Glädjen med hundarna är tillbaka....

När jag var ute och gick med hundarna idag kände jag att nu har glädjen med hundarna verkligen kommit tillbaka. Det har varit ett tag då det varit jobbigt. Hundarna har ju alltid funnits där. Men den där riktiga glädjen och lyckan av att ha dem omkring sig har inte förut varit så stark som just idag. Gick i hagen och hade hundarna springande runt. De kom till mig för att kolla av och sedan strosade de runt en sväng till och upptäckte vinterns dofter igen och igen. Det verkade som om de är oroliga att missa något spännande...

I dag, söndag var vi iväg och hade lite miljöträning med Ambie på ridhuset där Segersjö hundsällskap har sina vinterträningar. Det var inte många där men hon fick känna av miljön, träffa nya människor och några hundar. Frostie, en australian cattledog blev väldigt förtjust i Ambie. Åtminstone när inte Wynja var med då var han lite mer försiktig. Och det var väl inte så konstigt när hon visade garnityret när han blev lite för intresserad. Det hälsades även på en cairnterrier och en papillon. Den lilla skötte sig bra, lite skällig till en början men sedan slappnade hon av och bara ägde.

Wynja fick köra ett varv på en bana de satt upp. Slalom, hopp och kort tunnel. Skötte sig alldeles förträffligt med bra fart och gick att skicka ut på hopphindren. Det var ju ett bra tag sedan hon hoppade runt på en agilitybana. Men ränderna går som sagt inte ur, det sitter kvar och jag ser fram emot kommande starter på tävlingar. Konditionen har vi börjat jobba upp sedan ett tag. Både på mig och henne. Några pass med löpning har vi samlat på oss och i går blev det en cykeltur på segersjövägen, bort till bron fram och tillbaka.

I höstas kastade jag alla hopphinder då de börjat ruttna. Tog rätt på hinderhållarna och fyrkantsprofilerna de satt på. Själva hinderstöden ligger nu på brännhögen och i källaren har produktion av nya hinderstöd påbörjats. De görs i tryckimpregnerat virke för bättre hållbarhet samt att de är hopfällbara så att de blir enklare att lasta då banan ska på turné

.Utspridda på alla upptänkliga ställen ligger tillsågade delar till hinderstöden. 3 stycken är monterade och ett fjärde ligger i jiggen färdigt att limmas och skruvas ihop. Lika bra att göra det ordentligt så slipper man göra nytt på minst 10 år. De gamla höll ihop i åtta så den designen var det nog inget fel på. Den var däremot skrymmande och svårhanterlig vid transport. Blir nog betydligt smidigare med den nya designen med vikbart markstöd samt stabilare konstruktion.

Nu har vi agerat för att marskatten inte ska fortsätta att vara en gapig marskatt framgent. Han har redan lugnat ner sig efter veterinärbesöket i onsdags kväll.

Så här missnöjd såg han ut i torsdags då Ulla tog kort på honom. Liggandes i trappan så var han fortfarande lite groggy efter narkos och smärtlindring. Det dröjde ett tag innan han förstod att vissa delar inte satt kvar där de suttit tidigare. Jamandet har efter helgen lugnat ner sig ordentligt redan. Åtminstone på dagtid. Vad gäller nätterna har jag lite svårt att uttala mig om då jag sover väldigt tungt. Ulla som sover betydligt lättare håller med om att det varit lite tystare den gångna natten mot tidigare. Kanske jamar han inte av hormonpåslag längre utan på grund av saknade hormoner.... Lugnare har det blivit på den Bolltorpska farmen, så även på hundarna.

Lilo, kullsyster till Ambie hade fått sina första riktiga tänder. Jag har ju helt tappat det så jag kollade i Ambies mun direkt. Och se på sjutton hade inte hon också fått ett par ny bissingar. Två stycken rejäla gaddar hade brutit fram i överkäken. Ser ut som riktiga gnagargaddar. Kollade av resten av munnen och såg  då att det börjat titta fram lite kindtänder också. Ska bli skönt när de små sylvassa valptänderna lämnar plats åt lite stabilare grejor i munnen. Man slipper småsåren som så lätt blir av dessa synålar till tänder...

Och vintern verkar visst inte ta slut än......

Det var en rackarns vinter att vara lång. Man är sedan vi flyttade söderut van vid att det är snöfritt i mars. I och för sig är det inga mängder med snö och kylan ligger ju ganska ok men det har varit länge nu. Längtar till sol, värme och barmark.
Det riktigt kliar i spårtankarna. Vill komma igång med Wynja igen och även börja med de grundläggande övningarna med Ambie.

Gjorde en sådan där klurig skattning på facebook, nametests. Resultaten kan ju vara av väldigt skiftande karaktär. Denna tyckte jag stämde ganska bra. Samtidigt är det ju roligt att läsa på den där sidan att om man inte är nöjd med resultatet så kan man köra tester igen...

Har den senaste veckan sett en fågel som jag aldrig sett tidigare. Ja, åtminstone inte som jag vet om. Steglitz, en lite udda besökare vid fröautomaten. Ser ut som om den mer hör hemma i tropiska trakter än i ett vintrigt Sverige. Precis som när jag ser en nötväcka eller bofink så väcker den här lilla befjädrade färgklicken en varm känsla i magen.

Bilderna har jag hämtat på nätet bara för att kunna dela med mig av upplevelsen att se denna lilla varelse. Färgerna sticker verkligen av mot det vita och gråa som är ute nu.

 

Ulla håller på att fixa hemsida för vår kennel. Vi fick ju namnet godkänt för någon vecka sedan. Att det ska vara så krångligt. Först ska SKK i Stockholm ha synpunkter för att sedan skicka förslaget till FCI i Belgien. Men inte är det klart med detta. Då FCI har godkänt så ska det ut i Hundsport så att vem som helst kan tycka till!? Det är ju vår kennel som ska ha namnet och då borde det väl vara vi som avgör. Nu hade inte hundsports läsare några problem med namnet. Inga protester kom i alla fall in till SKK, som vi vet. Men vi vet ju alla att det finns folk och folk. Rätt folk hade i alla fall tagit del av publiceringen. Klickar ni på länken, JOYKOOI så kommer ni till vår hemsida som just nu är under produktion.

 

Vår lilla Ambie går lite från klarhet till klarhet. Hon är bedårande på alla sätt och vis. Hamnar i sin bubbla ute då hon hittar något gott att lukta på eller krafsa efter (Wynja var precis likadan). Kloklippningen har vi verkligen lyckats få till som en social begivenhet. Går superenkelt at klippa klorna på henne. Å andra sidan började vi tidigt och har klippt konsekvent varannan vecka. Trägen vinner.

 

Mor och dotter har en förmåga att kunna slappna av bredvid varandra. Ja åtminstone vid dom tillfällena då inte modern ska uppfostra dottern i ett eller annat. I bland är det nog bara för att så att inte den lilla blir alltför stor i sitt ego. Känns som om den lilla ibland kan bli för stor mentalt i förhållande till både kropp och erfarenhet.

Marskatt har jag hört talas om men aldrig upplevt i verkligheten förrän nu. Vi har ju haft flera hankatter men alla har blivit kastrerade i tid. Felix är ung men ännu ej kastrerad och det märks. Hela veckan har han gått omkring och jamat som om livet hängde på det. Snacka om att den lilla hårbollen har stört och stör hela den Bolltorpska flocken med sina trånande läten. Bilden på marskatten till höger tog Carina innan snön kom denna vintern. Som det är nu så ska den lilla hårbollen kastreras så fort det bara går. Som de säger, ju förr dess bättre...

Man får genom livet en massa erfarenheter. En som jag lärt mig den hårda vägen är att inte låta människor ta energi av mig. Ibland är det  svårt och ibland rycks man med och blir lurad. Min strävan är att bara ha människor omkring mig som ger energi. Man kan välja vilket förhållningssätt man ska ha för att minimera energidränaget. Fick upp bilden till höger i mitt facebookflöde. Den är ganska passande då det gäller att lägga fokus på rätt saker och rätt människor oavsett om det är jobb eller fritid. Oavsett var de finns så strävar jag efter att ignorera energitjuvar...



