Så vänder vi blad, och se vad har vi där om inte SEMESTER!

Har nu haft min andra semestervecka och det har hänt lite omkring även om vädret inte har varit så där super hela tiden. Men detta till trots så bara det här med att vara ledig är ju bara helt underbart. Att dessutom inte ha en massa "måsten" inplanerade gör ju att avkopplingen blir helt super.
Det går inte en dag utan att man stöter på en massa djur av allehanda slag. Här nere är de ju i stort sett tama dessutom. Man kommer liksom så himla nära både fåglar, rävar, rådjur och en och annan ung grävling.
Framför allt på morgon och kvällsrundan med hundarna så upplever man den Bolltorpska vildmarken när den är som bäst. I år har vi inte haft några problem med vildsvin i hagarna, åtminstone inte ännu.

Rådjurshinden ser ni nog utan problem men ser ni de två kiden?  Det ena nästan direkt till höger om hinden medan den andra är ytterligare en bit åt höger. Hade själv svårt att se kiden. Det var inte förrän de rörde på sig som jag såg dom.
Hundarna hade också full koll. Både genom syn och vittring men de håll sig intill mig utan att dra iväg. Efter en stund så lämnade vi de tre rådjuren åt sig själva medan vi fortsatte på vår rastningsrunda.

Tidigare i våras köpte vi ett gäng med rosor som Ulla planterade och har skött om efter konstens alla regler och lite extra kärlek. Redan i år kan vi njuta av både deras skönhet och doft. Hon har allt lite gröna fingrar min kära hustru.

Under de svenska färgerna ligger de tre håriga och njuter av midsommarvädret som i år inte var så där typiskt "klassiskt svenskt midsommarväder", utan mer av det lysande slaget. Det var en dag som avnöts hemma på de Bolltorpska ägorna utan krav på något annat än att må gott och komma i harmoni med sig själv och omgivningen.

Söndagen efter midsommar var det dags för den årliga hemmatävlingen. Jag körde Wynja och Griima medan Ulla körde med Stina. Det var en agilityklass och två hoppklasser. Alla banorna var roliga med bra flyt och lite trixigheter.
Stina kan ännu då hon är säkerheten själv och handlades bra av Ulla.. Två placeringar på 3 starter. Det var mer än jag fick till med de andra två sammantaget. Jag är dock riktigt nöjd med tre nollade lopp med Wynja och ett med Griima. Griima hade en disk och ett lopp med ett gäng fel då slalomen inte vill fungera ordentligt i två av loppen. Själv hade jag den värsta rivningen. Drog på rumpan vid det näst sista hindret i agilityklassen med Wynja. Det var en sån där härlig okontrollerad vurpa där benen bara liksom försvann. Ja, naturligtvis finns den med på film. En sån grej blir ju svår att förklara bort när den fångats på rörliga bilder. Bjuder på den.
Stort tack till alla funktionärer och tävlande som gjorde att det flöt på bra och inte var några problem.

Segersjöhoppet slog i år nytt rekord med antalet starter. En dubblering mot förra året. Verkar som om den ligger bra på "annandag midsommar".

Tisdagen efter midsommar genomförde vi ett viltspårprov i öppenklass. Ja genomförde och genomförde. Wynja var inte alls motiverad då vi väl kom fram till rutan. Redan en bit innan vi kom fram började det lilla livet streta och dra mot bilen.
Väl i rutan så var hon väldigt ofokuserad. Markerade spåret två gånger väldigt svagt och stretade sedan mot bilen. Det var precis som om hon ville säga, här har du spåret husse! Det är bara för dig att följa det nu. När jag satte henne på spåret så hade hon inget intresse alls att spåra så det var bara att avbryta.

Som tur var hade domare och dennes aspirant lagt korta spår till sina unghundar en bit bort. Vi blev erbjudna att prova ett av dessa vilket vi tacksamt gjorde. Och se som genom ett trollslag så tog Wynja spåret och jobbade exemplariskt i detta ända fram till spårslut.
Omedvetet hade jag nog satt en rejäl press på den lilla röd/vita eftersom vi endast behöver ett 1:a pris till innan championatet. När ska husse lära sig att inte pressa sin kollega utan bara se till att ha roligt......

