Skönt att slappa på egen altan och Wynja har tagit sin plats i flocken.

Wynja har under de gångna veckorna verkligen satt sitt avtryck och tagit sig en plats i den Bolltorpska flocken. Hon är matfrisk och växer på sig ordentligt. Nu verkar det som om det är benen som växer på längden för Wynja är "roligt" instabil då hon far fram på gården. Benen verkar röra sig lite för fort för att hon ska kunna kontrollera dem ordentligt. En och annan störtdykning har vi fått se under veckan som gått.

Wynja har hittat sin "bästa kompis" på gården. Nej, det är inte Stina som man skulle kunna tro. Även om de kommer jättebra överrens och Wynja lockat fram valptagen i Stina. De skojar till det riktigt bra men favoriten är ju utan tvekan katten Linus. De söker verkligen upp varandra för att leka. Att Wynja biter tag i hans öra eller svans och försöker släpa iväg med honom bekommer honom inte det minsta. Han låter sig bli bortsläpad innan han gör ett nacksving på Wynja och lägger ner henne på rygg. Sedan börjar det om igen, och igen.

Men de verkar äga varandra i symbios för de kan trots allt även slappna av och bara njuta av varandras närhet och den söker de gärna.

Vid de allra flesta rastningarna är det den här bilden jag har att gå och titta på. Tre stycken stolta tjejer som är med husse ute på promenad. Även om Wynja allt som oftast släpar lite efter för att upptäcka världen. Men hon har snabbt blivit duktig på att gå i koppel.

Ja, den lilla är ju faktiskt inte bara duktig utan även bedårande söt, gullig och helt förbaskat underbar.

Altanen växer så sakteliga fram. Nu har vi fått upp två staketsektioner. Det som saknas där är en "handledare" i tryckimpregnerat. Då blir det en fin träinramning av det vita. Lampor med skymningsrelä är på plats. Som synes så är altanen möblerad och tagen i drift trots att en del arbete återstår. Men man måste ju passa på att njuta av den och inte bara bygga. Det är ändock en viss känsla av att sitta på ett trädäck en varm kväll och se ut över hagen där hästarna går och betar.
På en sten sitter en fasantupp och låter som ett signalhorn från en gammal T-ford och i luften virvlar tornseglare omkring. Högt upp glider en ormvråk fram och skriker sitt sorgsna skrik.

Detta mina damer och herrar är livskvalité och den avnjuts i Bolltorp anno 2013.

 

Segersjöhoppet, race med en BT och en dundrande åska samt solmogna smultron

Wynja har nu varit hos oss i ca tre veckor. Ja, hon har växt och det roliga är att det är en del i taget som växer. Just nu är det benen som skjutit fart och blivit långa och gängliga. Då hon springer runt med de andra hundarna och Linus så far hon omkull emellanåt. Benen rör sig för fort för hennes balans så hon drattar på nosen men är snabbt uppe och springer vidare tills nästa gång de går lite för fort.

Den Bolltorpska anstalten har luftiga rastgårdar med trevlig tillsynspersonal. Här ser vi internen Wynja i rastgården som övervakas av en avslappnad Stina. Helst hade de nog velat vara på samma sida av stängslet för att kunna leka runt ordentligt.

Altanbygget går framåt. Idag har belysningen monterats. Dock är den inte med på denna bilden. Det ska poängteras att både Linus och Puma, katterna, trivs att ligga på altanen och lapa sol. Känns konstigt att vi varit utan altan så här länge. Den stabila träkonstruktionen höjer livskvaliten rejält här på gården.

I lördags var det dags för årets upplaga av Segersjöhoppet. Min och Griimas insatser var väl inte så mycket att hurra för. Vi har börjat få problem med slalomet igen. Hon smiter ut vid näst sista porten. Bortsett från detta så är jag nöjd med loppen.
Dagens behållning var att springa runt med Utti. Jag fick förmånen att köra henne då Ulla Larsson hade skadat sitt ena knä. Utti och jag kände lite på varandra i torsdagskväll då vi körde en enklare rundbana och sedan blev det två hopplopp under lördagens tävling innan vi körde agilityloppet som syns på filmen här ovan.

Det var en rolig och nyttig erfarenhet att köra en "smallhund". Jag tycker att vi gjorde riktigt bra ifrån oss i alla tre lopp som vi körde på Segersjöhoppet. Stort tack till Emma H som hade gjort roliga och lite utmanande banor. Det är väl snart dags för dig att gå domarutbildningen?
Min kära fru Ulla agerade som speaker på dagens tävling och det gjorde hon med den äran. Märktes inte att det var första gången för henne att vara speaker på en agilitytävling. Lugn, sansad och tydlig. Precis som det ska vara.

Precis när blåbärsklassen var avslutad så brakade åskan lös med dunder och rejält regn. Under det värsta så satt jag med hundarna i tältet medan regnet hårt smattrade mot taket. Alla tre var de lugna och det var riktigt mysigt att sitta med hundarna runt sig och titta ut på skyfallet. Det gick över ganska fort men efter någon timma var det dags igen. Då var vi som tur var hemma på den Bolltorpska gården och satt och njöt efter en intensiv dag.

Efter en aktiv dag så är det väl inget som går upp mot att breda ut sig i soffan och bara njuta av trevligt sällskap. Här ligger hela gänget. Från vänster, Linus, Stina, Wynja och Griima. Själv fick jag sitta på ena kanten eftersom de håriga bredde ut sig och tog för sig av platserna.

Då vi går våra promenader längs de Bolltorpska vägarna lyser det på visa ställen rött av solmogna smultron. Det är svårt att gå förbi då "samlaren" och "livsnjutaren" inom mig vaknar till liv. Det blir några stycken varje gång bara för att känna smaken av barndomens somrar i munnen. Och vad smakar mer sommar än smultron?