Några lärdomar har jag i alla fall fått med mig, även om jag gärna varit dem förutan.
- Ha inte för stor tilltro till personalens förmåga. Förtroende är bra, kontroll är bättre. (Gäller inte alla, men ändå alltför många).
- De som säger sig vara dina vänner och står på din sida står tråkigt nog sällan kvar när det blåser. Som det sägs stämmer "I nöden prövas vännen".
- Att som chef få stöd av högre chef och stödfunktioner är i JLL inte en självklarhet. Det beror tyvärr på vem man har som chef. På tåget både upp och ner till Östersund så insåg jag mer och mer hur himla nära det var att jag slutade som en kollega med en längre tids sjukskrivning på grund av dåligt ledarskap. Ja, icke ledarskap är ju också en form av ledarskap om än inte så eftersträvansvärt.
En del av de universitetstudier jag nu genomför var just att reflektera över chefs- och ledarskap. För att få saker och ting ordentligt på plats funderar jag starkt på att skriva ner mina upplevelser av att ha en "icke chef" och dess konskvenser för mig och den ledningsgrupp jag då satt med i. Samt hur detta urartade till att cheferna inte gav varandra stöd utan de körde sina egna "race" för att inte hamna i onåd hos höga vederbörande.
Det var det som var neråt så nu blir det dags att klättra lite uppåt på livsstegen. Och visst är det en himla tur att det oftast är uppåt ändå. Jag kommer oftare än tidigare på att jag är gift med en underbar kvinna. Likaså blir jag ibland arg på mig själv att jag inte tillräckligt ofta visar det. Hon är ju faktiskt den som jag vill bli gammal tillsammans med så varför går det då på tok ibland. Nä, skärpning på torpet Thomas.
Dotter och måg är på väg att flytta ner till de Nerkska markerna vilket uppskattas av alla här nere. Redan i mitten på september rullar lasset in på Bolltorp. De börjar där och letar sig sedan ut till något eget. Ska bli roligt att få ha dem i närheten igen.
Den gångna helgen var det tävling på hemmaklubben. Många starter vart det. Alla funkisar gjorde ett kanonjobb och klubben kommer nog att visa sin uppskattning till dessa på något sätt. De ludna vännerna gjorde bra ifrån sig både på lördagen och söndagen. Filmen ovan visar Griima då hon är 0,31 sekunder ifrån att ta sin första pinne i hopp 2:an. Det gav en 5:e plats och en mäkta glad husse. Verkar som om vi börjat hitta varandra på banan nu.
Nedan visar Stina hur man snabbt diskar sig i ett i övrigt felfritt lopp. "Tänk om husse kunnat vara bara ett endaste steg längre åt höger. Då hade jag inte behövt springa in en sväng i slalomet på tillbakavägen mot tunneln".
Trots diskningen så är husse jättenöjd. Av helgens 6 banor som vi sprang runt på så var det bara en liten sak som var diskutabel. Det var placeringen av en tunnelmynning i agility 1:an på lördagen. Förutom den "missen" så tycker jag att domarna hade lyckats jättebra med banorna. Svåra, utmanande men med ett bra flyt. Åtminstone för mig och mina fyrtassingar. Hittade som vanligt en massa grejer vi behöver träna på. Nu gäller det bara att göra slag i saken också.
Om två veckor blir det till att packa ner fin-fin kläderna och åka ner till Eksjö. Bäste broder Daniel och hans Caroline ska nämligen gifta sig. De har proklamerat "frackbröllop" så det var bara att plocka fram mässdräkten med medaljer och spårljuskalsonger och hela viddevitten. Ulla har jobbat hårt för att hitta en balklänning men lyckades hitta en jättevacker dylik till slut. Ska bli roligt att se Jessica i balklänning och Kalle i frack, blir första gången.
Bilden på mig och Ulla i balkläder är tagen på en av MHS Ö vinterbaler i Storlien för cirka 10 år sedan. Vi kommer att vara lika vackra på Daniels och Carolines bröllop, om än lite äldre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar