Glädje och fart - en röd/vit såklart

Efter den senaste tidens tävlingar var jag bara tvungen att googla på vad Wynja betyder. Det jag visste sedan tidigare var att Wynja är en fornnordisk runa som betyder glädje, kärlek. Resultatet jag hittade på nätet finns härunder....

I förra inlägget redovisade jag några starter med film här kommer några till rent verbalt. Den 16 maj var vi i Jönköping och gjorde 3 starter. 2 i hopp och 1 i agility. Det resulterade i en pinne i varje klass samt en disk.
Söndagen 24 maj var det dags igen, nu i Söderköping. 4 starter, 2 i varje klass gav 4 nollade lopp och tre pinnar. 2 pinnar i agility och en i hopp. Wynja blev med det klar för klass 2....

Sammantaget så har hon de senaste 10 starterna 1 disk och 9 nollor vilket ger henne en 90% utdelning. Oavsett resultat så lever hon verkligen upp till namnet hon är döpt till, "Trigger just for joy" och det hon kallas för, "Wynja". Namn som båda associerar till glädje och kärlek, något hon verkligen delar med sig av.

Hon är verkligen Bolltorps egna lilla röd/vita glädjeraket. De andra lurviga är inte att förglömma. Stina och Griima har ju bidragit med att fostra det lilla livet och ge ifrån sig av sina bästa sidor. Även katterna har en viss del i fostran av lilltösen.

Till helgen får vi finbesök på gården. Världens bästa dotter med fästman kommer på efterlängtat besök. Hoppas de har gott om lastutrymme eftersom det är en hel del de ska ta med sig upp till Jämtland. Både köpt och fått. Ett besök som jag verkligen ser fram emot. I juli blir det jag och Ulla som åker norröver för att hälsa på. Kanske vi blivit mormor och morfar då?!

Nu djäklar kom farten...och stoltheten...

Blir ett tag mellan gångerna jag uppdaterar men det blir liksom lite mer varje gång istället. Som nu. Mycket hund och lite arbetsrelaterat.

Lördagen den 2 maj var dagen då jag och Wynja hittade farten. Fem bra lopp med 5 fel i varje blev resultatet. Nöjd hund och husse for hem och tog sedan en söndag i lugn och ro

Under förrförra veckan hamnade jag i Katrineholmskuriren vid två tillfällen. Först lite på måndagen och sedan betydligt mer på onsdagen. Att hamna i media är ju nu inte alltid av ondo. I detta fall var det riktigt roligt. Att jag har bra personal visste jag. Att få det bekräftat från en enkät där de som vi är till för har svarat gör det bara så mycket roligare.

En längre tid har jag sagt att jag har Katrineholms bästa enheter. Nu är det nästan så jag kan säga att jag har Sveriges bästa enheter. Inte utan att jag är stolt över vad min personal presterar hemma hos de vi finns till för. Stort tack till personalen och fortsätt jobba med det som ni är så bra på. Stå stolta över er profession och det jobb ni gör då ni har ett av samhällets svåraste jobb.

Tänk vad det händer saker i den praktiska världen. Om jag haft en spårväska av denna typ då jag höll på med bruks och tjänstehund hade allt varit enklare.
.
Nu blir det i alla fall smidigt att köra viltspår. Sitter bra utan att vara i vägen. Lätt- och snabbjobbad då åtkomsten till lina och sele är maximal. Dessutom enkel att ta av och på plus att man alltid har kniv och sjukvårdsprylarna med i spåret utan att behöva ryggsäck eller putande fickor som stramar.

Provad den ordentligt i förra veckan då Lisa lagt ett spår för oss. Rackarns vad jag fick på fingrarna för mitt sätt att arbeta med Wynja.
Visar sig att jag glömt en hel del sedan jag körde bruks- och tjänstehund. Dessutom är ju Wynja signalkänsligare då vi kör agility vilket gör att hon jobbar betydligt bättre i spåret då inte husse är där och petar. Gick betydligt bättre då jag höll mig på behörigt avstånd i linans längd.

Vatten hade jag med mig men det låg ju i bilen!!! Efter en kraftfull reprimand från Lisa så ligger det nu alltid en flaska med vatten för Wynja i den där bra väskan. Det var bara att bita i det sura äpplet och göra om, och göra rätt. Wynja löste trots husses strul spåret bra och husse fick en massa lärdomar att ta med sig och göra verkstad av.

ÖBK hade i tisdags kväll klass 1 tävling för small och medium. Jag och Wynja var med och gjorde 3 starter. Farten hade vi med oss från Västerås och gjorde tre nollade lopp med bra placeringar i varje.
Rosetter, tre till antalet följde med oss hem i bilen.
Vi hade en otrolig tur med vädret. Regnade lite när vi kom och sedan var det uppehåll resten av kvällen. Väl hemkomna så öppnade himlen spjället och släppte ner en försvarlig mängd med vätska.

Summering sedan förra inlägget:
* Jag är glad och stolt över mina hundar och det vi presterar tillsammans både på träning och tävling.
* Jag är stolt över min personal på de tre enheterna jag är chef för.
* Jag är glad för de chefskollegor jag har där vi stödjer och bryr oss om varandra. Länge sedan jag stötte på den här chefskulturen vi har på område 1 i vård- och omsorgsförvaltningen i Katrineholm. Senast var när jag jobbade i försvaret. Saknades tyvärr i både det landsting och den kommun jag jobbat i sedan dess, eller så var jag bara på fel område i dessa....

Och för att trotsa Jante ordentligt...
* Jag är stolt över mig själv!

Vår, värme, ljus och arbetsglädje

Kylan verkar ha försvunnit och värmen kommit för att stanna. Känns skönt för både kropp och knopp. Ljuset som hör årstiden till har ställt till det en del, bara positivt.
Innan satt jag i mörkret mest bara och väntade på att det skulle bli natt och att en ny dag skulle komma. Nu när det är ljust på kvällarna och mildare ute så har livslust och kreativitet vaknat till liv på allvar. Detta gäller både hundar, gård och omgivning. Har hänt att middagen blivit flyttad till 20.00 eftersom ljuset på kvällarna ibland gjort att jag inte tittat på klockan. Saker blir lite fortare gjorda och lusten att göra dem ökar.

 Trappan på altanen har kompletterats med en uppbyggd rabatt i två etage. Den gör att trappen inte ser så enorm ut samtidigt som den gränsar av fint. Med tanke på kommande barnbarn så minskar även risken för höga fall. Till nästa sommar ska det även byggas ett staket med grind vid trappans överdel. Allt för att barnsäkra den Bolltorpska farmen.

Den Bolltorpska banan står framme igen och det verkar som om det snart är dags att klippa gräset både på den och på tomten i övrigt. Vi har redan kört in banan då det i torsdags var ett gäng glada Segersjöare här som tränade för Malin. Och det var ljust ända till 20.30.

Wynja och jag har redan varit ute och spårat ett par gånger. Senast i söndags då jag lade ett spår i ett område som kallas för "djurgården". Hade lagt ett långt spår som gick genom en naken hasselskog. Det var trevlig och utmanande spårterräng för oss. Mycket svin hade passerat och bökat men den lilla röd/vita löste det superbra. Blev ca 900 meters spår med ett bloduppehåll på 30 meter. Lite trassel på ett par ställen men hon löste det och var strax på igen.

Lisa ska kolla en gång och se vad vi behöver jobba mer med och sedan blir det start i anlagsklass.



Jag och Wynja var iväg och tävlade i helgen som var. 5 fel vid platta tunneln i agilityklass beroende på att husse inte var tydlig nog med vad hon skulle göra. Bra fart och fin följsamhet i övrigt.
I hoppklassen nollade vi men farten var inte riktigt vad hon brukar prestera. Kanske var hon lite trött då hon inte är så himla van vid att vara ute på tävlingar.
Nu har i alla fall säsongen börjat på allvar och det kommer fler tävlingar så vi kan bygga upp lite vana och rutin.
Hon är himla rolig att köra agility med. En glad och pigg liten fröken som gärna vill jobba.

På turne!

Det är inte så att jag trivs mindre bra på jobbet men då man får ett mms från frugan med bilden nedan, önskar jag att jag var någon annanstans. Att få sitta i solen mitt i flocken finns det inte mycket som slår. Att sitta vid datorn på jobbet går ju lätt bort. Tack Ulla för en underbar bild på våra pälsklingar. En stunds dagdrömmande var välbehövligt mitt i debiteringsarbetet...

När hon någon dag senare skickade bilden på Millan med en stor sork som hon höll på att knastra i sig. Inte speciellt roligt att se eller höra. Det positiva är i alla fall att det blir mindre antal med skadedjur i närområdet. De drar ju till sig orm och annat oknytt.
Orm är ju inget jag vill ha på gården. Det räcker med de slangarna som den där odågan Linus släpar hem från närområdet.


Under två helger har jag tillsammans med 11 andra agilityintresserade gått agilityinstruktörskurs 1 på Eskilstuna brukshundklubb. Det var ett härligt gäng människor som slipades av Camilla Åström i konsten att agera instruktör för hunar och människor i den ädla agilitykonsten.. Camilla löste det på ett alldeles eminent sätt. Jag fick med mig mycket "matnyttigt" både vad gäller egen hundträning/inlärning men även när det gäller rollen som instruktör och föregångsman.
Den 23/3 mailade hon mig domen efter prov och bedömning. Jag är nu godkänd som agilityinstruktör steg 1.

Den gångna lördagen var jag iväg till Strängnäs och tävlade med Wynja och Griima. Wynjas båda lopp resulterade i två nollor varav hopploppet gav en pinne. I agilityklassen var det väldigt många nollor så där fick vi vara utan. Hon fick span på lite luktande filtar som hängde mellan banorna och var lite seg på gungan. Men vad gör det då man har 100% utdelning på starterna. Filmen med de båda loppen ser ni här ovanför.

Griima gjorde också bra ifrån sig och jag är supernöjd trots de två diskningarna. Som vanligt var det husse som inte var med riktigt. Hennes båda lopp är på filmen här under. Hon är klar för trean men får jobba kvar i tvåan ett tag till och vänta på att Wynja kommer ifatt.

Griima gjorde 2 klockrena lopp. Synd bars att husse med kraft såg till att fixa en disk i hoppklassen.
Husse var så inne i att lösa en giftig kombination som fanns i small och mediumklass. Vi löste det galant, Griima och jag
Bara det att husse inte observerat att domaren ändrat på den kombinationen eftersom det skulle bli för tight i largeklassen....
Husse fick trots disken lite pluspoäng av domaren. Men frågan är om det berodde på hans bristande intellektuella spänst eller att vi löste det snyggt?

I agilityklassen "tryckte" jag ut Griima i sista porten men vad gjorde det. Jag log stort efter den supertighta svängen efter balansbommen efter ett underbart "running contact". Den kan jag leva länge på. Den finns på filmen ovan och jag har sett den delen många gånger...
Detta till trots så åker jag hem med en vinnarkänsla och lycka i magen. I mina ögon har jag världens bästa hundar. Detta gäller även Stina som var med som support till de yngre förmågorna.

Dags att titta i tävlingskalendern och anmäla innan 1 april till nya tävlingar. och denna veckan är det påskledigt. Dags för viltspår igen. Har hunnit med ett under de soliga dagarna för någon vecka sedan.

GLAD PÅSK TILL ER ALLA!

Plötsligt kommer alla årstiderna på en och samma gång.

 

Långt mellan inläggen men det tyder ju faktiskt på att jag har ett liv. Både tid och inspirationen tryter då livet är fullt av roliga aktiviteter och annat som bidrar till livets glädjeämnen.
Det viktigaste är att jag till sommaren kommer att bli Morfar. Det känns jättestort. Ny fas i livet som börjar ta form. Fick reda på det som julklapp av VBD (världens bästa dotter) och VBSS (världens bästa svärson). Tog en stund att smälta och det är väl egentligen först nu som jag riktigt fattar att min dotter ska ha barn och att jag ska bli MORFAR.

 På de Bolltorpska ägorna avlöser årstiderna varandra lite för fort. För någon vecka sedan var det i stort sett vår medrådjur som smet innanför trädgårdsstaketet för att beta. Detta till hundarnas stora glädje då de verkligen fick göra rätt för sig som gårdvarar och hålla vilt och annat oknytt borta från trädgården.

Några dagar senare så hade vi vinter igen. Både med gråväder och snöfall...

...detta avlöstes växelvis med vackra fina vinterdagar då vi verkligen kunde njuta av vinter.

Det fick röjas snö med en lättstartad traktor och de stora snöhögarna som det resulterade i uppskattades av de fyrtassade som for omkring och lekte på höjderna. Precis som om de förstod vad "herre på täppan" är för lek...

Flocken hade mysiga promenader i hagarna och det var bara att släppa in de tassförsedda efteråt. Inga skitiga tassar här inte. Enda problemet är att rådjuren går in och tar för sig av saltstenen i hagen i skymningen

På alla hjärtans dag var vi iväg till Fagersta och tävlade officiellt för andra gången, Wynja och jag. Vi gjorde bra ifrån oss. Fyra starter och fyra resultat. Farten finns det en del att jobba på och även på vissa hinder, läs gungbräda/balansbom. Samt att husse måste bli tydligare på att visa vad jag vill att Wynja ska göra. Tyvärr är jag lite bortskämd med Stina och Griima som tar de hinder som dyker upp framför dom om jag inte säger/visar något annat.

Det blev ett nollat hopplopp med karriärens första pinne och inskrivning i tävlingsboken. Det var roliga och utmanande klass 1 banor som Lena Dyrsmeds hade gjort. Bra flyt med bra linjer och lagom handlingssvårigheter. Wynja och jag hade skitkul. På filmen ser ni alla våra lopp. 2 i hoppklass och sedan 2 i agilityklass.

Det var en trött men nöjd Wynja som kröp upp i soffan när vi kom hem. Hennes äldre polare lät henne vara ifred och lade sig var och en på sitt håll. Fagersta BK bjöd på ett bra arrangemang som gick snabbt och smidigt. Bra att köra en storleksklass i taget.

Vi har siktet inställt på fler pinnar och rosetter....



...och nu är det barmark igen. Kanske dags att starta med att lägga ett par viltspår..

Slut jul, på väg mot ett helt oskrivet och nytt 2015.

Nytt år. 2014 läggs till handlingarna och 2015 tar vid. Det nyanlända året ser redan nu ut att bjuda på en hel del roliga begivenheter och utmaningar. Det roligaste var den julklapp som jag fick av min dotter. Återkommer om vad det var längre fram.. Sedan blir det en hel del fokus på hundaktiviteter med inriktning på Wynja. Både vad gäller utställningar och agility. Förhoppningsvis får vi till det med viltspårarbetet framöver också.

 Promenad på fältrittbanan i strålande sol och någon minusgrad. Flocken släppte loss ordentligt på några av fältritthindren. Det var inte utan att jag började titta efter räven för de betedde sig nästan som om det var hubertusjakt på gång.

Efter att ha fått rasa ut en stund var de mer än mottagliga att sätta sig tillrätta för en liten flockfotografering med Hjälmaren i bakgrunden.
Det blev fantastiskt vackert sedan de rensat strandlinjen och öppnat upp ner mot sjön från fältrittbanan. Blir helt andra vyer nu. Öppnare och än mer storslaget. Inte utan att jag mår gott av att bara vara ute och promenera i omgivningarna häromkring.

Har kollat in tävlingskalendern och bestämt mig för att låta Griima gå kvar i klass 2 ett tag till. Under tiden fokuserar  jag på att få till lite rutin och resultat på Wynja i klass 1. Nytt beslut tas under sommaren beroende på hur det går med Wynja i klass 1. Är få tävlingar med klass 1 och 3. Oftast är det ju 1-2 eller 2-3 om det inte är alla klasser. Kanske ska vi kolla upp möjligheten för Wynja att hoppa med i ett mediumlag som extra tävlingsmöjlighet då det går en del såna tävlingar i närområdet under 2015.

Tillverkning av det populära utställningskopplet fortgår. Jag gör både med fast halsbredd som justeras med en flyttbar knop samt ett av retrievermodell. De görs i ett antal olika färger och kostar 100 kronor plus 10 kr i ev frakt.

Efter vad jag sett av vad som finns ute på utställningar så håller jag både bättre pris och betydligt bättre kvalitet.

 

Under den gångna helgen har vi syskon haft ett kvalitetsmöte där vi fikat, relaxat och ätit gott. En supertrevlig dag som började i Jönköping hos syster och avslutades i Eksjö hos bror. Bilresan till och från var väl ingen hit med tanke på Egon, men det var värt varenda reseminut.

