Under den gångna helgen har jag varit uppe i Jämtland och hälsat på. Ja det var inte hela Jämtland som fick besök utan jag besökte min dotter, barnbarn och svärson. Blev också en visit hos bästa Solveig samt ett besök på Jamtli.
Redan när jag kom upp på fredagskvällen fick vi bra kontakt. Berodde nog mer på att vi läste en bilderbok med en massa djur och jag härmade alla djurens läten. Det var lite lurigt men det uppskattades i alla fall av Maximilian. I slutet av boken blev det riktigt trixigt. Hur sjutton låter en giraff!? Bestämde snabbt att giraffen i just den här boken var stum. Skönt att det var bland de sista sidorna...
Annars kom jag ihåg de flesta djurlätena. Dottern skrattade dock rejält då jag försökte mej på att klucka som en kalkon. Muskulaturen i och runt munnen har nog blivit lite åldersslapp för det där riktiga kluckandet uteblev och det var nog mer ett gurglande som levererades...
Bil in till Jamtli där den lille killen villigt lät sig bli buren av morfar. Enda kruxet var att han ville in till utställningarna så snabbt som möjligt och inte riktigt hade tid att vänta på att jag skulle bära honom framåt...
Lillkillen snackade på som sjutton en stund och somnade sedan i bärselen som han satt i på mammas rygg. Själv insåg jag att sist jag var inne på museet var när Jessica var liten så det var lite av en nyupptäckt för mig.
Precis innan vi skulle iväg ut till djuren så vaknade den lille killen och var på ett strålande humör. Bara att sätta honom i vagnen och rulla bort mot ladugården.
Där var det både kor, getter och höns men mest fascinerad blev han nog av den helvita kalven. De tittade ett bra tag på varandra sedan brallade kalven runt ett par varv för att sen kolla in Max igen. Jag vill ju inte påstå att det luktade parfym där inne. Getter lukar ju inte mumma precis..
Tidigt på måndagsmorgonen var det bara att embarkera tåget för hemfärd. Känns faktiskt tomt att lämna den lilla familjen och åka hem till den Bolltorpska flocken. Dock kommer jag att somna som en stock i kväll då hela flocken kryper ihop i sängen. Har känts konstigt att ha en säng helt för sig själv i tre nätter. Ja inte bara konstigt utan även tomt.
Sen är jag nog ganska nördig har jag kommit på. Trots att spårväskan är funkis nog så håller jag hela tiden på att ändra och utveckla. Byter kniv och funderar på "inredningen". Förmodligen perfektionisten i mig som vill nå fram till det ultimata..
Wynja och jag har varit iväg på ett viltspårprov igen. Denna gången for vi ut i skogarna runt Pålsboda. Det blev ett 2:a pris beroende på tapp vid återgångsvinkeln. Det var mycket spännande som for omkring oss i skogen. Hon vindmarkerade kraftigt vid ett par tillfällen och tappade då fokus på spåret. På alla ställen utan vid återgångsvinkeln kom hon på spåret igen. Lite förvånande då den vinkeln alltid suttit som en smäck innan. Trots allt jättenöjd med hennes arbete. Jag lär mig mer om hur hon beter sig i spåret. Vildsvin som efter spårläggningen bökat i och omkring spåret bekom henne inte alls. Det kändes jättebra men vi har att träna på annan viltstörning.
Stina fick köra lite agility på den Bolltorpska banan och var riktigt nöjd när hon kröp upp i soffan på kvällen.
Snön har både kommit och försvunnit i ett par omgångar. Men nu verkar det som om det inte ska komma någon mer på ett bra tag. Kanske till nästa jul!?
Spårarbetet har kommit igång med ett par seriösa spår. Både med bra längd och liggtid. Började med ett motivationsspår med kortare liggtid men jag tror att det behöver vara lång liggtid för att hon inte ska tappa fokus. Verkar som om det är för lätt och hon inte behöver anstränga sig så mycket, utan hon hittar en massa annat gott att undersöka längs spåret.
Wynja blir så där nöjt trött när vi har varit och spårat. Nöjd och lugn sträcker hon ut sig på sin favoritplats i soffan där hon har koll på oss tvåbeningar. Om vi nu skulle få för oss att äta något vill hon ju inte missa att åtminstone försöka tigga till sig en bit eller två.....
Den Bolltorpska banan har delvis flyttat ut ur sitt vinteride. Tunnlar, gunga, däck, slalom och hopphinder står nu uppställda. De bara väntar på att bli utsatta för de hårigas agilityträning. Några små pass med kvalitetsträning har det blivit. Mest motivation med fart och inga svårare kombinationer än så länge.
De svåraste passen har vi än så länge kört på tävlingsbanorna. Vi var på Kumla BKs dubbla klass 2 i Askersund. Griima fick starta i agilityklasserna. Jag skippade hoppklasserna då hon får ont i hasen efter fler än 2 starter. Wynja fick köra dubbelt både i agility- och hoppklass.
Fick deras lopp filmade. Här under är Griimas båda lopp. Det första är nog det bästa agilitylopp hon gjort på tävling någonsin. Bra fart, hindersäker, följsam och lycklig. Blev nästan stående när hon tog avfarten på balansen och svängde in bra på hopphindret efter. Ren och skär agilityglädje vid målgång.
Det visade sig att vi kom trea och hade slagit en massa "snabba" BC tack vare tightare linjer...
Wynja inledde tävlingarna genom att springa upp på läktaren och diska sig. Men med boll och glada tillrop tog hon sedan banan utan problem. Vi fortsätter att jobba med de spöken som finns på inomhusarenorna. Detta till trots så är jag jättenöjd med hennes och mina insatser. Vi är på väg tillbaka även på inomhusbanorna. Jag tror jag kommit på hur jag ska jobba med henne så att hon behåller fokus. Bara en inomhustävling kvar sedan är det utomhus för hela slanten, oavsett väder. Ute i det fria har vi ännu inte sett några spöken så, NU KÖR VI!
Skrev en artikel om hur jag och Wynja började med viltspår och varför i Svenska kooikerhundklubbens tidning. Blev riktigt glad att läsa och se hur "redaktören" på ett proffsigt sätt lagt in bilder och text. Känns som om jag skrivit något bra om viltspår.
Att ha en Linus som konvalescent inomhus är inte alltid så himla lätt. I synnerhet inte om man får för sig att bädda sängen då han är i närheten. Att ett djur kan vara så satans snabb med att dyka in under varenda lakan täcke och kudde. Hela tiden för att visa att han minsann fortfarande är "Alive and kicking". Det vill till att man passar fingrar och händer så man inte sätter dom i närheten av platsen han ligger på. Då far han ut som en kobra och ska skoja till det lite med bäddaren. Kan göra rackarns ont då han huggar och man samtidigt drar åt sig näven....
Helgen som kommer ser jag fram emot med stor glädje. Blir tåget för att träffa tre viktiga personer i mitt liv. Nämligen VBD, VBBB och VBSS (dotter, barnbarn och svärson). Det var ett tag sedan vi träffades och det har hänt massor med VBBB sedan sist vi träffades. En hel helg med fokus på social samvaro. Blir nog även besök till andra viktiga och trevliga människor.
Helgen därpå så blir det ett nytt viltspårprov för Wynja. Bara hoppas att husse håller sig till att följa med i linan och litar på den lilla rödvita. Hon kan ju det här med spår men husse har fortfarande lite svårt att läsa henne eftersom hon har ett lite udda sätt att jobba på. Varje nytt spår ger ytterligare erfarenheter och kunskap om arbetssätt och hur hon ser ut då hon är i spåret...
Stina, lika pigg och alert som vanligt. Detta trots sina 12 år. Den 22 februari uppnådde hon denna aktningsvärda ålder.
Sviterna efter blodörat blev inte så stora som vi befarade. Bara lite häng på högerörat. Tillsammans med det gråa så ger det henne bara lite karaktär.
Gamla damen hänger med ännu. Blir dock lite stel av kyla och gillar värme mer än tidigare. Är väl inte så konstigt det är ju precis likadant med en annan. Varför frysa när man kan vara varm och go?
Både denna och nedanstående bild har Ulla tagit då hon varit hemma med hundarna.
Inte utan att jag blir lite avundsjuk då jag ser hur mysigt de haft det medan jag varit på jobbet och ansträngt de grå.
Ringde hem från jobbet en dag. Ulla hade lite svårt att ta sig ur sängen.
När jag fick den här bilden på Messenger förstod jag varför.
Finns nog ingen som kan ligga och mysa på morgonen som Stina.
Hon verkligen trycker sig mot en för att få vara nära och stjäla lite morgonvärme. Helst så ska man samtidigt ligga still och mjukt smeka hennes mage och bröstkorg. Är nog allt en liten bortskämd dam, men det får man ju lov att vara om man är 12 år. Problemet är väl bara att hon blivit lite bortskämd under 12 år också.
Men vad gör väl det när man är en fullvärdig flockmedlem?
Vi upptäckte att Linus var svullen på vänster hasled. Iväg till veterinären. Det visade sig vara en rejäl stukning. Förmodligen hade han fastnat i något. Det blev operation i form av tömning och spolning av ledkapseln. Smärtstillande, cortison och antibiotika samt 10 dagar inomhus för att vila och inte anstränga leden alltför mycket.
Hur poppis tror ni att jag och Ulla är nu? Vi står inte särskilt högt i kurs hos killen som brukar vara ute och dräpa möss och dylikt.
Efter återbesöket på måndag (har då gått 10 dagar) får vi se om killen får göra någon kortare utflykt?
Efter mindre bra erfarenheter i Linköping för ett par veckor sedan så provade vi på nytt i Fagersta. Det gick definitivt mycket bättre men vi saknar ännu lite av farten som jag vet att hon har. Jag är övertygad om att den kommer när utomhussäsongen drar igång.
Wynja och jag har gått med i ett mediumlag som bara består av kooikrar. Ska bli riktigt roligt att köra lag och satsa lite på lagtävlingar. Blir en ny erfarenhet. Har i och för sig varit med i lag tidigare men bara för att ha lite roligt och inte så seriöst. Vi får väl se hur det går för "Skooiarna"?
Första träningsspåret för året är avklarat. Ja det blev i själva verket 2 stycken. Ett kort motivationsspår på 150 meter som gick i en svag båge utan konstigheter. Efter det gick vi direkt på ett spår på 400 meter med ett bloduppehåll, två vinklar och en återgångsvinkel. Liggtiden blev lite längre än normalt (22 timmar) då det var jakt i spårområdet. Träffade jägarna och fick reda på att de korsat spåret på ett par ställen tre timmar innan jag kom. Bra störningsträning i spåret och bra att veta ungefär var. Wynja löste spårarbetet utan problem. 2 mindre snurrar som hon redde ut själv. Husse lyckades hålla sig i bakgrunden utan att styra eller störa.
Efter förfrågan från klubbtidningen för skooi så har jag skrivit ihop en artikel om hur och varför jag började med viltspår. Var riktigt trevligt att sitta och klura på varför jag började och vad det är som gör att det är så roligt. Hade även lite bilder att komplettera artikeln med. Ska bli intressant att se hur den tas emot och hur det ser ut i tryck.
Även om Linus inte får gå ut så har han hittat ett sätt att njuta av det fina vädret ändå. Är dock lite orolig inför veterinärbesöket i morgon. Han har fortfarande en svullnad som heter duga runt hasleden. Bara hoppas att det läker som det ska och att han får komma ut och jaga snart. Skulle vara bra både för husfriden och en minskat bestånd av smågnagare...
Förra lördagen for jag, Griima och Wynja till Linköping för att tävla. Det blev en riktigt lång dag för oss medan Stina var hemma med Ulla och hade kvalitetstid.
Det var dubbla klasser i tvåan men det blev enbart start i agilityklasserna för Griima då hon inte fixar fyra starter på en dag.
Wynja var anmäld till 4 starter men vi strök oss från den sista. Griima gick som tåget och var riktigt på hugget. I sista loppet riktigt kände jag hur hon tryckte på bakifrån på upploppsrakan. En härligt glädjefull känsla.
För Wynja gick det inte så himla bra. Tveksam, osäker och ville inte alls vara med. Till och med så att hon ville lämna banan.
Tack och lov så fick jag de avgörande loppen filmade. Ulla och jag tittade på filmerna när jag kom hem. Huvudorsaken kom vi fram till var att högtalarna var placerade högt upp under taket och gav ett konstigt eko i ridhuset. I det avslutande hopploppet kom hon igång som vanligt. Tråkigt att jag inte fick tag i någon som kunde filma.
På söndagen drog vi iväg på viltspårprov i öppenklass. Så här efteråt ser jag att gårdagen hade satt sina spår i mitt förtroende för Wynja. Detta tillsammans med att det faktiskt var ett tag sedan jag spårade med henne och var lite osäker på att läsa hennes arbete. Hon tog spåret bra men jag var för tveksam och fortsatte styra henne runt i rutan tills hon tog spåret igen. Hon spårade faktiskt riktigt bra men var tveksam då jag var osäker vilket gjorde att hon sökte mer stöd vilket hon fick på ett alldeles för mjäkigt sätt. Ett rejält tapp där vi blev visade på spåret igen. Resten löste hon riktigt bra men jag valde bort skottprovet för att hon skulle få ett bra avslut. Bara att anmäla på nytt och påt igen.
Sitter och skriver på en artikel om varför och hur det kom sig att jag började viltspåra med Wynja. Det var redaktören för SKOOIs klubbtidning som hade hört att jag höll på med detta och ville ha en artikel om viltspår med lite bilder. Riktigt kul att sitta och klura på. Resultatet får väl andra bedöma men så här långt är jag nöjd med vad som kommit ner på pränt.
I söndags var det också kursavslutning för grundkursen i agility som jag har haft under 6 söndagar. Det har varit ett roligt och läraktigt gäng att hålla kurs för. Deras fyrbeningar har skött sig alldeles förträffligt.
En av kursdeltagarna räckte över 1½ tjog ägg i olika kulörer. Perfekta som påskägg då de inte ens behöver målas.
Nästa söndag drar vi igång med fortsättning för samma gäng. Ser fram emot det.
Så efter ett par veckor av barmark kom snön tillbaka. Kändes först som om våren var på gång men den känslan dog snabbt ut.
Detta till trots så är det inte långt kvar till våren, åtminstone inte runt den Bolltorpska gården..
Vintern kom ju här hemmavid också. Det var varken önskat eller efterlängtat. Lite snö och ett par minus är väl helt okej härnere. Men så länge med runt 20 under nollan är ju inte riktigt min grej. Finns ju faktiskt en anledning till att vi flyttade söderut från Jämtland. Kalla och långa vintrar var ju en av anledningarna. Jag får i kylan glädja mig åt att det snart är snöfritt och spårbart igen och att agilityhindren kommer ut på gröna gräsytor. Inte långt kvar tills dess nu.
Fram tills dess får jag passa på att njuta av lite ridhusträning och några inomhustävlingar.
Däremellan har jag börjat fundera lite över då, nu och sen. Det vill säga över min historia, nutid och framtid. Ja det är väl inte enbart mig det handlar om utan även det som fans, finns och kommer runt omkring. Riktigt roligt och spännande att reflektera över de här tre sakerna.
Historien är ju det som finns bakom oss och till stor del har gjort oss till dom vi är.
Här är en del av den förbandsartikeln från F4 som presenterades i flygvapennytt nr 3 1994.
Det var vad jag håll på med då. Jag är med som bevakningschef och skymtar bakom tallen. Det var en värnpliktig som skrev artikelinslaget.
Åren i försvaret har haft en stor påverkan på att jag är den jag är men har också gett mig bra förutsättningar att lyckas bra i mina arbeten utanför försvarsmakten.
Att jag fick mitt hundintresse förstärkt och utvecklat inom försvaret är bara att tacka och buga för.
Nutiden beskrivs ju ofta som en kamp mellan historien och framtiden. Den får symboliseras av en bild på Wynjas viltspårgrejor.
Kallt väder gör att det blir minimalt med utevistelse. Istället pimpas och förbereds utrustningen inför barmark och spårning.
En ganska avkopplande sysselsättning där jag fortfarande kan ha spårarbetet i huvudet men ändå göra något helt annat.
Framtiden får här symboliseras av barn och barnbarn. Att ha fått delta då dottern låter döpa sin och fästmannens son gav mig verkligen en framtid att se fram emot. Att bli Morfar var en fantastisk händelse vilken bara fortsätter som en underbar resa.
På filmen här ovan sjunger min dotter "Vart du än går" för sin son på dopet. Det var mycket känslor som for runt både i mig och många andra. Det var nog ingen som var oberörd. Tack Jessica, det var stort av dig att dela denna stunden med alla oss andra. Heder till dig Ulla som lyckades filma när jag stod och snyftade.
Iskylan som är ute just nu och har varit en tid får symboliseras av Stina. Hon är nu 12 år och har lite problem med stelhet och sämre cirkulation än tidigare. Kylan gör att hon ofta är frusen men hon har insett hur värmande och skönt det är att sova under filt och täcke. Nu ligger hon verkligen och mår gått även efter en kylande utevistelse
En grön jul utan snö att flytta. Avsaknaden av snö gör att det blir helt andra möjligheter till sysselsättning. Tänker tillbaka på tiden vi bodde uppe i Jämtland. Visst det var oftast en vit jul men hur många timmar svettades man inte ute i kylan med snöröjningen på Halåsen. För att inte tala om den tid det tog med ved och pellets för att få värme i kåken. Annat nu. Blir mycket tid till annat och kroppen mår framför allt bättre. Längtar inte tillbaka alls, bara efter dotter med fästman och barnbarn. Men det är inte platsen som saknas, bara vissa personer.
Viltspårprov till exempel är inte att förakta. En ganska ny syssla jag tagit upp med Wynja under det här året. Hon är duktig och vi har roligt tillsammans.
Wynja har redan lagt sig till med lite spårmeriter. Godkänt anlagsprov och 1:a pris i öppenklass.
Det är spännande att gå bakom, hålla i linan och läsa henne då hon spårar och jobbar sig mot klöven i spårslutet
Detta har nog varit den lugnaste julafton jag upplevt i hela mitt liv. Helt allena hemma med hundar, katter och hästar. Ulla på jobbet hela dagen. De har sådana där vansinniga 12 timmarspass på hennes jobb. Nu har hon haft två sådan på raken men nu är hon ledig en vecka.
Om några dagar kommer även de bästa ner från Östersund och lyser upp vår tillvaro. Det kom till och med lite snö precis innan de kom så det blev ett vinterbesök. Dock snöade viltspåret in.
Intressanta och givande diskussioner har jag haft med Maximilian under de gångna dagarna. Vet inte om vi förstår varandra rent språkligt men mimiken går inte att misstolka. Vi är ganska tighta jag och Maximilian efter bara några dagar.Det har varit fantastiskt att ha dem på besök i några dagar
Ulla tog den här bilden på Wynja innan snön kom. Det blir denna bild som kommer att sättas in i kooikertidningen i och med att hon blev utställningschampion. Både Svensk och Norsk!
Nyårshoppet för Segersjö hundsällskap gick av stapeln på förmiddagen på nyårsaftonen. Ett perfekt sätt att aktivera hunden en sista gång 2015. Passar bra med hundar som är både tillfreds och lugna en nyårsafton. Fick några lopp filmade samt nästan hela lagloppet. "Den Bolltorpska femman" bestående undertecknad, Ulla, Stina, Griima och Wynja gjorde bra ifrån sig. Ingen placering men vi hade vansinnigt kul på banan. Film från begivenheten härunder.
Den "Bolltorpska femman" var ganska trötta efter tävlandet så det planerade nyårsfirandet passade alldeles utmärkt. Att se småkronorna piska Canada i JVM var en bra inramning av ett annars väldigt lugnt firande, eller rättare sagt avslutande av det gamla 2015
Det enda som störde vårt lugna nyårsfirande var de som inte kunde hålla sig inne och ta det lugnt.
Från cirka 23.30-01.00 small det nästan kontinuerligt horisonten runt. Tack vare kyla, klar luft och avsaknad av vind så hördes och syntes det mer än det brukar. När jag var ute och tittade till hästarna så gick tankarna tillbaka till de filmklipp man sett från Bagdad under flygbombningarna.
Det enda som saknades var spårljus som for upp mot himlen och jetmotorer som tjöt uppe i luften.
Personligen har jag svårt att förstå hur folk kan lägga så mycket pengar på något som förstör miljön och dessutom skrämmer skiten ur både människor och djur.
På det Bolltorpska godset har vi det ganska bra förspänt. Hästarna var bara lite störda av det fjärran smällandet. Stina var den som inte alls gillar det här med smällare. De andra verkade inte bry sig nämnvärt mer än att de blev lite oroliga på Stinas reaktion. Har full förståelse för de som har hundar och andra djur som är livrädda för smällare. För att inte tala om de människor som kommit till Sverige från krig och förföljelse. De trodde väl att kriget kommit ifatt dom eller fick återuppleva hemska trauman på grund av andras förtjusning i blixtar och dunder...
Hoppas Örebrokommun vågar följa andra och förbjuda fyrverkerier. Är dock skeptisk då de själva brände av ett rejält skattefinansierat sådant inne i centrala Örebro.......undrar om de når sina miljömål vad gäller utsläpp och buller.
Jag är ingen förbudsmänniska men vissa saker kan inte alla hantera då det så kallade sunda förnuftet är så jälla flexibelt hos en del. Det vill säga att den intellektuella spänsten hos en del har en mycket stor utvecklingspotential. Gäller även beslutsfattare som inte har modet att sätta ner foten.
Det lackar på mot jul och en välbehövlig ledighet. En ledighet som är längre än en ordinär helg. Både kropp och knopp behöver återhämtning och laddas upp med ny energi.
Det första lussebaket är avklarat. Sedan dess har det blivit två till. Saffransbullar ska det vara till lucia och advent annars är det liksom inte på riktigt.
I början av december var jag och hundarna iväg och tävlade på Laxå BK inofficiella tävling i ridhuset, Askersund.
Stina var med bara för att få göra något. Tyvärr var jag för egoistisk och tänkte inte på att hon varit stilla under en längre tid på grund av blodörat. Det var höga hopp för hennes gamla och nu lite stela kropp. Agilityloppet gick bra med endast 5 fel. Hon rev första hindret... I hoppklassen valde jag att diska oss efter enbart några hopphinder. Det var stelt så det blev tunnlar och ut.
Griimas båda hopplopp ser ni i filmen här nedanför. riktigt nöjd med båda loppen.
Wynja startade i alla fyra loppen. Blev att pröva lite ny handling på tävling men framför allt att få till farten i hoppklass. Supernöjd med hennes insatser men mindre nöjd med mina egna. Jag gjorde henne inte rättvisa då jag fläckvis var riktigt ofokuserad och tappade bort handlingen. Wynja är så signalkänslig och följsam. Visar jag fel och är otydlig så gör hon bara vad jag visar inte vad jag vill..
Syns ganska tydligt i några sekvenser i filmen på de fyra loppen här nedanför.
Det var en trött flock som kom hem efter en heldag i ridhuset. Roliga banor med lite tänk i. Bara synd att jag inte tänkte i alla delar utan bara "sprang". Här ligger Stina och Wynja och myser tillsammans. Griima har som vanligt gått en trappa upp och ligger i min och Ullas säng.
Luciahelgen tillbringade vi i Stockholm. På ett ställe i Hufvudstaden hade en flock ljusälgar rymt och sökte sig från Nybroplan mot skogen. "En älgarad i storstadsdjungeln".
Efter övernattning på hotell Scandic i Kungens kurva så var det på söndags-morgonen dags att åka till mässan i Älvsjö. Dags för utställning av vår Wynja på Stockholms hundmässa. Det var 46 kooikrar anmälda sammantaget i de olika klasserna. Den individuella bedömningen gick lysande, Excellent samt att hon, Wynja blev bästa tik i öppenklass med CK. I konkurrensklassen fick hon känna sig passerad av en championtik som vann och sedan blev BIR. Wynja kom tvåa och fick ett Cert. Detta innebar att Wynja den 13 december blev både Svensk och Norsk utställningschampion. Ulla gjorde ett kanonfint jobb med visningen av Wynja och hade jättebra kontakt med henne hela tiden.
Blev ett färgglatt fotografi då championatrosetten hämtats ut. Ulla fick lite av blodad tand. Nu planeras det för danska utställningar i sommar.....
Själv fortsätter jag och Wynja tillsammans jakten på agilityplan och i viltspårskogen....
