Lördagen tillbringades i ett av ridhusen i Askersund. Det var Laxå BK som hade arrangerat en klass 1 tävling med dubbel agilityklass.Naturligtvis var jag där med Griima. Vi saknade en piine i agilityklassen och här fanns ju möjlighet till två försök att kunna ta den för att sedan kunna köra i tvåan i både hopp- och agilityklass.
Stina fick vara hemma med Ulla medans jag och Griima for iväg. Det var premiär för oss att åka utan Stina. Det var inte utan att det kändes lite tomt att bara ha en hund med sig, samtidigt som det var skönt att kunna fokusera på bara en. Griima skötte sig alldeles utmärkt, både vid sidan av och på banan. Det gick ingen nöd på Stina hemma hos Ulla. De hade en riktig mysdag dom också.
Griima tar här sin tredje pinne i agilityettan och är nu klar för tvåan i båda klasserna. Hon nollade loppet och fick en klassvinst med nästan en sekund till godo på tvåan. Mäkta stolt husse.
Griima tar här sin fjärde pinne i agilityettan . Hon nollade loppet och fick en tredjeplacering. Husse var otroligt stolt eftersom vi nollat två lopp med placeringar i båda.
Efter båda loppen så kom det faktiskt fram en eller ett par glädjetårar på husse. Jag var otroligt nöjd och stolt med Griimas prestation. Verkar som om vi äntligen har hittat varandra på banan. Visst finns det mycket att jobba med men vilken grund vi har att utgå ifrån nu...
När vi lastat "tassemobilen" och for från Askersund så kom det lite glädjetårar när jag återupplevde vad vi faktiskt presterade tillsammans på banorna. Agilityns ledord kändes extra starka just då; glädje, fart, samarbete.
Agility är ta mig sjutton det roligaste jag gjort vad gäller hundsport.
Allteftersom vi närmade oss det Bollrorpska boendet så började jag få allt ondare och ondare i vänsterfoten. Då jag klev ur bilen så kom det tårar av smärta. Satan vad ont det gjorde när jag haltade in från bilen. Måste ha stukat till foten rejält under något av loppen. Kollade på filmerna men där var det inga snedsteg. Kom fram till att det måste ha varit en överansträngning kopplat till dålig uppvärmning av äldre förare och att dubbarna på skorna fick för bra fäste. Lärdomar att ta med sig till nästa tävling;
1: Gubbe värm upp själv och inte bara hunden!
2: Välj rätt skor kopplat till underlag så att det inte blir för bra fäste.
3: Även det roliga kan göra ont, efteråt.
På söndagen var det träning följt av kurs i Glashyttans ridhus. Träningen fick stryka på foten men kursen genomfördes tillsammans med Ulla L med en del grimaser då jag stapplade runt. Jag är grymt nöjd och stolt över kursdeltagarna, både hundar och förare. De har rätt inställning och gör hela tiden framsteg utifrån sina olika förutsättningar. De ger bra med energi med sin positiva syn.
Årsmötet på ÖBK fick stå tillbaka för kvalitetstid hemma. Prioriterar hemmatid och mötet på distriktet i morgon kväll. Där ska jag rapportera om agilitynärkes syn på FS organisationsförslag, bland annat. Min kära fru har så rätt. Lägg energin på det du tycker är roligt för du kan omöjligt vara med på allt. Hon har så rätt så. Nu prioriterar jag på ett lite annat sätt än tidigare. Mitt val och jag äger min egen tid.
Just nu inser jag att talesättet som min dotter har myntat stämmer;"Husse är bäst". Åtminstone just nu. Två hundar och en katt vill inget hellre än vara nära just mig, just nu. Det är gott att vara älskad....
Framför allt då jag halvligger i soffan med foten i högläge. Har även tagit fram kryckorna som legat i förrådet seden benbrottet för 10 år sedan. Bra att de fanns kvar för nu behövs de igen. Förhoppningsvis bara några dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar