Bilder från en aktiv semester

Det har varit en fantastisk semester. Nästan för bra väder. Det har varit så varmt att det inte gått att göra särskilt mycket träning med hundarna. Då temperaturen varit hyfsad så har det varit dags att gå och lägga sig. De har ändå fått göra lite, blev en del bad och simning för dom.

Då det varit en hel del som hänt så väljer jag att berätta om delar av semestern i bilder som en summering av årets långledighet.

Sol och bad, många gånger

Ambie kollar in de andra badgästerna på stranden vid  Hampetorps camping

Samma badplats men med mig och Lilo.

Orsa rovdjurspark

Jag och Ulla fick förmånen att ha kvalitetstid med Max på Orsa Grönklitt. Det blev 3 års firande med en massa paket. Brios tågbana i trä blev en favorit. Ett besök i rovdjursparken var också uppskattat.

 

Max kollar in en isbjörn som precis vaknade upp efter en lunch slummer.

Rödluvan och vargen kändes igen. Här en tolkning i naturlig storlek på rovdjursparken.
 (Max kollar bara och ingår inte i den fasta utställningen!)

På Grönklitt fanns det en pool som gästerna fritt kunde nyttja. Max och jag hade det riktigt roligt.
Den där lille killen kunde inte få nog av att hoppa till morfar. Jag var nog mer trött än honom efter badet.

Efter badet så vart det lunchbuffé. Vad äts om inte pannkakor med vispgrädde och sylt.
Och detta i rejäla lass.....

Sunne jaktmässa 

Den Bolltorpska banan är lastad på släp bakom Tassemobilen.2.
Klart för färd mot Sunne och jaktmässan på Rottneros park.

Banan på plats på mässområdets bästa plats. Precis nedanför herrgården.

Mer överskådlig vy över banan och dess utformning. Klar att användas.

Även de små ska ha ut lite av mässan. Både Ambie och Lilo fick träffa små människor som miljöträning.
De små människorna fick lära sig hur de på bästa sätt hälsar på en hund så att de inte hoppar eller går undan.

 

Ambie och Lilo fick vara med på uppvisningarna. Här visar Lilo hur det ser ut när man lär sig slalom genom "allémetoden".
Att de små var med i uppvisningarna sparade de äldre så att de höll ihop hela tiden.

Efter uppvisningarna så fick de i publiken som hjälpt mig att hålla hundarna köra en enklare bana.
Här är det Wynja som drar med sig en ung tjej.

När uppvisningarna var klara så var det fritt för publiken att
komma in med sina hundar och prova på under handledning.

Då det var en jaktmässa så var de flesta hundarna som provade på jakthundar.
Här är det en gråhund som med husse provar tunneln.

Samma hund provar här gungbrädan. Husse vart lite förvånad över att det var
svårare att få hunden att gå genom tunneln än över balansbommen och gungan.

Utställning i Askersund

Vi hade tur som ställde på lördagen för på söndagen var det regn mest hela dagen. Vi ställde alla tre kooikrarna...

Ambie fick cert på sin första officiella utställning vilket naturligtvis gav mersmak.
Ulla handlade henne så himla bra, det var bara jag som störde lite eftersom jag gick bakom med Lilo.

 

Wynja blev BIM och då hon redan är champion gick certet till Ambie.
Att se Ulla och Wynja på banan är nästintill magiskt.
De är verkligen i sin bubbla och Wynja har superfokus på Ulla.

Själv ställde jag Lilo och hon fick "excellent". Jag hade endast räknat med "very god" men jag blev
glatt överraskad. Alla tre fick bra kritik och domarens hantering av hundarna var föredömlig.
Känns bra med en coach som Ulla som kan handleda mig så att jag fixar att ställa upp min lilla tjej.

 

 

 

 

 

 

Ett sista farväl och livet stegar vidare.

En bild från förra året vid Hjälmaren efter bad och lek. Jessica, dottern tog denna stämningsbild på Stina. Vad månne röra sig i detta underbara hundhuvud då hon sitter och tittar ut över Hjälmaren.
Stina finns ännu med mig i vardagen. Tittar efter henne och ropar ibland efter henne då hon inte syns till när jag rastar flocken. Med sorg kommer jag på mig själv att hon inte är med oss fysiskt längre. På flödena i Facebook kommer det upp bilder med "minnen" där Stina ofta figurerar. Även när dessa bilder inte dyker upp längre så kommer hon att finnas kvar i minnet som en av de mest fantastiska hundar jag fått förmånen att lära känna, om inte den mest fantastiska.

I söndags begravde vi Stina uppe vid stenen på kullen i hagen. Hon har där sällskap av Linus och Felix så hon kommer aldrig att vara ensam.
En fin plats där vi haft mycket aktiviteter tillsammans. Kullen passeras av flocken dagligen så det blir ofta naturliga besök.

Kändes jobbigt att lämna henne där efter begravningen. Tårarna kom och jag blev tjock i halsen. Det blev så slutgiltigt med att hon inte finns med oss längre. Jag kommer att sakna dina lyckliga ylningar och din värmande kropp som så gärna ville ligga längs min rygg på nätterna. Ingen Stina-nos som pockar efter uppmärksamhet och skall trösta när jag är nere. Saknar dig Stina, hunden som läste alla känslor så tydligt...

Sista veckan innan semestern är nu tillända. Såg till att jag var tydlig på jobbet sista dagen. Fyra veckor med bara egen tid.

Nu kan ingen ta miste på att jag har tagit semester. Nu får någon annan hålla koll på kontoret. Vad gäller verksamheten är jag inte ett dugg orolig. Bra, positiv och kreativa medarbetare löser det mesta så de klarar sig utan mig under några veckor.. 

Nu blir laddning inför både agilitytävlingar, utställningar och 3 årskalas. Livet går vidare med en massa glädjeämnen att se fram emot.



Träning, förberedelser och ett tungt avslut.

Förberedelser inför Sunne jaktmässa pågår. Det är lite som ska fixas till. Hinder ska ses över, släp ska bokas, informationsblad tas fram och skylt ska uppdateras. Som tur är så återstår det bara lite småfix. De stora delarna är klara och hundarna är väl förberedda liksom husse. Bara åka dit och bygga bana för att köra. Hoppas de hägnat in som förra året. Det var kanonbra för de som provade på med egna hundar. Blir bra för mig med då jag ska visa lite med juniorerna. Man vet ju aldrig vad som kan dyka upp i dom där små kooikerskallarna?! Såg att de lagt ut mig i sin grupp på Facebook. Spännande att vara med där och få arga gubbar från folk jag aldrig träffat. Dock verkar det vara uppskattat av alla andra så den här en kan jag leva med...

Kom att tänka på den här bilden när jag såg att det var flera elaka gubbar på inläggen i Sunne jaktmässas Facebook grupp. Det är inte utan att jag börjar fundera över människors intellektuella nivå då man läser i facebook. det finns en del i övrigt att önska.

De där ormvråkarna som finns runt i kring hemmavid är inget man skojar bort!!!
Var ute på en löprunda då jag plötsligt fick en rejäl smäll i bakhuvudet. Trodde först att det var någon som smugit upp bakom mig och kastat en pinne eller slagit till mig med handflatan. Huvudet for i cirklar för att se vem det var. Det var ingen vem det var en vad... I ögonvrån såg jag hur en stor ormvråk slog sig ner i ett dött träd. Hukade sig framåt och skrek åt mig. Satans fågel att angripa bakifrån utan förvarning. Den har ju inte ens sitt bo i närheten. Det har den stackars grannen som knappt kan vistas ute på sin tomt utan att ormvråken skriker åt henne. Tur hade jag i alla fall att inte blodvite uppstod. Lite rivmärken och en rejäl bula var de spår den lämnade efter sig, för att då inte tala om att hjärtat fick sig en riktig körare.

Under resterande löptur funderade jag på vad som kunnat hända om den fått grepp med klorna eller kommit från annat håll. Då jag var tillbaka hem så skulle jag på nytt passera överfallsplatsen. Såg på pulsklockan att pulsen ökade med tio och huvudet gick som en djäkla dopplerradar för att upptäcka om det skulle komma ännu ett låg- eller dykanfall. Ormvråken hade nog lyssnat på den svada den fick efter förra mötet och höll sig undan. Det jag lovade göra med den om den kom nära är inte lämpligt för tryck.....

Nu när det lugnat sig lite med allt så tänkte jag börja på med spårarbetet igen. Wynja ska jag jobba med så hon blir lite mer motiverad på spåret och inte "klänger" på husse. I grunden innebär det att jag måste skärpa mig så hon känner att jag stöttar henne och inte tvärt om!?

Har också börjat med de första spåren med Ambie och Lilo för att se hur pass spårintresserade dom är men även hur pass motiverade och uthålliga de är. Då har jag en startpunkt att utgå ifrån när jag lägger upp den fortsatta träningen. Tänkte även protokollföra deras spår så att jag inte blandar ihop med vilken jag behöver träna vad. Det blir så fel om jag ger fel sak till respektive hund.
Deras första spår gick riktigt bra. Cirka 75-100 meter tämligen rakt. De löste det utan större problem. Det mest intressanta var att se hur olika de faktiskt arbetar. Skillnaden i hur Ambie och Lilo betedde sig i spåret och arbetade var ganska stor.
Även agilityträningen går framåt. Hopp, däck, tunnlar och långhopp tränas i olika kombinationer med fart. Alléslalom har vi kommit en bit på väg med. Även här syns det att det är två helt olika typer av hundar. Ambie behöver korta pass medan Lilo hela tiden behöver utmaningar. Den som har den största utmaningen är nog jag som ska lyckas hålla isär och göra rätt saker med respektive adept...

Kvällarna är ibland helt underbara när det är kvällsrastning för hundarna. Att ströva fram längs stigen i hagen och se hur hundarna upptäcker dofter och leker med varandra. En aktivitet som ger en massa positiv energi till en som har två veckor kvar till semester.


Verkar som om rådjuren har lärt sig vilka tider jag är ute med hundarna för de håller sig borta just vid dessa tider. Annars är de gärna i hagen och betar eller slickar på stubben där det stått en saltsten. Luften är lite svalare och månen lyser klart trots att det ännu inte blivit riktigt mörkt. Enda nackdelen med fullmånen är precis som när det blåser mycket - jag sover lite oroligt. Men det kan jag ta när vi bor som vi gör.

 

Denna bilden av Stina kommer jag alltid att bära med mig. Pigg, vaken, alert och framåt. Skällande från start till mål i agilityloppen. Ljudande av ren glädje över att få jobba med husse på banan både på tävling, uppvisning och träning.
I dag fick hon vandra över regnbågsbron. Det var dags för henne då hon fick alltför ont av sin artros och inte kunde vara den hund hon ville vara. Under det senaste året har hon förberett både mig och Ulla på att det började närma sig. Hon verkade förbereda oss på att vi skulle uppfylla vår del av det kontraktet vi upprättade för 14 år sedan när hon flyttade in i vår familj och våra hjärtan. Det är ett jobbigt men viktigt kontrakt när vi som ägare ska tänka på hunden och inte oss själva. "När jag har ont och inte kan vara hund fullt ut längre är det ert ansvar att ta mig på den sista resan, den över regnbågsbron".
Vi höll vår del av kontraktet och det kändes som om hon sa tack idag då vi var hos veterinären och följde henne en bit på vägen. Det var mer än jobbigt att ta farväl av en nära vän som man upplevt så mycket tillsammans med. Så mycket att det inte går att rada upp allt, för oavsett hur mycket man skriver upp så dyker det upp än mer och mycket skulle tappas bort.
Varje dag att ha dig hos oss har varit en ynnest och du har gett glada och lyckliga minnen åt många. Alltifrån den ledsna tjejen som du lade huvudet i knäet hos på rid terapin när de satt i sadelkammaren, till den flämtande norrmannen du drog runt på agilitybanan i Fäviken ett av de fem åren vi var där på uppvisningar.

Jag kommer alltid att bära med mig minnena av dig och det vi gjort tillsammans. Du har varit en  nära vän som alltid funnits där för mig och Ulla. Både i med och motgång. Alltid glad och förväntansfull på vad livet har att erbjuda just nu. Du var expert på att leva i nuet. Det tog sin tid men du lärde mig faktiskt att nuet är viktigare än både historien och framtiden. Vi finns i stunden och stunden är just nu. Jag är glad för din skull, att du slipper ha ont och kan springa fritt och jaga kråkorna som du vill. När du blir trött kan du vila med huvudet i Signes knä i soffhörnet. Saknaden efter dig är stor och din plats i flocken är tom. Sorgen jag känner inombords kommer att blekna och på sikt kommer bara de fina minnena att finnas kvar. Med ett leende kommer jag att minnas de tokigheter vi hade för oss.

Sorg och glädje i midsommartid.

Den nyanlända flockmedlemmen, Lilo går från klarhet till klarhet. Hon är nu i stort sett en fullvärdig medlem i den Bolltorpska flocken.
Samtidigt som vi gläds över vår nya medlem så har en lämnat oss.

Felix har under en tid varit lite tussig och blivit insatt på antibiotika, men det hjälpte inte. I förra veckan slutade hans njurar att fungera och efter att försökt få igång dem igen fick han till slut somna in. Vad som kunde göras gjordes men han var för sjuk så vi lät honom få gå över regnbågsbron. Tack för att vi fick ha dig hos oss och lära känna dig. Du blev bara strax över ett år innan du kallades till andra jaktmarker. Du fyllde en plats i flocken och lämnar ett tomrum efter dig.

Dagen innan midsommar så fick vi ånyo finbesök från Jämtland. Dotter med son och pojkvän kom ner för att fira midsommar med oss. Det var sköna och aktiva dagar med mycket tid med barnbarnet.
Dottern passade på att tillsammans med pojkvännen byta bromsskivor och belägg på Ullas outback både fram och bak. Tassemobilen .2 fick nya bromsbelägg fram. Tack för hjälpen. Det besparade oss både tid och pengar. Känns skönt men lite udda att dottern blivit så bra på bilar. Under sin uppväxt visade hon inte alls något intresse för att skruva med bilar. Nu är hon utbildad servicetekniker och jobbar på bilbolaget. En vinst för oss alla.

Om man vill rida så får man hämta in hästen själv. Här går Max med Gandur som villigt låter sig ledas från hagen till stallet. En trevlig ridtur med mamma stod på programmet för Max och för Gandur blev det lite omväxling mot hagen.

Som vanligt blev det riktigt tomt när det for tillbaka mot Jämtland. Som tur är så ska vi snart dit då morfars lillkille fyller tre år.
Båda småttingarna har fungerat super med Max. I synnerhet Lilo som verkligen utmanat Max i dragkamp.

Puma har "boat" in sig i den för katterna avsedda klättermodulen. Himla tur att den står i ett rum med grind så att bara Puma tar sig dit. De små "terroristsystrarna" hade nog mer än gärna tagit del av denna.
Ser man på hur de tidigare angripit klösbrädan i köket så vore detta rena superfesten för dom. Fyra smaskiga pelare att angripa med tänder och klor.

De får fortsätta att hålla sig utanför och bara längta efter denna. Systrarna var iväg på ringträning med oss ute i Kvinnersta. Det är där Örebro lokala kennelklubb håller till. Det blev en jobbig men positiv upplevelse. Det var runt 30 hundar av diverse olika raser där. Bra miljöträning och mycket bra träning för dem att hålla fokus på husse och matte. De skötte sig jättebra och var rejält trötta då de kom hem. Mycket intryck att smälta efter den kvällen.

Jag har börjat lite smått med agilityträningen med de små. Det är tydligt att de är två helt olika individer som behöver olika typer av både handling och motivation.
Ambie är lite av primadonna som gör det hon ska men fort tröttnar.
Lilo är däremot lättmotiverad och uppskattar att få jobba lite mer. Hon tar till sig snabbt och jag får nog passa mig så att jag inte går för sakta fram. Hon behöver utmaningar på ett annat sätt än Ambie.

Båda fungerar på raka tunnlar och mycket låga hopp samt däck. Har även börjat köra alléslalom. Där syns det tydligt att Lilo ligger lite före och snabbare fattar galoppen. Olikheterna är ändå en rolig utmaning. De kommer att få visa av sig lite på Sunne jaktmässa för att dels få miljöträning men också att visa upp hinderinlärning med unga hundar med allt vad det innebär. Man vet ju aldrig hur det går när man har de här systrarna på banan. Det bjuder jag gärna publiken på. Huvudsaken är ju att vi har kul...

Helt oplanerat blev fyra - fem!?

Den Bolltorpska flocken består numera av fem hundar. Två äldre blandisar och tre kooikrar varav 2 inte är riktigt torra bakom öronen ännu. Ambie är ju en av Wynjas valpar som vi behöll. Nu har även Lilo hennes kullsyster flyttat hem till oss sedan 2 veckor. De förra ägarna fick ändrade förhållande hemmavid och bad oss om hjälp med omplacering eller köpa tillbaka henne. Vi föreslog det senare för att på sikt kunna hitta det rätta hemmet åt henne. Är det bråttom blir det så lätt fel. Som det ser ut nu så blir det ingen omplacering. Lilo sålde in sig direkt och fungerar jättebra med alla de andra hundarna och katterna. Hon är riktigt social och husse tog till sig henne med hull och hår.

Enda nackdelen är att det är rejält trångt i sängen på mornarna. Jag, Ulla och fem hundar, inte mycket plats att röra sig på när en ska kliva upp. Sen är jag ju så himla försiktig så jag försöker åla ur sängen för att inte störa hundarna. Låter kanske lite konstigt men ju fler av hundarna som finns i sängen desto lättare har jag att somna och ju bättre sover jag.

 Den Bolltorpska banan ska även i år lastas för transport till Rottnepark och Sunne jaktmässa. Blir lite klurigt i år med fem hundar på Selma Spa!? Det går nog som vanligt utan problem. Flocken består ju bara av trevliga individer och vi får ju plats i sängen då frugan är kvar hemma.

Gick igenom lådorna och hittade lite kuriosa från min tid som pistolskytt. Känns både bra och mindre bra att inte längre ha vapen hemma. Skönt att inte behöva oroa sig för licenser, förvaring och inbrott där vapnen ska tillgripas.
Hade känts tryggt att kunna röra sig beväpnad ute bland vildsvinen de mörka kvällarna...

 Mina memoarer är påbörjade. Jag har åtminstone kommit så långt att omslaget blivit klart. Så här skulle mycket väl omslaget kunna se ut på mina memoarer.
Finns ju en hel del att skriva om som jag upplevt genom åren. Både inom försvaret, landsting, kommun, skyttet, föräldraskapet och hundvärlden. En hel del finns redan skrivet så det handlar väl mest om att sammanställa och koppla ihop den röda tråden.
Kanske blir det något att sysselsätta sig med när jag gått i pension. Om jag nu kommer att ha tiden för det?
Vore roligt att få lämna ifrån sig en bok till barnbarnet om morfars eskapader genom livet. Alltid kan man kanske förmedla någon klokskap.

Det har varit ett par fina veckor. Soligt och varmt. Det hade varit perfekt om det någon gång ibland kunnat komma lite regn så att gräset kunnat fortsätta vara grönt och mjukt. Nu är agilityplanen lite av en raggig. brungul nålfiltmatta där det enda som lyser grönt är maskrosbladen. Ja sen är det ju lite varmt att träna på dagarna. När temperaturen är human och hundvänlig är klockan så mycket att det är dags att krypa till sängs. Lite träning det blivit under senare tid.

Ännu en uppvisning och finbesök från Jämtland

Agilityuppvisning på Hemgården.

Ännu en uppvisning genomförd. Denna gången på Hemgården i Sannahed. Det var boende och anhöriga från både Bataljonen och Hemgården där för att titta. Dessutom var hela Lillheden skolan där,  både elever och lärare, för att se hundarna springa agility med en svettig förare. Alla fyra hundarna drog fram leenden då de efter uppvisningen fick gå runt och hälsa på åskådarna. Barnen fick även en snabbkurs i hur de bör hälsa på en hund för att hunden inte ska känna sig obekväm.Missade att lämna ut kameran för filmning så det blev tyvärr ingen film. 

Nya skor är införskaffade för tävlingar och uppvisningar. De andra hade blivit lite trånga. Vet inte om de krympt lite eller om det var fötterna som svullnat upp av att ha blivit äldre? De här sitter betydligt bättre och klämmer inte ihop tårna. Som vanligt lite utstickande färger...

Premiärinvigdes på uppvisningen i Sannahed med ett mycket positivt resultat för fötterna.

Den Bolltorpska vaktkatten.

Felix har hittat en bra utsiktsplats i sommarvärmen. Härifrån kan han hålla koll på de Bolltorpska ägorna så att inte de icke inviterade skogsmössen kommer tillbaka in. Tillsammans löste vi problemet men nu är det vaktkattens uppgift att se till att de hålls borta.

Såpbubbeljakt

 

Bästa killen var på besök den gångna helgen. Vi drog igång en alternativ och helt ofarlig jaktform. Såpbubbeljakt var ett uppskattat inslag för barnbarnet. Så länge morfar försåg jägaren med bubblor att jaga så höll vi igång. Om ni tittar närmare på bilden här under så ser ni Max ansikte genom en såpbubbla.

Det var riktigt roligt att få ha besök från Jämtland under helgen. Bra också att de tog lite bilder som jag kunde lägga ut på bloggen. Tack VBD (världens bästa dotter) för de fina bilderna.

Max var med ute med hundarna vid nästan varje rastning. Ofta var även Felix med och kollade upp både människor och hundar. Här har Max ett allvarligt samtal med Felix eller om det var tvärtom. De två kom i alla fall väldigt bra överens. (Nej, vi har inte satt dit en svans på Max, det var Ambie som håller sig i bakgrunden under samtalet)



 "Bamse på Turne" en dans och musikföreställning.

Mormor och Max startar redan innan föreställningen med en glasspaus på stortorget

Så var föreställningen igång. Max var med i början men sedan stod han bara
och var alldeles uppslukad av showen som Bamse och hans vänner bjöd på.

Efter föreställningen så kom Bamse och dom andra ut för att hälsa på barnen.
Det var värre än efter en rockkonsert. Alla skulle fram, både för egen maskin
och med hjälp av föräldrar. Morfar fick agera transportör så att Max kunde ge
Brummelisa en kram. Dagen var räddad. Att komma fram till självaste Bamse
visade sig vara en övermäktig uppgift både för oss och många andra

När jag kom hem från jobbet på måndagen hade gästerna lämnat Bolltorp och satt i bilen på väg norrut, åter till Jämtland. Det var tomt efter att under några dagar ha varit omgiven av människor man saknat och längtat efter att träffa. Minnena finns kvar både i bilder och ljud. Finns det något mer upplyftande ljud än av en pratglad treåring som har nära till skratt? Hoppas det blir fler möjligheter att träffas under sommaren.....

Uppvisningar och officiell utställningspremiär

Uppvisning på Akvarellen

På förmiddagen i onsdags var jag och hundarna på akvarellen och hade en enklare agilityuppvisning för de boende där. De hade även bjudit in Malmens förskola som ligger bredvid. Så det var både barn, åldringar och personal där för att titta. Vi hade riktigt bra uppvisningsväder. Tur att det var på förmiddagen då det inte hunnit bli för varmt. Eftermiddagen visade sig bli riktigt tryckande.

Uppvisningen gick bra och jag hade under tiden fått hjälp av de som tillhör Paletten att hålla hundarna då jag sprang runt. Griima och Wynja tog sedan med sig var sin personal från Paletten på en kort agilityrunda som tack för hjälpen. Medan de från Paletten gick runt och lät akvarellens boende hälsa på hundarna så pratade jag med förskolan och visade hur man hälsar på en hund på bästa sätt och sedan fick de prova på mina. Wynja fixade några stycken sedan blev hon less och satte sig demonstrativt med ryggen mot de små. Bytte till Stina och hon bara lade sig ner på rygg och lät sig bli klappad. Sedan kom Griima dit och lade sig. Hon fick genast små barnhänder på sig överallt.
De två gamlingarna njöt av uppmärksamheten. Jag tror nog att både de boende, barnen och personalen uppskattade agilityn som ett bra avbrott i vardagen.
Nästa onsdag blir det en repris på Sannahed med både boenden och skola.

Danmark för officiell premiär

Ulla for iväg till Roskilde med Ambie och med sig hade hon pappa Dalton med matte. Från början var det nog tänkt att Wynja också skulle med men efter dräktighet och valpning så har inte pälskostymen växt till utställnings kvalité ännu. Är en bit kvar innan den är i det skick den var innan valpningen.
Så för Ambie blir det första officiella framträdandet i utställningsringen. Ska bli spännande att se vad
de "raskunniga" domarna ger för kritik. På den inofficiella förra helgen gick det ju bra men nu blir det på riktigt. Enligt Matte så har Ambie gått från klarhet till klarhet med sitt uppträdande och beteende i de nya miljöer som resandet försatt henne i. Verkar som om vi fått en liten stabil tjej...
Ambie fick Mycket lovande och bra kritik. Detta gjorde att hon även blev BIR (Bäst I Rasen) valp och skulle ut i stora ringen. Där var det lilla livet en av 40 som skulle bedömas och tävla om de fyra BIG (Bäst I Gruppen) placeringarna. Domaren som dömde gruppen tittade inte ens på Ambie, det var redan bestämt vilka raser han skulle premiera....

En trött Ambie i stugan på nyinköpt madrass. Det tar på krafterna att visa sig fin både fysiskt och mentalt. I morgon blir det pappa Daltons tur att vänstervarva. Ambie gör comeback i den danska ringen på söndag.

Åskpremiär

Årets första åska kom förbi på ett kort besök. Den passade in bra i tiden. Fodret från Bitiba hann bli hemlevererat av Postnord och att de kommer är ju bara det ett kors i taket. Jag hann även gå runt med trimmern för att ta ner ogräs och justera på ställen där jag inte kommer åt med gräsklipparen innan regnet kom.
Låg på soffan och hade tänkt läsa men det var två håriga som prompt skulle vara hos mig, Griima och Wynja. Jag har inte upplevt att de varit rädda för åskan tidigare. Ja nu var de ju inte rädda utan mer oroliga. Tror Griimas oro smittade Wynja en del. I alla fal hade jag två hundar liggande hos mig i soffan. Wynja bara en stund men Griima låg kvar och somnade vid sidan om mig med en arm omkring sig. När jag tänker efter så är det nog inte åskan i sig som var problemet. Båda två har varit lite stissiga senaste veckan. Med största sannolikhet är det löp på gång.