 Kanske blev det lite för mycket med agilitytävling på söndagen och viltspårprov på tisdagen. Var lite dåligt med återhämtning mellan de olika aktiviteterna vilket den här lilla tjejen verkar behöva. Trött var hon verkligen då vi kom hem från skogen. Något jag tar med mig som en erfarenhet och förhoppningsvis inte upprepar. Ge så bra förutsättningar att lyckas som möjligt blir en ny devis att jobba efter framgent.

Vi är på G, både på bana och i skog samt en Morsdag.

Blir inte så där himla ofta som bloggen uppdateras men det händer i alla fall då och då. Energin som finns går åt till jobbet och att leva. Har märkt att jag skriver oftare när jag har positiv energi och inte är trött efter arbetet. Tyvärr tar arbetet mer energi nu än vad som finns att tillgå. Bara att göra några stabila val och sätta ner foten. Prioritera, det vill säga inte rangordna utan att välja bort. Fokusera på det som är viktigt och inte låta bruset ta energi. Alla har det inte så förspänt som jag med en "laddstation" hemma och energigivande fritidsintressen.


Känns som om Wynja har börjat komma ur sin sega period och börjat få upp farten igen. Hindersäker och följsam är hon så det heter duga. Vi gjorde tre lagstarter i Karlskoga och Knickedicken nollade alla loppen. Vi hade riktigt kul tillsammans och husse var mäkta stolt.

Min dotter firades på sin första mors dag av sin son Maximilian. Pappa hjälpte självklart till då den lille killen inte är så gammal ännu.
Att se kärleken och lyckan mellan dom gör att det känns varmt i hjärtat.

Det är många år sedan min mamma lämnade det jordiska men hon är ändå alltid med i tanken. Speciellt när det är mors dag är hon med extra mycket. Hon hade verkligen älskat att bli gammelfarmor

 Frugan älskar liljekonvaljer. Det var bara att ta med sig gamla Stina på en kortare cykeltur och plocka en bukett att överlämna på morgonen då det var mors dag.
En uppgift som jag gärna gör för min livskamrat.
Min Mamma älskade även hon liljekonvaljer så det blev dubbelt att plocka en bukett

 Min fru är fantastiskt duktig på att få till det med trädgårdens färger och grönska. Det är så där lagom med växter så att det inte blir för mycket. Men det hon fixar det fixar hon till bra. Är avkopplande att gå runt och se hur de olika blommorna växer och utvecklas

 Två korta spår med mycket lite blod blev vår nystart på spårarbetet efter löp och tokigt öppenklasspår. Knickedicken studsade som en jojjo då hon hoppade ur bilen och såg att spårväskan satt på mitt ben. Bra upptag och säkert spårarbete. Lugnt och för det mesta i spårkärnan  Att ta tag i klöven var en självklarhet. Hoppas det sitter kvar till kommande prov. Det var en fröjd att se henne jobba med nosen i backen och en långsamt svängande svans i 45 graders vinkel. Wynjas tecken på att hon är på rätt spår och är trygg i arbetet. Så nu kör vi på med några spår till i helgen.

Promenadväg är röjd i hagen. Både för att minimera risken att få fästingar men framför allt så att man ser de små håriga när de far fram. Gräs och annat växer ju både fort och högt härnere. Lär nog ta ett bra tag innan man vänjer sig av med hur det var i Jämtland...

Äntligen värme och roligt med hund...

Det vilda livet på landet är fullt av vilt. Här håller Tinna och Gandur koll på en älgko som spanar in gröngräset på myren. Kon har en kalv som är strax innanför i skogen. Fick inte med den på bild, tyvärr. Värmen har både kommit, försvunnit och återvänt så nu bankar väl sommaren på dörren mer alvarligt än tidigare.

Det är inte bara älg som håller sig runt myren. Under den senaste veckan så har det på mornar och kvällar varit besök av en rådjurshind. samtidigt har det nästan alltid varit med en råbock som hållit sig på behörigt avstånd från hinden.

Även i Katrineholms centrum finns det vildmark. Stadsparken är dock av lite mer konstlad och färglagd karaktär. En trevlig oas att rasta de fyrtassade i då de är med på jobbet.

