Förnyelse, KM och finpromenad

Jag har en underbar dotter. - Pappa ska jag fixa till din blogg så den ser lite bättre ut? Var frågan jag fick i morse. Hon hade precis fixat till sin egen och var fylld av inspiration och kreativitet. Det var bara att tacka och ta emot. Så den nya layouten på "Vansinnigt kul" är det Jessica som fixat. Jag tyckte det blev riktigt bra. Lite förnyelse kan ju inte skada, det driver ju bara utvecklingen framåt.

Den Bolltorpska omgivningen har som övriga Närke täckt av ett mjukt och vackert lager av snö. Kylan gör att det knarrar under både kängor och tassar under promenaderna. Hundarna är överlyckliga över att fara fram som jehun och rulla sig i snön. Griima har börjat lära sig av Stina att göra sorkhopp. Såg häromdagen hur Stina hoppade upp och dök ner efter en sork eller något annat gott under snön. Griima härmade duktigt vid sidan om men det var nog inget i snön utan bara ett "blindhopp".

I går hade vi klubbmästerskap i agility. Vi var ett antal modiga som trotsade kyla ute och i ridhuset i Viby. Vi sprang som tokiga på banorna som Camilla ritat. Vi hade en lite internationell touch då vi hade en skåning som domare. Stort tack för att du dömde och även tack till Camilla för de roliga banor som du ritat. Banorna finns på bilden här, både hopp- och agilitybanan. Den bana jag inte lagt ut är den för klassen gröngölingar. Klassen för de hundar som inte har startat på varken officiell eller inofficiell tävling ännu.

Här ligger töserna som gjorde att vi presterade två dubbelnollor på klubbmästerskapet. Vi var riktigt taggade alla tre och de följde så himla bra i handlingen. Synd att jag inte fick det filmat för jag vet att jag gjorde några handlingsmissar som tjejerna räddade upp. Hade varit kul att kunna se hur stora mina missar var. Efter två nollade lopp var så kom Griima trea och Stina slutade på en fjärdeplats. Båda gick de klockrent och med ett riktigt hindersug framåt. När vi kom hem så hade två töser första tjing på soffan vilket de verkligen förtjänat. En mycket stolt husse kunde med gott samvete äta upp del av priset som bestod av bland annat två chockladtomtar. Bästa frugan fick naturligtvis den ena.

I lördags hade vi årets sista medlemsmöte på ÖBK som avslutades med sedvanlig julmat. Denna gång var det lite extra utöver julmaten eftersom vi även passade på att fira klubbens 65 år. Det blev alltså ett så kallat julbileum. Stort tack till er som var där, ni gjorde både möte och middag till en trevlig tillställning och stort tack till er som fixade mat och servicen runt. Ledsen att säga det men ni som inte var där missade faktiskt ett par trevliga timmars samvaro med likasinnade.

I morse tog jag hästarna. Det vill säga fodra, vattna och släppa ut. För det mesta är det numera dottern som ordnar detta. Sedan tog jag och hundarna en frisk promenad och upplevde lite av naturens storslagenhet då vi var ute. Det var alldeles stilla.

Väl inkomna igen så var det lite kaffe och mys i soffan. Linus den fräcke lille saten gick och la sig hos Griima för att få lite närhet. Griima har verkligen lärt sig att ta den lille kissen med en nypa salt och lärt sig att det bästa är att låtsas som om han inte finns. Oavsett hur närgången han än blir. Nu blir det till att titta på handboll innan kvällsrastning och sänggående.

Och så kom vintern...

Vår nyaste flockmedlem Linus verkar under helgen ha sett alldeles för mycket på "Star Wars". Hans förebild ser ut att ha blivit "Jabba the Hut". Med tanke på hans matfriska sätt och förmåga att somna när och hur som helst så är det nog inte särskilt konstigt. Önskar dock att han valt en annan förebild! Varför inte "Chewbacca" eller den lilla gröna killen i morgonrock....
Under den gångna helgen så har jag varit på SBK-konferens i Upplands Väsby. Temat var "Agilityns framtid inom SBK". Det var två bra dagar där de flesta distrikt representerades av ordföranden och agilityansvariga. Diskussioner och erfarenhetsutbyte tycker jag var mycket bra. Det var högt i tak och alla kom till tals. Ett lysande exempel på hur organisationens demokratiprocess fungerar. Förbundets representanter fick en del medskick och vi fick också med oss en del. Vi konstaterade krasst att delaktighet inte per automatik innebär att "man" får som "man" vill. Vi konstaterade även att de vägar för kommunikation som finns inte används utan det blir istället en hel del "snack" och ryktesspridning på t ex face book istället.
En personlig reflektion är att ett förslag som avser att ett nytt förbund startas bara har hanterats av några få, vilket får mig att fundera om hur dessa få hade tänkt sig att den demokratiska processen skulle hanteras?! Jag förtydligar ånyo att detta är en personlig fundering....

I går var det en alldeles fantastisk vinterdag. Strålande sol från en klarblå himmel och en massa minusgrader. Hade räckt med ensiffrigt men nu var det tvåsiffrigt. skönt promenadväder

Efter promenaden passade vi på ha köra lite på banan. Finns som sagt inget väder som hindrar agilitysugna hundar och förare. Känns gott att veta att det är mjukt och fint under snön så vi behövde inte oroa oss för några skador. Snacka om att jag hade två lyckliga hundar med mig in i går.

Stina, den lilla räkan har det hänt något med den gångna säsongen. Åldern till trots så har hon fått bättre fart än tidigare. Hindersäker har hon varit i stort sett hela tiden men nu vill det till att husse hinner med ordentligt. Vi får bekänna färg på årets KM kommande helg. Både Stina, Griima och jag. Ska bli riktigt roligt att både tävla och träffa de övriga agilitytokarna i klubben.

Dagen i dag har varit ok också. Trots ihållande snöfall så kom det inte mer än ca 7-8 cm riktigt puder. Det är nu undanskottat så att ny snö får plats.....

Svinskit, fästingar & gråväder

Bolltorp har begåvats med en ny livsnjutare. Linus har verkligen en förmåga att slappna av. Här har han slängt sig ner i soffan och breder ut sig. Häromdagen lutade han sig mot dörren och putsade sig. Det var tydligen skönt för plötsligt gled han bara ner och somnade. Kanske lider han av sömnapné...

Trots dagens gråväder så har vi I bolltorp haft övervägande fint väder de sista veckorna. Det har varit många, långa och sköna promenader både på dagen och på kvällarna. Stjärnklara kvällar med rådjur som står och njuter i månskenet en bit ut i hagarna. Ett och annat stjärnfall har jag och hundarna sett under våra promenader.

Det fina vädret har dock inneburit att sveriges mest onödiga djur fortfarande finns ute i markerna. Stina kom till Ulla i går kväll och visade att hon fått en objuden gäst. Det var bara att plocka bort den, förhoppningsvis årets sista fästing. En insekt som inte gör annat än ställer till förtret. Kanske är det just det som den är till för? Att jäklas med oss vanliga dödliga och våra djur....

Efter agilityträningen i söndags tog vi som vanligt en promenad med hundarna och lät dem springa lösa och njuta av naturen. Både Stina och Griima njöt nog mer än dom andra! För när vi kom tillbaka till bilen och jag tog av dem kopplen och halsbanden kände jag en konstig lukt. Ja egentligen var den inte så konstig, det luktade skit. Kollade på båda hundarna och mycket riktigt. Bägge hade de gnidit in sina halsar med svin skit. Och jag kan lova att det inte luktade hallontårta i bilen på vägen hem.
Väl hemma åkte båda svinpälsarna i badet med mängder av vatten och schampo.

Jag kan garantera att ingen av hundarna var lika lycklig i badkaret som de är att få springa omkring i Hjälmaren. Vilket i och för sig är tur då badkaret och badrummet är ganska litet i jämförelse. Dock somnade vi på kvällen utan att vara omgivna av den snuskiga doften av svinskit...

Stalldörrarna är sedan ett tag klara och hänger på plats. De blev både snygga och funktionella vilket jag och Kalle är stolta över. Under den gångna veckan har en box minskat ner för att göra gången till bakdörren i stallet lite rymligare. Det jobbigaste med det arbetet var att få hörnpelaren på plats igen efter att ha flyttat den 80 cm. Det gick efter många om och men samt en massa slag med slägga. Nu är den delen klar.

I går eftermiddag fick jag sväva runt över ridplan. Robban var här med en kranbil och jag fick hoppa i korgen och sväva upp mot belysningsstolparna och bytte lamporna. Nu lyser det som den gamla gränsen mot öst..

Njuter mitt i livet.

Vi skriver den 17:e november och banan står fortfarande ute på plan. Redo för små korta/intensiva kvalitetspass. Den får stå kvar ute tills den första snön kommer. Vi ska byta och komplettera belysningen på ridplan vilket ger en spilleffekt så att även agilityplan blir belyst. Plötsligt är möjligheterna ännu större vilket känns väldigt bra.

Veckan som gått har varit full av möten på kvällarna. Har varit riktigt trevligt att få möta trevliga och positiva människor. Lite av en ynnest att få delta i dessa sammankomster.
Häromdagen så ringde telefon och det var bara att sätta sig i bilen och åka. Väl framme så fick jag en kasse med ett antal fina bitar av ett vildsvin som skjutits två veckor tidigare utanför de Bolltorpska hagarna. Nu funderas det på vad som skall tillagas av vildsvinet till söndagsmiddag. Trevliga funderingar vill jag lova.

Gizmo, vår kattgäst, har en förmåga att hitta konstiga ställen att lägga sig att vila på. Här ligger han i vardagsrumsfönstret och så fort han somnar till så är han på väg att glida ner. Han vaknar till med ett ryck och lägger sig mjukt tillrätta igen.

Med det vackra vädret här så passar jag på att vara ute så mycket som möjligt med hundarna. Då jag är ute och cyklar med hundarna så njuter jag bara av att vara. Att gå i hagarna med hundarna susande runt och torra höstlöv som prasslar under kängorna så känner jag mig verkligen hemma. Njuter av att vara mitt i livet.

Äppelträden i trädgården är lite väl vildvuxna och kommer inom kort att trimmas hårt. Först med motorsågen och sedan med sekatören. De behöver verkligen kortas ner och tuktas. Linus har upptäckt att träna är bra jaktmarker och klättrar runt i jakt på små mumsbitar. Kan ni hitta honom på bilden. Hans färger gör att han verkligen smälter in.
Päronträdet är i dåligt skick och jag funderar på att ta ner det helt.

Mina små pälsklingar är väldigt svåra att motstå då de ger en goblicken. Detta till trots så lyckas jag ganska bra med att stå emot att ge dem godsaker. Har hittat rätt med handlingen på den svart/vita damen och den fläckiga varelsen har fått en helt ny fart framåt på banorna.

Även om allt inte är rosenrött så njuter jag av att vara mitt i livet. Bor med underbara människor, fru, dotter och måg. Dessutom har jag förmånen att ha människor runt mig som ger energi. De så kallade energitjuvarna har jag ju sedan ett tag valt bort.

Den 1 och 2 december ska jag till Stockholm på en SBK konferens vilket ska bli både roligt och spännande. Roligt att möta både gamla och nya bekantskaper och spännande att se vad diskussionerna leder till.
Bilden till vänster har Ingrid Wigur ritat och får symbolisera frågan; Vart är agilityn på väg?

Ålskade och saknade

Jessica kom på att då vi inte har möjlighet att tända ett ljus för de vi saknar så får vi göra det hemma. På brunnslocket utanför entrén fixade hon till med foton, ett litet arrangemang och ett ljus. Plötsligt hade vi våra saknade så väldigt nära. Härligt med en dotter med goda idéer.

En ruggig dag idag

Höstens fina väder under veckan har utnyttjats maximalt. Stalldörrarna är helt klara och hänger på plats med kattlucka och allt.
I kohagarna har Stina och Griima fått träna uppletande av kampapporterna flera gånger. Det har varit lite spännande att se hue svinen dag för dag har bökat upp fler och fler små kratrar där de bökat upp. På en del ställen i hagen ser det ut som om en salva med granater slagit ner. På bilden här under kollar hundarna in förstörelsen. Ju färskare de är desto intressantare tycker Stina att det är att lukta på. Hellre att hon snusar runt i kratrarna än rullar sig i det andra som svinen lämnar efter sig.

I Labbetorps ridhus var det träning i söndags. Det var bara jag och Ulla L där vilket gjorde att träningen blev intensivare än vanligt. Inget fel i att vi blev nöjda innan tiden var ute. Men de övriga träningskamraterna saknades. Det är ju inte bara ett träningstillfälle utan även en social tilldragelse som jag uppskattar. Ja det blir flera söndagar med gemensamma träningar.

På söndagseftermiddagen hade jag besök av Robban och Carro. Carro är intresserad av att börja träna agility med sin Cindy, en sheltie. Jag visade lite med Stina och Griima och sedan prövade vi på hopp, öppen tunnel och balansbom med den lilla novisen. Hon är en liten försiktig fröken men det kommer nog att bli ett agilityekipage av dom också. De har en lång men rolig väg att jobba sig framåt på. Kanske kan jag lura in dom i Segersjö hundsällskap först och sedan till ÖBK efter vintern?

I dag har vädret inte varit det bästa, En typisk dag inomhus. Tassemobilen blev idag försedd med dubbade vintersulor så nu är vi åtminstone halvt garderade för snö. Mammas lilla blå får vänta med sina sulor till efter besiktningen. Då jag och Kalle kom hem efter att ha storhandlat så var det både mörkt och regnigt. Vädret till trots så fanns det några i det Bolltorpska hushållet som struntade fullständigt i väder och annat. Livsnjutaren Linus passade på att breda ut sig så mycket som möjligt och ta så stor plats som det bara går

Veckans parantes är inte lika avslappnad som Linus på bilden ovan. Funderar en del över varför en del har så svårt för att prata med, istället för om. Har dessa inte insett att det bara tar mer energi att prata om istället för med. Pratar de med så behövs det ju bara ett samtal så att eventuella missförstånd, missuppfattningar och feltolkningar kan rättas till och en gemensam verklighet blir verklig. De flesta av dessa individer väljer tyvärr den mera enrgikrävande metoden att prat om. Denna metod innebär också att flera blir involverade i missförstånd, missuppfattningar och feltolkningar så när det väl kommer fram till den det berör så finns det knappt ett uns kvar av vad som är fakta. Det kan vara tre till fyra led som har tolkat inkorrekta fakta och lagt sina egna värderingar och tolkningar. Så det kända musikstycket om Hönan Agda blir tyvärr en verklighet. Prata med, inte om och prata med istället för att skriva. En dubbelriktad kommunikation är öppen för att två ska kunna komma fram till en gemensam bild genom frågor och förtydliganden. Skrivs det så blir det nästan som att prata om då den andre inte kan ställa frågor för att kunna förstå vari problemet består. Ingen av oss lever i den bästa av världar men vi kan alla fösöka bidra med vår del. Ingen nämnd och ingen glömd.

En vacker helg är tillända

Stina ligger och njuter av höstsolen. Samtidigt har hon järnkoll på att hästarna inte hittar på något rackartyg i hagarna. Stona är flyttade till vinterhagen medans övriga går kvar i sommarhagarna. Efter Hamdirs kastrering kommer även dom att börja gå i vinterhage.

I lördags var det hundträning i den stora kohagen som stod på programmet. Här sitter de små liven och väntar på att husse ska komma tillbaka efter att ha gömt "sökapporterna". Dagen till ära så premiärsöktes det efter de åtta nya apporterna som husse tillverkat under sommaren. Båda var exemplariska. Gick utmärkt att skicka ut dom en efter en på sök ända tills alla apporterna blivit hämtade. De fick söka i både motvind och medvind. På slutet skickade jag båda samtidigt på två utlagda apporter. Utan problem valde de varsin som de hämtade in.
Nöjda och belåtna med dagens insats ligger de och tar igen sig en stund med de inhämtade apporterna.

I söndags var det dags för agilityträning i Labbetorps ridhus. Gick kanonbra så det var hemfärd därifrån med en go känsla i magen.
Senare överraskade Kalle med kolbullar på riktigt sätt. Det vill säga inget fusk utan den stillagades i järnpanna på öppen eld ute.

Jessica har gjort en hemsida med namnet "Bolltorp"Hon ville ha någon film att lägga in så vi kollade mina på youtube. Vi skrattade gott när vi tittade på den här. Jag har lagt ut den här tidigare i bloggen men gör det igen. Den är ett bevis på att alla vi som hållit på med agility en gång varit nybörjare. Och här ser föraren mer vilsen ut än hunden. För att inte tala om att Stina hade lite svårt att fokusera på uppgiften. Det skulle skällas på både hinderfixare och någon annan stackars hund vid sidan av banan. Oavsett var vi befinner oss nu så har vi alla varit här. Och för er som är här - passa på och njut och ha roligt för det kommer bara att bli roligare och bättre...
.