I "mörkret" är alla katter grå.

Ulla och Jessicas ridläger är i full gång. De drog igång i söndags. Det är fyra tjejer däribland min brorsdotter Stina. Jag har förklarat för Stina (brorsdottern) att om jag skäller så är det förmodligen på Stina (hund) och inte Stina (människa). Det ligger nog mer hos mig än hos Stinorna.

I går ringde Jessica på min mobil strax efter klockan åtta. Hon var helt förkrossad. Hon berättade att Morris (katt) blivit överkörd och dött. Det var bara ett att göra. Sätta sig i bilen och åka hem. Många tankar och minnen passerade i skallen på mig under den snabba resan hem.
Väl hemma möts jag av en rödgråten Jessica, fyra ridlägertjejer som pratar om döden som det mest naturliga i världen. Ungar är för härliga. Pratade lite med Ulla innan jag gick in i källaren för att säga farväl till vår lilla goknul. Jag kände inte riktigt igen honom, men han var stor och grå precis som vår älskade Morris. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna. De kom utan att det gick att göra något åt.
Tog bilen för att åka upp och prata med en av grannarna om bilkörning och att vi har ridskola och be dem hålla nere hastigheten för att vara på den säkra sidan. Sedan skulla jag ringa till Jämtkraft som håller på med ett arbete på berget. Deras entrepenörer kör som tokar. Grannarna var inte hemma så jag for hem igen.
Jessica mötte mig då jag klev ur bilen och skulle precis säga något när hon spärrade upp ögonen och bara skrek "MORRIS" rakt ut. Vände mig om och såg våran Morris skräckslaget fly ner i en vägtrumma för Jessica rusade mot honom hela tiden ropande hans namn. Det visade sig vara en okänd hankatt som haft oturen att hamna i vägen för en ouppmärksam bilförare. På kvällen kollade jag med granngårdarna närmast om de saknade någon katt. Ingen hade någon grå som saknades. Vi är jätteglada att det inte var Morris utan någon annan katt som dött. Men där ute finns det säkert någon som saknar sin goknul. Vet ni om någon som bor i vår närhet som har en grå som försvunnit så kan det vara den jag begravde i går kväll. Be dom då att höra av sig. Trots allt är det skönt att veta vad som hänt med ens katt.Skylten här ovan fick vi från min syster med posten igår. Det var inte utan att det kändes lite kusligt när vi trodde att vår Morris hade vandrat vidare till de sälla musmarkerna.

Solen skiner och i morgon är det midsommar

Förra veckan så föddes den ännu inte namngivna hingsten i hagen av Hrissla. Jag och hundarna kom ner strax efter det att det var klart. Det var lugnt och stilla i hagarna och hundarna var nyfikna men väldigt avvaktande. Publicerar nedanstående bild som en midsommarhälsning till er alla och jag hoppas ni får en bra helg.Den lille skrämde dock slag på Griima vid ett tillfälle. Han hade diat och var mätt och belåten då han lade sig ner för att vila en stund. Griima tog tillfället i akt och närmade sig väldigt försiktigt. Precis när hon skulle nosa på fölet så hickade han till vilket gjorde att Griima gjorde en frivolt och snabbt flydde fältet. Hon insåg dock snabbt att hon inte var förföjd och kom tillbaka men håll sig nu på lite längre avstånd. Stina höll distansen hela tiden. Hon har ju varit med om de har små djurens ankomst tidigare.

I samma hage går Assa med stor mage och där väntar vi på ytterligare ett föl, vilket kan komma när som helst. Hundarna lär väl vara lika nyfikna/blasé då.

Fullt upp....

Här är det verkligen fullt upp. Förra helgen tillbringade Ulla och jag i bilen. Vi var nämligen iväg söderut för att titta på ett par intressanta gårdar. Den ena föll vi pladask för. Tyvärr verkar det som om även andra har fallit för den. Det dröjde inte länge förrän budgivningen var igång. Vi väntar dock in för att se vad banken säger om lån först. Under tiden kollar vi på hemnet efter ytterligare intressanta objekt, de finns vi har hittat ett par till av intresse.
Ulla fick svar på sin jobbansökan på "Mogården". De vill ha ner henne för en intervju och då får hon passa på att kolla på flera objekt.

På jobbet snurrar det på av bara farten, Upplevde något mycket intressant och samtidigt väldigt skrämmande i onsdags. Även mycket välutbildade och reflekterande individer tappar sitt sociala intellekt då de låter sig uppslukas av gruppen. Plötsligt slutar de att reflektera och far ut på ett fullt sätt som enbart kan betecknas som mobbing. Det verkar som om de blir omedvetna om sitt eget beteende och hur det uppfattas av omgivningen och den som blir drabbad av de kastade knivarna. Även de tysta bidrar till kränkningarna genom att ge sitt stumma bifall. Känns i alla fall bra att de inte möter patienter i denna destruktiva konstallation. Det är illa nog med att de kränker sina "arbetskamrater". Man blir bara så trött...

Med Jessica hemma så händer det lite mera grejor än brukligt. Hon skulle ut en sväng på Tinna och undrade om inte jag ville följa med på cykel och ta hundarna med. Det blev en skön tur med ett betydligt tristare avslut. Vi drog i alla fall iväg och Tinna var riktigt nyfiken på cykeln och väl uppe på Halåsbeget så ville hon tävla mot mig. Jag ökade farten och hon hängde raskt på i galopp som sedan slog över i pass. Fasen vad häftigt det var att vara jämsides med henne en bit då hon passade. Vilken enorm kraft det är som frigörs då hon gasar på i passen.

Griima och Stina följde med bra precis som vanligt. Nästan hela tiden. Griima drog iväg och kom inte på inkallningen som hon brukar. Efter någon minut kom hon dock glatt springande.
Jag vill framföra ett speciellt varmt tack till den linjearbetare från Jämtkraft som varit ute i skogen, endast en liten bit från vägen. Men det var mer än tillräckligt. Du såg verkligen till att skapa merarbete för mig denna kvällen. Jessica satt på Tinna och jag fick höra det välkända ljudet av kväljningar från henne. Detta har jag full förståelse för. Griima såg inte längre direkt kramgo ut och inte luktade hon godis heller. Åtminstone inte för mig och Jessica. Stina blängde föraktfullt på henne och såg till att hålla distans till det stinkande lilla kräket.Finns det något som kan se så ömkligt ut som en blöt hund? I detta fall en riktig "skithund". Till och med värre än när Stina rullade sig i stinksvamp förra året.

Ulla verkar trivas mer än bra med den lilla nykomlingen som plötsligt, en vecka för tidigt, en morgon uppenbarade sig i hagen. Trots sin litenhet så är han riktigt framåt och nyfiken. Utan tvekan stapplade han fram mot en lika nyfiken Griima och fick henne att vika undan. Frågan är väl om det var hund eller skitlukten som var mest spännande.

"Upptäckaren" & "Dräparen"

I dag var mäklare Lisa här och fotograferade inför annonsen. Det blev fotat både inne och ute. Inne var värst eftersom vi fick flytta runt bohaget allteftersom fotona togs. Ute var det inga större problem, det var bara att hålla sig undan, vilket i sig kan vara svårt ibland. På onsdag nästa vecka får vi underlaget presenterat och tanken är att gården läggs ut för försäljning på hemnet.se kommande helg.
På lördag rullar jag och Ulla söderöver för att titta på fyra gårdar. Alla fyra är intressanta var och en på sitt vis så det blir spännande att se om annonserna stämmer med verkligheten.I kväll var jag ute och cyklade med mina två håriga adepter. Vi for upp på Halåsberget på den vanliga turen. När vi vänt och var på väg hemåt fick Griima spaning på något spännande vid sidan av vägen. Jag stannade till för att kolla vad det var och fick snabbt klart för mig att det var en sork som väckt hennes jaktintresse. Att det var en sork hördes på pipen den gav ifrån sig då Griimma försökte ta den. Under tiden gled Stina tyst upp vid sidan och tittade stilla på Griimas lite tama försök att ta sorken. Plötsligt dök Stina framåt och tog sorken precis framför nosen på Griima. Med en snärt på huvudet dräpte Stina sorken och stod stolt och vaktade sitt enorma byte mot Griimas nyfikna intresse. De jagar bra som team. En"upptäckare" och en "dräpare".

Nu går det fort igen...

Helgen avklarad. Tävlade uppe i Umeå med verklig glädje och fart. Har inte sett att Stina har haft denna fart på tävlingar tidigare. Bara början? Placeringar har vi slutat prata om nu i klass 3. Nu är det bara fullt ös och lycka som gäller och vi hade fyra urladdningar i Umeå. Kolla själva på filmen.I morgon tar Jessica examen nere i Strömsholm. Ulla far dit med Solveig medan jag måste vara kvar hemma och jobba. Dålig planering - visst. Men Ibland är det svårt att parera. Som mycket stolt far kan jag meddela att Jessica nu kan titulera sig både som B-instruktör och C-tränare. I går fick hon veta att hon var mer än godkänd på examinationen i torsdags. Till och med bäst i klassen. Märker ni hur tuppkammen reser sig? I morgon kväll kommer så världens bästa dotter hem för att smälta utbildning och börja praktisera kunskaperna.

Hemma är det full snurr. Det skall plockas undan och städas inför mäklarens fotografering av gården på torsdag. Så under nästa vecka läggs nog fastigheten ut för försäljning. Ulla och jag tar och åker söderut på lördag för att syna "fyra" objekt i sömmarna. Två på lördagen och två på söndagen. Det ska bli spännande. Ulla har jobbat på kanonbra med att sy ihop resan och visningar så det inte blir en massa onödigt farande.

Så fram till torsdag kväll är det fullt drag på Halåsen. Fixartider värre..............

Storleken har en viss betydelse, trots allt.

Söndagskväll och helgen är alldeles strax slut. Det har hunnits med en hel del under helgen. Tävling i Brunflo. Vedsågning och huggning. Tvättat och målat väggarna uppe i lillhallen. För att inte tala om att hundarna verkligen fått bekänna färg. Har cyklat med dom varje dag. Då jag varit hundvakt till Humlan, en border terrier, så har det varit tre hundar som farit runt då jag cyklat.

Älgarna mår riktigt bra av att äta allt det nya gröna som växt upp i naturen. Det gröna syns även efter det att det passerat genom alla älgmagarna. Inte när det ligger på marken men det finns ju hundar som tycker om det på olika sätt.
I fredags så hade Humlan, den lilla rackaren, rullat sig i älgskit när vi var ute på cykelturen. Hela bogen och ena sidan av halsen var full av detta naturens klet.
Började med att spola av tassarna på Stina och Griima innan Humlan fick ta plats i hon i källaren. Blötte ner henne och spolade bort det värsta innan jag schamponerade in henne ordentligt. Allt för att bli av med odören. Det löddrande schampot blev snabbt grönt av osmält klorofyll, så det blev en schamponering till innan jag var klar. Eftersom jag är van sedan tidigare att schamponera lite större hundar så märkte jag till min glädje att det gick både enkelt och snabbt att tvätta av en liten "border". Så visst har storleken en viss betydelse, åtminstone då det gäller renhållning. Peppar, peppar, varken Stina eller Griima har ännu hittat Humlans lilla "gotteplats". Jag hoppas att de inte gör det heller för de är ju något större att tvätta av......Ulla kom hem från Skellefteå där hon varit speaker på deras islandshästtävling. Hon hade haft en riktigt bra helg och var på ett strålande humör. Shoppat loss hade hon också gjort för hon hade med sig en ny sadel hem. Så nu ska det väl ut och ridas till veckan skulle jag tro. För mig så är det en ny arbetsvecka som tar sin början i morgon, måndag. Full fart mot en ny helg som hägrar, denna gång i Umeå där jag och Stina ska tävla.

Helg och tävling.

Helg igen. Tiden bara rusar iväg. I torsdags hade vi en mäklare på besök. Vi ska kolla upp vad vi kan få om vi säljer. Tanken är att vi ska flytta söderut. Redan nu tittar vi efter en gård neröver som vi kan köpa tillsammans med Jessica och Sebbe. Jag kommer att jobba kvar och pendla, ett tag i alla fall. Ingenting är bestämt ännu men det är lika bra att vara öppen med planerna.

Ulla är i Skellefteå som speaker på en islandshästtävling. Solveig gör henne sällskap där så jag är hemma själv med hundarna plus Humlan som jag är hundvakt till under helgen. De får röra på sig rejält. Har cyklat med dem både i går och i dag. Även i morgon blir det en tur på cykel med hundarna upp på Halåsberget. Är så himla skönt att få röra på sig själv och samtidigt låta hundarna sträcka ut ordentligt.

I dag hade Roger sin tävlingsledarexamination i Brunflo. Det blev en massa starter så med antalet och det braiga genomförandet blev han godkänd. Jag och Stina gjorde tre starter och hade tre nollade lopp. En 3:e placering, 6:a och en 4:e placering blev resultatet efter dagen. Jag är mer än nöjd med vår insats. Det enda smolket i bägaren var att jag hade glömt att stoppa in en skiva i kameran så agilityloppet blev tyvärr inte filmat men hopploppen finns på youtube.Griima och Humlan var med och fick lite miljöträning. Det var lite jobbigt för båda med allt folk och alla hundar men de skötte sig bra och var lite trötta i skallen då vi kom hem.

Väl hemma var det dags att fodra lite hästar och fixa till lite. Målning i hallen stod sedan på agendan. Det var en del som inte blev gjort när vi målade sist men nu ska det äntligen bli gjort. Efter mycket om och men så fick jag till filmen från tävlingen i Tranås.Det var något digitalt vingel med det program jag använt tidigare så nu lyckades jag med konststycket att lära mig ett nytt program. Ja, hjälpligt åtminstone. I detta programmet fanns det en hel del andra roliga saker som gick att göra. Nu blir det till att skaffa sig lite tid för att prova på och jobba med "det senaste".