Englandsresenären lämnar....och förhoppningsvis även vintern...

I tisdags blev Fizz överlämnad till de sin nya matte och husse. Kändes bra att få träffa Irene och Andrew så att man får en bild av vilket liv hon kommer att få framöver. Fizz nya flock kommer att, utöver matte och husse, bestå av 2 kooikrar, 4 bordercollies samt ett gäng av raskatter. Tror inte att Fizz kommer att känna sig ensam.

Fick sms från Irene där hon skrev att flygresan till Frankrike gått bra. Nu var det bara bilresan till Barnsley i England kvar. Du är älskad och kommer att vara saknad av alla. Målet framgent är ett besök i England. Och så får vi förhoppningsvis följa dina vidare äventyr på nätet. Hon är verkligen en liten prinsessa vår "Joykooi Jade".

Så var då äntligen väntan över. Kennel JOYKOOI är nu officiellt vårt namnet på vår kennel. Tiden för överklagan gick ut i förra veckan så nu väntar vi bara på diplomet från SKK. På hunddata heter nu Wynjas valpar som de ska.
Namnet JOYKOOI kommer från Wynjas riktiga namn Trigger Just  For Joy samt att Wynja är ett fornnordiskt runtecken som står för bland annat kärlek och glädje. Vad kooi kommer ifrån tror jag inte behöver förklaras...åtminstone inte för kooikerfamiljen.

"Stal" den här från ett inlägg på facebook. Tycker det säger så mycket. Våga bryta mot Jantelagen. Det är helt okey att vara stolt över sig själv och det man har presterat. Varför skulle det vara fult?!?
Att vilja, våga försöka och kanske göra fel är ju betydligt bättre än att sakna vilja och mod. I och för sig gör man då aldrig fel men det blir heller aldrig något gjort.
Sen är det tragiskt att konstatera att det tyvärr finns individer som verkar ha en förkärlek för att klanka ner på de som försöker. Än värre är ju när de försöker glänsa på andras bekostnad. Som tur är så är det inte så många sådana människor men de som finns kan ställa till med mycket.
Bara konstatera att tillräckligt bra kommer man långt med. Vi kan inte vara perfekta i allt vi gör. Trots allt så är vi bara människor med allt vad det innebär med styrkor och utvecklingsområden.
Den som säger sig vara fullärd som människa har den längsta vägen att vandra.

Nu har vintern tillbringat tillräckligt med tid på de Bolltorpska ägorna. Det är hög tid för denna gäst att tacka för sig och släppa fram våren. Längtar verkligen efter värme och barmark. Precis när jag kommit igång med löpträningen, så kom det mer snö. Att springa på packad snö och is bekommer mig mindre då dubbarna fungerar alldeles utmärkt. Är värre med den där halva decimetern med blötsnö. På den biter inte dubbarna då de inte når ner till fast yta. Man sladdar bara omkring och min till åren komna kropp chansar jag inte med. En sträckning tar ju nästan en livstid att återhämta sig ifrån numera.

Jag längtar och ser fram emot att livet återföds i skira gröna nyanser efter en lång och färglös vinter. Att få komma ut i naturen utan en massa tjocka kläder som hindrar rörelserna. Ser fram emot att få gå och dra en klöv efter mig och sedan sätta selen på hund och spåra sig fram till spårslut genom en massa vinklar, återgångar och bloduppehåll.

Den här killen kommer ner och hälsar på Morfar i maj. Då blir det ut i skogen med kojbygge och enklare vildmarksliv. Korvgrillning står nog ganska högt upp på agendan. Bara vara ute i skogen och njuta av de mystiska ljuden som naturen frambringar....

 

x

För första gången på mycket länge...

Idag har det hänt som inte skett på bra länge. Det har tänkts och det har funderats och det har hittats anledningar att inte. På väg hem från jobbet var det nog. Svängde in på apoteket och införskaffade nödvändig utrustning. Väl hemma plockades övrig utrustning fram ur gömmorna och togs på. Gummi med broddar träddes över skorna. Nu skulle det ut och löptränas. Wynja fick förmånen att följa med husse ut längs den snö och isbelagda Bolltorpska vägen.

