Nu och då! Glädje i nuet och tankar på en era som passerat.

Banan är sedan ett tag utflyttad från sitt vinterviste i ridhuset till sommarvistet på Segersjö fältrittbana. Wynja har mognat på sig och är riktigt följsam i agilityn. Är bara gungan och slalomet som inte sitter ännu. Gungan väntar jag ett tag med och låter henne bygga på sig lite mer självförtroende innan vi påbörjar inlärningen på den.
Hon har visat sig vara en riktigt duktig viltspårare. Om jag för tycka det själv. Ska snart "examinera" henne för Lisa som introducerade oss i denna roliga verksamhet. Då får husse bekänna färg. Att Wynja fixar det är jag inte ett dugg orolig för. Handlar mest om att jag ska läsa henne rätt...

Gammal är äldst. Det visade Stina på tävlingen i Kumla i helgen. Hon nollade sina båda lopp och var säkerheten själv. Griima fick några fel i varje lopp men det var husse som inte riktigt var med och uttalade de magiska orden, slalom till exempel. Eller varför inte tunnel...
Trots missarna så gick även Griima kanon. När jag tittade på filmerna så fick jag gåshud av kontaktfälten om vi då tar bort gungbrädan som inte alls var som den brukar. Men även det var husses fel. Goa Griima gör ju bara som husse visar så jag fick korrigera mig själv efter varje lopp...


Söndagspromenad med flocken längs vägen mot Segersjö. Lövverket har redan börjat spricka ut i skir grönska börjar så smått bilda ett grönt tak över vägen. Det är något särskilt med alla dessa alléer runt omkring oss här.

I hagen lyste något och vid närmare beskådan så var det ett litet bestånd med gullvivor.
Ja det är verkligen härligt med all växtlighet här nere i södern. Inget som jag är direkt bortskämd med efter 30 år i Jämtland.



Det är nu nästan 10 år sedan jag hade gröna kläder på mig. I samband med nedläggningen av alla militära enheter i Östersund så slutade jag inom försvarsmakten och blev istället civil. Om nu en före detta officer sedan 27 år kan bli riktigt civil...

Underbara före detta kollegor som gjort denna lilla "minnesfilm" om den sista överflygningen av stridsflyg som tillhörde F4, Jämtlands flygflottilj. Det händer nu och då att jag saknar er. Extra mycket då jag såg filmen som lagts upp på facebooksidan för "gamla F-fyringar. Delar gärna med mig av den på min blogg. Under själva överflygningen stod jag på en gata inne i Östersund. Mitt hjärta fylldes av stolthet av att ha varit en del av F4 på den tid det begav sig.

Men det var då det. Nu är det annat fokus som gäller. Trivs riktigt bra som civil och inte blir det sämre av de rapporter man får inifrån den nuvarande försvarsmakten. Verkar som om både politiken och försvarsledningen tappat både det ena och det andra..
Själv har jag allt i behåll förutom ungdomens pigga kropp.
När jag var yngre fanns de fysiska förutsättningarna men viljan saknades till viss del. Nu är viljan starkare än någonsin men de fysiska förutsättningarna är tyvärr inte lika goda som för 20 år sedan...

Wynja undrar vart sjutton Puma tog vägen?

"Ge inte det förflutna simlektioner"! Lev här, nu och tänk positivt.

I söndags gjorde jag debut som domare på Frövis inofficiella tävling. Det var en positiv och rolig upplevelse. Som domare var jag tvungen att titta på alla ekipage och vara fokuserad på dem. Jag fick se mycket trevlig handling och samarbete men framför allt fick jag se hur hundar och förare hade kul tillsammans. Lärde mig dessutom en hel del ur flera olika aspekter. Har bara att ånyo konstatera att agility är vansinnigt kul.

Det var däremot mindre kul på vägen dit och framför allt på vägen hem. "Tassemobilen" började låta som en riktig rallybil men utan att kunna svara upp med motoreffekten som ljudet lät påskina fanns. Avgasröret gick av mitt under bilen och det var verkligen som att sitta i en stor bullrande resonanslåda. Tur att grannen har svets, så han satte ett par svetspärlor så att det låter lite mindre tills det nya röret kommer med posten. Så då blir det att agera mekaniker en stund, vilket inte riktigt är min grej.

Att sitta i den bullrande lilla lådan gjorde att radion inte var möjlig att lyssna på. Blev istället en stund för reflektion över livet i allmänhet. En dikt jag skrev en gång dök upp i mitt huvud, därav rubriken "Ge inte det förflutna simlektioner". Tänk vad mycket man råkat ut för och drabbats av i livet ändå. Både bra och dåliga saker. Efter helvetesåret 2007/2008 lärde jag mig verkligen att fokusera på de bra och viktiga sakerna. Det är ju annars så lätt att fastna i det tråkiga och älta oförätter och andra negativa saker så att fokus blir på fel saker. Trots att det hänt en del tråkiga saker de senaste åren så har jag valt att inte ge dem "simlektioner" utan låta dem sjunka men dragit erfarenheter av det inträffade. Dock finns det människor som aldrig blir förlåtna men vem som ger dom "simlektioner" vet jag inte. Jag är åtminstone inte en av dom, för mig är de enbart historia. En sjunken sådan, likt skeppsvrak man vet finns men inte ser och lägger energi på. Lämna dessa sjunkna vrak och kliv upp på fast mark och stå där stabil och stark. Jag står där, gör mig sällskap med det positiva, det är det som är att leva.
Skönt att dessa "vrak" är så lätträknade. De goa positiva människorna är som tur är många fler och mycket svårare att räkna. Men dessa både ger jag och tar energi från. Det ger livsglädje.

Energi läggs och tas det på den Bolltorpska fastigheten. Där finns glädje och kraft i det mesta. Även i det arbete som ska göras som i den vilsamma atmosfär det är att bara vara här och nu.
Sista delen på altanräcket är på plats och det skapar en helt annan känsla då man vistas på altanen. Bara trappan kvar nu. Min kära hustru ska ha mycket beröm för utformningen av altanen. Den är stor, den smälter in, den är underbar.
Den Bolltorpska påsken firades i huvudsak utomhus i underbart väder. Pynt och ris fick hålla sig utomhus. Det blev endast fjädrar i den hårt tuktade syrenen. Trots hundarnas idoga vaktande så lyckades Linus leka ihjäl två fjädrar. Han tyckte väl att fjädrar bara ska sitta på fåglar som går att jaga och eventuellt fånga. Så vad sjutton sitter de i buskarna för....

Agilitybanan på ägorna har fått lite ny utformning och färger. Ännu en sexmeterstunnel har ålat sig in och tar nu en självklar plats i den övriga hinderparken.

En färgglad bana ger energi och glädje bara genom att men ser den. Kör man den sedan tillsammans med hund- ja då är det lycka
 

 

Brandslang går att ha till så väldigt många olika saker. Mixar man 38mm och 76mm slang så går det att få till riktigt bra och funktionella hinderstöd till tunnlarna...
... Med några brädor, färg och spikband fick jag till två "träningsdäck". Perfekt att träna in däcket med och jag slipper ha ramen att ta hänsyn till så här i början.
Säsongen är på gång med gräsklippning (har redan varit ute 2 gånger med klipparen och detta innan april månads utgång!) och allt gott som hör denna underbara årstid till.

Till alla positiva människor därute-Lev gott, lev väl och ha ett underbart liv

En ettåring växer upp och en tioåring gör comeback.

I går var det ettårskalas på den Bolltorpska gården. Wynja, vår senaste flockmedlem blev ett år i går. Det har varit ett år fyllt av glädje och utmaningar. Verkar som vi fått både en bra familjehund, agilityhund, viltspårhund och utställningshund. Fyra hundar i en och hon gör framsteg i alla sina roller.

Stina har gjort sin comback på banorna. En pigg tioåring som visar att ålder inte spelar så stor roll. Vilja och motivation är huvudingredienserna. Framgent så blir det lite starter i lagklass och öppen klass. Klass 3 står vi över då det sliter lite väl mycket på husses gamla tjej,
Laget "Ett Tu Tre" gjorde debut i Askersunds ridhus under den gångna helgen. Tyvärr var vi bara tre i laget som startade, Jag med Stina, Marie med Tyra och Anders med Rassel. Saras hund var tyvärr skadad så de kunde inte vara med på debuten men det blir säkert fler tillfällen för laget att samlas runt sporten som är vansinnigt kul.
Här nedan är filmerna på Stinas starter, Stort tack till er som ställde upp och filmade oss.

I första starten gick det bra. En femfelare i slalomen som husse får ta på sig...

Agilityklass var start nummer två som gav en diskning. Husses fel även här. Dålig handling så ett hopphinder togs från fel håll.

Andra agilityloppet gav en nolla vilket kändes gott i hjärtat.

Sista loppet för dagen var i hoppklass. Även här blev det en nolla trots att det var nära att jag sprang vilse mellan alla hopphinder.
Jag är jättenöjd med min och Stinas insats under helgen på fyra roliga och lite småkluriga banor. Det kommer att bli mer lagstarter för Stina och förhoppningsvis är hela laget med på banorna nästa gång.

Som ni säkert sett så har min blogg fått en uppgradering. Så går det när man släpper in dottern med lösenordet. Men jag blev positivt överraskad och är själv riktigt nöjd. Tack Jessica

Mycket aktiviteter och mycket Kooiker.

Nu går det minsann undan. Vi är redan i slutet av mars och hit har våren hittat med barmark, värme, vårblommor och fågelkvitter. På gården har vi haft en hel del besök. Bland annat av Wynjas uppfödare Catarin. Hon kom i sällskap med Carina för att titta på vår bedårande kooiker. Trevligt besök med fika och bara hundprat. Tack för besöket och välkommen åter.

Ulla har varit och ställt ut Wynja på utställning i Strängnäs. Inga lysande resultat men det är väl inte att förvänta med en liten tjej som höglöper och inte alls var sitt vanliga jag. Blev trots allr ett "very good" och bra kritik i övrigt. Får väl planera in någon/några utställningar till för att se vad hon får för kritik då hon är sitt sprallig jag.

 På en av söndagsträningarna hade vi en rackarns springbana. Jag hade fullt sjå med att hänga med när Stina for runt. När jag sedan körde Griima blev jag hopplöst efter innan jag lärde mig hur vi kunde lösa vissa av kombinationerna med distanshandling och skickande. Jättekul och utmanande.

 Wynjas agilitykunskaper blir bara bättre och bättre. Hoppkombinationer och tunnlar går som en dans och slalomen är på gång. Det dröjer nog inte länge förrän hon kan börja tränas in på det riktiga slalomet och vi kan lämna allén bakom oss. Hon är kul att titta på då hon kör alléslalomen för hon visar verkligen med hela kroppen hur roligt hon tycker det är.

 När vi hade lagottoklubben i ridhuset för en dag med "prova på agility" så passade jag på att pröva Wynja på platta tunneln. Med en pigg och framåt hund så var det ju inga problem med det hindret heller. Efter endast ett par gånger med att hålla upp släpet så sprang hon igenom som om hon inte gjort annat. Mitt upp i alltihop så passade hon på att ta balansbommen också. Bara att passa på att ta det tillfället i flykten. Hon har fått gå den ett par gånger med stöd men nu drog hon upp själv utan krusiduller. Fick till och med till ett bra kontaktfält vid nergången.

Viltspårträningen går framåt. Adepten är riktigt duktig i sitt spårarbete. Hon jobbar lugnt och sansat. Jag uppfattar det som om hon är ganska spårnoga eftersom hon inte driver iväg i lä om spåret utan verkar sträva efter att hålla sig mitt i. Visst händer det att hon driver iväg men hon är snabbt på spåret igen. Har inte upplevt så många "snurrar" och vinklarna har hon varit riktigt duktig på. Efter att ha hittat klöven så är hon så himla stolt när vi går tillbaka från spårslutet. Om ni bara visste vad blickarna hon ger mig värmer. De verkar verkligen säga "Du och jag husse".