Stor energiboost av att träffa världens bästa syskon även om det bara var över dag/kväll. Mycket minnen och erfarenheter delades. Om ni är i Jönköping och ska gå ut och äta så rekommenderar jag restaurangen "Åtta glas". Trevlig miljö, glad och trevlig personal, bra service, supergod mat och rejäla portioner. Ingen fransk uppläggning där inte.

 

Vintern verkar komma och gå på daglig basis det här året....



Det lackar mot jul och en julafton på väg..

Snacka om att ett år går fort. Nu har snart ännu ett passerat utan att man riktigt hunnit med känns det som. Julstöket blev mindre hemma i år eftersom vi inte skulle fira julen hemma utan i Östersund. Men skinka, köttbullar, doppebröd och lussebullar har ändå gjorts enligt sedvanlig rutin. Vissa saker måste bara göras både till nytta och av tradition. Tyvärr ingick den nya traditionen att rulla sig i svinskit också i det konceptet..

"Jag blir snart husses lilla älskling igen! Förstår inte varför han var tvungen att schamponera mig två gånger i badkaret?
Jag luktade ju så gott efter långpromenaden och framför allt då jag rullat in mig i det som vildsvinen lämnat efter sig under natten
Snart har han glömt! Yes. Nu är jag poppis igen. Han kan inte annat än älska mig...."
Det är som med barnen, det går inte att vara arg på dom någon längre stund.

Stina är som vanligt lugnet själv. Låter sig inte bli stressad av vare sig julstök,  småhundar inrullade i svinskit eller en husse som får någon form av hjärnsläpp momentant.

"Lugnt husse, det fixar du jag slaggar i soffan en stund medan du löser problemet med den lilla svinluktande fröken..."

 

Det händer för det mesta en hel del på Ullas jobb, så även nu. Resultatet blev att hon kunde ta ledigt på julafton vilket inte var helt fel. Så när vi firat julafton med frukost och julklappsutdelning var det bara att lasta bilen och påbörja resan norrut. Vi fick möjlighet att få fira julaftonskvällen med Vår dotter Jessica och hennes pojkvän Kalle. Vi hade planerat att åka natten upp och komma fram på juldagsmorgonen! Men nu slapp vi det och kunde behålla dygnsrytmen.

 Hundarna blev stormförtjusta över att träffa Jessica och Kalle igen. Särskilt Stina som knappt kunde sluta yla. Här har två håriga kastat sig på rygg framför Jessica och vill inte annat än bekräftas.
Griima har verkligen anammat Stinas sätt att visa att det är helt ok med att bli klappad mycket, särskilt på mage och bröstkorg.

Efter utdelning av klappar så blev det en skön julafton att bara må bra i.

 Nya påslakan med islandshästar gjorde verkligen pricken över i. Till och med hundarna har en förmåga att smälta in i mönstret.
Det var en uppskattad julklapp som jag snart tror kommer att befinna sig på sängen i "master bedroom".

 Efter en massa mat och slappande tog vi tag i våra jultrötta kroppar och gav oss på juldagen, idag, ut på en längre promenad. Jessica tog hästen medan vi andra använde apostlahästarna. De fyrtassade fick springa lösa en stor del av sträckan. Detta var en helt ny upplevelse för Wynja som aldrig tidigare hade fått springa lös med en häst på det här sättet. Man såg hur hon spanade in både Stina och Griima för att ha rätt beteende. Se och lär, var tydligen hennes ledord vilket fungerade utmärkt.

 

Det var dessutom Wynjas erfarenhet av riktig snö. Inte den blöta, klistriga som vi hade hemmavid ifjol utan riktig torr jämtländsk kallsnö. Hon njöt i fulla drag och hade nog huvudet mer under snön än över. Enda nackdelen var att henne päls mellan trampdynorna var perfekt grogrund för isklumpar..

Julen lider mot sitt slut och i övermorgon bär det av hemåt igen. Jag jobbar i mellandagarna och kommer att sitta hemma på nyårsafton. Som tur är bara på eftermiddagen. På förmiddagen har Segersjö hundsällskap hyrt ridhuset i Frommesta för lite roliga aktiviteter och på kvällen kommer Ulla hem från jobbet vid strax innan 21.00. Då blir det till att fira både bröllopsdag och nyår