Helt oplanerat blev fyra - fem!?

Den Bolltorpska flocken består numera av fem hundar. Två äldre blandisar och tre kooikrar varav 2 inte är riktigt torra bakom öronen ännu. Ambie är ju en av Wynjas valpar som vi behöll. Nu har även Lilo hennes kullsyster flyttat hem till oss sedan 2 veckor. De förra ägarna fick ändrade förhållande hemmavid och bad oss om hjälp med omplacering eller köpa tillbaka henne. Vi föreslog det senare för att på sikt kunna hitta det rätta hemmet åt henne. Är det bråttom blir det så lätt fel. Som det ser ut nu så blir det ingen omplacering. Lilo sålde in sig direkt och fungerar jättebra med alla de andra hundarna och katterna. Hon är riktigt social och husse tog till sig henne med hull och hår.

Enda nackdelen är att det är rejält trångt i sängen på mornarna. Jag, Ulla och fem hundar, inte mycket plats att röra sig på när en ska kliva upp. Sen är jag ju så himla försiktig så jag försöker åla ur sängen för att inte störa hundarna. Låter kanske lite konstigt men ju fler av hundarna som finns i sängen desto lättare har jag att somna och ju bättre sover jag.

 Den Bolltorpska banan ska även i år lastas för transport till Rottnepark och Sunne jaktmässa. Blir lite klurigt i år med fem hundar på Selma Spa!? Det går nog som vanligt utan problem. Flocken består ju bara av trevliga individer och vi får ju plats i sängen då frugan är kvar hemma.

Gick igenom lådorna och hittade lite kuriosa från min tid som pistolskytt. Känns både bra och mindre bra att inte längre ha vapen hemma. Skönt att inte behöva oroa sig för licenser, förvaring och inbrott där vapnen ska tillgripas.
Hade känts tryggt att kunna röra sig beväpnad ute bland vildsvinen de mörka kvällarna...

 Mina memoarer är påbörjade. Jag har åtminstone kommit så långt att omslaget blivit klart. Så här skulle mycket väl omslaget kunna se ut på mina memoarer.
Finns ju en hel del att skriva om som jag upplevt genom åren. Både inom försvaret, landsting, kommun, skyttet, föräldraskapet och hundvärlden. En hel del finns redan skrivet så det handlar väl mest om att sammanställa och koppla ihop den röda tråden.
Kanske blir det något att sysselsätta sig med när jag gått i pension. Om jag nu kommer att ha tiden för det?
Vore roligt att få lämna ifrån sig en bok till barnbarnet om morfars eskapader genom livet. Alltid kan man kanske förmedla någon klokskap.

Det har varit ett par fina veckor. Soligt och varmt. Det hade varit perfekt om det någon gång ibland kunnat komma lite regn så att gräset kunnat fortsätta vara grönt och mjukt. Nu är agilityplanen lite av en raggig. brungul nålfiltmatta där det enda som lyser grönt är maskrosbladen. Ja sen är det ju lite varmt att träna på dagarna. När temperaturen är human och hundvänlig är klockan så mycket att det är dags att krypa till sängs. Lite träning det blivit under senare tid.

Ännu en uppvisning och finbesök från Jämtland

Agilityuppvisning på Hemgården.

Ännu en uppvisning genomförd. Denna gången på Hemgården i Sannahed. Det var boende och anhöriga från både Bataljonen och Hemgården där för att titta. Dessutom var hela Lillheden skolan där,  både elever och lärare, för att se hundarna springa agility med en svettig förare. Alla fyra hundarna drog fram leenden då de efter uppvisningen fick gå runt och hälsa på åskådarna. Barnen fick även en snabbkurs i hur de bör hälsa på en hund för att hunden inte ska känna sig obekväm.Missade att lämna ut kameran för filmning så det blev tyvärr ingen film. 

Nya skor är införskaffade för tävlingar och uppvisningar. De andra hade blivit lite trånga. Vet inte om de krympt lite eller om det var fötterna som svullnat upp av att ha blivit äldre? De här sitter betydligt bättre och klämmer inte ihop tårna. Som vanligt lite utstickande färger...

Premiärinvigdes på uppvisningen i Sannahed med ett mycket positivt resultat för fötterna.

Den Bolltorpska vaktkatten.

Felix har hittat en bra utsiktsplats i sommarvärmen. Härifrån kan han hålla koll på de Bolltorpska ägorna så att inte de icke inviterade skogsmössen kommer tillbaka in. Tillsammans löste vi problemet men nu är det vaktkattens uppgift att se till att de hålls borta.

Såpbubbeljakt

 

Bästa killen var på besök den gångna helgen. Vi drog igång en alternativ och helt ofarlig jaktform. Såpbubbeljakt var ett uppskattat inslag för barnbarnet. Så länge morfar försåg jägaren med bubblor att jaga så höll vi igång. Om ni tittar närmare på bilden här under så ser ni Max ansikte genom en såpbubbla.

Det var riktigt roligt att få ha besök från Jämtland under helgen. Bra också att de tog lite bilder som jag kunde lägga ut på bloggen. Tack VBD (världens bästa dotter) för de fina bilderna.

Max var med ute med hundarna vid nästan varje rastning. Ofta var även Felix med och kollade upp både människor och hundar. Här har Max ett allvarligt samtal med Felix eller om det var tvärtom. De två kom i alla fall väldigt bra överens. (Nej, vi har inte satt dit en svans på Max, det var Ambie som håller sig i bakgrunden under samtalet)



 "Bamse på Turne" en dans och musikföreställning.

Mormor och Max startar redan innan föreställningen med en glasspaus på stortorget

Så var föreställningen igång. Max var med i början men sedan stod han bara
och var alldeles uppslukad av showen som Bamse och hans vänner bjöd på.

Efter föreställningen så kom Bamse och dom andra ut för att hälsa på barnen.
Det var värre än efter en rockkonsert. Alla skulle fram, både för egen maskin
och med hjälp av föräldrar. Morfar fick agera transportör så att Max kunde ge
Brummelisa en kram. Dagen var räddad. Att komma fram till självaste Bamse
visade sig vara en övermäktig uppgift både för oss och många andra

När jag kom hem från jobbet på måndagen hade gästerna lämnat Bolltorp och satt i bilen på väg norrut, åter till Jämtland. Det var tomt efter att under några dagar ha varit omgiven av människor man saknat och längtat efter att träffa. Minnena finns kvar både i bilder och ljud. Finns det något mer upplyftande ljud än av en pratglad treåring som har nära till skratt? Hoppas det blir fler möjligheter att träffas under sommaren.....

Uppvisningar och officiell utställningspremiär

Uppvisning på Akvarellen

På förmiddagen i onsdags var jag och hundarna på akvarellen och hade en enklare agilityuppvisning för de boende där. De hade även bjudit in Malmens förskola som ligger bredvid. Så det var både barn, åldringar och personal där för att titta. Vi hade riktigt bra uppvisningsväder. Tur att det var på förmiddagen då det inte hunnit bli för varmt. Eftermiddagen visade sig bli riktigt tryckande.

Uppvisningen gick bra och jag hade under tiden fått hjälp av de som tillhör Paletten att hålla hundarna då jag sprang runt. Griima och Wynja tog sedan med sig var sin personal från Paletten på en kort agilityrunda som tack för hjälpen. Medan de från Paletten gick runt och lät akvarellens boende hälsa på hundarna så pratade jag med förskolan och visade hur man hälsar på en hund på bästa sätt och sedan fick de prova på mina. Wynja fixade några stycken sedan blev hon less och satte sig demonstrativt med ryggen mot de små. Bytte till Stina och hon bara lade sig ner på rygg och lät sig bli klappad. Sedan kom Griima dit och lade sig. Hon fick genast små barnhänder på sig överallt.
De två gamlingarna njöt av uppmärksamheten. Jag tror nog att både de boende, barnen och personalen uppskattade agilityn som ett bra avbrott i vardagen.
Nästa onsdag blir det en repris på Sannahed med både boenden och skola.

Danmark för officiell premiär

Ulla for iväg till Roskilde med Ambie och med sig hade hon pappa Dalton med matte. Från början var det nog tänkt att Wynja också skulle med men efter dräktighet och valpning så har inte pälskostymen växt till utställnings kvalité ännu. Är en bit kvar innan den är i det skick den var innan valpningen.
Så för Ambie blir det första officiella framträdandet i utställningsringen. Ska bli spännande att se vad
de "raskunniga" domarna ger för kritik. På den inofficiella förra helgen gick det ju bra men nu blir det på riktigt. Enligt Matte så har Ambie gått från klarhet till klarhet med sitt uppträdande och beteende i de nya miljöer som resandet försatt henne i. Verkar som om vi fått en liten stabil tjej...
Ambie fick Mycket lovande och bra kritik. Detta gjorde att hon även blev BIR (Bäst I Rasen) valp och skulle ut i stora ringen. Där var det lilla livet en av 40 som skulle bedömas och tävla om de fyra BIG (Bäst I Gruppen) placeringarna. Domaren som dömde gruppen tittade inte ens på Ambie, det var redan bestämt vilka raser han skulle premiera....