Nu har jag ju faktiskt även två andra tjejer som jag jobbar med. Jag har varken glömt Stina eller Griima men det blir nog naturligt att jag lägger lite mer fokus på Wynja i skrivandet då hon är under träning och utvecklas hela tiden. De två äldre damerna ger mig lika mycket glädje som den lilla junioren men på ett annorlunda sätt.
Griima tror hon ska ha valpar. Verkar som om hon blivit lite skendräktigt efter senaste löpet. Så om ett par veckor börjar hon väl bädda. Hoppas att det bara är en tillfällig hormonsvängning och att hon tappar bort det snart. Hon har blivit otroligt hussekär för stunden, både på gott och mindre gott. Dessutom lite vaktigare än vanligt.
Stina ska ju snart ut på tävlingsbanorna. Lagklass i Askersund den 13 april. Laget "Ett, tu, tre" ska då göra sitt första officiella framträdande. Och jag som hade trott att Stina gått i pension!? Där ser man vad lite annorlunda handling och en valp gör med en tioåring. Hon har ju aldrig varit snabbare och mer på hugget än nu. Ska bli jättekul och se om det håller på tävling också. Dock blir det inga klass tre starter för gamla damen. Räcker med lag och inofficiella tävlingar. Vill inte slita mer på henne men ändå låta henne ha vansinnigt kul på banorna. Den 13 april så blir Wynja 1 år. Ops vad tiden går fort....

 Linus, Wynjas kompis verkar alltid vilja följa med då vi tar en promenad i hagarna. Den lilla rackaren drar uppmärksamheten till sig och verkar njuta av att bli uppjagad i något träd. Han kan smyga sig fram och genomföra ett skenanfall mot Wynja som snabbt går till motangrepp vilket gör att Linus precis håller sig utom räckhåll för Wynjas tassar och mun. Precis när Wynja tror att hon har honom glider Linus smidigt upp i ett träd och glor retsamt på en frusterad Wynja. Hon har lärt sig att då nonchalera honom och gå vidare. Snabbt är han då nere på marknivå igen och på väg mot huset efter Wynja. På den delen finns det dock inga träd så han får verkligen ha hög fart över ängen med Wynja i full karriär efter sig, ända till stängslet där hon trotsigt avbryter jakten. Dom är konstiga dom där två för de verkar ha lika kul bägge...

Jag och tjejerna tackar för denna gång och rör oss i full fart mot våren för nya äventyr och erfarenheter. Vi hoppas att det inte dröjer så länge innan det blir uppdateringar på denna sidan igen.

Huvva vad tiden går fort, och våren är här.

I helgen firade vi en 10-åring i flocken. Stina har blivit gamla damen men det är svårt att se på hennes beteende. Hon är lika lekfull och aktiv som när hon kom från Island. Vad gäller agilityn så har hon sedan i somras bara blivit bättre och bättre. Månne det vara så att Wynjas ungdom smittat ner Stina med ny vitalitet. Verkar faktiskt som om det förhåller sig på det viset. Men gammal är äldst.

 

Blev mycket hundgöra i helgen. På lördagen provade vi viltspår med Wynja. Vi fick hjälp av Lisa Nilsson att lägga två spår. Först ett kort rakt spår för att se hur och om Wynja var intresserad och sedan ett som var längre med två vinklar. Lugnt och sansat löste Wynja båda spåren. Enda problemet var att husse var lite tafatt innan polletten trillade på plats.  Söndagens agilityträning gick också som på räls. Alla tre gjorde bra ifrån sig.

Stina gick ju på som vanligt. Gamla damen är ju säkerheten själv. Wynja fick köra alléslalom vilket fungerar riktigt bra. Bara mer mängdträning så sitter slalomen nog snart. Som avslutning blev det lite bana med hopp och tunnlar. Det blir nog ett riktigt fartvidunder av den här lilla damen.

Griima blev till och med utlånad och sprang en bana med Roger. Hon löste det super och Roger fick verkligen jobba för att hinna med. Kul att se Griima fungerar bra med en annan förare. Var ju första gången och Roger blev ju helt slut. Vet inte vilket som var roligast att se Griima flyta på längs banan heller hur hon tog musten ur Roger…. 

På söndagen körde vi ett enklare spår igen för att kolla om intresset fanns kvar. Helt klart var det så. Hon löste spåret klockrent trots att jag gick bakom. Hon var nu lite piggare på att kampa och bita i rådjursklöven. Men inget går ju upp mot att kampa med husses hemmagjorda kampapporter.

Är ändå mycket, mycket nöjd med vad hon presterat på bara några gånger. Nu var ju till och med husse med i matchen och inte så vilsen som i lördags.

Efter träningen av egna hundar var det dags att köra lite kurs med nybörjargruppen. Det är härligt att se hur förarna har utvecklats och bara får bättre och bättre kontakt med sina fyrfota partners. Också kul att se hur hundarna växer, får mer självförtroende och har mer fokus på sina förare än på de andra hundarna. Hur de mer och mer litar på sina förare och tar hindren mer självständigt. För att inte tala om den glädje som fullkomligt svämmar över inne i ridhuset, både från hundar och förare.

Ni kan vara lugna för att det var tre nöjda hundar jag hade i soffan på söndagskvällen.

Som de flesta redan vet så fuskar jag med att göra lite paracordgrejor. Både till mig själv och till försäljning. Tröttnade dock på att försöka beskriva de olika färgerna jag har. Gjorde två långa "armband" med en kort sektion av varje färg jag har så här långt. Blir ju både enklare och tydligare att visa vilka färger som finns samt hur det kan se ut i färdigt skick.

Tulpaner och krokusar börjar sticka upp små skottur marken. Stora flockar med gäss har börjat flyga över Bolltorp på väg mot Hjälmaren och fälten runt om. Ugglorna har börjat hoa ut sin pilskhet på kvällarna. Ja, det är nog bekräftat. VÅREN ÄR HÄR!

"Murphy"! En kompis jag gärna varit utan...

Är man nöjd eller bara jättenöjd!
Hemkommen från jobbet i torsdags vrider jag på huvudströmbrytaren, vrider på nyckeln och trycker på startknappen samtidigt som jag ger lite gas. Br-br-brum så startar motorn trots att den stått i två år. Sladdar omkring och röjer undan de 2 decimetrar med snö som ligger på gårdsplanen och vägen. En timme senare är det klart och jag är inte ens svettig. Heja traktorn, aldrig mer en snöslunga. Möjligtvis en att sätta på traktorn
Jag verkar även ha fått en ny kompis, Murphy. Inte utan att jag börjar fundera på vad som sker omkring mig ibland. I synnerhet kopplat till våra fyrbenta vänner.

Lagen om alltings...
Det började med att Griima var halt. Då det löst sig så slet hon upp trampdynan på höger tass, (2 trampdynor). Precis då det börjat läka så var det dags för vänster tass trampdynor. Verkar som om huden på trampdynorna bara släpper då det är isigt ute. Funderar på om hon tidigare har förfrusit tassarna utan att jag märkt det. Förra vintern var detta ett återkommande problem vid 3-4 tillfällen.
Nu är det tassbandage på bägge baktassarna och hon ser riktigt ömklig ut där hon haltar fram. Hon verkar som tur var inte ha särskilt ont. Det var bara den första dagen som hon hade ont, nu är hon bara väldigt försiktig.
Så den svart/vita raketen får nu en icke önskvärd vila. Griima ser väldigt ledsen ut då jag tar med mig Stina och Wynja på träning eller promenad. Stackars Griima och jälla vinter.

Har prövat att göra "överlevnadshalsband till hundar. Dessa saknar precis som vanliga "överlevnadsarmband" både kompass, kniv, fiskeredskap och nödlivsmedel men de blir snygga och praktiska. Har så här långt gjort ett rosa. Ett rött och ett i camo står på tur när jag får halsmåtten.

Segersjö har skaffat ett nytt hinder. En komplett mur som håller tävlingskraven för alla tre storleksklasserna. I dag testades den på träningen. Wynja tog den utan minsta tvekan. Inte ens tillstymmelse till att "mellanlanda" på krönet.

Dagens träning gick lysande. Stina for som en stormvind och sökte sig verkligen framåt mot nästa hinder och vidare framåt. Glädje och lycka...
Wynja gick även hon super. Körde alléslalom med henne. Nu står pinnarna i rak linje men lite utåtlutade och man ser riktigt hur hon börjar slingra sig fram mellan käpparna. På filmsekvensen nedanför ser ni att det går riktigt bra och att hon tycker det är riktigt roligt. Precis som husse.

