda fungerar på raka tunnlar och mycket låga hopp samt däck. Har även börjat köra alléslalom. Där syns det tydligt att Lilo ligger lite före och snabbare fattar galoppen. Olikheterna är ändå en rolig utmaning. De kommer att få visa av sig lite på Sunne jaktmässa för att dels få miljöträning men också att visa upp hinderinlärning med unga hundar med allt vad det innebär. Man vet ju aldrig hur det går när man har de här systrarna på banan. Det bjuder jag gärna publiken på. Huvudsaken är ju att vi har kul...