Kändes bra att ha kommit till insikt om att kroppen inte är 20 år längre. Den är betydligt äldre än så men jag lyckades börja bra. Inte för långt, inte för fort och med lite raska promenader emellan för att pulsen skulle hålla sig på en bra nivå. Kände tungt emellanåt men efteråt var det en nästan euforisk känsla av att äntligen kommit igång med löpningen igen. Ja detta var en gång men det gav mersmak så nu är jag på G.


Snodde den här på Facebook. Upplever att det tyvärr skulle vara ett klart steg framåt...



Efter löpträning är det fantastiskt avslappnande med lite kooikermys i soffan.
Blev liggande en stund då jag inte ville störa de röd/vita. Ja ni tänker helt rätt.
Det var lika mycket om inte mer för min egen skull. Det ingav lugn och energi.

 

"The kooiker sisters" kör ofta med en väldigt avslappnad stil under vilan...

Kvalitetstid för mor och dotter. Verkar som om de förstått att dottern inte blir kvar inom riket.
Den 5-6 mars kommer de från England för att hämta våran emigrant Fizz. Det är blandade känslor
inför emigrationen men vi skickar iväg en mycket bra representant från den Bolltorpska flocken 

Just nu är livet fullt av hundar......

Maximilian, då han och jag gick ut i "läskiga skogen" när de var här och hälsade på mellan jul och nyår. En kille som jag saknar. Nästa gång de kommer ner blir det mer turer ut i skogen. Kanske kojbygge och korvgrillning? Dags att han får lära sig lite om hur man beter sig ute i naturen. Han får lära sig skogen här och fjällen hemma i Östersund.

När det kom lite snö så blev syrenbuskarna ett populärt mål att springa runt i. Både Ambie och Fizz tycktes uppskatta snön. Det gjorde även vi tvåbeningar, vi slapp att torka alla 20 tassar under tiden som snön låg.

Jag var förbi en sväng med Wynja och valparna på akvarellen. Följer ni länken så finns det lite bilder från akvarellens blogg. Det var verkligen härligt att se hur de boende och personalen lyste upp då de fick träffa hundarna och klappa dom.

Under den gångna veckan har flocken utökats med ännu en valp under några dagar. Jasper var här på ett flerdagarsbesök då hans husse och matte var iväg på en tvåbeningsgrej. Det fungerade jättebra men det var bra fart på de tre småttigarna. Katten Felix fick sin beskärda del av kärlek och omtanke. Då de var en och en gick det galant. Men när alla tre kom rusande så såg det ut som om han flydde för livet. Han blev bokstavligen dränkt av rödvita kooikrar och hade fullt upp att freda sig mot de upprepade attackerna. Även om han flydde så tyckte han om det. Han drog som en stormvind men var snabbt tillbaka för att få vara i centrum igen. Vi var lite oroliga för att klorna skulle komma fram och göra de små vildarna illa. Det var bara någon enstaka gång de togs fram och i övrigt så visade Felix upp ett enormt tålamod med de små gangsterkooikrarna.

Ambie och Fizz lade snabbt beslag på Jaspers bur. Det var en bur anpassad för en men de där två lyckades utan problem trycka in sig båda två tillsammans. Snacka om att de sov gott där. Jasper kände nog igen sig och var trygg för han hittade flera nya sovplatser där han kopplade av och sov. Både länge och lugnt.
Bilden nedan visar på en av Jaspers sovplatser. Och visst ser han ut att verkligen sova gott och djupt. En riktigt trygg liten kille.

Jasper på en av sina tillfälliga sovplatser. Och visst ser han ut att sova skönt?

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag och Ulla fixade lite fika inför en av Sveriges matcher i handbolls EM. Det var inte utan att vi fick brotta ner oss så att vi kunde sitta någorlunda för att kunna titta på handbollen. De fyrbenta kunde inte alls förstå vad det var för speciellt med att titta på ett EM....


I väntan på handbolls EM. De bästa platserna ser ut att redan vara upptagna...

Miljöträning inne i Örebro vid vallgraven som går runt slottet. Änderna var inte så där himla intressanta men de var i alla fall lite nyfikna på fjäderfäna. Här nedan står Fizz och blickar mot änderna med Örebro slott i bakgrunden.

Att se surmulna anleten på mötande människor spricka upp i varma leenden då de fick se valparna värmde faktiskt i hjärtat. Det finns nog hopp för mänskligheten ändå. Att ändå finna glädje i det lilla, där och då i en liten valp gånger två.

Då vi gick längs gatan med alla försäljningsställen under "Hindersmäss" hade vi dom i famnen för att de inte skulle bli trampade på. Det blev en riktigt lyckad stadsträning. Alla ljud och intryck hanterade både Fizz och Ambie på ett bra sätt. Likaså fungerade de mänskliga mötena mycket bra.

När vi kom hem somnade de och sov bra länge.. Det är jobbigt med nya intryck och vara ute i stadssvängen.

Gammalt går, nytt kommer och utflyttade valpar

 

  Tiden går och åren går till historien och nya läggs till nuet. Det som varit följer med som minnen och erfarenheter och det nya ligger som en orörd, snöklädd utförslöpa. Det är bara att kasta sig ut och göra nya val och spår i det nya. Visst är en del saker planerade men de är ännu ej gjorda så jag vet ju inte om det är vänster eller högersvängar det blir i nysnön. Det kan kanske till och med blir en kullerbytta eller två. Vem vet vilka val som är rätt och vilka som kanske är mindre bra. Oavsett så går färden framåt med sina kringelikrokar och livet i sig är ju en utmaning då vi inte mer än kan gissa resultaten av våra val. Höger, vänster eller rakt fram. Det enda som är säkert är att det inte går att röra sig bakåt igen. Det som varit har varit och det är dumt att fastna. Att ge det förflutna simlektioner är som att stanna i backen och försöka backa uppåt. Inte ett dugg kreativt eller utvecklande.

Det har hänt en hel del sedan det senaste inlägget på bloggen. Julen har passerat likaså nyårsafton. Däremellan hade vi finbesök från Jämtland. Valparna har blivit besiktigade och flyttat hemifrån. Men vi börjar väl med julen.

Helgen innan jul var jag och Ulla på konsert på Conventum. Vi var och såg på Weping Willows julkonsert. Det var väl ingen direkt superhit men det var trevligt att göra något annat utöver det vanliga. Det var första konserten för mig sedan jag på Magnus Uggla i Halmstad 1979. Ja, jag vet att det var länge sedan men jag har aldrig varit någon konsertfan. Innan konserten var vi på en grekisk restaurant i Örebro och åt riktigt gott

Själva julafton blev en lugn tilldragelse för mig och hundarna. Ulla jobbade och kom hem framåt kvällen. Vi firade av julafton med en klassiker. Skinksmörgås med hemkokt/griljerad skinka på ”mammas doppebröd”. En riktig delikatess som sköljdes ner med apotekarnes julmust

 

Firandet av julafton flyttades till annandagen då dotter och dotterson kom ner från Jämtland. Det var jätteroligt att se honom hantera julklapparna och hur glad han blev. Kanske inte just när han fick dom men när vi började använda dom kom de verkligen till sin rätt. Aktivitetsspelet från Babblarna var en riktig hit. Det spelades ganska mycket i olika konstellationer och vi vuxna var förvånade över hur fokuserad Max var på spelet och dess gång. Han tröttnade inte en gång😊.

 

Valparna fick jättebra miljöträning på att träffa små människor. Max är ju ganska van vid djur så han lyssnade på det vi sa och läste ibland själv av när det blev lite för mycket.

Senare under veckan innan nyår kom lillebror med familj på en kort visit. De skulle fira nyår i Sälen så det passade alldeles utmärkt med ett litet lunchstopp på den Bolltorpska farmen. Det blev verkligen liv i luckan då de kom. Tre grabbar i åldern 2½ till 4½ kan verkligen hålla igång. Både hundar, katter och vuxna fick nu riktigt bra miljöträning😊

Första helgen i januari var det dags för valpflytt. Innan de flyttade så skulle veterinären säga sitt. Det blev blankt papper på alla fem valparna. Extra kommentar på besiktningsintyget från veterinären, ”öppna och glada valpar”! Den kommentaren var vi extra nöjda med då det visar att vi lyckats med vår föresats att få tillgängliga/trevliga individer.

Tre av valparna blev hämtade på lördagen. En flyttade till Kumla, en till Vingåker och den tredje drog till Hälsingland. Nu är det bara två kvar hemma. En ska fortsätta med att vara en del av den Bolltorpska flocken medan den andra emigrerar till England i början av mars.

Började med lite paracord igen. Kollade av vilka färger jag hade. Det visade sig vara en hel del😊. Roligt att ha lite att välja på då jag håller på. Upptäckte att jag även har väldigt många utställningskoppel som ligger och väntar på att hitta användare...

Nu ser jag fram emot nästa gång dotter och dotterson kommer på besök eller att vi besöker dom. Det blev tomt då de for hem efter julfirandet.

 

😊Positiv energi från oväntat håll, och herre jösses vad valparna växer😊

Häromkvällen fick jag besök av två medarbetare. De hade med sig en ”krya på dig present” som alla medarbetarna hade samlat ihop till. Jag blev riktigt berörd så att tårarna kom. Det var inte bara att de hade fixat en present. Det var också så himla genomtänkt. En trälåda med en massa smågrejor. Varje sak var bara så rätt. Bara att de greppat att jag är svag för dumle och ahlgren´s bilar samt de övriga sakerna visade att de har en bra bild av vem jag är och står för. Att känna sig så uppskattad berörde mig och gav mig en massa positiv energi. Stort tack till er alla. Ingen nämnd och ingen glömd för ni vet vilka ni är. Ni satte ett stort fint avtryck hos mig med vad ni gjorde. Något jag alltid kommer att bära med mig.

 

Med tanke på vad jag bland annat fick så tror dom säkert att jag har sysselsättningsproblem. De vill få mig att bli fastighetsbyggare. Men jag väntar med att slänga ihop den där bruna kåken till dottersonen Max kommer i jul. Blir en perfekt pysselaktivitet över generationsgränserna😊 Det blir nog en riktig hit med lite huskonstruktion tillsammans med lillkillen.

De små är inte så små längre. De växer och frodas. Deras garnityr kan nu jämföras med fullvuxna pirayor från Amazonas. Enda räddningen hittills är att deras käkmuskler inte är så starka ännu. Men det är nog bara en tidsfråga. I dagsläget grinar man bra illa då de får tag i en tå och nyper till…..

Oftast går de omkring och äter lite ur alla skålar om man inte styr upp ätverksamheten.

När man lutar sig in i valphagen eller kliver in och sätter sig så kommer de som en vargflock och ska hälsa och slicka en välkommen. Är man inte tillräckligt aktiv eller observant så sitter de som fästingar i strumporna. Det kliar nog rejält i deras gaddar.

Till helgen blir det Weeping Willows julshow och sedan börjar potentiella valpköpare att komma på besök för att kolla in valparna.

Wynja tar väl hand om en av
valparna som var lite orolig.

Snökäppar sitter nu längs vägföreningens väg. De sattes upp i sista stund. Det snöade nästan hela tiden då jag drog fram längs vägen som en ”käppsättningsmaskin”. Den värsta träningsvärken kom två dagar efteråt. Den satte sig i axlarna men det var riktigt skönt att få jobba med kroppen under några timmar. Fysiskt arbete är klart underskattat. Det hjälper verkligen till att rensa skallen och kroppen på en massa stress och slaggprodukter.

Den andra kloklippningen av valparna gick lika bra som den första. De höll sig lugna hela tiden och det borgar gott för framtiden. Nu får vi bara ha dem kvar i tre veckor till innan de flyttar till sina nya hem. Oj vad tiden går fort… Det är bara att hoppas att de hamnar hos rätt husse och matte som tar hand om dem på bästa sätt, hela livet.

Ja det finns ju en hel del sovstilar. Frugan tog denna bild då valpflocken vilar ut efter ett tufft träningspass i gladiatorpyramiden. Det ligger fem kooikervalpar här. Den som inte syns riskerar inta att frysa i första taget. Ibland ligger de utspridda för att nästa gång ligga i en riktig valphög....