Körde även lite kombinationer med hopp, mur och tunnlar med det lilla livet. Följsam och sökte hinder på ett framåt sätt. Prövade också att köra lite hoppträning med tre hopphinder som stog ganska tätt på varandra för att se hur hennes hoppteknik såg ut. Det kan nog bli bra när det bär iväg till start nästa år. Till våren blir det balanshinderträning för min lilla röd/vita sötnos.

Julen är över och förbi, bara minnena kvar.

Så var julen 2013 över och förbi och vi skriver tvåsiffrigt i januari 2014. Intet tal om annat än att det varit ett händelserikt 2013 på alla sätt och vis. En del saker har lämnat större avtryck än andra.

Julen lyste den här gången inte vit utan det har varit barmark mest hela tiden. Kom lite vitt i mellandagarna men det försvann lika fort igen.

 

Den Bolltorpska julen firades i stillhet med de pälsklädda. Mat, promenader och träning har stått på agendan. Liksom förra året hoppade vi över kyrkobesöket på julafton. Julottan fick stryka på foten för lite välbehövlig vila och återhämtning.

På juldagen fick vi finbesök från Östersund och de stannade hos oss några dagar. Jessica fick en kamera i julklapp av sin Kalle och passade på att ta lite bilder på flock och natur härnere. Hon lärde sig snabbt hur den fungerade och levererade ett antal fina bilder. De två nedanstående har hon tagit med sin nya kreativa bildskapare. 

Vi fick som sagt lite vitt mellan jul och nyår. Det var bara så att det lyste upp den annars gråa naturen men i alla fall så passade vi på att gå ut en sväng i hagarna för att låta de håriga springa runt och rasa av sig i blötsnön.
Griima som börjat komma tillbaka efter sin överansträngning av hasen var bara så himla lycklig att få skutta omkring.
Här kommer hon skrattande.

Även de andra två pälsklingarna trivdes ute i blötsnön. Tre glada lekkamrater poserar villigt för fotografen för att sedan dra iväg för den sedvanliga jakten på varandra och annat som kan tänkas dyka upp. En katt är ju rolig att jaga utomhus...

Nu höll de sig som tur var borta från de lek- och jaktsugna tjejerna. Linus fick sin del av bus inomhus senare under dagen då Wynja har en förkärlek för att busa omkring med honom. Ser man på hur de interagerar så är den där busigheten ömsesidig. De har verkligen fattat tycke för varandra.



 

Dagen innan nyår kom lillebror med fru och barn på besök. Det blev några trevliga dagar i deras sällskap. Hundarna fick verkligen prova på det här med att umgås med "små människor" och det gjorde de med bravur. Jag trodde Griima skulle vara den som sist tog sig tid att få närkontakt. Men peppar, peppar hon var den första som lade sig bredvid Birger för att njuta. Wynja hängde snabbt på då hon såg att den lilla människan var tämligen ofarlig, än så länge. Stina gjorde sig inga illusioner utan la sig på golvet en bit ifrån. Man vet ju aldrig vad som kan hända med de där små...... 

Lärde mig lite nytt av lillebror, samtidigt som jag fick återuppväcka en del kunskaper hos honom. Att göra så kallade "överlevnadsarmband" var riktigt trevlig sysselsättning. Sedan kan man ju verkligen fundera på varför de kallas för just "överlevnadsarmband"? Det är ju bara en bit paracord och två spännen. Varken kompass, kniv eller metkrokar finns ju med.....
Nedan några exempel på den egna produktionen. Är riktigt nöjd, framförallt med de två vänstra.

Kommande helg verkar det som om det blir lite vinter. Kyla och snö står tydligen på programmet. Jag är helt lugn. Traktordäcken är monterade och traktorn ska bara lyftas ner från pallarna. Kom snö, bara kom så ska vi ploga bort dig, jag och den Bolltorpska helvetesmaskinen...

Till alla där ute:
Ta det lugnt, kör försiktigt och ha ett underbart liv.