WOW! Vilken dag det blev........

Upp tidigt och sedan iväg mot Katrineholm och "Lenatorpet" där brukshundklubben håller till. Bra parkering och utmärkt tältplats. Det blev en lång dag då de körde fyra lopp växelvis på två banor. Trots det så flöt det på bra. Det blev fyra starter för respektive prinsessa och de skötte sig alldeles utmärkt. Jag kom i samspråk med ett gäng från Flen där flertalet av dem tävlingsdebuterade med diverse olika raser i alla storlekar. Tack till dom eftersom jag nu har alla lopp på film. Filmen redigeras under veckan och läggs sedan ut på bloggen.

Stina fixade 2 nollade lopp, varav en 4:e och en 10:e placering. En disk som var på grund av en förvirrad förare samt ett lopp med 5 fel. Jag är kanonnöjd eftersom hon hade fart som hon inte haft tidigare. Husse hade emellanåt svårt att hinna med.

Griima fick 3 diskade lopp och ett med en 18:e placering, endast 10 fel och det loppet var den tredje starten. Ett av de diskade loppen fullföljde hon medan jag i de andra 2 valde att diska oss för att hon skulle få ha roligt på banan. Jättebra miljöträning för henne. Jag blev klart överraskad av att hon fixade slalomet (8 pinnars) i det lopp hon placerade sig i. Första gången hon gick igenom slalomet var igår på träningen.
Det märktes tydligt att hon behöver mer miljöträning och banträning för att kunna hålla fokus för att kunna gå fullt i ett lopp. Man ser tydligt att hon är lite osäker och behöver mer träningslopp i tassarna.

När jag kom hem så märktes det att jag konsekvent struntat i att ta hand om mig själv ocden åldrande kroppen jag bebor. Båda hundarna värmdes upp och stretchades efter varje lopp. Det skulle jag även gjort med mig själv. Inte utan att jag stapplade ut ur bilen på stela och krumma ben när jag kom hem och lastade ur. Hundarna däremot var hur följsamma och mjuka som helst även om de var lite trötta i skallen.

Husse tog igen sitt i badkaret med hett vatten och badskum samt en ansiktsinpackning med någon lera jag fått av Ulla. Låg i länge och läste lite ur "Ledarskap med Cesar" som jag köpte med presentkortet jag fått från Avd 5A. Nu känner jag mig riktigt fräsch (ja, leran är borttvättad), åtminstone när jag håller mig stilla och inte stapplar runt.

Och solen den värmer så skönt.

Värmen har kommit till Segersjö och med den naturens alla varma färger. Grönt i diverse kulörer på gräs och lövverk. Vitsippor i full blom, kabelekan som blygt börjar visa sin gula kulör, blyga violer i lilablått och en mängd andra blommor som börjar slå ut.
Tidigare okända buskar börjar nu bekänna vilken art de tillhör. Förut såg jag bara grenar med knoppar på, nu har de avslöjat sig genom att veckla ut sitt bladverk. Det senaste avslöjandet var en krusbärsbuske som stod mol allena på gräsmattan. Syrenernas blad växer så de knakar och det lär nog inte dröja innan blommorna står i full blom. Äppelträdens små bladknoppar börjar spricka och visa sina små mjuka blad. Ska bli spännande och se vilka äppeltyper som kommer på träden.

Herrgårdsvistelse och gott väder.

Hemkommen efter två planeringsdagar på Båsenberga. Trevlig miljö och god mat men framför allt två givande arbetsdagar. Har lärt känna de andra i ledningsgruppen och fått en bättre inblick i verksamheten. Känns gott att jobba i en verksamhet som tydligt ser vikten av medarbetarnas engagemang och kraft. En arbetsgivare som vill och vågar satsa på sin personal. Är också lite ovant att vara i en verksamhet som inte enbart styrs med ekonomi utan framför allt av medborgarnytta. Tack till er som deltog och till personalen på Båsenberga som gjorde detta till två minnesvärda dagar.Idag fylldes det på jord på gräsmattan där lekstuga och gungställning stått samt att de hål från flyttbilen fylldes igen. Härligt med traktor. Behövde inte slita så mycket. Bara sprida ut de tre skopor jag kört fram.
Jag tog med mig prinsessorna ut på en lång cykeltur och upptäckte en perfekt cykelrunda. Grusväg, en gammal gräsbevuxen körväg och en kort bit på asfalt. Vi var nog ute i tre kvart så det blev en rejäl runda där de fick trava på i sakta mak.Vitsipporna har exploderat både i antal och blomning. Såg nästan ut som snö på vissa ställen. Både björk och rönn har börjat visa bladen. Viden har blommat över och kabelekan börjar så smått blomma. Det är varmt och skönt ute samt att det verkar bli en härlig och lång vår. Nu närmast en långhelg med bland annat tävling i Katrineholm.

Vitsippor! Nu är våren här för att stanna.

Nu är staketet klart. Till helgen ska grindarna fixas och hängas dit. Målning kommer att göras nästa vår då impregneringen "torkat" till lite mer. Skönt med staket då man mer ser vad som är gården respektive trädgården samt att de två håriga prinsessorna får lite svårare att komma åt sina leksaker-hästarna.
Helt otroligt vilken skillnad det blivit på hundarna sedan vi flyttade hit ner. De är inte alls så vaktiga som de var då vi bodde på Halåsen. Det kan kanske kopplas till att både jag och Ulla är mer harmoniska på nya gården. Jag ska väl inte sticka under stol med att man var på sin vakt då vi hela tiden kände av att ena grannen hela tiden sökte efter "fel" så de kunde gny om en det ena och en det andra. Men nu är det slut på det.Var ute och cyklade med hundarna då jag kom från jobbet igår. Höll ta mig sjutton på att cykla av vägen. VITSIPPOR! Var bara tvungen att stanna, kolla och fota. Hundarna tittade konstigt på mig och såg väl mig som en konkurent om deras kisseplatser då jag kröp omkring på alla fyra bland vitsipporna.
Av någon anledning så förknippar jag vitsippor med min barndoms vårar. Glädjen över att kunna vara ute och ränna runt i skogen och bygga kojor och liknande kreativa lekar. Det känns bara så gott inombords och jag förstår nu hur mycket jag faktiskt saknat så enkla ting som vitsippor. I Jämtland var de en raritet ute i skogarna men här är det riktiga fält av sippor. Kommer också ihåg att då de första vitsipporna kom så plockades det en stor bukett till Mamma från den då lille Thomas. De fick sedan stå på köksbordet tills de tappade kronbladen, vilket i och för sig gick fort. Men det är varma och goa minnen som väcks. Tag vara på det lilla så att det stora inte försvinner.

Värme och arbete - njuter.

Ett tag sedan sist och det har hänt ganska mycket. Har satt ut banan och fått till lite nya hinder. Ja, i och för sig är de nytillverkade efter det att jag lämnade en del hinder kvar på Halåsen. Har dock en balansbom kvar att bygga.Hundarna har provat hindren och med glada skall godkänt husses konstruktioner.

Mobiloperatören 3 har ingen täckning i Segersjö vilket både jag och de som försökt nå mig erfarit. Trots reklamen i tv´n så är de inte så kundmedvetna som de vill ge sken av. Jag har reklamerat abonnemanget då det saknades täckning men det tar lik förbaskat en arbetsvecka för dem. Allt kan man lösa via telefon och mail, förutom reklamationer. Då måste man skriva analoga brev med underskrifter och allt. Tillbaka till stenåldern. Positivt överraskad är jag av telia som är både snabba och serviceinriktade. På fredag har jag förhoppningsvis blivit inkopplad på det mobila nätet igen.

I helgen hade jag och Ulla fint besök från Östersund. Jessica och Kalle kom ner över helgen. Det blev i och för sig en kort visit men det var kul att se dem igen. Dessutom så tog hon med sig en häst upp, en mindre att ta hand om här hemma.
Vi var riktigt kulturella under lördagen. Först var vi ute på Oset, ett naturreservat, och tittade lite. Sedan for vi iväg till Wadköping och tog en fika på ett café i det gamla träkvarteret. Som om det inte var nog så for vi efter fikat iväg till Tysslingen och kollade på sångsvanar. Det var helt vitt av svanar och det var ett fasligt väsen på dom. En häftig upplevelse utöver det vanliga. Hundarna var lite nyfikna på oväsendet först men de lade snabbt det åt sidan och intresserade sig snabbt för annat.

Dagen har varit helt underbar. Sol och värme. Lunchrastade hundarna i t-shirt och blev varm bara av att gå runt. Väl hemma så satte jag igång med att bygga staket. Virket köptes förra helgen. I kväll stog jag i kortärmat fram till 21.00 och byggde. Det häftiga var att jag inte slutade för att det blev kallt utan för att det blev för mörkt. Ett rakt staket byggs ju bäst och rakast i dagsljus. Förhoppningsvis fortsätter vädret att vara bra (uppehåll) så blir staketet nog klart fram till helgen.
Stina är en riktigt skicklig jägare. I söndags när Ulla och jag satte hage så såg jag att Stina smög på något. Snabbt som en kobra dök hon in bakom en sten som finns på agilityplan och jag hörde ett skrik. Trodde först att det var Stina som gjort sig illa, men icke. Det var dödsskriket från en brun "råtta". Om det var en sork så var den gigantisk. Katterna tar ju en hel del av gnagarna men de här stora vidundren verkar det som om de överlåter till Stina. Den här rackaren var cirka 20 centimeter exlusive svans. Har tidigare sett hur hon tar små sorkar men då hon tagit den här bjässen var husse mäkta stolt.....

Jag höll på att missa ett vårtecken!

Tävling med blandat resultat. Agilityloppet 0,11 i tidsfel vilket hade varit en klockren nolla om jag inte strulat till det och kommit in på fel sida om A-hindret. Min tvekan gjorde att Stina stannade till på A-hindret och kollade vad sjutton husse höll på med. I hopploppet gick jag för snävt på ett hopphinder vilket gjorde att jag styrde Stina förbi en tunnelingång - vägran och sedan gick hon ur slalom i näst sista porten. Min luft tog slut och hon kollade vad jag höll på med igen, vilket gjorde att hon gick ur.
Trots allt är jag mycket nöjd med dan i Askersunds ridhus. Vi hade skitskoj och sedan så fick vi till en rejäl miljöträning med Griima. Hon var exemplarisk. Lugn och sansad med ändå nyfiken och med på vad som hände. Trots all uppståndelse runtomkring så kunde hon slappna av. Trots att jag inte räknat med att stöta på någon kändis så var det ändå några sådana på plats.Väl hemkommen så tog jag skottkärran och en grep för att vandra runt på tomten och samla ihop vinterns skörd av hundskit. Gick snabbt och smidigt. Det var en himla tur att jag gjorde det annars hade jag missat årets första krokus som spirade i gräsmattan. Men den upptäckte, fotades och beskådades. Det var lite svårt att fota den för mina två prinsessor skulle hela tiden komma fram och kolla på vad det var som husse var så intresserade av.
Under tiden som jag plockade skit så försökte Stina hela tiden jaga på två ormvråkar som for omkring över gården och flörtade med varandra. De skrek till varandra nästan hela tiden. Efter ett bra tag så slog de sig ner i ett stort träd i hagen vilket inte Stina kunde acceptera. Skällande drog hon iväg mot trädet för att jaga bort dom. Och döm om min förvåning då de med föraktfulla vingslag drog vidare och lämnade Stina efter sig. Synd att jag inte kunde se hennes uttryck då hon stod mitt i hagen och tittade efter vråkparet. Hon hade nog inte trott att de skulle dra vidare eftersom de tidigare snurrat runt över gården och hon haft stenkoll på dom.
Efter att gården blivit rensad från hundskit så fick prinsessorna stå ut med lite pälsvård. Så istället för hundskit på gräsmattan så ligger där nu en halv hund i form av underull och täckhår. Morris gick förbi vilket fick till följd att det även ligger en fjärdedels katt i form av hår på gräsmattan. Mycket bomaterial för fåglarna blev det.
Stina, men även Griima, är ganska nöjda med dagen och ligger nu och snarkar nöjt.

Äntligen! Lycka! Lycka!

I dag efter jobbet hände det. Snabbt som ögat plockades det fram hopphinder, däck och slalom. In och hämta de små håriga. Började med Stina. Hon var som vanligt när vi gick ut men då hon såg hindren blev hon helt loss. Skällde och ylade samt snurrade runt. Rackarns vad hon följde fint. Slalomet gick som en dans. Trots uppehåll i hinderträning sedan augusti i fjol så var det som om det var i går hon for fram mellan käpparna. Snacka om att vi hade en underbar stund på banan. Underlaget är inte det bästa men det kommer att fixas så snart som möjligt. Den blir större än den jag hade på Halåsen och sedan ligger den bara 25 meter från ytterdörren. Vilken livsglädje hon visade där hon flög fram mellan hindren.När Stina hade fått sitt så byttes hon ut mot Griima. Precis som Stina så blev Griima småtokig när hon såg hindren. Hon rusade dit och tog ett par hopphinder i ren glädje. När jag handlade henne runt bland hopphindren så följde hon så himla fint. Glad, pigg och framåt. Jag hade ställt upp slalomkäppar i en "allé" och lät Griima gå igenom där. Hon kom ihåg allt sedan vi tränade i augusti och jag upplevde en sån glädje över att hon har befäst kunskapen så pass bra sedan i fjol.
Till helgen kommer tunnlar, gungbräda och långhopp fram. Då blir det köra av. Nu har husse fått mersmak precis som de båda ludna damerna. Känns extra skönt att bo här nere när man ser på väderprognoserna norrut.

Om en och en halv vecka ska jag och Stina bekänna färg i Askersunds ridhus. Jag hoppas vi hinner få till Griimas slalom någorlunda innan hon och jag debuterar på banorna i Katrineholm på annandag påsk.