Tre hundar och en katt vill mer än gärna ha koll på vad matte gör med unghästen. Det skulle ju faktiskt kunna vara så att hon har något godis att förmedla även till dessa med sin bruna, mjuka och bedjande ögon.

1:a maj tillbringades inte med att vifta plakat och skrika slogans på stadens gator och torg.
Vi var några glada kooikerägare som tog våra pälsklädda och for till Karlskoga.

Det blev inga resultat att yvas över men vi hade roligt och hyfsad tur med vädret. Ovan finns några klipp från de olika loppen med respektive hund och förare. Laget Skooiarna avslutade med ett resultat i sista lagloppet....


Här är Wynjas hela lopp, lite seg och med några egna idéer på i vilken fart man löser banan då löphormonerna kolliderade i hennes söta lilla huvud.

Strax bortanför Segersjö Herrgård, mot Stora Mellösa finns det en liten äng på vänster sida. Varje år så blommar backsipporna in masse där. Ett litet naturreservat där kommunen liar gräset för att behålla denna lilla anemon. Där finns ungefär 200.000 plantor.
Och nej, jag har inte räknat men det har någon botanist på länsstyrelsen redan gjort... Vackert så man blir tårögd är det i alla fall.

Den Bolltorpska banan har fått komma ut ur sitt vinteride och är klar att nyttjas. Enda nackdelen så här i början av säsongen är att gräset växer så rackarns fort. Planen behöver friseras ganska ofta för att inte förvandlas till en äng.

Mitt upp i allt elände som finns runt omkring så är det bara att konstatera en sak med kraft.

Vi bor väldigt fint och har livskvalitet alldeles utanför dörren.

På resande fot...

Under den gångna helgen har jag varit uppe i Jämtland och hälsat på. Ja det var inte hela Jämtland som fick besök utan jag besökte min dotter, barnbarn och svärson. Blev också en visit hos bästa Solveig samt ett besök på Jamtli.

Redan när jag kom upp på fredagskvällen fick vi bra kontakt. Berodde nog mer på att vi läste en bilderbok med en massa djur och jag härmade alla djurens läten. Det var lite lurigt men det uppskattades i alla fall av Maximilian. I slutet av boken blev det riktigt trixigt. Hur sjutton låter en giraff!? Bestämde snabbt att giraffen i just den här boken var stum. Skönt att det var bland de sista sidorna...
Annars kom jag ihåg de flesta djurlätena. Dottern skrattade dock rejält då jag försökte mej på att klucka som en kalkon. Muskulaturen i och runt munnen har nog blivit lite åldersslapp för det där riktiga kluckandet uteblev och det var nog mer ett gurglande som levererades...


Bil in till Jamtli där den lille killen villigt lät sig bli buren av morfar. Enda kruxet var att han ville in till utställningarna så snabbt som möjligt och inte riktigt hade tid att vänta på att jag skulle bära honom framåt...

 Lillkillen snackade på som sjutton en stund och somnade sedan i bärselen som han satt i på mammas rygg. Själv insåg jag att sist jag var inne på museet var när Jessica var liten så det var lite av en nyupptäckt för mig.
Precis innan vi skulle iväg ut till djuren så vaknade den lille killen och var på ett strålande humör. Bara att sätta honom i vagnen och rulla bort mot ladugården.

Där var det både kor, getter och höns men mest fascinerad blev han nog av den helvita kalven. De tittade ett bra tag på varandra sedan brallade kalven runt ett par varv för att sen kolla in Max igen. Jag vill ju inte påstå att det luktade parfym där inne. Getter lukar ju inte mumma precis..

Tidigt på måndagsmorgonen var det bara att embarkera tåget för hemfärd. Känns faktiskt tomt att lämna den lilla familjen och åka hem till den Bolltorpska flocken. Dock kommer jag att somna som en stock i kväll då hela flocken kryper ihop i sängen. Har känts konstigt att ha en säng helt för sig själv i tre nätter. Ja inte bara konstigt utan även tomt.

Sen är jag nog ganska nördig har jag kommit på. Trots att spårväskan är funkis nog så håller jag hela tiden på att ändra och utveckla. Byter kniv och funderar på "inredningen". Förmodligen perfektionisten i mig som vill nå fram till det ultimata..

Wynja och jag har varit iväg på ett viltspårprov igen. Denna gången for vi ut i skogarna runt Pålsboda. Det blev ett 2:a pris beroende på tapp vid återgångsvinkeln. Det var mycket spännande som for omkring oss i skogen. Hon vindmarkerade kraftigt vid ett par tillfällen och tappade då fokus på spåret. På alla ställen utan vid återgångsvinkeln kom hon på spåret igen. Lite förvånande då den vinkeln alltid suttit som en smäck innan. Trots allt jättenöjd med hennes arbete. Jag lär mig mer om hur hon beter sig i spåret. Vildsvin som efter spårläggningen bökat i och omkring spåret bekom henne inte alls. Det kändes jättebra men vi har att träna på annan viltstörning.

Stina fick köra lite agility på den Bolltorpska banan och var riktigt nöjd när hon kröp upp i soffan på kvällen.

Men varför ska hon alltid ligga uppe på kuddarna?

Hon verkar i alla fall att trivas med livet.

Så var vi på gång igen! Både på banan, i spår och på blogg...



Snön har både kommit och försvunnit i ett par omgångar. Men nu verkar det som om det inte ska komma någon mer på ett bra tag. Kanske till nästa jul!?

Spårarbetet har kommit igång med ett par seriösa spår. Både med bra längd och liggtid. Började med ett motivationsspår med kortare liggtid men jag tror att det behöver vara lång liggtid för att hon inte ska tappa fokus. Verkar som om det är för lätt och hon inte behöver anstränga sig så mycket, utan hon hittar en massa annat gott att undersöka längs spåret.

Wynja blir så där nöjt trött när vi har varit och spårat. Nöjd och lugn sträcker hon ut sig på sin favoritplats i soffan där hon har koll på oss tvåbeningar. Om vi nu skulle få för oss att äta något vill hon ju inte missa att åtminstone försöka tigga till sig en bit eller två.....

Den Bolltorpska banan har delvis flyttat ut ur sitt vinteride. Tunnlar, gunga, däck, slalom och hopphinder står nu uppställda. De bara väntar på att bli utsatta för de hårigas agilityträning. Några små pass med kvalitetsträning har det blivit. Mest motivation med fart och inga svårare kombinationer än så länge. 

De svåraste passen har vi än så länge kört på tävlingsbanorna. Vi var på Kumla BKs dubbla klass 2 i Askersund. Griima fick starta i agilityklasserna. Jag skippade hoppklasserna då hon får ont i hasen efter fler än 2 starter. Wynja fick köra dubbelt både i agility- och hoppklass.
Fick deras lopp filmade. Här under är Griimas båda lopp. Det första är nog det bästa agilitylopp hon gjort på tävling någonsin. Bra fart, hindersäker, följsam och lycklig. Blev nästan stående när hon tog avfarten på balansen och svängde in bra på hopphindret efter. Ren och skär agilityglädje vid målgång.
Det visade sig att vi kom trea och hade slagit en massa "snabba" BC tack vare tightare linjer...

Wynja inledde tävlingarna genom att springa upp på läktaren och diska sig. Men med boll och glada tillrop tog hon sedan banan utan problem. Vi fortsätter att jobba med de spöken som finns på inomhusarenorna. Detta till trots så är jag jättenöjd med hennes och mina insatser. Vi är på väg tillbaka även på inomhusbanorna. Jag tror jag kommit på hur jag ska jobba med henne så att hon behåller fokus. Bara en inomhustävling kvar sedan är det utomhus för hela slanten, oavsett väder. Ute i det fria har vi ännu inte sett några spöken så, NU KÖR VI!

Skrev en artikel om  hur jag och Wynja började med viltspår och varför i Svenska kooikerhundklubbens tidning. Blev riktigt glad att läsa och se hur "redaktören" på ett proffsigt sätt lagt in bilder och text. Känns som om jag skrivit något bra om viltspår.

Att ha en Linus som konvalescent inomhus är inte alltid så himla lätt. I synnerhet inte om man får för sig att bädda sängen då han är i närheten. Att ett djur kan vara så satans snabb med att dyka in under varenda lakan täcke och kudde. Hela tiden för att visa att han minsann fortfarande är "Alive and kicking". Det vill till att man passar fingrar och händer så man inte sätter dom i närheten av platsen han ligger på. Då far han ut som en kobra och ska skoja till det lite med bäddaren. Kan göra rackarns ont då han huggar och man samtidigt drar åt sig näven....

Helgen som kommer ser jag fram emot med stor glädje. Blir tåget för att träffa tre viktiga personer i mitt liv. Nämligen VBD, VBBB och VBSS (dotter, barnbarn och svärson). Det var ett tag sedan vi träffades och det har hänt massor med VBBB sedan sist vi träffades. En hel helg med fokus på social samvaro. Blir nog även besök till andra viktiga och trevliga människor.

 

Helgen därpå så blir det ett nytt viltspårprov för Wynja. Bara hoppas att husse håller sig till att följa med i linan och litar på den lilla rödvita. Hon kan ju det här med spår men husse har fortfarande lite svårt att läsa henne eftersom hon har ett lite udda sätt att jobba på. Varje nytt spår ger ytterligare erfarenheter och kunskap om arbetssätt och hur hon ser ut då hon är i spåret...

Bakslag som oroar men även framsteg vilka roar...

 Stina, lika pigg och alert som vanligt. Detta trots sina 12 år. Den 22 februari uppnådde hon denna aktningsvärda ålder.
Sviterna efter blodörat blev inte så stora som vi befarade. Bara lite häng på högerörat. Tillsammans med det gråa så ger det henne bara lite karaktär.
Gamla damen hänger med ännu. Blir dock lite stel av kyla och gillar värme mer än tidigare. Är väl inte så konstigt det är ju precis likadant med en annan. Varför frysa när man kan vara varm och go?
Både denna och nedanstående bild har Ulla tagit då hon varit hemma med hundarna.
Inte utan att jag blir lite avundsjuk då jag ser hur mysigt de haft det medan jag varit på jobbet och ansträngt de grå.

Ringde hem från jobbet en dag. Ulla hade lite svårt att ta sig ur sängen.
När jag fick den här bilden på Messenger förstod jag varför.
Finns nog ingen som kan ligga och mysa på morgonen som Stina.
Hon verkligen trycker sig mot en för att få vara nära och stjäla lite morgonvärme. Helst så ska man samtidigt ligga still och mjukt smeka hennes mage och bröstkorg. Är nog allt en liten bortskämd dam, men det får man ju lov att vara om man är 12 år. Problemet är väl bara att hon blivit lite bortskämd under 12 år också.
Men vad gör väl det när man är en fullvärdig flockmedlem?

Vi upptäckte att Linus var svullen på vänster hasled. Iväg till veterinären. Det visade sig vara en rejäl stukning. Förmodligen hade han fastnat i något. Det blev operation i form av tömning och spolning av ledkapseln. Smärtstillande, cortison och antibiotika samt 10 dagar inomhus för att vila och inte anstränga leden alltför mycket.
Hur poppis tror ni att jag och Ulla är nu? Vi står inte särskilt högt i kurs hos killen som brukar vara ute och dräpa möss och dylikt.
Efter återbesöket på måndag (har då gått 10 dagar) får vi se om killen får göra någon kortare utflykt?

Efter mindre bra erfarenheter i Linköping för ett par veckor sedan så provade vi på nytt i Fagersta. Det gick definitivt mycket bättre men vi saknar ännu lite av farten som jag vet att hon har. Jag är övertygad om att den kommer när utomhussäsongen drar igång.
Wynja och jag har gått med i ett mediumlag som bara består av kooikrar. Ska bli riktigt roligt att köra lag och satsa lite på lagtävlingar. Blir en ny erfarenhet. Har i och för sig varit med i lag tidigare men bara för att ha lite roligt och inte så seriöst. Vi får väl se hur det går för "Skooiarna"?

Första träningsspåret för året är avklarat. Ja det blev i själva verket 2 stycken. Ett kort motivationsspår på 150 meter som gick i en svag båge utan konstigheter. Efter det gick vi direkt på ett spår på 400 meter med ett bloduppehåll, två vinklar och en återgångsvinkel. Liggtiden blev lite längre än normalt (22 timmar) då det var jakt i spårområdet. Träffade jägarna och fick reda på att de korsat spåret på ett par ställen tre timmar innan jag kom. Bra störningsträning i spåret och bra att veta ungefär var. Wynja löste spårarbetet utan problem. 2 mindre snurrar som hon redde ut själv. Husse lyckades hålla sig i bakgrunden utan att styra eller störa.

Efter förfrågan från klubbtidningen för skooi så har jag skrivit ihop en artikel om hur och varför jag började med viltspår. Var riktigt trevligt att sitta och klura på varför jag började och vad det är som gör att det är så roligt. Hade även lite bilder att komplettera artikeln med. Ska bli intressant att se hur den tas emot och hur det ser ut i tryck.

Även om Linus inte får gå ut så har han hittat ett sätt att njuta av det fina vädret ändå. Är dock lite orolig inför veterinärbesöket i morgon. Han har fortfarande en svullnad som heter duga runt hasleden. Bara hoppas att det läker som det ska och att han får komma ut och jaga snart. Skulle vara bra både för husfriden och en minskat bestånd av smågnagare...

Mitt i vintern - vi tävlar och spårar utan att frysa rumpan av oss...

Förra lördagen for jag, Griima och Wynja till Linköping för att tävla. Det blev en riktigt lång dag för oss medan Stina var hemma med Ulla och hade kvalitetstid.
Det var dubbla klasser i tvåan men det blev enbart start i agilityklasserna för Griima då hon inte fixar fyra starter på en dag.
Wynja var anmäld till 4 starter men vi strök oss från den sista. Griima gick som tåget och var riktigt på hugget. I sista loppet riktigt kände jag hur hon tryckte på bakifrån på upploppsrakan. En härligt glädjefull känsla.
För Wynja gick det inte så himla bra. Tveksam, osäker och ville inte alls vara med. Till och med så att hon ville lämna banan.

Tack och lov så fick jag de avgörande loppen filmade. Ulla och jag tittade på filmerna när jag kom hem. Huvudorsaken kom vi fram till var att högtalarna var placerade högt upp under taket och gav ett konstigt eko i ridhuset. I det avslutande hopploppet kom hon igång som vanligt. Tråkigt att jag inte fick tag i någon som kunde filma.

På söndagen drog vi iväg på viltspårprov i öppenklass. Så här efteråt ser jag att gårdagen hade satt sina spår i mitt förtroende för Wynja. Detta tillsammans med att det faktiskt var ett tag sedan jag spårade med henne och var lite osäker på att läsa hennes arbete. Hon tog spåret bra men jag var för tveksam och fortsatte styra henne runt i rutan tills hon tog spåret igen. Hon spårade faktiskt riktigt bra men var tveksam då jag var osäker vilket gjorde att hon sökte mer stöd vilket hon fick på ett alldeles för mjäkigt sätt. Ett rejält tapp där vi blev visade på spåret igen. Resten löste hon riktigt bra men jag valde bort skottprovet för att hon skulle få ett bra avslut. Bara att anmäla på nytt och påt igen.

Sitter och skriver på en artikel om varför och hur det kom sig att jag började viltspåra med Wynja. Det var redaktören för SKOOIs klubbtidning som hade hört att jag höll på med detta och ville ha en artikel om viltspår med lite bilder. Riktigt kul att sitta och klura på. Resultatet får väl andra bedöma men så här långt är jag nöjd med vad som kommit ner på pränt.

I söndags var det också kursavslutning för grundkursen i agility som jag har haft under 6 söndagar. Det har varit ett roligt och läraktigt gäng att hålla kurs för. Deras fyrbeningar har skött sig alldeles förträffligt.
En av kursdeltagarna räckte över 1½ tjog ägg i olika kulörer. Perfekta som påskägg då de inte ens behöver målas.
Nästa söndag drar vi igång med fortsättning för samma gäng. Ser fram emot det.

Så efter ett par veckor av barmark kom snön tillbaka. Kändes först som om våren var på gång men den känslan dog snabbt ut.
Detta till trots så är det inte långt kvar till våren, åtminstone inte runt den Bolltorpska gården..