En trött Ambie i stugan på nyinköpt madrass. Det tar på krafterna att visa sig fin både fysiskt och mentalt. I morgon blir det pappa Daltons tur att vänstervarva. Ambie gör comeback i den danska ringen på söndag.

Åskpremiär

Årets första åska kom förbi på ett kort besök. Den passade in bra i tiden. Fodret från Bitiba hann bli hemlevererat av Postnord och att de kommer är ju bara det ett kors i taket. Jag hann även gå runt med trimmern för att ta ner ogräs och justera på ställen där jag inte kommer åt med gräsklipparen innan regnet kom.
Låg på soffan och hade tänkt läsa men det var två håriga som prompt skulle vara hos mig, Griima och Wynja. Jag har inte upplevt att de varit rädda för åskan tidigare. Ja nu var de ju inte rädda utan mer oroliga. Tror Griimas oro smittade Wynja en del. I alla fal hade jag två hundar liggande hos mig i soffan. Wynja bara en stund men Griima låg kvar och somnade vid sidan om mig med en arm omkring sig. När jag tänker efter så är det nog inte åskan i sig som var problemet. Båda två har varit lite stissiga senaste veckan. Med största sannolikhet är det löp på gång.

Diskningar och musjakt.

Diskningar och tidsfel.

Istället för att ge mig ut på stadens gator och torg för att vifta med plakat och röda fanor, så drog jag och hundarna till Nora. Alla var med men det var bara Wynja och husse som skulle springa bana.
Det gick väl inte så där lysande resultatmässigt men vi hade roligt och verkar vara på gång. Tina Karlsson hade ritat låååånga banor med bra flyt. Lite trixiga på sina ställen men de var riktigt roliga att köra. Noras bana var lätt kuperad och slutade en del. Första banan började med fyra hinder i uppförsbacke, till detta en blöt och lerig gräsmatta med mycket mossa. Det sög verkligen musten ur benen innan man som förare inte ens kommit halvvägs.

Musjakt en sen afton i det Bolltorpska köket

Sent i måndags kväll hade jag ett teamwork som heter duga och lite till.
Vi har haft en oinbjuden liten gäst som hälsat på i skafferi och under diskbänken.
När jag skulle kasta skräp i sophinken under diskbänken hamnade jag öga mot öga med den svansbeprydda gästen. Lyckades få ut gästen på köksgolvet och tränga upp den i ett hörn.
Ropade på Felix, katten, men han kom inte.
Försökte ta den själv men den smet mellan knäna på mig där jag kröp på alla fyra. Såg för min inre syn hur jag fick dra fram både kyl och frys för att få tag i kräket.
Då kom Felix.  Som en storm slog han ner från arbetsbänken och tog det håriga spektaklet i munnen. Han drog direkt till ytterdörren så det var bara att öppna och släppa ut honom med kvällsvickningen i munnen. Bästa råttfångaren vår Felix 🤗.

Musjakten fortsätter

Det visade sig att min och Felix insats med att decimera beståndet av svansklädda besökare bara var en inledning på en större operation. Gynnaren som vi tog av daga var bara toppen av isberget. Det lilla kräket verkar ha med sig hela klanen.
Ulla gjorde en liknande insats som min under torsdagskvällen. Senare kallade hon ner mig och tillsammans jagade vi fram ytterligare en klanmedlem till Felix. Denna gången hade den tagit sig in under kylen och frysen. Ulla var försedd med en bricka för att mota, jag en kvast för att sopa till den lilla svanbeklädda klanmedlemmen. I bakgrunden patrullerade Felix med vassa klor och tänder.
Ulla upptäckte under fredagen att det fanns fler av de där oinbjudna klanmedlemmarna.
Vi funderade lite på vad det var för några gäster vi fått. I google, där allt finns såg vi att det var släktet "liten skogsmus" som migrerat till vår fastighet och förväntade sig att bli upptagna i den Bolltorpska flocken. Men då de började med att missköta sig så hade vi ingen plats över.
Jakten på intränglingarna var ett faktum. Vi misstänker starkt att de flyttat hit då energiskogen fälldes och flisades. Deras naturliga hemvist blev då en dödsfälla när möjligheterna att gömma sig nästan försvann helt.

