torsdag 19 april 2012

Sommardäck, fästingar och kringströvande rävar.

Våren har gjort en kort paus i sin frammarsch i Segersjöbygden. Detta till trots så har sommardäck inköpts och monterats på "tassomobilen". Hade glömt hur tyst och fint den glider fram när dubbarna inte smattrar mot asfalten. I morgon är det dags för "mammas lilla" att få nya sulor. Även dessa smattrande dubbdäck kommer att, tillsammans med tusentals andra, få vila på däckhotellet tills det blir dags för nästa kalla och hala säsong.

Stina har klarat sig helt men Griima den stackaren har drabbats av fem stycken så här långt. Tre som satt sig och två som kröp omkring på upptäcksfärd. Den ena av dessa små as hade modet att smyga över på mig och försökte på min späda kropp hitta något mysigt ställe att äta sig fast vid.
Jag pratar om sveriges mest onyttiga och även äckligaste djur - fästingen. Så redan nu är det dags att front lina hundar och katter. Tror jag ska testa och se om det funkar på mig själv också. Ett fästinghalsband kanske funkar bättre? Någon som vet? Andra tips?
Häromdagen så upptäckte jag att vi har en ny inneboende i det täta granbeståndet utanför vinterhagarna. Jag såg en räv smidigt glida in mellan granarna och försvinna. Lugnt tänkte jag och gick vidare, hundarna såg den inte. Den måste ha lämnat en otrolig väldoft efter sig för Griima drog som en avlöning efter den på bara vittringen. Stina var inte sen att hänga på men hon kom tillbaka direkt då jag ropade. Griima dröjde det däremot en stund för att komma tillbaka. Hon måste ha sökt av hela granbeståndet utan att hitta något. Hon var helt slut för att inte tala om att det vita i hennes päls bytt färg till jordbrunt. Badkar och dusch för hennes del när vi kom in igen. Stina kollade bara in Griima som hastigast och fnyste föraktfullt åt henne där hon skitig som få stog i badkaret.

På jobbet händer det saker. Har bytt enhet att basa över. Den jag vikarierat för kom tillbaka och en annan gick på tjänstledighet. Nya spännande utmaningar ligger framför mig. Ingen risk att jag fastnar i rutinarbete som det ser ut just nu. Känns väldigt bra med jobbet nu. Kanske har jag "hittat hem" efter några år i förskingringen. Här får jag och ges jag utrymme att använda mina kunskaper och erfarenheter utan att kollegor söker efter fel och brister. Att ha kollegor som ser möjligheter är jag inte bortskämd med efter det jag slutade i försvarsmakten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar