Höst regn och "memory lane"



Hösten har nu kommit med allt vad det innebär med lera och regn. Flocken blöt men nöjd efter en dag ute, sitter och spanar efter aktiviteter i en av hagarna. Väl inkomna var det bara att ge de små liven varsin nummerlapp till dusch i badkaret följt av en skön varmluftsföning.

I går var Ulla ute och gick med hundarna. En bit bortanför vår infart såg det ut som om någon varit ute och haft sprängtjänst. Som tur var så hade vildsvinen lämnat tydliga spår efter sig så att en gammal officer slipper bli beskylld för att på ett ljudligt sätt gjort sig av med ett överskott av sprängmedel.                                                               Det är fascinerande att se hur de där svinen kan böka upp och förstöra. Hoppas att de håller sig borta från våra hagar i år också. Vi hade tur i fjol men året innan såg det ut som om kriget dragit fram med spärreld över delar av hagarna.Satt och gick igenom foton i datorn och hittade två som väckte starka minnen. Var och en på sitt sätt. På bilden här ovan ser ni "timmerkojan" en liten oas för reflektion som fanns ett par kilometrar från vår gård i Jämtland. Det var ett av våra rastställen vid turridningar men det fick även vara min egen oas med lugn och harmoni.

 

Bilden på jägarplutonchefen är från 1986. Väcker många minnen från tiden som "trupputbildare". Tänk er en pluton med 45 man bestående av 90% stockholmare. Det fantastiska var att de enda gångerna som de samarbetade fullt ut var på övningarna och under materielvården. För övrigt genomförde de värnplikten i ett ständigt "krig" med varandra. Utbildningsåret 86/87 var riktigt intressant och jag träffade då de bästa soldater jag haft under mina många år i försvarsmakten.

Efter jobbet igår så tog jag med mig Stina och Griima på en cykeltur. Med reflexvästar och pannlampa drog vi iväg mot Segersjö herrgård i mörkret. Efter att ha lösrasta de håriga på fältrittbanan så kopplades de och vi cyklade hemåt. Inne i kohagen som ligger längs vägen fick två rådjur span på oss och ville tävla. Jag och jyckarna fick upp bra fart på vägen en bra bit tills dess att rådjuren föll till föga. Frustande stod de 10 meter från vägen och blängde trotsigt på oss tre då vi i full karriär passerade dem. Hundarna bevärdigade dem inte med en blick. Nu var det bara vi tre och glädjen i farten som var aktuell....

Även hästarna har fått det lite mysigt efter helgens insatser. Hela ligghallen är uppfylld med halm upp till knäna. Så nu har de något torrt ställe att ligga och vila på under höstregnen.

Linus har liksom de andra två, Millan och Puma flyttat in i värmen igen. Varför vara ute och ränna på nätterna när det är kallt och blött då det går att ligga inne i soffan och mysa.
Wynja har blivit ganska rejält präglad på Linus. Då jag är ute med hundarna i hagen så springer de som vanligt omkring och jagar varandra. Men efter en liten stund så lägger sig Wynja ner som en smygande katt och liksom anfaller Stina och Griima då de rusar förbi. Kort och gott kan man väl säga att Wynja skäller som en hund men jagar som en katt.......