Ulla hade upptäckt ännu ett uppgnagt hål i skafferiet och satte helt enkelt dit Felix som post. Han fick en enkel postinstruktion.

• Bevakningsområde - Skafferiet med närliggande ytor.
• Öppnande av eld - Skjut inte utan använd tänder och klor för att infånga och förgöra.
• Sätt att tillkalla chef - För ett jäkla liv så att vi kan släppa ut dig med fångsten.

Så här långt hade vi lyckats eliminera 3 stycken inkräktare men det verkade finnas betydligt fler i klanen att ta hand om.

Ulla for under fredagen till Granngården och köpte en elektrisk musfälla. Lite av en elektrisk stol för de som invaderat vårt hem.
Satte i batterier och betade den med kattmat. Placerade den under diskbänken och startade upp den vetenskapligt konstruerade dödsfällan.
Inom 45 minuter hade vi fått vår första besökare i fällan och jag vittjade den och förpassade den lilla kalla varelsen till annan plats för naturens kretslopp. Nytt bete och fällan var på nytt på plats för att decimera den våldgästande klanen...
Innan kvällen var slut hade vi tagit 3 möss i fällan och under natten dräpte fällan en till. Summerar man insatsen mot mössen så har vi lyckats decimera klanen med 7 medlemmar. Kanske blir det ytterligare under kommande kväll och natt..

 

Utställningspremiär för Ambie

Idag var det premiär för lilltjejen i utställningsringen. Det var Örebro lokala kennelklubb som hade en inofficiell utställning vid Kvinnersta. Det var en trevlig tillställning och vi hade verkligen vädret med oss. Solsken men inte för varmt. Ambie var lite kaxig och småskällig i början men hon sansade sig snabbt och blev riktigt fokuserad på uppgiften.
Det var ytterligare en kooiker på plats. Det var en hanne av mindre modell från Nora. En norsk import på 2 år.

Ulla var en trygghet för Ambie under hela visningen. Bordet var inga som helst problem. Att domaren klämde, kände på henne och kollade tänderna var väl det minsta problemet. Det var faktiskt en fröjd att se hur domaren bemötte varje enskild hund och jag såg inte att hon hade problem med någon av valparna som hon kollade på. Utan det verkade mera som om de var glada att se henne.
Ambie fick HP och blev BIR. Ja hon var den enda kooikervalpen men det var ingen självklarhet att bli BIR bara för att man var ensam valp. Fanns några raser där det inte blev någon BIR. Domarens bedömning av Ambie var idel goda kommentarer. Ulla fick också ett utlåtande i slutet av bedömningen. "Väl visad" som avslutning på kommentarerna. 

Ekipaget från den Bolltorpska flocken tog sig vidare till gruppfinal där de slutade på en tredje plats. Det blev en riktigt bra premiär och fantastiskt bra utställningsträning för vår nyaste lilla flockmedlem.

 På hemvägen stannade vi till strax innan Segersjö för att titta in på en liten äng som varje vår fullkomligt drunknar av backsippor. Ulla och jag är nog mer tagna av sipporna än vår lilla kooikertjej. Det var skönt för både Ambie och de andra 3 att vi hade delat upp flocken under förmiddagens begivenheter. Tre var hemma i lugn och ro medan den lilla var ute på äventyr.

😊 Äntligen är det starter på gång 😊

Spänd förväntan inför start av årets tävlingssäsong. Med fyra starter på söndag blir det en dunderstart på säsongen. Det var ju bra länge sedan jag och Wynja körde banor ihop. Har varit dräktighet, valpar och vinter som hindrat. Jag har ännu inte kört någon hel bana med henne. Fokus har varit på att få igång henne konditionsmässigt. Sista veckan har jag bara kollat så att hindren sitter genom att köra korta men snabbakombinationer. Den lilla röd/vita har ju som sagt en förmåga att tappa intresset om jag tränar för mycket. Så jag har strävat efter att bara kolla av och ge henne lite smakprov så att det lilla livet är ordentligt sugen på en hel bana på tävlingarna. Antingen funkar det eller så blir det som vanligt att husse blir nervös och spänd vilket gör att den lilla damen ska ta hand om sin stackars förvirrade husse. Huvudsaken är ju trots allt att vi har roligt, resultatet är av mindre vikt. De överraskande och vansinniga delarna bjuder vi som vanligt på om dessa skulle uppstå.  Vi får välan se hur det går och om det blir något filmat.

Vår!

Nu har i alla fall våren kommit på riktigt. Hoppas bara att det inte blir några bakslag. Krokus och snödroppar blommar för fullt. Det dröjer inte länge förrän tulpanernas knoppar lämnar bladens trygga omfamning. Fåglarna för liv ute, framför allt de dagar jag har hörapparaterna monterade bakom öronen. Sedan jag fick dom så har jag insett vilka härliga ljud jag missat under många år. Förra året hörde jag gräshopporna för första gången på väldigt länge. Fantastiskt vad en del ljud kan göra själen lycklig och harmonisk. Ljuden väcker ju också en massa minnen både från förr och nu. I vissa ljud blir delar av barndomens lyckliga upplevelser riktigt tydliga.

Valpbesök

En av Wynjas valpar var på besök med sina ägare. Ambie och Lilo for omkring som skållade troll och hade riktigt roligt. Lilo fick prova agilitytunneln och det gick bra direkt. Inte mycket tvekan där inte. Märktes dock att det var en rejäl utmaning för henne. När vi fikade på altanen så var båda hundarna riktigt lugna. De andra tre i den Bolltorpska flocken fick vara inne så att ungdomarna kunde rasa fritt utan att de vuxna försökte lugna ner deras lekfulla sinnen.
 

Traktorjäkeln.

Den däringa gamla traktorn som står på gården har ju varit väldigt svår att starta i vinter☹. Inte ens med kablar från berlingon gick det. Det sa inte ens klick i startmotorn. Trodde först att det var något med huvudströmbrytaren. Kröp runt på alla fyra och kollade under traktorn. Hittade 2 kopplingsdon för elkablar som hängde och slängde vid sidan av hydralväxeln. Vid närmare kontroll så visade det sig att en kabelsko gått av. Satte ihop den lösa kabeln med motsvarande och använde ett kabelclips. Och ingen var väl mer förvånad än jag då traktorn utan problem brummade igång och funkade som om det aldrig varit något fel på den. Jag undrar fortfarande var Jessica har fått sitt intresse för bilar och motorer ifrån. Ifrån mig är det definitivt inte. Har aldrig gillat eller var särskilt duktig på motorer och att skruva. Jag är en nyttjare. En bil, den ska bara fungera – eller så lämnar jag den till dottern numera😊

Upplands Väsby, en dag på Stockholms hundsportcentrum.

Det blev en riktigt tidig morgon och två timmar i bil innan jag var framme i Upplands Väsby. Himla fin hundhall med bra underlag. Det kallas visst för matting och är något helt annat en de där konstgräshistorierna. Enda nackdelen är att fötterna nyper fast som sjutton vid snabba svängar och stopp. Agilitybanorna var bra med flyt och bra linjer för hundarna. Wynja hade bra fart men diskade sig i första loppet. Den där husse var inte med. Den okoncentrerade tvåbeningen styrde ut henne mot ett hopphinder som inte skulle tas i den kombinationen. Vi fick mer hinder för pengarna i alla fall. I det andra loppet fick hon till ett så kallat kooikerstopp. En företeelse som hon kommit på alldeles själv. Man tar helt enkelt och tvärstannar framför ett icke specificerat hinder och kollar med husse om det verkligen är detta hinder som står på tur. Där fick vi hinderfel. Trots dessa små missöden så är jag nöjd med hennes insats. Bättre fart än vad hon haft tidigare. Kanske har jag hittat rätt recept.

Hoppklassen gick.. Banorna var inte vad jag önskade. Att ta om en tunnel fyra gånger ställer större krav på att minnas en bana än kompetens att handla hunden.

Ambie var med och fick rejält med miljöträning. Både inne i hallen med att hälsa på människor som att vara passiv när andra for runt på banan. Då hon låg i buren var hon faktiskt lugnet själv efter en liten stund. Mellan loppen var vi ute på två rejäla promenader ute längs stigarna runt hundsportcentrum. Det var en himla tur att jag hade en tossa liggande i bilen. Det visade sig att Griima tappat huden på en av de små trampdynorna på höger bak. Med tossan som skydd kunde hon i alla fall röra sig utan att halta.

Favorit i repris

Den 4-5 augusti gör den Bolltorpska flocken en favorit i repris. För tredje året kommer vi att vara på Sunne jaktmässa.
Det är en mycket trevlig tillställning med något för alla i familjen. Att få bo på Selma spa med hundarna är ju heller inget man föraktar. En helg att se fram emot och ett bra avslut på semestern.

Påsken är här och kanske även våren....

Så var det dags för påsken att göra sitt intåg. Med den kom också finvädret. Soligt men lite kyligt och minusgrader på nätterna. Det gör att det töar långsamt och vi slipper lera och väta. Underlättar när man varit ute med hundarna. Slipper spola 16 tassar efter varje rastning vilket är riktigt befriande.

Skärtorsdagen (årets vassaste dag) var sista jobbdagen innan påskledigheten på fyra dagar. En välbehövlig vila från jobb och det ger utrymme för att ladda med ny energi med att göra saker med hundarna.





Den senaste flockmedlemmen har redan förstått hur hon ska bete sig för att både hamna i fokus och äga husse. Hon har en riktig mästarinna som läromästare. Nämligen sin egen mor, Wynja.

Wynja har verkligen utvecklat det här med att äga sin husse till en konstform och Ambie har snabbt tagit efter. Det är otroligt svårt att neka en liten mjuk valp med mjuka ögon något....  

Skulle det gå henne emot är hon bara lite extra söt och kontaktsökande.

 

Äntligen har snön lämnat terrängen naken så att det går att lägga klövspår både med och utan blod. Utrustningen har tagits fram och putsats till. likaså är klövar och blod framletat ur frysen. Bara att köra på med de båda kooikrarna. En rutinerad dam och en liten novis. Ska bli spännande att se hur Wynja har stått sig över vintern och valpningen. Har ju tjuvtränat, men bara med klöv. Med blodet kan det bli lite annat.

Ambie har fått leka lite med klöven men nu ska vi se hur hon tar spåret!?

 Hon tog spåret galant och gick det lite tveksamt först. Stannade till halvvägs, tittade på mig och fortsatte sedan. När hon kom fram till klöven så verkligen exploderade hon och kastade runt den som om det var det roligaste som fanns.

 Väl inne efter spårning och lek med rådjursklöv så var det som att blåsa ut ett ljus. Man blir ju trött av att jobba med nos och  huvud. Då spelar det ingen roll hur man ligger. Man slocknar helt enkelt där man står....

 

Wynjas spår gick först genom en tät granplantering. Ångrade mig nästan att jag lagt spåret där. Var lättare att gå i egen takt med klöven släpandes och droppa blod från flaska. Att följa efter Wynja i linan var en helt annan sak. Gick dock bra. Efter granskogen så var det en vägövergång innan vi avslutade med en lång fältdel. Som vanligt var hon lite ovillig att ta upp klöven från början. Men då hon väl tagit upp den så bar hon den stolt hela vägen hem från fältet.

Provade att filma del av Wynjas spårarbete och spårslutet. Gick ganska bra. Inte superkvalitet men ändå.

 

I källare står de nya hopphindren klara på rad. Det är bara flytten upp på agilityplanen kvar. Det har gått ganska snabbt att får dom klara då jag kört serieproduktion av delar och montering. 18 stycken hinderstöd varav 16 med hinderhållare. Hinderhållarna plockade jag från de kasserade hindren redan i höstas. De gamla hindren håll i 8 år vilket borde vara någon slags rekord då de flyttats så många gånger både till Fäviken och Sunne. De nya är av lite stabilare virke och en bättre design, samt tryckimpregnerat.

Så här ser det färdiga hindret ut. Ser verkligen ut att passa på den Bolltorpska banan. Nu ska bara resten av hindren ut på plan innan det bara är att köra. Blir lite spännande på banan i år då Ambie ska börja hinderträningen. Inga hopp eller balanshinder utan det blir tunnlar, slalom och träning mellan hinderstöd med liggande bommar. Eventuellt blir det liggande balansbom på marken för att hon ska lära sig att gå på bommen och inte kliva av. Inga krav, bara på lek och skoj med glädje och fart.

Enda som inte stämmer med regelverket med hindren är att de inte går att sänka under 20 centimeters hopphöjd. Nu gör inte det något då jag inte har några XS hundar. Och de är ju faktiskt gjorda för mig och den Bolltorpska flocken.....

 

Glad Påsk på er alla där ute i världen!

 



 



Glädjen med hundarna är tillbaka....

När jag var ute och gick med hundarna idag kände jag att nu har glädjen med hundarna verkligen kommit tillbaka. Det har varit ett tag då det varit jobbigt. Hundarna har ju alltid funnits där. Men den där riktiga glädjen och lyckan av att ha dem omkring sig har inte förut varit så stark som just idag. Gick i hagen och hade hundarna springande runt. De kom till mig för att kolla av och sedan strosade de runt en sväng till och upptäckte vinterns dofter igen och igen. Det verkade som om de är oroliga att missa något spännande...

I dag, söndag var vi iväg och hade lite miljöträning med Ambie på ridhuset där Segersjö hundsällskap har sina vinterträningar. Det var inte många där men hon fick känna av miljön, träffa nya människor och några hundar. Frostie, en australian cattledog blev väldigt förtjust i Ambie. Åtminstone när inte Wynja var med då var han lite mer försiktig. Och det var väl inte så konstigt när hon visade garnityret när han blev lite för intresserad. Det hälsades även på en cairnterrier och en papillon. Den lilla skötte sig bra, lite skällig till en början men sedan slappnade hon av och bara ägde.

Wynja fick köra ett varv på en bana de satt upp. Slalom, hopp och kort tunnel. Skötte sig alldeles förträffligt med bra fart och gick att skicka ut på hopphindren. Det var ju ett bra tag sedan hon hoppade runt på en agilitybana. Men ränderna går som sagt inte ur, det sitter kvar och jag ser fram emot kommande starter på tävlingar. Konditionen har vi börjat jobba upp sedan ett tag. Både på mig och henne. Några pass med löpning har vi samlat på oss och i går blev det en cykeltur på segersjövägen, bort till bron fram och tillbaka.

I höstas kastade jag alla hopphinder då de börjat ruttna. Tog rätt på hinderhållarna och fyrkantsprofilerna de satt på. Själva hinderstöden ligger nu på brännhögen och i källaren har produktion av nya hinderstöd påbörjats. De görs i tryckimpregnerat virke för bättre hållbarhet samt att de är hopfällbara så att de blir enklare att lasta då banan ska på turné

.Utspridda på alla upptänkliga ställen ligger tillsågade delar till hinderstöden. 3 stycken är monterade och ett fjärde ligger i jiggen färdigt att limmas och skruvas ihop. Lika bra att göra det ordentligt så slipper man göra nytt på minst 10 år. De gamla höll ihop i åtta så den designen var det nog inget fel på. Den var däremot skrymmande och svårhanterlig vid transport. Blir nog betydligt smidigare med den nya designen med vikbart markstöd samt stabilare konstruktion.

Nu har vi agerat för att marskatten inte ska fortsätta att vara en gapig marskatt framgent. Han har redan lugnat ner sig efter veterinärbesöket i onsdags kväll.

Så här missnöjd såg han ut i torsdags då Ulla tog kort på honom. Liggandes i trappan så var han fortfarande lite groggy efter narkos och smärtlindring. Det dröjde ett tag innan han förstod att vissa delar inte satt kvar där de suttit tidigare. Jamandet har efter helgen lugnat ner sig ordentligt redan. Åtminstone på dagtid. Vad gäller nätterna har jag lite svårt att uttala mig om då jag sover väldigt tungt. Ulla som sover betydligt lättare håller med om att det varit lite tystare den gångna natten mot tidigare. Kanske jamar han inte av hormonpåslag längre utan på grund av saknade hormoner.... Lugnare har det blivit på den Bolltorpska farmen, så även på hundarna.

Lilo, kullsyster till Ambie hade fått sina första riktiga tänder. Jag har ju helt tappat det så jag kollade i Ambies mun direkt. Och se på sjutton hade inte hon också fått ett par ny bissingar. Två stycken rejäla gaddar hade brutit fram i överkäken. Ser ut som riktiga gnagargaddar. Kollade av resten av munnen och såg  då att det börjat titta fram lite kindtänder också. Ska bli skönt när de små sylvassa valptänderna lämnar plats åt lite stabilare grejor i munnen. Man slipper småsåren som så lätt blir av dessa synålar till tänder...